Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör inte genom utformning och genomförande samt säkerställer inte genom examination att doktoranden, när examen utfördas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Enligt självvärderingen ska kunskap och förståelse för forskarutbildningsämnet säkerställas med hjälp av olika instrument. En tillräcklig kunskapsnivå inom forskarutbildningsämnet ska initialt säkerställas genom den särskilda behörigheten som anges i den allmänna studieplanen. Bedömargruppen noterar att de särskilda behörighetskraven är förhållandevis låga.

Det kontinuerliga arbetet inom ramen för avhandlingsarbetet är en av hörnstenarna för att nå fördjupad kunskap och förståelse av ämnet. Här är handledningen av doktoranderna viktig. Handledningen är progressiv, det vill säga doktoranderna arbetar allt självständigare ju längre utbildningen pågår. Detta återspeglar sig i bland annat arbetet med manuskript samt planeringen och genomförande av forskningsprojekt. Kunskap och erfarenhet hämtas in av doktoranderna även genom att arbeta med manuskript, vilket ger viktiga generiska erfarenheter och ämnesdjup.

Enligt den allmänna studieplanen erfordras kurser om 40–90 högskolepoäng inom forskarutbildningen, varav minst 15 högskolepoäng på avancerad nivå inom området kemi. I självvärderingen anges att avhandlingsarbetet normalt omfattar 200 högskolepoäng och kurspaketet 40 högskolepoäng. Flera kurser som utvecklar generiska färdigheter, till exempel vetenskapsteori, etik, redlighet samt muntlig och skriftlig presentation anges som obligatoriska och omfattar 10 högskolepoäng. Detta lämnar endast ett litet utrymme (30 högskolepoäng) för att säkerställa att doktoranderna uppnår ämnesbredden och ämnesdjupet inom organisk kemi. Bedömargruppen noterar inte heller att några kurser som ska säkerställa ämnesbredden inom forskarutbildningsämnet är obligatoriska. Två sådana kurser, Avancerad fysikalisk-organisk kemi och Avancerad organisk kemi, ges med två–tre års mellanrum, men det är oklart om alla doktorander läser dem. Bedömargruppen noterar att kursen Avancerad fysikalisk-organisk kemi inte finns med i någon av de bifogade individuella studieplanerna och att kursen Avancerad organisk kemi bara listas i två av fyra av de individuella studieplaner som bedömargruppen haft tillgång till. Bedömargruppen anser att lärosätet bör etablera rutiner som säkerställer att doktoranderna når en god kunskapsbredd inom ämnet, exempelvis genom att de läser lämpliga forskarutbildningskurser. Enligt självvärderingen förväntas doktoranderna även bedriva självständiga studier för att fördjupa sig inom sitt forskningsfält, det vill säga ämnesdjup, genom att läsa publicerade artiklar och delta i forskningsseminarier. Dessa aktiviteter följs upp av handledaren och vid den årliga uppföljningen av de individuella studieplanerna.

Från självvärderingen framgår att doktoranderna efter cirka halva utbildningstiden genomför en halvtidsutvärdering. Där gör de en skriftlig sammanställning av de uppnådda resultaten och ger en muntlig presentation av dem, vilket är ett viktigt instrument för att säkerställa progressionen i forskarutbildningen. Presentationen och den skriftliga sammanfattningen bedöms av referenspersoner och en examinator, och vid behov kan åtgärder genomföras för att stärka identifierade brister. Exempel på sådana åtgärder kan vara att läsa specialiseringskurser eller att bli mer aktiv i att läsa den vetenskapliga litteraturen. Bedömargruppen anser att detta är en god strategi för att följa den övergripande progressionen i doktorandutbildningen.

Sammanfattningsvis anser bedömargruppen att det finns goda rutiner för att säkerställa att doktoranderna når ett tillräckligt kunskapsdjup inom forskarutbildningsämnet genom de instrument som lyfts fram ovan. Generiska kunskaper hämtas in i de obligatoriska kurser som anges i den allmänna studieplanen. Det saknas däremot metoder för att säkerställa att samtliga doktorander når nödvändig ämnesbredd inom forskarutbildningsämnet, till exempel genom obligatoriska breddningskurser. I självvärderingen förväxlas även kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet med kunskap inom angränsande discipliner. Bedömargruppen anser att lärosätet bör införa rutiner som säkerställer att samtliga doktorander inom forskarutbildningsämnet når en tillräcklig kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet. Vid intervjuerna framkom att man är medveten om problemet och frågan är föremål för en pågående diskussion, vilket bedömargruppen anser är positivt.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranden visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

