Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Doktorander har genom kursutbud och seminarieverksamhet vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) möjlighet att få en bred fysikalisk och kemisk kunskap. Forskarskolorna spelar här en viktig roll för att åstadkomma bredd i kunskaperna och volym i kursutbudet, anser bedömargruppen. Mer problematiskt är det med fördjupningen inom det egna forskningsfältet. Med så få aktiva forskare i ämnet blir externa kontakter centrala för att åstadkomma fördjupning av kunskaperna och med så få doktorander finns knappast en bas för specialiserade kurser med aktiv undervisning. Det framgick av intervjuerna att man har försökt utnyttja de relevanta forskarutbildningskurser som ges vid andra lärosäten i landet. Dock ges i dag få sådana kurser. Det finns också en potential att mer aktivt använda sig av kurser som ges internationellt, till exempel i form av sommarskolor. Där kan handledarna spela en mer aktiv roll än vad som är fallet i dag. Bedömargruppen anser att det är ett utvecklingsområde att bygga upp ett nätverk för att få tillgång till mer specialiserade forskarutbildningskurser.

Förståelse är ett esoteriskt begrepp. En aktiv dialog mellan handledare och doktorand i utformning, tolkning och rapportering av forskningsprojekt är ett viktigt steg i att bygga upp en förståelse. Bedömargruppen anser också att ett viktigt instrument för att bygga förståelse är en aktiv seminarieverksamhet med tillhörande diskussioner. Även i det avseendet ställs särskilda krav på den lilla miljön för att åstadkomma sådana diskussioner. Av intervjuerna framgick att det finns en aktiv vetenskaplig diskussion mellan handledare och doktorand. Till exempel har man enligt intervjuerna som stående inslag gruppmöten varje vecka där man tar upp en publicerad artikel för att granska den kritiskt med avseende på metod och slutsatser. Bedömargruppen ser detta som en bra åtgärd för att utveckla förståelse och värderingsförmåga hos doktoranden. Det kan vara svårare att åstadkomma ett motsvarande idéutbyte i en lite större grupp, men även i det avseendet anser bedömargruppen att forskarskolorna spelar en roll för att åstadkomma diskussioner via de seminarier som deltagarna där håller. Bedömargruppen uppfattar också att det vid institutionen finns en bred verksamhet som använder sig av många olika vetenskapliga metoder och tekniker. Detta möjliggör att doktorander i fysikalisk kemi kan förkovra sig i metodologier även utanför den centrala forskningsuppgiften. Det framgick inte klart av intervjuerna i vilken utsträckning den möjligheten alltid utnyttjas, men att den här breda verksamheten finns på plats gör det möjligt för doktoranden att ytterligare bredda sin kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och vetenskaplig metodik, menar bedömargruppen. Ett utvecklingsområde är att tydligare utnyttja den möjligheten vid institutionen.

Det hålls en obligatorisk metodologisk kurs och månatliga seminarier inom kemiämnet, där både handledare och doktorander presenterar resultat och frågor, vilket ytterligare bidrar till att utveckla doktorandernas kunskap och förståelse av ämnet. Sammantaget anser bedömargruppen att målen kunskap och förståelse uppnås på ett tillfredsställande sätt. Dock anser bedömargruppen att ett utvecklingsområde är att utveckla sätt att bredda kursutbudet inom det egna fältet.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranden visar också/ förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att doktorandernas färdighet och förmåga utvecklas kontinuerligt under forskarutbildningen. Genom regelbundna seminarier, deltagande och presentation av egen forskning vid nationella och internationella konferenser, samt genom publicering av egen forskning i vetenskapliga tidskrifter tränas doktoranderna i att presentera och diskutera sin forskning i olika sammanhang. Doktorander som är med i någon av forskarskolorna deltar också i deras årliga konferenser, vilket ger ytterligare tillfälle att utveckla förmågan.

I intervjuerna framkom att doktoranden också tränas i att ställa frågor och fungera som "opponent" under doktorandseminarier inom forskarskolorna. Detta ser bedömargruppen som ett positivt inslag i utbildningen för att stärka doktoranden i att diskutera forskning i olika sammanhang. Det framgår också att lärosätet ger en obligatorisk metodologisk kurs, vilket enligt bedömargruppen ytterligare bidrar till att stärka doktorandernas förmåga att bedriva forskning med adekvata metoder.

