Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

Forskarutbildningens 240 högskolepoäng är indelade i en avhandling om 180 högskolepoäng och en kursdel om 60 högskolepoäng. Kursdelen består av obligatoriska kurser om 15 högskolepoäng och valfria kurser om 45 högskolepoäng. Den obligatoriska delen genomförs av fakulteten vid universitetet med kursen Språk-, historie-, litteratur- och retorikvetenskapliga teorier och metoder och en av kurserna Fördjupad teoretisk och metodologisk kunskap inom något för forskningsprojektet relevant område, Att forska och utbilda och Vetenskapen och dess villkor.

Det kan sägas att dessa kurser är extremt breda och att denna bredd kan leda till en ytlighet i ämnet som inte är önskvärd för doktorandkurser. Balansen mellan litteraturvetenskaplig specialisering och bred allmän kompetens är en utmaning för lärosätets forskarutbildning. Ett utvecklingsområde är att ge lärosätets doktorandkurser ett tydligare inslag av grundläggande litteraturvetenskaplig teori och metod. Det framgår av självvärderingen att lärosätet har diskuterat behovet av en grundkurs i litteraturvetenskaplig teori och metod. Detta tyder på att tvärvetenskapliga obligatoriska kurser inte tillgodoser detta behov i tillräckligt stor utsträckning, och det här är något som bedöms vara ett problem och ett brådskande utvecklingsområde.

Lärosätet och dess doktorander har deltagit aktivt i Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskap. Eftersom antalet doktorander i litteratur har varit begränsat även på nationell nivå under de senaste åren är detta nationella samarbete av stor betydelse för att lärosätet ska kunna uppfylla kraven på avancerade forskarkurser. Bland de kurser från NRFL som lärosätet medverkat i finns ett antal litteraturhistoriskt orienterade kurser: Romantiken (Stockholms universitet), Renässansen (Linköpings universitet), Perspektiv på antiken (Göteborgs universitet), Europeisk 1700-talslitteratur (Lunds universitet), Mellan romantik och modernt genombrott (Södertörns högskola och Umeå universitet) och Perspektiv på medeltiden (Linköpings universitet och Stockholms universitet). Nuvarande doktorander från lärosätet har, som de enskilda studieplanerna anger, aktivt deltagit i fyra av de ovanstående kurserna. Det är uppenbart att nationellt samarbete är en viktig del av lärosätets forskarutbildning. Lärosätets brist på egna litteraturhistoriska kurser, vilka kan anses centrala för en bred orientering i ämnet, avhjälps förvisso av de nationella kurserna, men framstår likväl som ett utvecklingsområde för lärosätet. Det framkommer också i intervjuerna att det vore bra med större tonvikt på litteraturvetenskaplig teori och metod i lärosätets egna doktorandkurser i stället för mer allmänna kurser.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Förhållandet mellan handledare och doktorand spelar en central roll i forskarutbildningen när det gäller planering och strukturering av doktorandens verksamhet. Planeringen och studiernas tidsramar sker i samverkan mellan doktorand och handledare och dokumenteras i den individuella studieplanen. Det är positivt att lärosätets individuella studieplaner används ofta och är väldigt detaljerade.

Doktorandernas individuella studieplan revideras och anpassas varje år i takt med att arbetet med avhandlingen och kursen fortlöper. På så sätt utbildas doktoranden kontinuerligt i att planera sitt arbete och fastställa rimliga tidsramar för forskningsarbetet. I de fall planering eller tidsramar inte följs ska detta diskuteras, förklaras och lösas och föras in i den individuella studieplanen.

I forskarutbildningen läggs tonvikten på utvärderande seminarier med inbjudna opponenter. Det arrangeras ett halvtidsseminarium och ett avslutande seminarium. Halvtidsseminariet tar upp avhandlingens ämne och syfte, forskningsöversikt, teoretiska ramar och metod, inklusive etiska överväganden. Slutseminariet handlar om avhandlingen som helhet. Doktorander från lärosätet har också haft möjlighet att presentera sina avhandlingar som work in progress på ett antal internationella konferenser såsom International Conference on Narrative 2016 (Amsterdam), International Conference for the Fantastic in the Arts (Orlando) 2017 och George MacDonald’s Scotland (Aberdeen). Publikationslistorna för de två doktorsstudenterna visar stor produktivitet, vilket är en viktig indikator för en bra forskningsmiljö.