I självvärderingen framgår att doktorandens färdighet och förmåga tränas vid den laborativa verksamheten där experiment ska planeras, genomföras och analyseras. Förmågan att planera verksamheten och omsätta planerna till experiment, vilka genomförs i korrekt ordning för att sedan analyseras, är central i forskarutbildningen. Från analyserna dras sedan relevanta slutsatser som ligger till grund för det fortsatta arbetet. Arbetet sker i nära kontakt med handledaren, och doktoranden förväntas bli mer självständig i alla aspekter av arbetet ju längre utbildningen fortskrider. Den vetenskapliga analysen och diskussionen tränas vidare genom kontinuerlig interaktion med handledaren och samarbetspartner, samt vid diskussionsträffar och de institutionsgemensamma seminarierna. Bedömargruppen anser att arbetssättet ger förutsättningar för att doktoranderna når ett tillräckligt ämnesdjup inom forskarutbildningsämnet. Vid intervjuerna framkom även att de tillgängliga förste forskningsingenjörerna vid lärosätet bl.a. används för att säkerställa kompetensöverföringen inom forskargrupperna. Bedömargruppen menar att detta är ett utmärkt resursutnyttjande

I självvärderingen framhålls speciellt möjligheten till träning inom multidisciplinära samarbeten. Doktoranderna är verksamma inom nationella och internationella samarbeten, ofta inom discipliner som ligger utanför det egna forskarutbildningsämnet, vilket ger färdigheter att samarbeta multidisciplinärt. Detta ser bedömargruppen som positivt under förutsättning att det inte äventyrar kunskapsbredd och kunskapsdjup inom forskarutbildningsämnet.

I självvärderingen diskuteras att sammanställning av resultat i publikationer och rapporter ger ytterligare träning i vetenskaplig analys och framställning, och progressionen följs upp vid de årliga uppföljningarna av de individuella studieplanerna. Dessa förmågor tränas även under flera av de obligatoriska forskarutbildningskurserna. Doktoranderna är aktiva under granskningsprocessen av sina manuskript, vilket ger värdefull erfarenhet av akademisk publicering och stringent resonemang. Halvtidsseminariet fyller en viktig funktion där doktorandens progression i färdighet och förmåga kontrolleras, vilket bedömargruppen anser vara ett värdefullt instrument.

Muntlig presentation och argumentationsteknik tränas regelbundet vid gruppmöten och institutionens seminarieverksamhet, samt behandlas ytterligare vid flera av de obligatoriska forskarutbildningskurserna. Sammantaget är det bedömargruppens uppfattning att doktoranderna med de instrument som diskuterats ovan får en god träning i vetenskaplig analysframställning.

Vid intervjuerna framkom att samtliga doktorander inom forskarutbildningsämnet deltar i undervisning på grundnivå och avancerad nivå (upp till 20 procent). Bedömargruppen anser att undervisningen ger värdefull träning i färdighet och förmåga att planera, handleda och undervisa studenter som befinner sig på en lägre kunskapsnivå.

Forskarutbildningskurserna är ytterligare ett instrument för att träna doktorandernas färdighet och förmåga inom forskarutbildningsämnet. Från självvärderingen och intervjuerna är det oklart vilka forskarutbildningskurser inom ämnet som lärosätet ger och med vilken periodicitet. Vid intervjuerna framkom att det finns en ambition att inrätta nationella forskarutbildningskurser inom forskarutbildningsämnet, vilket bedömargruppen ser som positivt. Progressionen i färdighet och förmåga följs regelbundet upp i samband med uppföljningen av de individuella studieplanerna.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom utformning och genomförande samt säkerställer genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Den allmänna studieplanen definierar ett obligatoriskt kurspaket om minst 8 högskolepoäng som introducerar doktoranderna i flera aspekter av värderingsförmåga och förhållningssätt.

Självvärderingen beskriver att författandet av manuskript medför diskussioner om framförda hypoteser och hur dessa prövas och verifieras eller falsifieras, vilket är en naturlig del i den kontinuerliga diskussionen mellan handledaren och doktoranden. Samtidigt ger sådana diskussioner en naturlig ingång till relevanta förhållningssätt inom den vetenskapliga disciplinen och tränar doktorandens värderingsförmåga. Utbildningen är individuell och handledarens erfarenheter och förhållningssätt kommuniceras till doktoranden vid handledarmöten samt vid diskussioner om sammanställningen av manuskript. Bedömargruppen ser positivt på att doktoranderna har tillgång till ett stort handledarkollektiv, som kan delta i diskussionerna om metodval och etiska aspekter. De obligatoriska forskarutbildningskurserna ger också en naturlig ingång till värderingsförmåga och förhållningssätt, och bidrar till att doktoranderna nödvändiga kunskaper inom området. De förmågorna tränas bland annat vid de återkommande institutionsseminarierna, halvtidsseminariet och undervisningen.

