Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Ett krav som måste vara uppfyllt för att inrätta ett forskarutbildningsämne vid lärosätet är, enligt

Självvärderingen, att det ska finnas minst fem tillsvidareanställda disputerade lärare. Av dessa måste minst två vara professorer (motsvarande minst en heltid), ytterligare minst två måste vara docenter (motsvarande minst tre heltidsanställda). Av självvärderingen och tabellerna framgår att det inom forskarutbildningsämnet kemi finns 13 disputerade personer, varav tre professorer, en docent, sex lektorer, en postdoktor och två forskare som tillhör inriktningen analytisk kemi. Handledarkapaciteten i förhållande till antalet doktorander (för närvarande endast en) är god, menar bedömarna. Det finns i dagsläget till och med visst utrymme för att anta fler forskarstuderande. Men för att säkra handledarkapacitet för framtiden och för att möjliggöra en viss volymökning av antalet doktorander, menar bedömarna att lärosätet snarast möjligt bör utöka handledarkapaciteten.

Handledare utses av dekanen efter förslag från prefekten. Vid eventuella handledarbyten är processen olika beroende på om bytet initierats av doktoranden eller är nödvändig på grund av ändrade förhållanden. Huvudhandledaren bör vara professor eller docent och anställd vid lärosätet. För att bli utnämnd till docent krävs grundläggande handledarutbildning där forskningsetik och information om nationella och lokala regelverk förutom auskultation ingår. Varje doktorand ska utöver huvudhandledaren även ha minst en biträdande handledare. Det är inte ovanligt att de biträdande handledarna hör till angränsande ämnen, som fysik, kemiteknik eller miljö- och energisystem. Ibland kommer de från industrin eller andra lärosäten. Forskarutbildningsämnet har ansvar för kompetensutveckling av både befintliga handledare och framtida handledare. Förutom handledarutbildning (som handledarna kan delta i flera gånger för att aktualisera kunskapen), omfattar kompetensutveckling även egen forskning, samarbeten, utbyten och konferensdeltagande.

Forskningen sker i huvudsak med extern finansiering, men kompetensutvecklingstid kan också avsättas i tjänsteplaneringen och inkluderar även tid för att söka externa medel. En viktig del av kompetensutvecklingen är samarbeten med andra lärosäten nationellt och internationellt. Analytisk kemi har samarbeten med till exempel universitet i Australien, Polen och Finland. Inget särskilt handledarkollegium finns, men ämnet håller regelbundna möten.

Bedömarna ser det som positivt att även mer erfarna handledare kan gå handledarkursen för att uppdatera sig. Bedömarna menar samtidigt att rekrytering inom analytisk kemi bör övervägas för att säkra framtida behov av handledare.

Bedömningen baseras på självvärderingen, den allmänna och individuella studieplanen, tabell-

bilagorna och på intervjuer med företrädare för lärosätet.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildningen i analytisk kemi ingår i det sammanhållna forskarutbildningsämnet kemi som ges med fem inriktningar: analytisk kemi, biokemi, fysikalisk kemi, materialvetenskap och kemididaktik. Dessa inriktningar har en gemensam allmän studieplan.

Forskarutbildningsmiljön inom analytisk kemi är liten, för närvarande finns bara en aktiv doktorand. Eftersom instrumenteringen är dyr, har fokus lagts på teoretiska studier med fokus på en unik inriktning av separationsteori. För att stärka miljön har en adjungerad professor nyligen knutits till miljön. För att bredda plattformen för små forskarutbildningsmiljöer och ge en starkare och mer hållbar bas, har två forskarskolor inrättats vid fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap.

Miljön stärks även av samarbeten med externa aktörer, till exempel inom ett synergiprojekt finansierat av KK-stiftelsen, där andra lärosäten och flera industripartner deltar. Härigenom har två forskare i analytisk kemi kunnat anställas. Ett annat större samarbete finns inom forskarmiljön Pro2BE (Processes and Products for a Circular BioEconomy), som består av forskare från kemi, kemiteknik samt miljö- och energisystem. En undergrupp (Fundamental Separation Science) leds av analytisk kemi. Pro2BE, som involverar region Värmland och stöds av lärosätet, består av ett antal projekt med bland annat regionala företag där analytisk kemi deltar i två stycken. Förutom att skapa ett stort nätverk av kontakter ger samarbetena tillgång till instrumentering som annars inte skulle vara tillgänglig för doktoranderna.

Några exempel på internationella samarbeten som lärosätet framhåller är det med Western Sydney University Australian Centre for Research on Separation Science. Inom ramen för det samarbetet har handledare rest i båda riktningarna för att berika sig med erfarenheter från ett universitet i ett annat land. Ett exempel på ett mer näraliggande samarbete är det med Helsingfors universitet, där många handledare och doktorander har rest i båda riktningarna under ett tiotal år.

Bedömningen baseras på självvärderingen, den allmänna och individuella studieplanen samt på intervjuer med företrädare för lärosätet.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Båda bedömningsgrunderna personal och forskarutbildningsmiljö håller tillräckligt hög nivå för att säkerställa god forskarutbildning. Handledarunderlaget står i dagsläget i proportion till utbildningsomfånget, men bör utökas om antalet doktorander ökar markant och för att säkra den framtida tillgången på huvudhandledare. Den begränsade storleken på forskarutbildningsmiljön kompenseras av en forskarskola i NT och ett omfattande samarbete med både industri och annan akademi inom och utom landet.