Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Utifrån självvärdering framgår det att avdelningen för biofysikalisk kemi (BFK) är en relativt liten enhet. Under det gångna året har tre doktorander disputerat, och för tillfället finns bara en doktorand antagen till forskarutbildningen i biofysikalisk kemi. Avdelningen har tre disputerade forskare med docentkompetens som därmed är möjliga huvudhandledare. Två av dem leder var sin forskargrupp, medan den tredje huvudsakligen är verksam som lärare och områdesansvarig inom grundutbildningen vid lärosätet. Han bidrar med kompetens i forskningsprojekt vid avdelningen och deltar i publicering.

En forskningsingenjör med docentkompetens som är anställd vid den kemiska institutionen vid Lunds universitet (KILU) deltar också med expertis och handledarkapacitet inom NMR-spektroskopi. Det framgår även av självvärderingen att de två postdoktorer som för närvarande finns vid avdelningen bidrar med viss handledning inom sina respektive forskningsområden. Ytterligare handledarkompetens finns vid Centrum för molekylär proteinvetenskap (CMPS), där två forskare med kompetens inom biofysikalisk kemi verkar. De kan vara biträdande handledare eller vid behov gå in som huvudhandledare. Eftersom antalet doktorander är få just nu finns en viss överkapacitet av handledare. Bedömargruppen anser att antalet handledare och deras vetenskapliga kompetens är tillräcklig i förhållande till utbildningens volym.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framstår den pedagogiska kompetensen som mycket god. Lärosätet erbjuder ett stort utbud av kurser för lärare och forskare. Handledarna har alltså deltagit i docentkurser som innehåller pedagogik och handledarutbildning. Dessutom har de genomgått ett antal kurser i bland annat projektledning, ledarskap, ekonomi, juridik och karriärplanering.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av bakgrundsbeskrivningen i självvärderingen framgår att forskarutbildningen i kemi vid Lunds universitet (LU) bedrivs vid kemiska institutionen (KILU), som är delad mellan två fakulteter: naturvetenskaplig (N) och teknisk (LTH). Institutionen är dessutom indelad i fyra organisatoriska enheter, som var och en samlar ett antal forskarutbildningsämnen. Avdelningen för biofysikalisk kemi tillhör en av dessa enheter, centrum för molekylär proteinvetenskap (Center for Molecular Protein Science, CMPS) tillsammans med avdelningarna för biokemi och molekylär biofysik. Fysikalisk kemi har en lång tradition som forskarutbildningsämne vid Lunds universitet och har funnits vid både N- och LTH-fakulteterna sedan slutet av 1960-talet. För närvarande är ämnet representerat vid N-fakulteten som fysikalisk kemi och vid LTH-fakulteten som biofysikalisk kemi (BFK). Här behandlas verksamheten i biofysikalisk kemi vid LTH-fakulteten.

Ledningsgruppen beskriver vid intervjun ändringen i inriktning som en naturlig följd av en gradvis förskjutning av fokus mot fysikalisk kemi i gränsytan till biomolekyler, en utveckling som vi har observerat vid ett antal lärosäten. Utmärkande för forskningen i biofysikalisk kemi är tonvikten på NMR-spektroskopi och beräkningskemi, särskilt molekyldynamik-simuleringar. Avdelningen ansvarar för två avancerade NMR-spektrometrar (500 och 600 MHz) inom ramen för kemiska institutionens NMR-centrum. Centret drivs tillsammans med fysikalisk kemi (naturvetenskaplig fakultet) och utnyttjar dessutom ett antal avancerade forskningsinfrastrukturer i nära samarbete inom organisationen. Vid intervjun med övergripande ansvariga framkom att man för närvarande arbetar med att förnya NMR-instrumentparken, som är föråldrad. Biofysikalisk kemi kommer även i fortsättningen att ha en central roll vid NMR-centret och det finns även planer på att anställa en person att driva centret. Bedömargruppen anser att den satsningen är viktig, men betonar att den bör åtföljas av en motsvarande satsning på personalen vid LTH-fakulteten i biofysikalisk kemi, eftersom den är viktig för NMR-centret.