Det framgår inte specifikt av självvärderingen eller intervjuerna hur doktorandernas förmåga att planera och bedriva forskning inom givna tidsramar tränas, utöver att doktoranderna deltar vid konferenser, seminarier och publicerar artiklar. Dock är den här aspekten en punkt vid den regelbundna revideringen av den individuella studieplanen (ISP), vilket bedömargruppen menar visar att lärosätet berör detta. Att ytterligare utveckla moment i utbildningen där förmågan att planera och förhålla sig till tidsramar skulle tas upp tydligare ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde.

I självvärderingen och utifrån intervjuerna framgår det att doktoranderna tränas i presentation på olika sätt och de uppmanas också att utveckla den pedagogiska förmågan genom kurser. I den allmänna studieplanen framgår det att en pedagogisk kurs är obligatorisk om doktoranden ska undervisa. I självvärderingen framgår att de flesta doktorander undervisar, men bland de som inte undervisar finns ofta en industrikoppling, vilket innebär att de sprider sin kunskap i andra organisationer i stället. Sammantaget anser bedömargruppen att målen färdighet och förmåga uppnås på ett tillfredsställande sätt.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att den intellektuella självständigheten utvecklas successivt i utbildningen genom att doktoranderna får mer och mer eget ansvar för sin forskning och utbildning. Genom regelbundna diskussioner inom ramen för de gruppmöten som hålls tränas också den vetenskapliga värderingsförmågan. Forskningsgrupperna har som vana att vid gruppmöten ha ett inslag där en artikel som har publicerats av andra forskare diskuteras kritiskt, vilket bedömargruppen ser som ett gott exempel på hur man praktiskt arbetar med att utveckla doktorandernas förmåga att värdera vetenskap och utveckla intellektuell självständighet. Det framgår att doktoranderna får möjlighet att diskutera sin verksamhet inom ramen för forskarskolorna, vilket kan utveckla både värderingsförmåga och förhållningssätt, eftersom diskussionen där sker med personer utanför det egna fältet. En fördel (det finns även många nackdelar) med att verka i en omgivning med få andra doktorander är att förmågan till självständigt arbete utvecklas med viss nödvändighet, menar bedömargruppen.

Den vetenskapliga redligheten och förmågan att göra forskningsetiska bedömningar utvecklas generellt vid seminarier och vid deltagande i internationella konferenser, men särskilt genom de regelbundna diskussionerna med handledarna. Dessutom ges inom ramen för forskarskolorna kurser om etik inom forskningen. Frågeställningarna inom de angivna doktorandprojekten framstår inte som problematiska ur ett etiskt perspektiv, menar bedömargruppen, men vetenskaplig redlighet och etiska bedömningar kan även handla om forskningens praktik och hur man förhåller sig till andra forskares insatser. Här framgår det ur självvärderingen att handledaren förmedlar god vetenskaplig praxis för metodik och rapportering av resultat, och att de frågorna diskuteras under arbetet med manuskript. Det ges en obligatorisk kurs i etik inom vetenskapen, men utifrån det underlag som bedömargruppen granskat framgår det inte att doktorander gått den kursen eller kursen i vetenskaplig metodik, även om flera år har passerat. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde, eftersom kurser som dessa bör tas tidigt i utbildningen för att kunna vägleda doktoranden vidare i det fortsatta forskningsarbetet. Värderingsförmågan utvecklas även mer generellt vid seminarier och vid deltagande i internationella konferenser. Det framgår av underlagen att forskningsgrupperna har vana av att vid gruppmöten ha ett inslag där en, av andra, publicerad artikel diskuteras kritiskt, vilket bedömargruppen ser som ett gott exempel på hur man praktiskt arbetar med att utveckla doktorandens värderingsförmåga.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att den intellektuella självständigheten utvecklas successivt i utbildningen genom att doktoranderna får mer och mer eget ansvar för sin forskning och utbildning. Genom regelbundna diskussioner inom ramen för de gruppmöten som hålls tränas också den vetenskapliga värderingsförmågan. Forskningsgrupperna har som vana att vid gruppmöten ha ett inslag där en artikel som har publicerats av andra forskare diskuteras kritiskt, vilket bedömargruppen ser som ett gott exempel på hur man praktiskt arbetar med att utveckla doktorandernas förmåga att värdera vetenskap och utveckla intellektuell självständighet. Det framgår att doktoranderna får möjlighet att diskutera sin verksamhet inom ramen för forskarskolorna, vilket kan utveckla både värderingsförmåga och förhållningssätt, eftersom diskussionen där sker med personer utanför det egna fältet. En fördel (det finns även många nackdelar) med att verka i en omgivning med få andra doktorander är att förmågan till självständigt arbete utvecklas med viss nödvändighet, menar bedömargruppen.

