Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör inte genom utformning och genomförande samt säkerställer inte genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Självvärderingen innehåller en övergripande redogörelse för vad som förväntas av doktoranden i form av kunskap och förståelse. Dock ges begränsad konkret information om vilka åtgärder som vidtas för att nå målen och om hur man säkerställer att de uppfyllts. Det framstår som om redogörelsen är relevant för det generella examensämnet kemi. Signalen är att man från ledningen av verksamheten vill arbeta mot en situation där gränserna mellan de traditionella kemidisciplinerna suddas ut och lärosätet i stället har ett antal forskningsgrupper som fokuserar på ett visst begränsat forskningsområde. Det finns fördelar med en sådan strategi, men den skapar också svårigheter. Ett centralt mål för forskarutbildningen är att den examinerade doktorn ska ha uppnått både bred och djup kunskap i examensämnet. Det är alltid lite problematiskt att specificera vad som avses med bredd i kunskaperna, men när examensämnet rubriceras som "kemi" så växer detta till ett stort problem. Har man ett forskargruppsperspektiv på vad som avses med djup i kunskaperna uppstår lätt en inkongruens mellan bredd och djup. Vid intervjuerna gavs inte tydliga svar på frågor kring denna problematik och bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver reflektera över och förbättra i utbildningen så att doktoranderna, vid examen, har erhållit den breda kunskap och förståelse, samt den vetenskapliga metodik, de behöver inom forskarutbildningsämnet.

En åtgärd som genomförts för att få en bredd i utbildningen är att det regelbundet ordnas seminarier med teman som täcker hela examensämnet kemi. Det framgick dock vid intervjuerna att det finns problem med att få doktoranderna att närvara om seminarieämnet ses som för skilt från det egna forskningsområdet. Utifrån intervjuerna framkom även att lärosätet genomfört vissa åtgärder för att komma till rätta med doktorandernas närvaro vid seminarierna, så som att de får poäng för att delta och att seminarierna kombineras med informationsmöten. Bedömargruppen ser positivt på detta men menar att det är önskvärt att lärosätet gör ytterligare förändringar för att komma tillrätta med doktorandernas deltagande vid seminarier, som en del i strävan att doktoranden uppnår en bredare kunskap i sitt forskarutbildningsämne.

Forskarutbildningskurser spelar en central roll för att uppnå ökade kunskaper både vad gäller bredd och djup. Utifrån självvärderingen och den allmänna studieplanen framgår det att kursdelen i utbildningen består av 60 högskolepoäng. Det finns en obligatorisk kurs i forskningsetik om två högskolepoäng, men i övrigt väljer doktoranden själv sina kurser. Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det även att lärosätet ger doktorandkurser, men bedömargruppen anser att det saknas en uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud. Det verkar vara handledarnas, inte klart uttalade, uppgift att se till att doktoranderna får tillgång till ämnesspecifika kurser. Vid intervjuerna framgick att handledarna hade svårt att få ett tillräckligt studentunderlag för att ge regelbundna kurser. Det framgick också att det var svårt att få ekonomisk kompensation för att anordna kurser. En möjlig utväg som nämndes, skulle vara att i framtiden gå över mer till nätbaserade kurser och då samverka med andra forskare inom och utom landet. Detta ser bedömargruppen som en bra utvecklingslinje och uppmuntrar lärosätet att inte enbart lita till den enskilde handledarens initiativ för att åstadkomma detta. Av intervjuerna framgick även att det fanns svårigheter med att hitta tillräckligt med kurser och att det till viss del var doktorandernas uppgift att hitta relevanta kurser. Bedömargruppen anser att lärosätet behöver arbeta för att regelbundet erbjuda doktorandkurser och stödja doktoranderna att hitta lämpliga kurser så att de får bred kunskap inom forskarutbildningsämnet.

En annan viktig väg för doktoranderna att uppnå kunskap och, i synnerhet, förståelse är den levande diskussionen med forskarkollegor. Dessa kan vara handledare, andra seniora forskare i den egna organisationen, doktorandkollegor, seminariegäster eller forskare och doktorander från andra lärosäten som de möter på konferenser eller sommarkurser. Bedömargruppen menar att det är ledningens ansvar att se till att det finns förutsättningar för aktiva möten, eftersom diskussioner inom den egna forskargruppen är nödvändiga och viktiga för att utveckla god förståelse. Eftersom det inte tydligt framgick i självvärderingen eller vid intervjuerna hur lärosätet arbetar med detta menar bedömargruppen att ett viktigt utvecklingsarbete för lärosätet är att reflektera över, och därefter arbeta för att få till stånd och behålla, en levande diskussion utanför den egna forskargruppen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranden visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen innehåller en generell beskrivning av vad som förväntas av doktoranderna i form av färdighet och förmåga inom forskningsämnet kemi. I självvärderingen betonas doktorandens eget ansvar för att föra forskningen framåt och att ett led i detta är att strukturera och planera den egna forskningen. Enligt självvärderingen görs detta genom halvtidsseminarier, publiceringar av vetenskapliga artiklar och uppföljningar av den individuella studieplanen, vilket bedömargruppen menar ger doktoranden träning i att med adekvata metoder kunna bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar. Utifrån intervjuerna framkom dock att man inte aktivt diskuterade doktorandens utveckling inom kunskapsformen färdighet och förmåga vid revideringar av den individuella studieplanen eller vid andra tillfällen. Bedömargruppen anser därför att det finns utrymme att mer explicit lyfta fram vikten av detta i utbildningen.

