Personal

Antalet handledare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat för utbildningen och deras antal står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Lärosätet har en god handledarkompetens för att genomföra forskarutbildning i kemi med inriktning mot organisk kemi, vilket framgår av lärosätets tabellbilaga. Varje doktorand har en huvudhandledare, en biträdande handledare och två referenspersoner, varav en utses av forskarutbildningsrådet, som följer doktoranden under utbildningen. Bedömargruppen ser positivt på att lärosätet har som krav att nyanställda professorer, universitetslektorer och biträdande universitetslektorer ska ha genomfört en handledarutbildning för att få fungera som huvudhandledare åt doktorander. Handledarna får möjlighet att vidareutveckla och fördjupa sin kompetens inom området genom särskilda handledningsseminarier vid institutionen.

Handledarresurserna inom forskarutbildningsområdet bedöms vara goda: till de fyra doktorander som listas i tabellbilagan finns fem handledare, varav tre professorer, en universitetslektor och en biträdande universitetslektor. Det finns också en relativt stor grupp, elva personer, som listas som "övriga forskare" i tabellbilagan: Av dessa är sex förste forskningsingenjör. Samtliga professorer har 75 procents fakultetsfinansierad forskningstid, vilket lämnar utrymme för handledning av doktorander. Två av handledarna är kvinnor, en professor och en universitetslektor, och åldersspannet för samtliga handledare är 41–56 år. Det är oklart om det finns en övergripande strategi för nyrekrytering av handledare till forskarutbildningsämnet. Även om detta inte är ett överhängande problem med tanke på åldersfördelningen bland handledarna, är en sådan strategi enligt bedömargruppen en god beredskap om handledare till exempel byter lärosäte eller anställning. Det är oklart i vilken omfattning handledarna har doktorander inom andra forskarutbildningsområden, det vill säga om siffrorna för antalet doktorander per handledare återspeglar den faktiska handledarsituationen.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå, och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Bedömargruppen anser att forskarutbildningsmiljön generellt är god, med vissa identifierade svagheter. Institutionen har en välutvecklad infrastruktur för att genomföra en forskarutbildning i kemi med inriktning mot organisk kemi, och de arbeten som produceras publiceras regelbundet i internationellt välrenommerade tidskrifter. Handledarna deltar även i nationella och internationella samarbetsprojekt inom organisk kemi av interdisciplinär karaktär, vilket bedömargruppen menar är positivt för forskarutbildningsmiljön. Intervjuerna påvisade också det positiva inflytandet som postdoktorer och förste forskningsingenjörer har för kunskapsöverföringen till doktoranderna i forskarutbildningsmiljön.

Självvärderingen visar att det vid institutionen finns ett välutvecklat system med gruppmöten, där olika grupperingar har gemensamma möten och där manuskript, litteratur och forskningsprojekt diskuteras. Doktoranderna deltar även i en institutionsgemensam seminarieserie och förväntas där ge tre presentationer under sin utbildning. Seminarieserien reflekterar hela institutionens verksamhet och det är oklart i vilken utsträckning seminarier som avser att utveckla ämnesbredden inom forskarutbildningsämnet, där till exempel forskare från andra lärosäten deltar, ingår i programmet. Vid intervjuerna framkom även att det fanns önskemål om fler externa föredragshållare inom forskarutbildningsämnet.

Flera av doktoranderna deltar eller har deltagit i nationella forskarskolor, KBC-aktiviteter och andra interdisciplinära aktiviteter. Det möjliggör en stimulerande miljö för doktoranderna och ger verksamheten en interdisciplinär karaktär. Samtidigt anser bedömargruppen att det bara ger doktoranderna en begränsad exponering för annan organisk kemi än den som bedrivs vid lärosätet. Den interdisciplinära karaktären av verksamheten lyfts fram i självvärderingen, samtidigt som lärosätet ger få exempel på inomvetenskaplig stimulans, det vill säga ämnesbredd inom forskarutbildningsämnet. Självvärderingen visar att doktoranderna får en fysisk arbetsmiljö som erbjuder goda förutsättningar att bedriva experimentellt arbete, bland annat moderna och välutrustade laboratorier. Stor vikt läggs även vid säkerhetsarbete med fokus på kemiskt laborativt arbete.

Verksamheten vid institutionen är multidisciplinär, och antalet doktorander i organisk kemi är begränsat. I dagsläget finns bara fyra doktorander enligt tabellbilagan (två kvinnor och två män). En stor del av forskarutbildningen genomförs tillsammans med läkemedelskemi, för att uppnå en tillräcklig kritisk massa. Samtidigt som detta ger en god exponering i närliggande discipliner anser bedömargruppen att det finns en uppenbar risk för kunskapsbredden inom forskarutbildningsområdet. Risken förstärks av att den allmänna studieplanen inte anger några obligatoriska kurser i organisk kemi, och att antalet forskarutbildningskurser som erbjuds är begränsat. Detta är ett utvecklingsområde anser bedömargruppen, där lärosätet tydligt bör definiera hur man säkerställer kunskapsbredden inom forskarutbildningsämnet.

Verksamheten är beroende av extern finansiering. Det begränsade antalet doktorander inom organisk kemi kan vara en konsekvens av en medveten inriktning mot kemisk biologi och läkemedelskemi, där organisk kemi riskerar att ses som ett stödämne för att lösa frågeställningar inom andra ämnesområden. Forskargrupperna vid lärosätet deltar i flera nationella och internationella samarbeten, vilket är värdefullt för forskarutbildningsmiljön.

Vid intervjuerna framkom att doktoranderna diskuterar problem inom organisk kemi, t.ex. syntesproblem, tillsammans med doktoranderna i läkemedelskemi. En sådan samverkan anser bedömargruppen är positiv och medför att antalet doktorander inom forskarutbildningsämnet blir mindre underkritisk. Det väcker också frågan hos bedömargruppen om det är värdefullt att ha två så pass lika inriktningar som organisk kemi och läkemedelskemi vid lärosätet eller om det ger bättre synergieffekter på samverkan om de sammanförs till en inriktning.

Intervjuerna gav intryck av en positiv forskarutbildningsmiljö med täta kontakter mellan doktorander och handledare, vilket bedömargruppen uppfattar som utmärkt.

Förutsättningar

Den samlade bedömningen vad gäller förutsättningar att genomföra forskarutbildning i kemi med inriktning mot organisk kemi är att dessa är tillfredsställande.

Antalet handledare är adekvat för utbildningens volym. Deras sammantagna kompetens är adekvat för att genomföra forskarutbildning inom kemi med inriktning mot organisk kemi och de har god tid avsatt för handledning av de forskarstuderande. Medelåldern bland handledarna är relativt låg, och därför finns det inte något omedelbart behov av nyrekryteringar.

Forskarutbildningsmiljön är god och lärosätet har en välutvecklad infrastruktur för att genomföra experimentell organisk kemi. Resultaten publiceras i internationellt välkända tidskrifter. Doktoranderna deltar i gruppmöten, där forskningsdjupet stärks, och institutionsgemensamma seminarier, där man även diskuterar frågor inom angränsande discipliner.

Storleken på forskarutbildningen när det gäller antal doktorander är begränsad, vilket enligt bedömargruppen försvårar möjligheten att genomföra utbildningen på hög nivå. Till viss del kompenseras detta genom närvaron forskarutbildningsämnet läkemedelskemi i samma lokaler.