Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör inte genom utformning och genomförande samt säkerställer inte genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Enligt självvärderingen kontrolleras kunskaps- och förståelsemålen genom bland annat kurser, publikationer, internationella samarbeten och konferenser samt genom halvtidsseminariet och den slutgiltiga avhandlingen. Doktoranderna presenterar sina resultat fortlöpande på grupp- och projektmöten, där möjlighet till granskning finns. För att uppnå progression samt visa bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, tränas doktoranderna i att ta större ansvar under utbildningens gång. Progressionen följs sedan upp varje år med handledaren och examinatorn.

Ett centralt mål för forskarutbildningen är att den examinerade doktorn ska ha uppnått både bred och djup kunskap i forskarutbildningsämnet. Det är alltid lite problematiskt att specificera vad som avses med bredd i kunskaperna, men när examensämnet rubriceras som naturvetenskap, med inriktning kemi så växer detta till ett stort problem. Har man vidare ett forskargruppsperspektiv på vad som avses med djup i kunskaperna uppstår lätt en bristande överensstämmelse mellan bredd och djup. I självvärderingen beskriver lärosätet ganska allmänt hur man kan säkerställa att doktoranderna kan visa bred kunskap och förståelse, både när det gäller vetenskaplig metodik och inom det specifika forskarutbildningsområdet. Det framgår inte heller tydligt hur lärosätet arbetar för att doktoranderna ska nå målen och hur man säkerställer att de uppfyllts vid examen. Intervjuerna gav inte heller tydliga svar på frågor om detta problem och bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver förbättra i utbildningen, så att doktoranderna vid examen har fått den breda kunskap och förståelse samt den vetenskapliga metodik de behöver inom forskarutbildningsämnet.

Av den allmänna studieplanen, som gäller ämnet naturvetenskap, framgår att kursdelen för doktorsexamen uppgår till 60 högskolepoäng och 30 högskolepoäng för licentiatexamen. Av detta är 1,5 högskolepoäng introduktionskurs, som inkluderar undervisning i etik, och 5 högskolepoäng högskolepedagogik är obligatoriska. Doktorander som inte kommer att undervisa kan dock få dispens från högskolepedagogiken. En specialiserad kurs i högskolepedagogik har också skapats för att bättre passa doktorander och lärare på den naturvetenskapliga fakulteten. Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att doktorander deltar i kurser i angränsande områden som biokemi och fysik, och de uppmuntras också att ta kurser utanför lärosätet. Doktorandkurser i fysikalisk kemi anordnas enligt självvärderingen internt vid behov, och av de givna exemplen verkar det vara specialiserade kurser. Bedömargruppen saknar dock en mer uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud. Utifrån intervjuerna framkom det att det ofta föll på handledarna att se till att doktoranderna får tillgång till ämnesspecifika kurser och att det ofta var svårt att hitta tillräckligt med kurser. Vid intervjuerna framgick också att det till viss del sågs som doktorandens uppgift att finna relevanta kurser, vilket bedömargruppen ser som ett problem då det inte finns tillräckligt tydlig information om kursutbudet. Det framgick också att det finns önskemål om ett större kursutbud, och ett arbete med att presentera samtliga kurser i lärosätets databas för forskarutbildningskurser har inletts. Det diskuteras även att införa minst en forskarutbildningskurs per institution och en gemensam divisionsöverskridande kurs, vilket bedömargruppen ser som ett gott initiativ eftersom kursutbudet är ett förbättringsområde.