I självvärderingen framgår det att doktoranden främst arbetar med färdighet och förmåga i det egna avhandlingsarbetet, men att doktoranden även tränas i muntlig och skriftlig framställning vid seminarier, konferenser, workshoppar och liknande, både nationellt och internationellt. Av intervjuerna framgick att handledarna tar ett stort ansvar för att utveckla doktorandernas färdighet i muntlig och skriftlig framställning. Av självvärderingen framgår även att lärosätet ger ett antal kurser som har målet att utveckla allmänna förmågor, som muntlig och skriftlig presentation. Däremot är det ett mer begränsat utbud av kurser som syftar till att utveckla mer inomvetenskapliga förmågor inom fysikalisk kemi. Med en övergång mot en dedicerad forskargruppsorganisation följer lätt att exempelvis metodkurser blir styrda av omedelbara behov snarare än mot en mer långsiktig uppbyggnad av metodologisk färdighet och förmåga. Detta är något bedömargruppen menar att lärosätet behöver reflektera över i utbildningen.

Underlagen visar att merparten av doktorander har möjligheter att undervisa inom grundutbildningen. Utöver undervisning kan doktoranderna också bidra till institutionens allmänna verksamhet genom att till exempel ansvara för instrument eller experiment. Utifrån intervjuerna och självvärderingen framgår det dock att engelsktalande doktorander och doktorander som finansieras genom stipendier inte har samma möjligheter att undervisa som övriga. Bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet bör se över i utbildningen, så att alla doktorander får möjligheter att stödja andras lärande och bidra till samhällets utveckling, oavsett finansieringsform eller kunskap i svenska språket.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Utifrån självvärderingen framgår det att lärosätet ger ett antal kurser som ger doktoranderna möjlighet att fördjupa sin förståelse av både närliggande forskningsetiska frågor och mer övergripande frågor om till exempel hållbar utveckling. En kurs i forskningsetik är obligatorisk och i självvärderingen framgår att huvudhandledaren förväntas föra etiska diskussioner med doktoranden angående, forskningsfusk, plagiering och liknande.

Det vetenskapliga förhållningssättet och självständigheten utvecklas under hela utbildningen i forskningsarbetet och i samverkan med handledare och andra forskare i doktorandens närhet. Här spelar gruppmöten och seminarier en viktig roll. Utifrån intervjuerna framkom att doktoranderna uppmanas att vara aktiva och att ställa frågor vid seminarier, vilket bedömargruppen ser som ett bra initiativ. Att uppmuntra och möjliggöra tillfällen för fler kritiska vetenskapliga diskussioner i forum utanför den egna forskargruppen ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde i utbildningen.

Utifrån självvärderingen framgår det att lärosätet ger ett antal kurser där doktoranderna får möjlighet att fördjupa sin insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället samt hur den används. En stor del av den forskning som bedrivs knyter an till FN:s hållbarhetsmål och man jobbar i internationella tvärvetenskapliga sammanhang. Miljön ger enligt bedömargruppen bra förutsättningar för att doktoranderna ska nå fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Sammantaget menar bedömargruppen att utbildningen möjliggör och säkerställer examensmålet.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det tydligt att det finns ett starkt engagemang för jämställdhet på ledningsnivå och att frågor om jämställdhet får resurser och utrymme. Vid lärosätet arbetar man med jämställdhetsfrågor inom begreppet jämlikhet, mångfald och likabehandling (JML). Institutionens JML-grupp har en studentrepresentant, men i dagsläget ingen doktorand. Handledare uppmanas att vid rekrytering av doktorander verka för balans mellan kvinnor och män. Ansvaret ligger på de som rekryterar och fungerar överlag väl, menar bedömargruppen. Eftersom forskningsinriktningen fysikalisk kemi inte finns representerad i organisationen, är det svårt att ur inlämnat material tydligt utläsa könsfördelningen bland handledarna med den givna forskningsinriktningen. Det är dock tydligt att det på handledarnivå är en tydlig övervikt för män, medan det bland doktoranderna är en mer jämn könsfördelning. Här skulle bedömargruppen vilja se en mer uttalad strategi för att främja en mer jämställd representation inom kollegiet, till exempel att via seminarier och liknande arrangemang se till att de forskarstuderande får möta etablerade kvinnliga forskare som kan verka som viktiga förebilder. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde i utbildningen.

