Bedömningsgrund: Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på sådant sätt att den är användbar och utvecklarstudentens beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället.

Lärosätet beskriver att utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar studenternas beredskap att möta förändringar i arbetslivet. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället. Etablerade strukturer för samverkan mellan lärosäte, regioner och kommuner finns. VFU-platser och handledarkompetens bereds av Utbildnings- och kompetensrådet med representanter från samtliga regioner inom sydöstra sjukvårdsregionen och lärosätet. Arbetsgruppen för sjuksköterskeprogrammen och barnmorskeprogrammet består av VFU-ansvariga från regionerna och lärosätet samt en klinisk adjunkt, och arbetar med utbud och dimensionering av VFU-platser samt handledarmodeller.

VFU-rådet är ett annat forum med fokus på samverkan mellan kommuner och lärosätet. Regionala vårdkompetensrådet i regionen är ytterligare en arena för samverkan. Den kursansvariga samarbetar också med adjunkter som stödjer samverkan med verksamheterna. En svaghet som tas upp i självvärderingen är att de kliniska handledarna i alltför låg utsträckning har magisterkompetens och är handledarutbildade, trots att lärosätet erbjuder sådan kompetensutveckling, vilket är något som diskuteras och problematiseras i samverkan med VFU-ansvariga.

Bedömningarna har gjorts med stöd i självvärderingen och intervjuerna med lärosätet.

Arbetsliv och samverkan

Tillfredsställande

Arbetsliv och samverkan är ett område som bedöms vara tillfredsställande och samverkan sker på många olika nivåer. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället. Etablerade strukturer för samverkan mellan lärosäte, regioner och kommuner finns. VFU-platser och handledarkompetens bereds av Utbildnings- och kompetensrådet med representanter från samtliga regioner inom sydöstra sjukvårdsregionen och lärosätet. En svaghet som tas upp i självvärderingen är att de kliniska handledarna i alltför låg utsträckning har magisterkompetens och är handledarutbildade, trots att lärosätet erbjuder sådan kompetensutveckling, vilket är något som diskuteras och problematiseras i samverkan med VFU-ansvariga.