Samarbeten med andra forskargrupper inom teoretisk kemi, matematisk statistik, organisk kemi, biokemi och strukturbiologi eftersträvas för att gynna doktorandens forskningsprojekt samt bredda och fördjupa doktorandens kompetens. Doktoranden har även möjlighet att delta i kemiska institutionens gemensamma seminarier, som ofta har en internationell anknytning. Närheten till de stora forskningsanläggningarna MAX IV och ESS ger nya möjligheter till kontakter, till exempel i workshoppar som Lund Advanced Neutron and X-ray Science (LINXS) anordnar. Doktorandens nätverk går alltså utanför både biofysikalisk kemi och centret, och i självvärderingen betonar lärosätet att den bredare forskningsmiljön erbjuder goda möjligheter för doktoranden att diskutera sin forskning; exempelvis vid de regelbundna frukostseminarier som arrangeras av Centrum för molekylär proteinvetenskap, men också genom informella diskussioner. Bedömargruppen anser att medlemskapet i centret utan tvekan är en tillgång genom att det utökar både doktorandens och handledarens nätverk. Samarbete över fakultetsgränserna sker i centret om t.ex. lokaler och administrativ personal. Den administrativa uppdelningen av ekonomin mellan två fakulteter medför dock ett visst administrativt merarbete, vilket framkom under intervjuerna.

Samtidigt som bedömargruppen ser dessa många samarbeten och nätverk som en stor tillgång för doktoranderna, finns det anledning att reflektera över vad det låga antalet doktorander inom biofysikalisk kemi kan få för konsekvenser för forskningen och forskarutbildningen på sikt. Utifrån självvärderingen framgår att antalet doktorander vid avdelningen varierar kraftigt över tid och att det just nu bara finns en aktiv doktorand. Situationen förklaras i självvärderingen med att avdelningens finansiering av doktorandtjänster är helt beroende av externfinansiering på grund av den låga nivån av fakultetsmedlen vid lärosätet. Lärosätet finansierar bara cirka 20 procent av doktorandlönerna. Ingående forskares egna tjänster finansieras dessutom bara till 50-70 procent av fakultetsmedel, vilket lämnar litet utrymme för utlysning av doktorandtjänster. Vid intervjuerna bekräftades att det ekonomiska trycket gör det svårt att utveckla forskarutbildningen och i praktiken måste doktorandtjänster finansieras genom att kombinera medel från ett antal bidragsgivare, alternativt från större forskningsbidrag. Bedömargruppen menar att det finns en risk att ett alltför lågt antal doktorander inom forskarutbildningsämnet gör att de känner sig ämnesmässigt isolerade och går miste om den värdefulla fostran och de diskussioner som daglig kontakt med doktorandkollegor inom ämnet erbjuder.

Den bredare forskningsmiljön vid Centrum för molekylär proteinvetenskap och vid den kemiska institutionen vid Lunds universitet, där doktoranderna vid avdelningen för biofysikalisk kemis ingår, erbjuder en kritisk massa av doktorandkollegor som arbetar med delvis likartade problem. Självvärderingen konstaterar att detta delvis kompenserar gruppens begränsade storlek. Trots att det finns en bredare forskningsmiljö för doktoranden att ingå i menar bedömargruppen att lärosätet behöver bevaka det fortskridande arbetet med att rekrytera nya doktorander noga och så långt som möjligt underlätta processen genom aktivt ekonomiskt stöd till de medverkande forskarna, till exempel genom en ökad basfinansiering. Att rekrytera fler doktorander till forskningsmiljön i just biofysikalisk kemi anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Båda huvudhandledarna vid avdelningen för biofysikalisk kemi är verksamma i forskningsprojekt som är finansierade av medel som man fått i konkurrens genom extern sakkunniggranskning. Självvärderingen framhåller särskilt värdet av att doktoranderna är engagerade i projekt som eftersträvar vetenskaplig excellens, både i valet av problemställning, utförande och analys samt i skriftlig redovisning i form av sakkunniggranskade vetenskapliga publikationer, postrar och muntliga presentationer vid konferenser. Det betonas att ambitionen att publicera forskningsresultat i högt rankade tidskrifter med rigorös sakkunniggranskning ger doktoranderna goda insikter om den höga kvalitet som ställs på forskningens utförande samt den omfattande arbetsinsats som krävs för att färdigställa ett publiceringsbart manuskript. Bedömargruppen instämmer i detta.