Bedömargruppen anser att det är positivt att jämställdhets- och attitydfrågor tas upp i handledarutbildningen och att programledningen gått kursen Genusforskning och jämställdhet i teknisk högre utbildning. Utifrån självvärderingen framgår att det sedan hösten 2020 pågår ett arbete för att säkerställa ett gott kollegialt uppförande för att motverka exempelvis sexuella trakasserier eller dåligt bemötande hos både fakulteten och doktoranderna. Det redogörs dock inte för någon strategi för att hantera situationer när enskilda individer, handledare eller forskarstuderande, uppträder på ett sätt som tydligt avviker från den formulerade normen. Att även ha en plan för detta skulle vara ytterligare ett sätt att stärka arbetet med ett jämställdhetsperspektiv i utbildningen, menar bedömargruppen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs inte systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Utifrån självvärderingen framgår att lärosätet har en väl genomtänkt generell strategi och tillhörande formell organisation för uppföljning och återkoppling i forskarstudierna. Med längre intervall genomförs undersökningar och enkäter med examinerade doktorer för att identifiera generella problem och i förlängningen åtgärda dem. Att lärosätet har infört ett halvtidsseminarium sedan 2019 där doktoranderna får återkoppling på sitt arbete är ett gott exempel på åtgärder som genomförts för att stödja doktorandernas progression och ge återkoppling, menar bedömargruppen. Samtidigt finns svagheter i utbildningen när det gäller uppföljning och återkoppling för den enskilda doktoranden under utbildningens gång.

Från den enskilda doktorandens perspektiv är den individuella studieplanen det i praktiken viktigaste instrumentet för uppföljning och återkoppling samt formulering av åtgärder. Efter intervjuerna är det bedömargruppens intryck att man inte utnyttjar potentialen i upprättande och revision av studieplanen för att förbättra verksamheten. Revisionen av studieplanen sker i en dialog mellan doktoranden och handledaren, och enligt självvärderingen och intervjuerna framgår det att den biträdande handledaren inte alltid deltar i processen. Möjligheten att även ha stöd av en ytterligare senior person, som skulle kunna ha rollen som mentor för doktoranden, utnyttjas inte och det deltar inte heller någon som har ett övergripande ansvar för forskarutbildningen under dessa möten. Att involvera personer som inte är handledare är viktigt för att också kunna diskutera det psykologiska klimatet i forskningsarbetet, menar bedömargruppen, och i dessa diskussioner bör inte handledaren delta. Att involvera fler personer, med olika funktioner och kompetens, i uppföljningen av den individuella studieplanen anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Utifrån läsningen av inskickade individuella studieplaner och information som framkom vid intervjuerna, framstår revisionen av den individuella studieplanen mest ha ett bakåtblickande perspektiv och att den utnyttjas mindre för att påverka kommande verksamhet. Det anser bedömargruppen är problematiskt, eftersom revisionen av den individuella studieplanen också är ett tillfälle när man kan diskutera de mjukare målen, som förståelse, färdigheter i att skriva och att presentera muntligt, samt förhållningssätt. Det framgick av intervjuerna att den möjligheten bara utnyttjades sporadiskt och att dessa frågor inte rutinmässigt finns på dagordningen. Att använda den individuella studieplanen för att få en mer aktiv diskussion av planerad verksamhet och för att på en individuell basis stämma av utveckling av färdigheter och förmågor anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde för att följa upp och ge återkoppling på doktorandens progression i utbildningen.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

För att stödja doktoranden i arbetet med att genomföra utbildningen inom de planerade fyra åren har lärosätet bland annat infört ett halvtidsseminarium och en halvtidsrapport. Detta anser bedömargruppen är ett positivt inslag i utbildningen. Utifrån självvärderingen, intervjuerna och statistiken över nominell studietid anser bedömargruppen inte att det finns någon anledning till oro över att doktoranderna inte skulle bli klara med sina studier i tid. Medelstudietiden överstiger bara marginellt det nominella målet om fyra år.

Utformning, genomförande och resultat

Inte tillfredsställande

Bedömargruppen anser inte att bedömningsområdet behandlas på ett tillfredsställande sätt i utbildningen. Det är under examensmålen för kunskapsformen kunskap och förståelse, samt bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling som bedömargruppen har funnit brister i utbildningen.