Alla doktorander erbjuds undervisning, och nästan samtliga antar erbjudandet. Doktoranderna planerar och utvärderar de kurser de står för, i nära samarbete med sin handledare och andra seniorforskare. Undervisningen är sällan inriktad på doktorandens forskningsområde utan på bredare ämnen inom litteraturvetenskap. Bedömarna vill påpeka att det också är utvecklande ur forskningshänsyn för en doktorand att ha möjlighet att undervisa i det ämne som hen är specialist i. När det gäller den pedagogiska utvecklingen är det positivt att alla doktorander vid lärosätet kan delta i en universitetspedagogisk grundkurs.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Självvärderingen visar att det satsas på att doktoranderna får utbildning och utvecklas i intellektuell självständighet. Det gör man dels genom många genomgångar och diskussioner om doktorandens texter under forskarutbildningens halvtidsseminarium och slutseminarium, dels under de återkommande seminarierna under själva utbildningen. Under slutseminariet förväntas doktoranden med sin avhandling visa att hen har uppnått tillräckligt högt intellektuellt oberoende och kan försvara sig i en forskningsdiskussion på högsta nivån. Efter slutseminariet ska en skriftlig dokumentation av granskningen upprättas.

Arbetet med att utveckla forskningsmässig självständighet säkerställs genom att handledningen har olika inriktning beroende på hur långt doktoranden har kommit i sina studier. Handledningsprocessen börjar med mer praktiska råd och frekventa möten. Man försöker klargöra vilken forskning som tidigare har bedrivits inom området, hur det aktuella projektet hänför sig till denna forskning och hur den skiljer sig från föregångarna. Den senare delen av studierna sker i större utsträckning i form av självstudier, där doktoranden arbetar självständigt. Handledaren ger då återkoppling på idéer och analyser, och fungerar mer som handledare än kontrollant. I avhandlingens sista fas avslutas samarbetet med ett obligatoriskt slutseminarium där avhandlingen presenteras och diskuteras innan den försvaras. Bedömargruppen konstaterar att utvecklingen i sådana faser av självständighet återspeglas i de två individuella studieplanerna från lärosätet.

Det framgår av självvärderingen att den tvärvetenskapliga och breda forskargruppens styrka är att man får större möjlighet att diskutera etiska dilemman av olika slag. Det gäller till exempel allmänna frågor om god forskningsetik i form av författarrättigheter, materialhantering, citering, publikationsetik osv. Det framkom vid intervjuerna att forskningsetiken är ett område som ska stärkas. Det har funnits en övergripande utbildning inom forskningsetik, anordnad av lärosätet, men den var inte tillräckligt anpassad till de enskilda vetenskapliga forskningsområdena (litteratur). Fakulteten har därför långtgående planer på att ge en ny och mer anpassad kurs i forskningsetik.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

De två nuvarande doktoranderna i litteraturvetenskap är män. Inom litteraturvetenskap vid lärosätet har det sammanlagt funnits elva doktorander, varav åtta män och tre kvinnor. Dessa förhållanden diskuteras kortfattat i självvärderingen, men ingen förklaring ges och det har heller inte gjorts någon analys av detta. Avsaknaden av analys framstår som en brist, inte minst eftersom detta mönster skiljer sig från forskarutbildningen vid flera andra lärosäten, där kvinnorna har varit och är i majoritet. Handledarkollegiet inom litteraturvetenskap består i nuläget av en professor och fyra lektorer varav tre är docenter, varav två är kvinnor och tre är män. Med så få doktorander och handledare kan det knappast dras några slutsatser utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Inom det övergripande forskarutbildningsämnet Humanistiska studier finns en tydlig övervikt av manliga professorer, fyra av fem, medan könsfördelningen är jämnare bland docenterna. Förklaringen att detta är ett nationellt mönster är bara delvis sann, och det faktum att det inte fanns några kvinnliga sökanden till en utlyst professur kunde ha varit anledning till övervägande och analys. Det framkommer dock i självvärderingen att lärosätet har rekryterat en kvinnlig gästprofessor och att ansträngningar har gjorts för att rekrytera fler kvinnliga gästprofessorer samt att man arbetar aktivt med docentprogram.

Humanistiska studier vid lärosätet har tidigare haft problem med att slutförandetiden för kvinnliga doktorander varit märkbart längre än för manliga doktorander. I samband med en självvärdering visade det sig att åtta av nio doktorander som var försenade i sina studier var kvinnor. Det är positivt att man har observerat detta problem, och det har gjorts analyser och genomförts åtgärder. Samtliga dessa doktorander fick tala om sin situation med representanter för ämnet, i de flesta fall den ämnesansvariga och en forskningsadministratör. Denna genomgång och de iakttagelser som gjordes utifrån samtalen har lett till konkreta åtgärder i form av tydligare avstämningspunkter och regelbunden uppföljning. Lärosätets bedömning är att avsaknaden av sådana avstämningspunkter av någon anledning främst tycks ha drabbat kvinnliga doktorander och att en mer strukturerad utbildning därför kan ses som en viktig jämställdhetsinsats. Denna process har resulterat i att flera doktorander nu blivit klara med sina forskningsstudier, och bedömargruppen ser det som ett bra initiativ.