Vid institutionens seminarieserie ska doktoranderna opponera på sina kollegors skriftliga sammanställningar och muntliga presentationer, vilket ger värdefull träning i värderingsförmåga och förhållningssätt. Bedömargruppen anser att detta sammantaget ger goda förutsättningarna för att få en tillräcklig nivå på värderingsförmåga och analys.

Från självvärderingen är det oklart om vetenskapens möjligheter och begränsningar samt dess möjligheter att bidra till en hållbar samhällsutveckling diskuteras under utbildningen, och sådana inslag är önskvärda. Bedömargruppen anser att frågan behöver aktualiseras vid lärosätet.

Bedömargruppen anser att progressionen i värderingsförmåga och förhållningssätt regelbundet följs upp i samband med uppföljningen av den individuella studieplanen.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Enligt självvärderingen genomsyrar jämställdhetsarbetet på kemiska institutionen alla organisatoriska nivåer, vilket är väl beskrivet i självvärderingen. Institutionen eftersträvar en jämn könsbalans vid tillsättandet av ledamöter till institutionens samtliga råd. Vid institutionen finns även ett jämställdhets- och likbehandlingsråd, som leds av en företrädare för lika villkor. Företrädaren deltar vid institutionens samverkansmöten, där bland annat samtliga rekryteringar behandlas.

I dagsläget är en av tre huvudhandledare, och hälften av doktoranderna, inom forskarutbildningsämnet kvinnor. Institutionen har nyligen reviderat processen för rekrytering av doktorander. I korthet medför förändringarna att jämställdhetsaspekter lyfts fram, diskuteras och dokumenteras under hela rekryteringsprocessen, vilket enligt bedömargruppen är bra. Den nuvarande könsfördelningen inom doktorandgruppen är god, medan andelen disputerade kvinnor sedan 2016 bara är 20 procent. Könsbalansen inom forskarutbildningsmiljön i ett större perspektiv är, enligt bedömargruppen, däremot låg, eftersom samtliga tio forskare som är listade som "övriga forskare" i tabellbilagan är män.

För att öka andelen kvinnor med handledarkompetens (22 procent kvinnor på institutionsnivå) har institutionen nyligen rekryterat en personalsamordnare med erfarenhet inom området. Frågan är komplex och svårnavigerad, men bedömargruppen noterar att det i dagsläget saknas en tydlig strategi för att ändra det nuvarande förhållandet. Jämställdhetsperspektiv för rekrytering av personer som förste forskningsingenjör eller forskare diskuteras inte i självvärderingen. Vid intervjuerna framkom att det borde finnas möjligheter att rekrytera fler kvinnor till tjänster som förste forskningsingenjörer (kategorin "övriga forskare" i tabellbilagan), vilket på kort sikt kan bidra till en jämnare könsbalans bland de seniora forskarna. Det framkom även att tabellbilagans "övriga forskare" är ofullständig och ska innehålla fler kvinnor. Bedömargruppens slutsats är att en tydligare strategi för att öka jämställdheten i lärarkollektivet är önskvärd.

Från självvärderingen framkommer att doktoranderna är involverade i jämställdhetsarbetet genom bland annat representation i forskarutbildningsrådet och jämställdhets- och likabehandlingsrådet. Flera av de generiska kurserna inkluderar genus- och jämställdhetsaspekter, och ger möjligheter till ytterligare reflektion och fördjupning kring ämnena. På samma sätt diskuteras jämställdhetsfrågor även i den obligatoriska handledarutbildningen vid lärosätet och vid flera av de ledarskapsutbildningar som finns vid universitetet.

Bedömargruppen anser att självvärderingen och intervjuerna visar att lärosätet beaktar, kommunicerar och förankrar ett jämställdhetsperspektiv i utbildningens innehåll, utformning och genomförande. En tydlig strategi för att öka andelen kvinnor vid rekrytering till lärartjänster bör införas.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Från självvärderingen framgår att forskarutbildningsrådet (FUR) vid kemiska institutionen förbereder frågor om forskarutbildningen, som sedan beslutas av institutionens ledningsgrupp. Rådet har en central roll för att säkerställa forskarutbildningens kvalitet. I rådet finns en doktorandrepresentant, som även är representant i doktorandrådet, vars uppgift är att fånga upp och kommunicera doktorandernas synpunkter till FUR, samt att förankra FUR:s beslut i doktorandrådet. Det framgår inte från självvärderingen om FUR arbetar efter en etablerad kvalitetssäkringscykel eller en förutbestämd strategi, vilket är nödvändigt för att kunna förstå hur lärosätet säkerställer och förbättrar forskarutbildningens kvalitet.