Examensmålen för kunskap och förståelse uppfylls inte enligt bedömargruppen. Det beror på att utbildningen inte möjliggör och säkerställer att den breda kunskapen i forskarutbildningsämnet uppnås. I och med den omorganisation av verksamheten som skett inom kemiområdet finns nu enbart ett gemensamt examensämne - kemi. I de allmänna målen för en forskarutbildning ingår att doktoranden ska få både djupa och breda kunskaper i ämnet. Det senare är problematiskt att åstadkomma när examensämnet rubriceras som kemi. Bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver reflektera över och förbättra i utbildningen så att doktoranderna, vid examen, får bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet.

En åtgärd som genomförts för att få bredd i utbildningen är att det regelbundet ordnas seminarier med teman som täcker hela examensämnet kemi. Det framgick dock att det finns problem med att få forskarstuderande att närvara om seminarieämnet sågs som för skilt från det egna forskningsområdet. Bedömargruppen anser att det är positivt att lärosätet har genomfört åtgärder för att öka deltagandet vid seminarier, som att ge doktoranden poäng för närvaro, men menar att det är önskvärt att vidta ytterligare åtgärder för att komma tillrätta med doktorandernas deltagande som en del i strävan att doktoranden uppnår en bred kunskap i sitt forskarutbildningsämne.

En ytterligare åtgärd som bedömargruppen menar behöver vidtas för att doktoranden ska nå bred kunskap och förståelse är att utveckla forskarutbildningskurser. Det framgår att lärosätet ger doktorandkurser, men bedömargruppen anser att det saknas en uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud för ämnesspecifika kurser. Att arbeta för att doktorandkurser ges med regelbundenhet och att doktorander får stöd i att hitta lämpliga kurser så att de får bred kunskap inom forskarutbildningsämnet är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Måluppfyllelsen för kunskapsformen färdighet och förmåga möjliggörs och säkerställs i utbildningen. Detta görs dels genom det egna avhandlingsarbetet, men även genom att doktoranden tränas i muntlig och skriftlig framställning vid seminarier, konferenser, workshoppar och liknande, både nationellt och internationellt. Lärosätet ger ett antal kurser som har målet att utveckla allmänna förmågor, som muntlig och skriftlig presentation. Däremot är det ett mer begränsat utbud av kurser som syftar till att utveckla mer inomvetenskapliga förmågor inom området fysikalisk kemi, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde. Att även ge samtliga doktorander, oavsett finansieringsform eller språkfärdigheter, möjligheter att utveckla förmågan att stödja andras lärande anser bedömargruppen också är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Måluppfyllelsen för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt möjliggörs och säkerställs i utbildningen. En obligatorisk kurs i forskningsetik ingår i utbildningen och doktoranderna har goda möjligheter att i ett antal kurser fördjupa sina insikter om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället samt hur den används. Eftersom en stor del av den forskning som bedrivs vid lärosätet knyter an till FN:s hållbarhetsmål och eftersom man även jobbar i internationella tvärvetenskapliga sammanhang, ger detta doktoranderna goda förutsättningar för att nå fördjupad insikt inom området. Ett utvecklingsområde är att utveckla en strategi för att diskutera vetenskapliga bedömningar och förhållningssätt utanför den egna forskargruppen, vilket i nuläget saknas.

Bedömningsgrunden jämställdhet uppfylls i utbildningen. Det finns ett starkt engagemang för jämställdhet på ledningsnivå och frågor om jämställdhet får resurser och utrymme i utbildningen. Ett utvecklingsområde är att utveckla en mer uttalad strategi för att främja en mer jämställd representation inom kollegiet genom att till exempel bjuda in kvinnliga forskare till seminarier och liknande arrangemang, så att de forskarstuderande får möta etablerade kvinnliga forskare som kan verka som viktiga förebilder. Bedömargruppen anser att det är positivt att jämställdhets- och attitydfrågor tas upp i handledarutbildningen och att programledningen gått kursen Genusforskning och jämställdhet i teknisk högre utbildning.

Bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling uppfylls inte i utbildningen. Det finns tydliga rutiner för uppföljning, åtgärder och återkoppling på en generell nivå i utbildningen, men det bedömargruppen efterfrågar är att den individuella studieplanen används på ett mer aktivt och framåtsyftande sätt än vad som nu görs. Att involvera fler personer, med olika funktioner och kompetens, i uppföljningen av den individuella studieplanen anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde. Ett annat utvecklingsområde är att använda den individuella studieplanen för en mer aktiv diskussion om planerad, framåtsyftande verksamhet och för att på en individuell basis stämma av utvecklingen av doktorandens färdigheter och förmågor.

Bedömargruppen anser att lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid och ser positivt på det halvtidsseminarium som har införts, eftersom det kan bidra till att doktorandernas behov av eventuella extra insatser upptäcks i tid.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Att följa upp hur den breda kunskapen i forskarutbildningsämnet uppnås.

· Att följa upp hur den individuella studieplanen används för uppföljning, åtgärder och återkoppling