Diskussioner med andra doktorander och mer seniora kollegor inom ämnet, från det egna lärosätet eller gästande forskare och föreläsare, är viktiga för att doktoranderna ska nå fördjupad kunskap och förståelse. Ledningen och handledarna måste aktivt ge doktoranderna möjlighet till sådana diskussioner. Detta är särskilt viktigt när doktoranderna är utspridda på olika campus och inom olika divisioner. Det framgick inte av intervjuerna att man på ett aktivt sätt reflekterade över dessa frågor. Bedömargruppen anser därför att ett utvecklingsområde är att ge bättre förutsättningar för doktoranderna att aktivt delta i sammanhang där de får föra fördjupade diskussioner inom ämnet.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranden visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

I självvärderingen beskrivs att färdighet och förmåga till största delen uppnås genom avhandlingsarbetet, med bland annat planering och genomförande av experiment samt genom muntlig och skriftlig sammanställning och presentation av resultat. Det framstår dock som något oklart hur det verkligen säkerställs att målen för planering och genomförande inom givna tidsramar verkligen uppnås. Området berörs i de individuella studieplanerna, men vid intervjuerna framkom att frågorna som anknyter till doktorandens förmåga att planera och att förhålla sig till givna tidsramar inte riktigt upplevs som relevanta och att det också uppfattas som otydligt vem som ansvarar för vad när de individuella studieplanerna uppdateras. Att förtydliga hur målet säkerställs i utbildningen ser därför bedömargruppen som ett utvecklingsområde.

Förmågan att presentera forskningsresultat är en central del av doktorandernas färdighetsträning inför disputationen och den fortsatta karriären. Enligt självvärderingen görs detta bland annat på seminarier och vid internationella och nationella konferenser. Inte minst tränas doktoranden i detta genom samförfattande av vetenskapliga artiklar och genom en kontinuerlig dialog med handledaren under hela forskarutbildningen. Det framgår även av självvärderingen att doktoranderna deltar i kurser inom pedagogik och akademiskt skrivande samt i aktiviteter som riktar sig till det omgivande samhället, till exempel Vetenskapsfestivalen för allmänheten och Fönster mot naturvetenskap, som riktar sig till gymnasieelever. Detta anser bedömargruppen är positivt. Utifrån intervjuerna framgick att en tydligare återkoppling från handledare och kollegor om den förmågan är önskvärd, samt att systematisk träning i rollen som opponent eller liknande skulle kunna stärka doktoranderna ytterligare i färdighet och förmåga att presentera forskningsresultat. Bedömargruppen uppmuntrar därför lärosätet att arbeta vidare med detta i utbildningen.

Stödjande av andras lärande sker enligt självvärderingen genom att alla doktorander får möjlighet att undervisa. I självvärderingen och intervjuerna framkom att doktoranderna genomgår en obligatorisk kurs i pedagogik och att de flesta doktorander deltar i undervisning och handledning av studenter på grundnivå och avancerad nivå. Vid intervjuerna framkom dock att alla doktorander inte har samma förutsättningar, eftersom det svenska språket avgör i vilken utsträckning de kan undervisa. Hur de doktorander som inte kan eller vill undervisa ska utvecklas i att stödja andras lärande är därför ett viktigt utvecklingsområde vid lärosätet, menar bedömargruppen.

Bedömargruppen menar att det sammantaget finns goda förutsättningar för doktorander vid lärosätet för att tillägna sig det som efterfrågas; samtidigt finns det en viss osäkerhet kring om varje individuell doktorand verkligen gör det. Uppföljning och tydlig återkoppling är därför ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen, menar bedömargruppen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Bedömargruppen anser att det av självvärderingen och intervjuerna framgår att forskarutbildningen erbjuder adekvat träning och färdighet i intellektuell självständighet, redighet och forskningsetik.

Utifrån självvärderingen framkommer det att doktorandens självständighet framför allt dokumenteras genom doktorandens placering i författarlistan i de vetenskapliga arbeten som publiceras, samt genom den beskrivning av doktorandens bidrag till de arbeten som finns i avhandlingen. Den introduktion till avhandlingen som doktoranden skriver självständigt ska sätta in forskningsarbetet i ett större sammanhang, och ska också kunna läsas av personer som inte arbetar inom samma fält. Det vetenskapliga förhållningssättet och självständigheten utvecklas dock under hela utbildningen, både i forskningsarbetet, doktorandkurserna och i samverkan med handledare och andra forskare i doktorandens närhet. Här spelar gruppmöten och seminarier en viktig roll. Utifrån intervjuerna framkom att det finns utrymme att öka doktorandernas aktivitet vid seminarier, vilket bedömargruppen anser är viktigt.

