Bedömningsgrund: Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på sådant sätt att den är användbar och utvecklar studentens beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Relevant samverkan sker inte med det omgivande samhället.

Ur ett arbetslivsperspektiv skulle det kunna ses som positivt att studenterna bedriver behandling utifrån flera psykoterapeutiska metoder och att utbildningen genomsyras av ett integrativt synsätt, inom vilket studenterna tränas i att bedöma vilka interventioner som lämpar sig bäst för den enskilda patienten. Detta skulle kunna tänkas leda till en god förmåga hos studenterna till flexibilitet som kan vara attraktiv för arbetsgivare. Frågan ställer sig dock om det integrativa arbetssättet möter de kompetens- och resursbehov som finns hos arbetsgivare idag med tanke på de nationella och regionala riktlinjer och vårdprogram som styr verksamheterna. Bedömargruppen undrar här om det är rimligt att förvänta sig att arbetsgivare ska kunna bedöma hur mycket kompetens de utexaminerade psykoterapeuterna från lärosätet har inom respektive metodområde för att kunna ta ställning i en rekrytering. Enligt vad som framgår i underlaget har det tidigare funnits brister vad gäller kompetensen inom kognitiv beteendeterapi (KBT), vilket föranledde en programrevidering. Programrevideringen genomfördes HT2021 och därmed är det ännu inte möjligt att utvärdera huruvida förändringen har varit effektiv och tillräcklig. I självvärderingen lyfts det fram att det är en fördel att studenterna kan bygga på sina kompetenser (inom två olika områden) om behov för detta finns. Detta innebär dock att arbetsgivare kan behöva bekosta fortsatta utbildningssatsningar trots att de anställer en psykoterapeut. Frågan kan enligt bedömargruppen ställas om detta möter arbetslivets behov och krav.

Självvärderingen och intervjuerna ger intryck av att kontakten med arbetslivet och presumtiva arbetsgivare för blivande psykoterapeuter och informationsutbytet med dessa primärt baseras på studenterna och deras kliniska arbete eller på deras examensarbete i den mån det knyter an till arbetslivet, liksom på samverkan och erfarenheter i samband med det kliniska arbetet. Alternativt baseras kontakten med presumtiva arbetsgivare på de kopplingar som görs till arbetslivet under föreläsningarna. Det är dock svårt att se att det vid lärosätet skulle finnas en självständig dialog mellan lärosätet och arbetslivet utöver detta på ett återkommande eller strukturerat sätt, eller att en objektiv och återkommande reflektion därmed skulle kunna göras över arbetslivets behov och krav. Möjligen skulle arbetslivet kunna få ytterligare kunskap om möjligheten att tillämpa ett integrativt perspektiv inom olika verksamheter om det funnes mer aktuellt arbete inom forskning och utveckling på lärosätet, samtidigt som SAPU skulle kunna samla in användbar information om arbetslivets behov och krav. Genom att lärosätet har en arbetslivsrepresentant i sin ledningsgrupp eller inrättar dialoggrupper med representanter från arbetslivet, som i övrigt inte har någon anknytning till lärosätet, skulle värdefull information om utbildningens användbarhet också kunna tillföras verksamheten.

Arbetsliv och samverkan

Inte tillfredsställande

Den sammantagna bedömningen av utbildningen beträffande arbetsliv och samverkan är att lärosätet har skapat goda förutsättningar rent allmänt för en utbildning som fokuserar på ett integrativt perspektiv, där två olika metoder lärs ut. Många aspekter tas i beaktande och kvaliteten är god eller mycket god inom flera områden såsom lärares och handledares kliniska kompetens och erfarenhet. Bedömargruppen anser dock att det finns en tydlig brist i att lärosätet inte för en självständig dialog med arbetslivet på ett återkommande eller strukturerat sätt, eller att en återkommande reflektion därmed görs över arbetslivets behov och krav på ett sätt som skulle kunna leda till att utbildningen anpassas eller tillförs något. Det är oklart om utbildningen är fullt användbar eftersom ett starkt fokus läggs på ett integrativt perspektiv vilket gör att en påbyggnad av kompetens hos psykoterapeuten kan vara nödvändig (vilket innebär kostnader för arbetsgivaren), med anledning av de insatser som efterfrågas i olika nationella och regionala riktlinjer och rekommendationer. Bedömargruppens uppfattning är därför att utbildningen med avseende på arbetsliv och samverkan inte är tillfredsställande.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Lärosätet bör föra en självständig dialog med arbetslivet på ett återkommande eller strukturerat sätt.

· Lärosätet bör utvärdera utbildningens upplägg i förhållande till arbetsmarknadens villkor och krav på kompetens.