Doktorandrådet är en kanal för synpunkter och förslag från doktoranderna till FUR. Beslut som rör forskarutbildningen kommuniceras till verksamheten vid arbetsplatsträffar. Institutionen har ett strukturerat arbete med de individuella studieplanerna och deras uppföljning, vilket används som ett instrument för att följa doktorandens progression samt fånga upp och åtgärda eventuella brister. Proceduren för uppföljningsmötena är utmärkt enligt bedömargruppen. Protokollen från tidigare möten gör det möjligt att tydligt följa doktorandens progression och identifiera eventuella problem, vilket framgår av de bifogade individuella studieplanerna.

Vid institutionen finns även arbetsplatsträffar, möten med ansvarig forskare (PI) och möten inom respektive forskarmiljöer där dessa frågor diskuteras, vilket resulterar i att frågorna aktualiseras. Även på dessa nivåer anser bedömargruppen att vore det fördelaktigt med en systematisering i kvalitetssäkringsarbetet.

På individnivå motsvaras kvalitetssäkringsarbetet av den individuella studieplanen, där man enligt självvärderingen har ett förberett protokoll att följa vid uppföljningen, vilket enligt bedömargruppen gör den meningsfull. Varje doktorand följs av en huvudhandledare, en biträdande handledare och två referenspersoner. En av referenspersonerna utses av doktoranden och den andra av FUR, för att försöka nå jämnare könsfördelning. Referenspersonerna ska fungera som doktorandens coacher, men har även till uppgift att informera studierektorn om eventuella oklarheter om doktorandens forskarutbildning. Varje uppföljningsmöte följer en given agenda där referenspersonerna är ordförande och sekreterare. Halvtidsseminariet är ett värdefullt instrument för att säkerställa progressionen. Handledarna gör även en kontinuerlig uppföljning av doktorandernas progression. Bedömargruppen anser att lärosätets arbete med den individuella studieplanen är utmärkt.

Studierektorn och studieadministratören går igenom de individuella studieplanerna bland annat med avseende på progression. Vid eventuella problem möts doktoranden, handledaren, referenspersonen och studierektorn, för att diskutera hur bristerna kan åtgärdas för att doktoranden ska kunna slutföra forskarutbildningen med bibehållen kvalitet.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid

Brutto- och nettostudietiden är 5,5 och 4,0 vilket är väl i linje med genomsnittet och kan ses som ett resultat av lärosätets medvetna arbete med studieplaner och uppföljning av doktorandernas arbete.

Utformning, genomförande och resultat

Det finns etablerade instrument för att säkerställa att doktoranderna får ett nödvändigt kunskapsdjup inom forskarutbildningsämnet och kurser inom generiska ämnen anges som obligatoriska i den allmänna studieplanen. Däremot finns inga etablerade rutiner – inklusive kurser - för att säkerställa att en tillräcklig kunskapsbredd uppnås inom forskarutbildningsämnet, vilket behöver åtgärdas.

Kunskapsformen färdighet och förmåga etableras genom avhandlingsarbetet, där planering av experimentens genomförande och analys är viktiga komponenter. Doktoranderna förväntas bli mer självständiga och ta ett större ansvar för genomförandet av sina forskningsprojekt ju längre arbetet fortskrider. De presenterar regelbundet sina resultat på institutionens seminarier och vid den obligatoriska halvtidskontrollen, vilket är viktiga komponenter.

Doktoranderna har goda förutsättningar att tillgodogöra sig de kunskaper som krävs för att uppnå målen för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt. Dels sker detta genom ett obligatoriskt kurspaket, dels inom ramen för avhandlingsarbetet och genom diskussioner med handledaren.

Det framgår av självvärderingen att jämställdhetsaspekter beaktas och att de genomsyrar organisationen. Flera av de generiska doktorandkurserna diskuterar genusfrågor och sådana frågor behandlas även vid handledarutbildningarna vid lärosätet. Det som uttrycks är framför allt generell policy och konkreta exempel saknas, exempelvis när det gäller strategier för att öka andelen kvinnliga handledare. Vi identifierar ett utvecklingsområde i arbetet med att förbättra könsfördelningen bland de seniora forskarna genom att lärosätet är aktivt vid rekryteringen av förste forskningsingenjörer.

Bedömningsområdet Uppföljning, åtgärder och återkoppling kan delas upp i två nivåer. På den övergripande organisationsnivån är det tydligt vilka organ som ansvarar för forskarutbildningen och hur deras kommunikation ner till forskargrupperna sker. Det är dock oklart om det på övergripande nivå sker kvalitetsutvärderingar av forskarutbildningen, eller hur lärosätet säkerställer att man når önskad nivå. På individnivå sker detta genom arbetet med den individuella studieplanen och här har lärosätet ett system som är utmärkt.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Lärosätet bör etablera rutiner för att säkerställa att doktoranderna når en tillräcklig kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet.