Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

I den allmänna studieplanen för forskarutbildningsämnet kemi listas några kurser som är obligatoriska för alla forskarstuderande. En av dessa, Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik, 7,5 hp, syftar till att ge bred kunskap och förståelse för forskningsmetodik oavsett inriktning (livsvetenskap eller miljövetenskap). Beroende på inriktning finns en seminarieserie i livsvetenskap och en kurs i vetenskapligt skrivande. Vidare finns två block av valbara kurser. Det ena blocket innehåller metodkurser både för specialområdet kemi och inom statistik, försöksplanering och utvärdering. Det andra blocket innehåller fördjupnings- och breddningskurser inom områden som är relevanta för de individuella forskarstuderande. En av dessa, som bedömarna anser är av särskilt intresse inom analytisk kemi, är kursen Avancerad organisk masspektrometri, 7,5 hp. Totalt krävs 30-60 hp för kursdelen för doktorsexamen. Det stora intervallet bedöms ge en flexibilitet, men kan också innebära en risk för stor variation i de examinerade doktorandernas kunskap och förståelse. Under intervjuerna och i självvärderingen framkom det att studentunderlaget är för litet för att utbudet av specialiserade fördjupningskurser ska fylla behovet. I självvärderingen tas också problemet med att kunna läsa kurser parallellt med experimentellt forskningsarbete upp. Doktoranderna uppmuntras dock att läsa lämpliga kurser på andra universitet både inom Sverige och internationellt. Swedish Academic Consortium on Chemical Safety (SWACCS) erbjuder också vissa kurser som komplement. Specialiserade kurser på avancerad nivå kan även anpassas för att kunna läsas på doktorandnivå. Bedömarna noterar att seminarieserier antingen med samarbetspartner eller inom kemienheten ger både djupare kunskap och en bredare bild av forskningsområdet.

Kvaliteten på kurserna följs upp med avseende på innehåll och lärandemål, men doktoranderna ger begränsad återkoppling i kursutvärderingar. Vissa kurser har dock anpassats efter doktorandernas önskemål. Ett årligt möte planeras också för att ge doktoranderna möjlighet att direkt påverka utbildningen.

Förutom genom kurser får doktoranderna även kunskap och förståelse genom sitt avhandlingsarbete. Eftersom många utför sitt forskningsprojekt i ett större sammanhang (som beskrivs under bedömningsgrunden Forskarutbildningsmiljö) finns enligt bedömargruppen goda chanser att lära av mer erfarna forskare inom och utanför specialområdet. Både möten, konferenser och forsknings-vistelser kan ingå. På lokal nivå lär mer seniora doktorander och postdoktorer upp sina juniora kollegor. Detta gäller särskilt ett viktigt område som användning och hantering av instrumentell utrustning.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranden visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Att planera och utföra forskning är centralt genom hela utbildningen. Doktoranderna formulerar den vetenskapliga frågan tillsammans med sina handledare och utvecklar en plan, väljer, applicerar och utvärderar metoder med stöd från handledarna. Detta arbete ska utmynna i vetenskapliga publikationer där varje publikation är ett separat arbete. Den tidigare nämnda kursen, Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik, ger vetskap om vilka kraven är för en doktors- eller licentiatavhandling och lär doktoranderna att identifiera behov av ytterligare kunskap, enligt bedömargruppen. I kursen formulerar doktoranden avhandlingsprojektet och gör en tidsplanering för arbetet. Det är gynnsamt att många doktorander har ansvar för skötsel och enklare service av instrument tillsammans med sina handledare och att de då lär sig att använda instrumenten på egen hand. I vissa fall sker också samarbeten och utbildning tillsammans med instrumenttillverkare.

Doktoranderna övas på ett tillfredsställande sätt i att kommunicera forskning och vetenskap både muntligt och skriftligt i kurser och seminarieserier. Seminarier ges minst 2-3 gånger under studietiden varav ett seminarium är i början och ett seminarium är en kort tid innan disputationen. Lärosätet ger en kurs i vetenskapligt skrivande. Dessutom deltar doktoranderna i konferenser där de presenterar sina resultat skriftligen i konferenssamlingar och genom muntliga presentationer. Det är rekommenderat att delta i minst en konferens per år (finansierat genom fakultetsmedel), doktoranderna delger i efterhand sina intryck till övriga kollegor.

Bedömarna menar att doktoranderna har möjlighet att sprida sina resultat utanför universitetsmiljön och till allmänheten genom samarbeten, möten med avnämare, intervjuer i media och på kvällsmöten som vänder sig till allmänheten. Flera kurser finns tillgängliga för att förbereda doktoranderna för dessa uppdrag. Doktoranderna uppmuntras också att söka medel genom till exempel Erasmus för att kunna genomföra kortare utlandsvistelser (1-2 veckor).