Utifrån självvärderingen framgår det att vetenskaplig redlighet och etik tränas i det dagliga arbetet i växelverkan mellan doktoranden och handledaren. Dessa moment ingår också i vissa kurser och i den introduktionskurs som alla doktorander ska gå. Doktoranderna förutsätts även diskutera forskningsetiska frågor inom forskargruppen och vid seminarier. Lärosätet skriver i självvärderingen att forskningsetiska frågor behöver komma in mer i metodkurserna på forskarutbildningen och att detta är ett pågående arbete, eftersom lärosätet arbetar med att utveckla och tillgängliggöra forskarutbildningskurser i Fubas, ett nytt systemstöd som lärosätet utvecklat. Bedömargruppen instämmer i detta, men anser sammantaget att lärosätet möjliggör och säkerställer den delen av målet.

Ett sätt att utveckla förmågan att visa vetenskaplig redlighet är att föra laborationsjournaler. I självvärderingen framgår det att doktoranderna förutsätts planera och genomföra sitt forskningsprojekt, samt föra laborationsjournal enligt fastställda riktlinjer. Lärosätet har dock noterat att laborationsjournaler inte alltid förs, vilket är något som lärosätet nu försöker åtgärda med att prova elektroniska online-varianter av laborationsjournaler. Även om bedömargruppen anser att åtgärderna är relevanta, så är inte elektroniska laborationsjournaler en universallösning. Det måste också finnas en kultur som starkt anammar journalanvändning. Bedömargruppen anser att ett fortsatt utvecklingsområde i utbildningen är att samtidigt med införande av elektroniska lösningar uppmuntra journalanvändning och visa på nyttan och fördelarna med detta.

Självvärderingen tar inte upp hur doktoranden vid examen nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar samt vetenskapens roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Men intervjuerna visade att detta område finns med i etikkursen och att det tränas i diskussioner med handledaren under arbetet med de olika delarbetena i avhandlingen. Utifrån detta anser bedömargruppen att även detta område behandlas på ett tillfredsställande sätt i utbildningen. Sammantaget menar bedömargruppen att lärosätet möjliggör och säkerställer examensmålet i utbildningen.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

I självvärderingen konstaterar lärosätet att institutionen har en övervikt av män på högre nivåer i organisationen, särskilt på professorsnivå, samtidigt som det på doktorandnivå är en viss övervikt av kvinnor. När det gäller fysikalisk kemi är det dock fler manliga doktorander. Det framkommer att den naturvetenskapliga fakulteten aktivt arbetar med en handlingsplan för en jämställd fakultet och att ett nära samarbete sker i jämställdhetsarbetet mellan institutionen och fakulteten. Institutionen har också inrättat ett jämställdhetsråd som har tagit fram en handlingsplan för ett långsiktigt arbete mot en jämnare könsfördelning bland lärare och handledare. Jämställdhetsarbetet kommer även att integreras i arbetsmiljöarbetet samt i de 3-åriga verksamhetsstrategierna och de 1-åriga verksamhetsplanerna.

Utifrån intervjuerna framgick att jämställdhet diskuteras i utbildningen, men att det också finns mer att göra i fråga om att främja en jämnare könsbalans bland lärare/handledare. Institutionen uppmanas av fakulteten att se över fördelningen av arbetsuppgifter ur ett jämställdhetsperspektiv, i synnerhet de som inte är direkt karriärbefrämjande. Vid intervjuerna framgick att man är medveten om detta och att doktorandernas arbetsuppgifter fördelas noga med tanke på uppgifternas tidsåtgång och ett jämställdhetsperspektiv. Bedömargruppen anser att det är positivt att det pågår ett intensivt arbete med en jämnare könsrepresentation bland lärare och handledare samt att fördelningen av arbetsuppgifter görs med ett jämställdhetsperspektiv i åtanke. Institutionen arbetar också aktivt med att identifiera och kontakta kvinnliga sökande inför en utlysning av lärartjänster. Man planerar också att starta ett mentorsprogram (2021) för yngre forskares vidaremeritering, där jämställdhetsaspekter ska vara centrala. Den årliga institutionsdagen 2020 ägnades även helt åt jämställdhetsfrågor.

