Bedömningsgrund: Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på sådant sätt att den är användbar och utvecklar studentens beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället.

Samverkan med arbetslivet sker regelbundet i olika konstellationer med syfte att skapa samsyn om utbildningens innehåll utifrån det behov som finns i de kliniska verksamheterna. Samverkansmöten sker två gånger per termin, och där diskuterar man utbildningens kvalitet och handledning inom VFU utifrån perspektivet att lärosätet och vårdorganisationerna har ett gemensamt ansvar för utbildningens utformning och att VFU-platserna gör det möjligt för studenterna att nå lärandemålen för VFU. Man planerar för att inkludera representanter från den kliniska verksamheten i kursvärderingarna.

I utbildningen ingår 17,5 högskolepoäng VFU, vilket är en tillfredställande andel VFU i programmet. Studenterna gör 7,5 högskolepoäng inom primärvård och hemsjukvård (oklar fördelning) i kursen Folksjukdomar, omvårdnad och folkhälsoarbete bland vuxna och äldre inom distriktssköterskans ansvarsområde, 1,5 högskolepoäng fältstudier inom elevhälsans medicinska insats samt 4,5 högskolepoäng inom barnhälsovård. I den sista kursen Omvårdnad med inriktning mot förebyggande hälsofrämjande hos vuxna äldre samt utveckling av distriktssköterskans ansvarsområde genomför studenterna 4 högskolepoäng VFU inom primärvård. Då återkommer studenterna till samma hälsocentral som i den första kursen, den här gången med fördjupande lärandemål i förhållande till ledning, utveckling och förändringsprocesser inom distriktssköterskans ansvarsområde. VFU inom elevhälsan är dock mycket kort, och bedömargruppen anser att den därför rimligen inte kan ge studenterna den kunskap som krävs om det kliniska sammanhanget inom distriktssköterskans kompetensområden.

VFU regleras i samverkansavtal med Region Gävleborg och länets kommuner. I avtalet regleras handledarnas och huvudhandledarnas kompetens (distriktssköterska eller annan lämplig specialistutbildning, magisterexamen samt handledarutbildning om 7,5 högskolepoäng). Enligt avtalet ska alla handledare ha handledarutbildning, vilket i dagsläget inte uppfylls. Lärosätet har startat handledarutbildning på distans för att öka klinikernas möjligheter att delta. Dock har regionen startat en intern handledarutbildning som lärosätet betraktar som ett komplement till den regelrätta handledarutbildningen. Lärosätet framhåller dock i intervjun att tillgången till VFU-platser är tillräcklig.

Utbildningens anknytning till arbetslivet avspeglas också i att det finns flera lärare som har kombinationstjänster (kliniska adjunkter) som arbetar både kliniskt och på lärosätet. De verkar för att sammanlänka teori med praktik samt är ett pedagogiskt stöd till studenterna och handledarna under VFU:n. Det finns också huvudhandledare inom regionen och samordnande huvudhandledare inom kommunerna som arbetar för att överbrygga teori och praktik.

Bedömargruppen har identifierat följande goda exempel:

- Kliniska adjunkter följer studenterna både inom teori och praktik under programmets gång.

Bedömargruppen har identifierat följande utvecklingsområden:

- Lärosätet bör utöka VFU inom elevhälsa, för att göra utbildningen fullständigt användbar i yrkeslivet och bättre förbereda studenterna för förändringar i arbetslivet.

- Lärosätet bör överväga att genomföra handledarträffar inför VFU, för att skapa väl förberedda handledare som därmed i förlängningen bör öka studenternas möjligheter att nå sina lärandemål i VFU.

Arbetsliv och samverkan

Samverkan med arbetslivet sker regelbundet i olika konstellationer för att skapa samsyn om utbildningens innehåll utifrån det behov som finns i de kliniska verksamheterna. Det finns också huvudhandledare inom regionen och samordnande huvudhandledare inom kommunerna som verkar som brygga mellan teori och praktik.

I utbildningen ingår 17,5 högskolepoäng VFU, vilket är en tillfredställande andel VFU i programmet. Däremot är VFU inom elevhälsan är mycket kort och kan därför rimligen inte ge studenterna den kunskap som krävs om det kliniska sammanhang inom distriktssköterskans kompetensområden.