Många doktorander har möjlighet att undervisa på grundläggande eller avancerad nivå, men bedömarna noterar att få handleder examensarbete på grund av brist på studenter på grundnivå och avancerad nivå men också på grund av bristande intresse. Industridoktorander deltar inte i undervisning, men kan handleda kandidatexamensarbeten beroende på vilja och arbetsgivarens tillstånd. Vissa av dem genomför utbildningsinsatser i industrimiljö.

Avhandlingarna består av sammanläggningsavhandlingar om minst fyra vetenskapliga artiklar, där doktoranderna ska var huvudförfattare för en majoritet och minst två ska vara publicerade eller accepterade för publicering. Nivån är acceptabel enligt bedömargruppen.

Bedömargruppen vill lyfta fram att kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik ger en bra start för att doktoranderna ska förstå vägen fram till examen. Vi anser också att alla doktorander bör undervisa (på lärosätet eller i industrimiljö) eller handleda examensarbeten för att uppfylla målet "att stödja andras lärande". Det bör inte vara beroende av doktorandens egen vilja och intresse. Dessutom rekommenderas en obligatorisk pedagogikkurs för doktoranderna.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av underlaget framgår att doktorandernas självständighet byggs successivt under hela utbildningen genom deras egen forskning, konferenser, möten och seminarier. Lärosätet betonar i självvärderingen handledarnas roll i den utvecklingen med en balans mellan stöd och uppmuntran. I avhandlingen ska en inledande del ägnas åt att beskriva doktorandernas egen roll för och deras bidrag till alla ingående arbeten.

Handledarna och forskningsmiljön har också, menar bedömarna, stor betydelse för att ge doktoranderna kunskap om vetenskaplig redlighet, hur forskning utförs ansvarsfullt och dess möjligheter och begränsningar. Två kurser bidrar också enligt bedömarna till att lägga den grunden: den tidigare nämnda obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik och den valfria kursen Forskningsetik inom naturvetenskap och teknik 2,5 hp. Den senare ger en översikt över etiska frågor om forskningsämne, utförande, publicering, etiska tillstånd och forskningsfusk. Under intervjuerna framkom att anledningen till att kursen inte är obligatorisk är att det tidigare inte funnits lika stort behov av en särskild kurs för detta.

Vissa doktorander deltar i projekt där etiska tillstånd krävs, vilket ska redovisas i individuella studieplaner och i vetenskapliga artiklar, något som bedöms befrämja måluppfyllelsen. Lärosätet har ett etiskt råd och riktlinjer för hur lärosätet hanterar misstankar om forskningsfusk.

Bedömargruppen anser att målet som helhet beaktas tillfredsställande i utbildningen, men anser att tydligare riktlinjer för uppföljande seminarier utarbetas. Syftet är att klargöra kraven på antal, typ och tidsintervall av dessa presentationer, för att i sin tur kunna följa doktorandernas utveckling mot självständighet. Dessutom bör etikkursen göras obligatorisk för alla doktorander.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Lärosätet har ett lika villkors- och jämställdhetskollegium som ansvarar för strategiska insatser. Den lärosätesövergripande policyn för jämställdhetsfrågor omfattar tre områden: innehåll i och utförande av kurser och program, forskningsförutsättningar och karriärvägar samt lednings- och stödprocesser. De två senare har varit viktigast för det lokala arbetet inom forskningsämnet kemi. En grupp med forskare från hela lärosätet involverade i forskarutbildning arbetar tillsammans för att utveckla jämställdhetsinitiativ, något som bedömarna ser som positivt. En jämställdhetskommitté arbetar med jämställdhet i fördelningen av forskningsmedel och rekrytering.

Jämställdhet beaktas vid rekrytering, så att det underrepresenterade könet (mindre än 40 procent) har företräde vid likvärdiga kvalifikationer. Vid disputationer ska båda könen vara representerade i betygsnämnden. Bedömarna konstaterar att flera aktiviteter på olika nivåer inom lärosätet har utförts, som ett seminarium med efterföljande gruppdiskussioner på institutionen för naturvetenskap och teknik.

Jämställdhetsaspekter behandlas i handledarkurser under ett avsnitt som täcker jämlikhet, kön och kulturella skillnader, liksom i doktorandkursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik. Det bedöms också att oavsiktlig partiskhet eller fördomar, eller obalans beroende på val av forskningsområde uppmärksammas. Faktorer som kan påverka forskningsresultat uppmärksammas också genom till exempel olikheter mellan könen i medicinska sammanhang.