Sammantaget anser bedömargruppen att jämställdhet beaktas i utbildningen och som ett gott exempel vill bedömargruppen lyfta arbetet med en jämställd fördelning av doktorandernas arbetsuppgifter och det aktiva jämställdhetsarbetet vid rekrytering och karriärutveckling. Att på olika sätt fortsätta att främja en jämnare representation och hålla diskussioner om jämställdhet levande i utbildningen anser bedömargruppen är ett viktigt område att fortsätta arbeta med för lärosätet.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs inte systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningen som helhet följs upp genom en enkätundersökning vid spikningen av avhandlingen. Svaren ligger till grund för lärosätets arbete med förbättringar av forskarutbildningen. Det framgår att doktoranderna i hög grad är nöjda med utbildningen och att enkätsvaren har resulterat i förändringar, som införandet av handledarutbildning för både nya och erfarna handledare, handledar- och examinatorsmöten mellan institutionerna och en strukturering av kursutbudet. En personaladministratör har även tillsatts för att stärka det administrativa stödet för forskarutbildningen. Utifrån självvärderingen och intervjuerna framkom också att externa institutionsutvärderingar genomförs vart sjätte år och att fakulteten även har genomfört interna utvärderingar. Här har det framkommit att forskarutbildningen vid institutionen fungerar bra trots att den uppfattas som något ostrukturerad. Utifrån de beskrivningar lärosätet gör i självvärderingen och utifrån vad som framkom vid intervjuerna konstaterar bedömargruppen att övergripande uppföljningar av forskarutbildningen görs och att resultaten av dessa tas omhand i utbildningen på ett tillfredställande sätt. Bland de förbättringsåtgärder som lärosätet menar återstår att införa nämns bland annat arbetet med att utveckla den individuella studieplanen. Detta är något som även bedömargruppen instämmer i och ser som angeläget för lärosätet att arbeta vidare med.

Av självvärderingen, intervjuerna och de inlämnade individuella studieplanerna framgår att de individuella studieplanerna varierar i redovisningen av planerade kurser samt hur kurserna är relaterade till lärandemålen. Detta gör det svårt att dels få en överblick över hur studierna planeras, dels kunna använda individuella studieplaner för uppföljning av doktorandens progression. I självvärderingen beskriver lärosätet att oklarheterna med de individuella studieplanerna kan härledas till att de inte prioriteras bland handledarna samt att det finns en tendens hos handledarna att ha ett ensidigt fokus på forskningsresultat och publikationer, vilket skapar otydlighet vad gäller krav och förväntningar på doktoranderna. För att åtgärda detta har studierektorns roll förtydligats och studierektorn ska föra en dialog med samtliga berörda beträffande individuella studieplaner som ett verktyg för att säkerställa utbildningens kvalitet. Institutionen ser också över formerna och kraven för det obligatoriska halvtidsseminariet som införts, men som i nuläget inte alltid äger rum. Av intervjuer framgår att individuella studieplaner till större del uppfattas som en mer administrativ och byråkratisk rapportering än ett verktyg för planering och målsättande. Det framgick även att man inte självklart ser värdet med flera delar av dagens individuella studieplaner och att det till och med kan bli så att man undviker att använda deras fulla potential på grund av deras upplevda komplexitet. Detta ser bedömargruppen som problematisk eftersom den individuella studieplanen i praktiken är det viktigaste instrumentet för uppföljning och återkoppling samt formulering av åtgärder för den enskilda doktoranden. Efter intervjuerna är det bedömargruppens intryck att man inte utnyttjar potentialen i upprättande och revision av den individuella studieplanen för att förbättra verksamheten.

