Bedömningsgrund: Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på sådant sätt att den är användbar och utvecklar studentens beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället.

I självvärderingen och intervjuerna framträder en övergripande bild av en psykoterapeututbildning som är användbar och utvecklar studenternas beredskap att möta arbetslivet med en psykodynamisk arbetsmetod i arbetet med barn och unga, deras vårdnadshavare samt andra personer i de ungas nätverk. Utbildningens kurser omfattar områden av relevans och lärarna och handledarna vid lärosätet har en gedigen klinisk kompetens och erfarenhet, men kompetensen är mer begränsad vad gäller forskning och kvalitetssäkring. Det pedagogiska upplägget är varierat och lärosätet har ett omfattande nätverk - både nationellt och internationellt. En styrka är att lärosätet även har bidragit till utveckling av psykoterapi inom området trauma och Child Parent Psychotherapy (CPP), där medarbetare vid lärosätet även har medverkat till vetenskapliga publikationer. Utbildningsmiljön verkar flexibel, uppmuntrande och inkluderande. I uppsatsarbetet säkerställs en god kvalitet i och med att uppsatshandledare och examinator är disputerade. Lärosätet har dessutom visat på en viss förmåga till anpassning i och med att CPP, korttidsinterventioner liksom videomöten i det kliniska arbetet har inkluderats i utbildningen - det sistnämnda som en konsekvens av restriktionerna under Covid-pandemin. Lärosätet bidrar därmed på ett värdefullt sätt till kunskapsutveckling inom området barn och ungdom. Det sker förhållandevis få avhopp bland studenter och personalomsättningen bland lärarna är låg. Studenterna verkar ha möjlighet till utvärderingar och återkoppling gällande utbildningen, men hur mycket detta påverkar dess upplägg och planering är dock oklart.

Flera lärare, handledare och föreläsare arbetar själva kliniskt eller med forskning och har en aktuell länk till arbetslivet eller till forskningsgrupper. Detta ökar utbildningens användbarhet och förbättrar studenternas förberedelser inför det kommande arbetslivet. Det finns också samverkan och erfarenheter som görs inom ramen för det kliniska arbetet där studenter och handledare på olika sätt möter och samverkar med andra aktörer inom vård, omsorg och skola med mera. I underlaget beskrivs också att lärosätet för en kontinuerlig dialog med aktörer i det omgivande samhället om exempelvis resursanvändning och svårigheter som kan uppstå i arbetslivet. Lärosätet har också informell kontakt med studenter efter avslutad utbildning. Det är dock oklart exakt hur denna kontakt ser ut och vad den eventuellt leder till. Likaså sker möten med studenternas chefer under utbildningen, men även här är det oklart vad denna kontakt eventuellt leder till vad gäller just anpassning av utbildningen.

En brist i lärosätets utbildningsverksamhet är att den kontakt med arbetsliv och samverkan som förekommer primärt utgår från det kliniska arbetet där fokus är att utföra en god psykoterapeutisk behandling - det vill säga under utbildningsmoment då det pedagogiska målet är i fokus - eller sker i form av en allmän dialog med olika personer som till exempel alumner eller studenters chefer. Det verkar inte finnas kontakter/möten där huvudfokus ligger på att samla in information om utbildningens användbarhet respektive de behov som faktiskt finns hos kliniker och andra arbetsgivare. Denna brist skulle kunna leda till att lärosätet egentligen inte vet om de psykoterapeuter som utexamineras är efterfrågade hos arbetsgivare. Studenternas kompetenser som huvudsakligen finns inom ramen för individuella behandlingsinsatser kan eventuellt få svårt att matcha behoven hos arbetsgivare som exempelvis vill erbjuda mer gruppinsatser eller internetförmedlade insatser, eller som finns inom primärvården. Den sistnämnda representerar en annan vårdnivå än den som studenterna förmodligen primärt utbildar sig för. Det skulle finnas större möjligheter att anpassa utbildningen till arbetslivets och vårdens aktuella behov om det exempelvis funnes någon med i ledningsgruppen som representerar arbetslivet och som inte har någon annan anknytning till lärosätet. Alternativt skulle det kunna inrättas någon form av dialoggrupp där huvudfokus är att samla in information och få återkoppling på ett mer neutralt och objektivt sätt, utan koppling till pågående kliniska ärenden eller till studenter. Av underlagen i ett senare skede framkom dock att stiftelsens medarbetare kontinuerligt bjuds in att delta i och presentera vid referensgrupper, konferenser och seminarier vid myndigheter och organisationer såsom Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Sveriges Kommuner och Regioner etc. Regelbundna möten hålls med representanter för primärvård och socialtjänst i övergripande och samverkande syfte.

Arbetsliv och samverkan

Tillfredsställande

Den sammanfattande bedömningen med avseende på arbetsliv och samverkan är att lärosätet har skapat goda förutsättningar rent allmänt för en utbildning på psykodynamisk grund för barn och unga, där många aspekter tas i beaktande och där kvaliteten är god eller mycket god. Det finns en dialog om utbildningens användbarhet och arbetslivets villkor i samband med det kliniska arbetet och olika utbildningsmoment. Det är ett utvecklingsområde i att det inte förs en direkt dialog med representanter för arbetslivet utanför det kliniska arbetet eller utbildningsmomenten, vilken primärt syftar till att ta in information om utbildningens användbarhet och arbetslivets behov och resursbrister. Ett aktivt arbete verkar således inte göras vad gäller att ta ställning till om en anpassning av utbildningen behövs och i så fall hur, även om lärosätet delvis har visat på en förmåga att anpassa utbildningen i tidigare skeden. En mer utvecklad dialog med arbetslivet kring utbildningens användbarhet är således ett utvecklingsområde, men bedömargruppens uppfattning är likväl att utbildningen utifrån perspektivet arbetsliv och samverkan överlag är tillfredsställande.