Könsfördelningen i miljön har någon övervikt för kvinnliga doktorander (61 procent), medan övervikten är något lägre bland handledarna (54 procent). Sammansättningen i handledargruppen påverkas av att den externa finansieringen avgör val av huvudhandledare, som kompletteras med lämpliga biträdande handledare. Bedömargruppen ser positivt på att lärosätet har inrättat ett digitalt system för visselblåsare för att främja ett öppet och jämställt klimat på arbetsplatsen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Lärosätet har ett internt kvalitetssystem som bland annat följer upp lärandemål, kurs- och programutvärdering och studieplaner. På institutionsnivå sker kontinuerlig kursutveckling och programutvärdering vart tredje år. De individuella studieplanerna följs på ett tillfredsställande sätt upp varje år, för att följa doktorandernas utveckling inom alla de områden som framgår av bedömningsgrunderna i den här utvärderingen. Doktorandernas progression i erhållna resultat, fullgjorda kurser och annan utveckling värderas och den fortsatta utbildningen i forskningsprojekt, kurser och publicering planeras. Individuella utmaningar och hinder för studierna identifieras för att vid behov kunna sätta in åtgärder. Den individuella studieplanen för de individuella doktoranderna diskuteras i detalj vid ett möte mellan institutionsledningen, ansvarig för forskarutbildningsämnet samt en administratör för forskning och utbildning. Anteckningar från mötet skickas till doktoranden och handledaren. Fakultetsnämnden kontrollerar att alla individuella studieplaner behandlas och följs upp.

Dekanen och prodekanen diskuterar forskning och forskarutbildning med varje doktorand inför disputationen och återkopplar till handledaren. Detta är dock enligt bedömarna väl sent och bör göras tidigare under utbildningen. Minst tre månader före disputationen utförs en extern granskning om alla de arbeten som ingår i avhandlingen inte är publicerade eller accepterade för publicering i en vetenskaplig tidskrift. I övrigt utförs ingen förgranskning eller halvtidsutvärdering.

Fakulteten utför enkäter för att undersöka arbetsmiljö och andra faktorer och följer upp resultatet. Områden som fakulteten fokuserar på är den utbredda stressen hos doktorander, effektiv användning av individuella studieplaner och karriärstöd. Dessa undersökningar avspeglar dock förhållandena på hela lärosätet.

En obligatorisk halvtidsutvärdering kan enligt bedömarna bidra till att säkerställa att progressionen sker planenligt och för att ge doktoranderna möjlighet att reflektera över sin prestation och sina framsteg. Ett kvalitetsråd för ämnet skulle också kunna korta informationsvägar och tidsspann för uppföljning och utveckling av ämnet.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Generellt avslutar doktoranderna sina studier i tid men externa doktorander som industridoktorander kan ta något längre tid i anspråk på grund av andra arbetsuppgifter och uppdrag. Endast en doktorand har hoppat av studierna under de senaste fem åren. Brister och förseningar för enskilda doktorander konkretiseras vid arbetet med individuella studieplaner. Anledningar till förseningarna identifieras vid diskussioner mellan doktoranden och handledaren. Typiska orsaker som anges är problem med instrumentering, misslyckade experiment och problem att läsa kurser parallellt med forskningen. Vid behov kan stöd ges för att utveckla skrivande och planering av kurser med mera Bedömarna konstaterar att det finns strukturer som verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Sammanfattningsvis får doktoranderna möjligheter att uppfylla lärandemålen för utbildningen. Kunskap och förståelse samt färdighet och förmåga säkerställs genom många olika aktiviteter under utbildningen, där kurser, seminarier, konferensdeltagande är av särskild vikt vid sidan av det praktiska arbetet med forskningsprojekten. Ett väl utbyggt nätverk för samarbeten nationellt och internationellt inom akademi och industri ger doktoranderna ytterligare möjligheter att utvecklas på ovanstående områden. Kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt byggs upp med stöd av handledare och forskningsmiljö med bidrag från kunskaper från kurser.

Den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik har en särställning, eftersom den tar upp många aspekter i bedömningsgrunderna. Detta ger doktoranderna en bra start och grund men det finns en risk att alltför mycket läggs inom ramen för denna kurs, så att det blir för kortfattat och fragmentariskt. Bedömargruppen rekommenderar att kursen i forskningsetik blir obligatorisk.

Det finns en generellt sett god medvetenhet om jämställdhet och doktoranderna får information och kunskap om dessa faktorer i flera forum.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling till enskilda doktorander baseras i stor utsträckning på arbetet med individuella studieplanen, vilket skulle kunna kompletteras med en halvtidsuppföljning. Forskarutbildningen i stort följs upp på fakultetsnivå, men uppföljningen på ämnesnivå skulle kunna effektiviseras med hjälp av ett lokalt kvalitetsråd.