Utifrån självvärderingen och intervjuerna framstår handledarnas tillgänglighet som god: de är oftast tillgängliga varje dag och bedriver så långt det är möjligt en "öppen-dörr-policy". Forskningsprojektet diskuteras under veckovis återkommande schemalagda gruppmöten och individuella projektmöten med handledaren. Dessutom är handledaren tillgänglig för rådgivning per mejl. Bedömargruppen ser den tillgängligheten som något som gynnar ett gott klimat i forskarutbildningsmiljön. Positivt är även att forskningspersonalen erbjuds adekvat kompetensutveckling genom det utbud av kurser för lärare och forskare som ges av både LTH- och N-fakulteterna, vilket har utnyttjats av avdelningens forskare.

Koordineringen av forskarutbildningsfrågor är fakultetsöverskridande och leds av en gemensam studierektor vid den kemiska institutionen vid Lunds universitet. Bland annat anordnas en årlig forskarutbildningsdag; "Chemistry Together" som ger doktorander och forskare möjlighet att diskutera övergripande forskningsfrågor. Bedömargruppen ser det även som positivt att en forskarskola i kemi kallad "High Quality Detection and Analysis of Liquid and Solid Samples" inrättades 2018. Detta är ett två-årigt utbildningsprogram som syftar till att ge doktoranden de färdigheter som krävs för att driva forskningsprojekt med hög kvalitet. Forskarskolan kombinerar sociala aktiviteter med studiebesök vid forskningsinfrastrukturer både inom och utanför den kemiska institutionen, till exempel synkrotronanläggningen MAX IV, som bedöms vara av värde för forskarstuderande.

Självvärderingen ger många exempel på samverkan med det omgivande samhället. Samverkan sker i samarbetsprojekt och uppdragsforskning åt industrin, genom att industridoktorander deltar och genom presentationer för gymnasieelever. Det finns även flera exempel på internationella samarbeten, särskilt med företag inom bioteknik- och läkemedelsindustrin. Sammantaget ser bedömargruppen att det finns en bred samverkan med det omgivande samhället och att både internationella och nationella projekt och utbyten ger doktoranderna värdefulla kontakter som ofta leder till anställning efter genomgångna studier

Förutsättningar

Tillfredsställande

Bedömningsgrunden personal är tillfredställande. Bedömargruppen anser att antalet handledare och deras vetenskapliga och pedagogiska kompetens är tillräcklig i förhållande till utbildningens volym. För tillfället finns bara en doktorand antagen till forskarutbildningen i biofysikalisk kemi. Avdelningen har tre disputerade forskare med docentkompetens som därmed är möjliga huvudhandledare. Två av dem leder var sin forskargrupp, medan en tredje huvudsakligen är verksam som lärare och områdesansvarig inom grundutbildningen vid lärosätet. En forskningsingenjör med docentkompetens som är anställd vid den kemiska institutionen vid Lunds universitet (KILU) deltar också med expertis och handledarkapacitet inom NMR-spektroskopi. Det framgår även av självvärderingen att de två postdoktorer som för närvarande finns vid avdelningen bidrar med viss handledning inom sina respektive forskningsområden. Ytterligare handledarkompetens finns vid Centrum för molekylär proteinvetenskap (CMPS).

Forskarutbildningsmiljön är tillfredställande. Ämnet har en lång tradition som forskarutbildningsämne vid Lunds universitet och handledarna är aktiva forskare, med hög vetenskaplig kompetens. Miljön präglas av externfinansierade forskningsprojekt. Doktoranderna är därmed engagerade i forskning som eftersträvar vetenskaplig excellens, både i valet av problemställning, utförande och analys samt i skriftlig redovisning i form av sakkunniggranskade vetenskapliga publikationer.

Beroendet av externfinansiering innebär att antalet doktorander varierar kraftigt över tid, vilket bedöms kunna ha negativa konsekvenser för ämnets utveckling. För tillfället finns bara en doktorand antagen till forskarutbildningen i biofysikalisk kemi. Det finns en risk att ett alltför lågt antal doktorander inom forskarutbildningsämnet gör att de känner sig ämnesmässigt isolerade. Eftersom forskningsmiljön vid Centrum för molekylär proteinvetenskap och vid den kemiska intuitionen vid Lunds universitet erbjuder en kritisk massa av doktorandkollegor som arbetar med delvis likartade problem, bedöms detta åtminstone delvis kompensera för gruppens begränsade storlek. Bedömargruppen anser det dock önskvärt att lärosätet arbetar för att förbättra förutsättningarna för ämnet.