Den vetenskapliga redligheten och förmågan att göra forskningsetiska bedömningar utvecklas generellt vid seminarier och vid deltagande i internationella konferenser, men särskilt genom de regelbundna diskussionerna med handledarna. Dessutom ges inom ramen för forskarskolorna kurser om etik inom forskningen. Frågeställningarna inom de angivna doktorandprojekten framstår inte som problematiska ur ett etiskt perspektiv, menar bedömargruppen, men vetenskaplig redlighet och etiska bedömningar kan även handla om forskningens praktik och hur man förhåller sig till andra forskares insatser. Här framgår det ur självvärderingen att handledaren förmedlar god vetenskaplig praxis för metodik och rapportering av resultat, och att de frågorna diskuteras under arbetet med manuskript. Det ges en obligatorisk kurs i etik inom vetenskapen, men utifrån det underlag som bedömargruppen granskat framgår det inte att doktorander gått den kursen eller kursen i vetenskaplig metodik, även om flera år har passerat. Detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde, eftersom kurser som dessa bör tas tidigt i utbildningen för att kunna vägleda doktoranden vidare i det fortsatta forskningsarbetet. Värderingsförmågan utvecklas även mer generellt vid seminarier och vid deltagande i internationella konferenser. Det framgår av underlagen att forskningsgrupperna har vana av att vid gruppmöten ha ett inslag där en, av andra, publicerad artikel diskuteras kritiskt, vilket bedömargruppen ser som ett gott exempel på hur man praktiskt arbetar med att utveckla doktorandens värderingsförmåga.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att doktoranden når fördjupad insikt om vetenskapens och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används genom en omfattande kursverksamhet och genom diskussioner med handledare i gruppmöten och, minst lika viktigt, diskussioner med andra doktorander i angränsande fält inom ramen för forskarskolorna.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

I självvärderingen framgår att lärosätet arbetar med jämställdhet i utbildningen, både på en lärosätesövergripande nivå och mer specifikt i forskarutbildningen. I en så liten miljö är det uppenbart svårt att få en balans i könsfördelningen. Vid intervjun med ledningen framgick det att det även vid institutionen som helhet fanns en märkbar obalans, som det oftast är i fysikämnen. Man arbetar dock medvetet med frågan och utöver ett mer långsiktigt rekryteringsarbete försöker man skapa positiva förebilder genom inbjudna föreläsare, vilket bedömargruppen ser som mycket positivt. Positivt är också att lärosätet ger en obligatorisk kurs där genus och jämställdhet är i fokus, för de doktorander som undervisar. Detta ser bedömargruppen som ett gott exempel på hur jämställdhet förankras i utbildningens innehåll.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår inte om forskarutbildningen i fysikalisk kemi följs upp på ett övergripande sätt. Dock är fysikalisk kemi en del i den mycket bredare forskarutbildningen vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM). Där sker en uppföljning i form av utvärderingar av forskarskolorna. Vidare genomför lärosätet doktorandundersökning vartannat år och eventuella påtalade brister ger upphov till en handlingsplan. Det framgår även av självvärderingen att kursutvärderingar görs av de fakultetskurser som ges och att en återkoppling sker till examinatorn. Utifrån detta anser bedömargruppen att utbildningen följs upp på en övergripande nivå.