Bedömargruppen ser dock positivt på att institutionen, genom sitt uppföljningsarbete har identifierat vissa problem och arbetar med åtgärder, till exempel med att klargöra roller och ansvar för olika funktioner vid institutionen, däribland även rollen som studierektor för forskarutbildningen.

Bedömargruppen är samtidigt oroad över att alltför mycket placeras på en individ, medan individuella studieplaner och deras koppling till utbildningens kvalitet bör vara något som engagerar hela kollegiet. Bedömargruppen anser vidare att det är viktigt att lärosätet verkar för att innehållet i doktorandens individuella studieplan sätts i fokus, så att den individuella studieplanen blir ett levande instrument med relevans för både planering och uppföljning av doktorandens utbildning och att arbetet med detta är något som förankras i hela kollegiet. Bedömargruppen rekommenderar att lärosätet tar tillvara möjligheten att i samband med den förestående samlokaliseringen av institutionens verksamheter arbeta för att öka förståelsen för individuella studieplaner som ett användbart instrument.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

För att verka för att doktoranden blir klar med sin utbildning i tid har både handledaren och examinatorn årliga uppföljningsmöten med doktoranden. Det finns även ett halvtidsseminarium och ett avhandlingsseminarium som äger rum innan disputationen. Detta ser bedömargruppen som viktiga kontrollstationer för att kunna följa upp progressionen i avhandlingsarbetet och i god tid fånga upp eventuella problem med att genomföra studierna inom stipulerad tid. Utifrån självvärderingen framgår det att seminarierna inte alltid sker systematiskt, vilket bedömargruppen ser som ett förbättringsområde. Genomströmningen i utbildningen är normal, med drygt fyra års nettostudietid och ger inte skäl till någon oro anser bedömargruppen.

Utformning, genomförande och resultat

Inte tillfredsställande

Den sammanvägda bedömningen är att bedömningsområdet inte är tillfredsställande eftersom examensmålen för kunskap och förståelse, samt bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling inte uppfylls.

Examensmålen för kunskap och förståelse uppfylls inte enligt bedömargruppen. Detta beror på att utbildningen inte möjliggör och säkerställer att den breda kunskapen i forskarutbildningsämnet fysikalisk kemi uppnås. Med det mycket breda examensämnet naturvetenskap, med inriktning kemi blir det enligt bedömargruppen svårt att specificera vad som menas med ämnesbredd. Det framgår inte heller tydligt hur lärosätet arbetar för att doktoranderna ska nå målen. Bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver förbättra i utbildningen så att doktoranderna, vid examen, har fått den breda kunskap och förståelse samt den vetenskapliga metodik de behöver. Det framgår att doktorandkurser i fysikalisk kemi ges internt vid behov vid lärosätet, men bedömargruppen anser att det saknas en uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud för ämnesspecifika kurser. Att arbeta för att doktorandkurser ges med regelbundenhet och att doktorander får gott stöd i att hitta lämpliga kurser så att de får bred kunskap inom forskarutbildningsämnet är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen. Att ledningen och handledarna även aktivt ger doktoranderna möjlighet till diskussioner med andra doktorander och mer seniora kollegor inom ämnet, för att ge fördjupad kunskap och förståelse, ser bedömargruppen som angeläget. Detta är särskilt viktigt när doktoranderna nu är utspridda på olika campus och inom olika divisioner.

Examensmålen för färdighet och förmåga uppfylls i utbildningen. Till största delen sker detta genom avhandlingsarbetet, men också genom seminarier, konferenser och i dialogen med handledaren. Utvecklingsområden som bedömargruppen har identifierat är att tydligare följa upp doktorandernas förmåga att planera och genomföra forskningsarbete inom givna tidsramar samt att ge mer återkoppling på muntliga presentationer. Ett annat viktigt utvecklingsområde är att se över att alla doktorander får möjlighet att utveckla förmågan att stödja andras lärande, oavsett om de kan tala svenska eller inte. Ett gott exempel på hur doktoranden får möjlighet att presentera och diskutera forskning i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt är att lärosätet har flera aktiviteter som riktar sig ut mot det omgivande samhället, som Vetenskapsfestivalen. Detta anser bedömargruppen är positiva inslag i utbildningen.

