Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Den tekniska fakulteten vid Linköpings universitet bedriver utbildning inom forskarutbildningsämnet kemi med inriktning mot organisk kemi, men även fysikalisk kemi, materialkemi och proteinvetenskap. Kemiämnet utgör en relativt liten del av verksamheten vid den stora institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), som har en tvärvetenskaplig profil. Kemiavdelningen har cirka 50 anställda, varav 6 professorer och 10 lektorer. Lärarresurserna i organisk kemi består av 3 professorer och 3 lektorer, varav endast 3 leder forskargrupper. De tre resterande lärarna deltar i undervisningen på forskarutbildningen. Två av professorerna kommer att gå i pension inom fem år, och en rekryteringsplan för återväxt finns enligt självvärderingen. Enligt självvärderingen planeras rekrytering i samråd med prefekt för att behålla och rekrytera kompetens inom området. Det framgår dock inte hur kompetensen av de förestående pensionsavgångarna ska kunna ersättas på ett tillförlitligt och tillfredsställande sätt inom organisk kemi eller närliggande kemiämnen.

Självvärderingen anger att varje doktorand ska ha en huvudhandledare och minst en biträdande handledare. Huvudhandledaren ska ha en läraranställning vid lärosätet, vara docent inom ett relevant ämnesområde och ha genomgått forskarhandledarutbildning. Den biträdande handledaren ska ha minst doktorsexamen och representerar ofta ett annat forskningsområde vid tvärvetenskapliga projekt. Lärosätet erbjuder flera högskolepedagogiska kurser, men det framgår inte om samtliga handledares pedagogiska kompetensutveckling säkerställs.

Det finns enligt tabellen sex doktorander i organisk kemi, fördelade på två forskargrupper. Som biträdande handledare används en professor, en förste forskningsingenjör, en adjungerad lektor och en doktor vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i Umeå. Bedömargruppen noterar att huvudhandledarskapet är centrerat runt en lektor, som handleder fyra av doktoranderna och har sin expertis inom analytisk och forensisk kemi snarare än organisk kemi.

Verksamheten är beroende av extern finansiering, och centreringen av forskarutbildningen runt två handledare gör utbildningen sårbar. Bedömargruppen anser att en strategi för att bredda handledarkompetensen inom organisk kemi bör upprättas, för att säkerställa forskarutbildningens kvalitet.

Vid intervjuerna framkom att ledningen planerar en rekrytering för att ersätta pensionsavgången inom grundutbildningen. Däremot planeras ingen utlysning för att bredda forskningskompetensen inom organisk kemi.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt.

Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskningen vid institutionen är tvärvetenskaplig med tydliga industrikontakter och en hög andel industridoktorander, vilket bedömargruppen tycker är utmärkt ur samverkanssynpunkt. Självvärderingen är dock generellt skriven med stort fokus på institutionens verksamhet snarare än på forskarutbildningen inom organisk kemi, vilket gör den svårbedömd.

Den organkemiska verksamheten omfattar design, syntes och analys av organiska molekyler för avbildning, diagnostik, analys och tillämpningar inom organisk elektronik. De tre forskargrupperna samarbetar och delar infrastruktur. De deltar även i samarbeten med nationella eller internationella forskargrupper samt svenska myndigheter, som även bidrar med finansiering av industridoktorander. Viss fakultetsfinansiering finns för strategiska satsningar och för att upprätthålla infrastrukturen.

Det finns enligt tabellen sex doktorander inom organisk kemi, varav två är industridoktorander, och tre är rekryterade under 2020. Doktorandantalet på campus har varierat mellan två och fyra de senaste åren. Självvärderingen anger att de nuvarande industridoktoranderna är verksamma inom analytisk kemi snarare än organisk kemi, vilket också bekräftades under intervjuerna. Lärosätet har redovisat tio personer som, förutom lärarna, bidrar till forskarutbildningsmiljön: tre adjungerade lärare med 5–10 procents anställningsgrad, två förste forskningsingenjörer och en postdoktor. Det framgår inte av självvärderingen på vilket sätt doktorandgruppen stöds av kontakter med dem.

Forskningen inom organisk kemi bedöms vara inriktad mot tvärvetenskap, och doktorandernas publikationer är framför allt i tidskrifter med annan inriktning än organisk kemi eller generell kemi. Avdelningsgemensamma seminarier inom kemi hålls varje månad, med forskningspresentationer av en doktorand och en handledare. Detta ger goda möjligheter till kemidiskussioner över inriktningsgränserna. Av självvärderingen framgår inte vilka verksamheter som syftar till att ge nödvändig ämnesbredd inom organisk kemi, som egen seminarieverksamhet, interaktioner mellan grupperna och forskningsseminarier med inbjudna föreläsare.

Institutionen har en god samverkansmiljö, med två tvärvetenskapliga forskarskolor som doktoranderna kan välja att delta i. Forskarskolorna organiserar olika kurser och aktiviteter för att stödja doktoranderna under deras utbildning. Den tvärvetenskapliga inriktningen resulterar i en bred forskarutbildningsmiljö utanför organisk kemi, vilket är positivt men den ger inte bredd inom organisk kemi. Bedömargruppen noterar att forskarskolorna inte är obligatoriska.

Vid intervjuerna framkom att forskarutbildningsmiljön har tillgång till god infrastruktur, och att fast anställd personal finns som laborativt stöd för doktoranderna. Det framkom också att man inte organiserar några inbjudna forskningsföredrag eller annan seminarieverksamhet i organisk kemi, vilket bedömargruppen anser är en brist.

Sammantaget anser bedömargruppen att forskarutbildningsmiljön i organisk kemi är subkritisk, med få handledare och doktorander inom ämnet. Det är dessutom problematiskt att en del av verksamheten inom forskarutbildningen de facto inte är organisk kemi.

Förutsättningar

Inte tillfredsställande

Den samlade bedömningen av bedömningsområdet förutsättningar är inte tillfredsställande. Självvärderingen är skriven med begränsad ämnesanknytning och få konkreta exempel inom forskarutbildningen i organisk kemi. Bedömargruppen anser att centreringen av forskarutbildningen runt två huvudhandledare gör utbildningen sårbar, och att lärosätet bör upprätta en strategi för att bredda handledarkompetensen inom ämnet för att säkerställa forskarutbildningens kvalitet.

Forskningen inom organisk kemi bedöms vara inriktad mot tvärvetenskap, med god samverkan med myndigheter och industri. Forskarutbildningsmiljön inom organisk kemi har tillgång till god infrastruktur, och har fast anställd personal som laborativt stöd för doktoranderna. Miljön bedöms dock vara subkritisk, och det är en brist att inbjudna föredragshållare eller annan seminarieverksamhet inom organisk kemi saknas. Det bedöms som mycket problematiskt att en del av verksamheten inom denna forskarutbildning de facto inte är organisk kemi.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Lärosätet bör säkerställa handledarkompetensen inom organisk kemi.

· Lärosätet bör säkerställa att det finns en tillräcklig kritisk massa inom organisk kemi, för att möjliggöra regelbundna lärandeaktiviteter

· Lärosätet bör säkerställa att forskarutbildning i analytisk kemi inte genomförs inom ramen för organisk kemi.