Det anges i självvärderingen att det finns en medvetenhet om jämställdhetsfrågor vid handledarkollegiet i Humanistiska studier, bland annat genom att jämställdhet och genusfrågor diskuteras i studiehandledningen för Humanistiska studier (2017) och i forskningslitteraturen som ingår i forskarhandledarutbildningens kurser. Det hävdas också att handledarkollegiet i sina inbjudningar till gästforskare till högre seminariet strävar efter balans mellan manliga och kvinnliga forskare. Kurslitteraturlistor förefaller inte betraktas utifrån ett jämställdhetsperspektiv på ett systematiskt sätt. Det framgår inte heller om det finns någon arbetsgrupp vid institutionen som ansvarar för jämställdhetsfrågor. Detta framstår som utvecklingsområden.

Lärosätet strävar efter att inbjuda kvinnliga forskare till de högre seminarierna. Fyra av åtta gäster som redovisade forskning vid Högre seminariet våren 2018 är kvinnor. Lärosätet arbetar för att kvinnliga och manliga doktorander ska ha tillgång till ekonomiskt stöd från ämnet i samma utsträckning. För att säkra detta ska man inom ämnet årligen följa upp och tillkännage hur medlen till doktorander fördelar sig mellan kvinnor och män. Det framgår av intervjun att lärosätet analyserat orsaker till könssammansättningen i personalen och att långa restider mellan arbete och bostad (även för potentiella professorer) är en viktig orsak till svårigheter att rekrytera personal i allmänhet, något som också påverkar arbetet med att minska den könsmässiga snedfördelningen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen läggs vikt vid att det under handledningsperioden sker en systematisk uppföljning av hur varje enskild doktorand kontinuerligt uppfyller målen för kursprov och deltar i högre seminarier och i nationella och internationella forskningssammanhang. Den senaste versionen av den individuella studieplanen vid universitetet gjordes 2016 och förändringarna har inneburit ett ökat fokus på uppföljningsrutinerna på ett sätt som bedöms bättre kunna säkerställa att alla mål uppfylls och att utbildningen avslutas i tid. Den nya versionen är i större utsträckning ett kontrakt som upprättas gemensamt av doktoranden och handledaren i samförstånd.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Handledarkollegiet har en central roll i uppföljningen av forskarutbildningen, där struktureringen av utbildningen, forskningsseminarier, antagningsförfaranden osv. diskuteras. Bedömargruppen konstaterar efter att ha tagit del av statistik över genomströmningen i utbildningen att lärosätet inte avviker från andra utbildningar inom litteraturvetenskap i Sverige vad gäller detta.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Forskarutbildningen i litteraturstudier vid lärosätet är liten med endast två doktorander. Doktoranderna får både allmän humanistisk och mer specialiserad litterär kunskap genom ett stort antal kurser. Det rör sig dels om obligatoriska allmänna kurser på lärosätet, dels om specifika litteraturvetenskapliga kurser vid det nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskap. Balansen mellan att satsa på specialisering och breda allmänna färdigheter är dock en utmaning för forskarutbildningen.

Samarbetet mellan doktorand och handledare, som fastställs i den individuella studieplanen, fungerar av allt att döma bra för de två doktoranderna. Den allmänna och individuella studieplanen har många nyanser och möjliggör en fruktbar relation mellan doktorand och handledare.

Utvecklingspotential kan nämnas på ett antal områden. Det behövs en strategi för hur lärosätet ska hantera frågan om så kallad "kritisk massa" om den litteraturvetenskapliga forskargruppen (forskare och doktorander) blir mindre än den är för närvarande. Det finns vidare utvecklingspotential när det gäller hur en liten grupp handledare kan hantera balansen mellan den litteraturvetenskapliga specialiseringen och breda allmänna färdigheter.

Det är uppenbart att nationellt samarbete är en viktig del av lärosätets forskarutbildning. Lärosätets brist på egna litteraturhistoriska kurser, vilka kan anses centrala för en bred kunskap och förståelse i ämnet, avhjälps förvisso av de nationella kurserna, men framstår likväl som ett utvecklingsområde för lärosätet. Doktorander från lärosätet har haft möjlighet att presentera sina avhandlingar som work in progress på ett antal internationella konferenser vilket befrämjar färdigheter och förmågor. Det framgår av självvärderingen att den tvärvetenskapliga och breda forskargruppens styrka är att man får större möjlighet att diskutera etiska dilemman av olika slag. Det gäller till exempel allmänna frågor om god forskningsetik i form av författarrättigheter, materialhantering, citering och publikationsetik.

Den senaste versionen av den individuella studieplanen vid universitetet gjordes 2016 och förändringarna har inneburit ett ökat fokus på uppföljningsrutinerna på ett sätt som bedöms bättre kunna säkerställa att alla mål uppfylls och att utbildningen avslutas i tid.

Analyser och uppföljningar bör fortsätta göras utifrån jämställdhetsperspektivet liknande den som visat att inom inriktningen litteraturvetenskap har kvinnor i samma utsträckning som män blivit klara i tid.