Examensmålen för värderingsförmåga och förhållningssätt uppfylls i utbildningen. Genom kurser och genom att kontinuerligt diskutera forskningsetiska frågor inom forskargruppen och med handledaren tränas doktoranderna i ett vetenskapligt förhållningssätt och i att göra forskningsetiska bedömningar. Ett utvecklingsområde är att förtydliga hur laborationsjournaler används, eftersom de är användbara verktyg för att träna doktoranderna i vetenskaplig redlighet.

Bedömningsgrunden jämställdhet uppfylls i utbildningen. Jämställdhetsarbetet sker i nära samarbete mellan institutionen och fakulteten, och det finns en plan för hur ett långsiktigt arbete mot en jämnare könsfördelning bland lärare och handledare ska genomföras. Vid institutionen arbetar man aktivt med att identifiera och kontakta kvinnliga sökande inför en utlysning av lärartjänster, och bedömargruppen anser att det är positivt att det pågår ett intensivt arbete med en jämnare könsrepresentation bland lärare och handledare. Som ett gott exempel vill bedömargruppen lyfta fram arbetet med en jämställd fördelning av doktorandernas arbetsuppgifter och det aktiva jämställdhetsarbetet vid rekrytering och karriärutveckling som bedrivs. Att på olika sätt fortsätta att främja en jämnare representation och hålla diskussioner om jämställdhet levande i utbildningen anser bedömargruppen är ett viktigt område att fortsätta arbeta med för lärosätet.

Bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms som inte tillfredsställande. Av självvärderingen framgår att forskarutbildningen följs upp på ett övergripande plan genom bland annat en enkätundersökning vid spikningen av avhandlingen och genom institutions- och fakultetsutvärderingar. Det bedömargruppen ser som problematiskt är hur de individuella studieplanerna används, eftersom innehållet i dem varierar mycket i redovisningen av planerade kurser och hur kurserna är relaterade till lärandemålen. Detta försvårar dels överblicken över hur studierna planeras, dels möjligheten att använda den individuella utvecklingsplanen för att följa upp doktorandernas progression. Det framgick även att man inte självklart ser värdet med flera delar av dagens individuella utvecklingsplan, och att det till och med kan bli så att handledarna undviker att använda dess fulla potential på grund av dess komplexitet. Detta behöver åtgärdas eftersom den individuella studieplanen i praktiken är det viktigaste instrumentet för uppföljning och återkoppling samt formulering av åtgärder för den enskilda doktoranden.

Bedömargruppen ser positivt på det arbete som gjorts för att förtydliga roller och ansvar i utbildningen, och att studierektorn ska föra en dialog med samtliga berörda om den individuella utvecklingsplanen som ett verktyg för att säkerställa utbildningens kvalitet. Samtidigt menar bedömarna att det finns en risk med att alltför mycket ansvar för den individuella utvecklingsplanen placeras på en individ. I stället bör den individuella utvecklingsplanen och dess koppling till utbildningens kvalitet vara något som engagerar hela kollegiet. Bedömargruppen anser att det är viktigt att lärosätet verkar för att innehållet i doktorandens individuella utvecklingsplan sätts i fokus, så att den individuella utvecklingsplanen blir ett levande instrument, med relevans för både planering och uppföljning av doktorandernas utbildning och att arbetet med detta är något som förankras i hela kollegiet.

Genomströmningen i utbildningen är normal och lärosätet verkar för att doktoranderna genomför utbildningen inom planerad studietid. Det finns ett halvtidsseminarium och avhandlingsseminarium som fungerar som kontrollstationer under forskarutbildningens gång. Ett utvecklingsområde är att se till att alla doktorander får möjlighet att ha dessa seminarier och att de genomförs strukturerat.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Lärosätet bör följa upp hur doktorander når bredd i forskarutbildningsämnet.

· Lärosätet bör följa upp hur den individuella studieplanen används för uppföljning, åtgärder och återkoppling.