Vad gäller specifikt fysikalisk kemi är den individuella studieplanen det viktigaste instrumentet för uppföljning och återkoppling av doktorandernas framsteg i forskarutbildningen. Den grundläggande individuella studieplanen, ISP, upprättas vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) inom två månader från antagandet till forskarutbildningen och fastställs av prefekten. Det sker också en årlig revision av ISP:n, samtidigt som doktoranden har möjlighet att revidera och precisera oftare än så. Vid den årliga revisionen deltar forskarstuderande, handledare, biträdande handledare och mentor. Den sistnämnde har med sitt perspektiv utifrån möjlighet att ge en mer allmän bedömning av projekt och prestation, vilket breddar basen för att både återkoppla till doktoranden och att föreslå åtgärder för förbättring. Bedömargruppen anser att det är mycket positivt att gruppen får stöd av en extern forskningskompetent person, inte minst för att, om så är påkallat, kunna stödja doktoranden vid meningsskiljaktigheter med handledaren.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Utifrån den statistik bedömargruppen haft att tillgå framstår medelstudietiden i fysikalisk kemi som relativt lång (4,5 år), men siffran är baserad på ett fåtal doktorer. Lärosätet stödjer doktoranderna genom att säkerställa att revisionen av ISP genomförs enligt given plan. Om det finns risk för att studietiden inte hålls inom givna ramar, diskuterar forskarstudierektorn med handledaren och doktoranden om möjliga åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det framgick inte under intervjuerna att lärosätet hade en given rutin för att hantera de fall där den forskarstuderande mötte så stora svårigheter i projektet att hen kanske inte kunde uppnå tillräcklig kvalitet under den givna studietiden av fyra år. Bedömargruppen anser dock att det i stort finns tillfredsställande rutiner för att säkerställa att forskarstudierna håller sig inom gränsen fyra år.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Den sammanvägda bedömningen är att utformning, genomförande och resultatet av forskarutbildningen i fysikalisk kemi håller god kvalitet.

Kunskap och förståelse uppnås på ett tillfredsställande sätt dels genom ett brett kursutbud inom ramen för forskarskolorna, dels genom mer ämnesspecifika kurser som genomförs i samarbeten med andra lärosäten. Ett utvecklingsområde är att utveckla sätt att bredda kursutbudet inom fysikalisk kemi.

Färdighet och förmåga uppnås i första hand genom goda och täta kontakter med handledaren. Till detta kommer att det vid institutionen ges ett antal metodkurser, främst inom ramen för forskarskolorna. På det sättet breddas doktorandernas metodologiska färdigheter. Förmågan att uttrycka sig i tal tränas vid regelbundna seminarier och även vid gruppens möten. Här ingår också ett moment att ställa frågor och att delta i diskussioner. Grunden för förmågan att skriftligt rapportera forskningsresultat får doktoranderna via kurser inom forskarskolorna, och den utvecklas även senare när manuskript utformas i nära samarbeten med handledarna.

Måluppfyllelsen inom kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt är tillfredställande. Förmågan att värdera vetenskapliga bidrag tränas i gruppens diskussioner av publicerade artiklar, men också i de mer informella diskussioner som uppstår mellan doktorander i samma forskarskola. Förhållningssättet i mer etiska frågor utvecklas inom ramen för etikkurser i forskarskolorna. Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det att doktoranden når fördjupad insikt om vetenskapens begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används genom en omfattande kursverksamhet och genom diskussioner med handledare i gruppmöten och, minst lika viktigt, diskussioner med andra doktorander i angränsande fält inom ramen för forskarskolorna.

I självvärderingen framgår att lärosätet arbetar med jämställdhet i utbildningen, både på en lärosätesövergripande nivå och mer specifikt i forskarutbildningen. I en så liten miljö är det uppenbart svårt att få en balans i könsfördelningen. Man arbetar dock medvetet med frågan, och utöver ett mer långsiktigt rekryteringsarbete försöker man skapa positiva förebilder genom inbjudna föreläsare, vilket bedömargruppen anser är mycket positivt. Positivt är också att lärosätet ger en obligatorisk kurs där genus och jämställdhet är i fokus, för de doktorander som undervisar. Det anser bedömargruppen är ett gott exempel på hur jämställdhet förankras i utbildningens innehåll.

Bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling är väl tillgodosedd. Den individuella studieplanen används på ett aktivt sätt för att följa upp doktorandernas framsteg och den ger också en bas för åtgärder och återkoppling. Utöver detta sker på mer central nivå en bevakning av mer övergripande aspekter på forskarutbildningen i form av regelbundna enkäter. Det finns också rutiner för att bevaka att studierna fullgörs inom givna tidsramar. Det framgår även av självvärderingen att kursutvärderingar görs av de fakultetskurser som ges och att en återkoppling sker till examinatorn. Utifrån detta anser bedömargruppen att utbildningen följs upp på en övergripande nivå.