Styrdokument (utbildningsplan och kursplaner)

Det finns utbildningsplan och kursplaner för hela utbildningen men utformningen av dessa är inte tillfredsställande.

Ansökan innefattar en utbildningsplan för kandidatprogram i teologi med inriktning mot östkyrkliga studier om 180 högskolepoäng (hp). I utbildningsplanen föreligger mål för kandidatutbildningen på vad som kan tolkas som tre nivåer. Först anges övergripande mål för kandidatprogrammet, därefter anges nationella examensmål och slutligen lokala mål. De förstnämnda som enbart rubriceras "mål" förefaller vara hämtade från Högskolelagen och är delvis utvecklade. De nationella målen som anges är hämtade från Högskoleförordningen och är delvis modifierade. Ett par skrivningar är anpassade genom att man fört in religionsvetenskap och teologi i målen. Slutligen: de lokala målen utgörs av ett försök att i formen för de nationella målen integrera programmets innehåll och inriktning mot både teologi/religionsvetenskap och östkyrkliga studier.

Denna mängd av mål för programmet gör det svårt att tolka vad studenten faktiskt ska uppnå efter genomgången utbildning. Detta problem är både av teoretisk och praktisk art. Teoretiskt kan de lokala målen förstås som preciseringar av de nationella målen. Oberoende om denna tolkning är riktig ska studenten enligt ansökan "…visa kunskap och förståelse inom religionsvetenskap och teologi, inbegripet kunskap om områdets vetenskapliga grund" (enligt ansökans anpassade skrivning av nationella mål) och "…utveckla förståelse för och kunskap om bibelvetenskapliga, kyrkohistoriska, liturgivetenskapliga och kyrkovetenskapliga perspektiv inom religionsvetenskap och teologi" (enligt ansökans lokala mål). Dessa båda skrivningar tagna tillsammans pekar på bristande konsekvens i relation till utbildningens krav på kunskap och förståelse inom huvudområdet för utbildningen (som anges i de nationella målen för kandidatexamen i Högskoleförordningen).

Ansökan gäller examenstillstånd inom religionsvetenskap och teologi. Utbildningsplanen speglar en ambivalens eller oklarhet om ifall utbildningen syftar till en sådan fördjupning eller om fördjupningen sker inom bibelvetenskapliga, kyrkohistoriska, liturgivetenskapliga och kyrkovetenskapliga perspektiv. Examensbenämningen är i ansökan Degree of Bachelor of Theology: Specialization in Eastern Christian Studies medan benämningen i utbildningsplanen är Bachelor of Theology.

De många målskrivningarna på olika nivåer kan också få praktiska konsekvenser för utformningen av utbildningen och i bedömningen av om studenten nått examensmålen. Ska utbildningen utformas för att möta de mer generella examensmålen eller de lokala, och vilka mål ska studenten nå? Denna oklarhet framkommer också i en skrivning i utbildningsplanen s. 8 som avser sammanfatta utbildningens innehåll: "Kandidatprogrammet med inriktning mot östkyrkliga studier har teologi som huvudområde med kurserna sammanförda integrerat inom huvudområdet religionsvetenskap och teologi med inriktning mot östkyrkliga studier".

Det finns således problem i utbildningsplanen som rör omfattning och förståelse av huvudområde och mål för kandidatprogrammet. Det återspeglas i precisering av examensbenämning och i oklarheten i fokus mellan teologi, religionsvetenskap och teologi samt östkyrkliga studier.

I utbildningsplanen framgår vidare att studier från annat huvudområde om 30 hp kan ingå i utbildningen. Detta är enligt bedömarna vanligen förekommande också vid andra lärosäten. Kursplaner för samtliga kurser som ingår i kandidatprogrammet finns med i ansökan. Kursplanerna är inte organiserade utifrån program utan i bokstavsordning och dessutom finns både campus- och nätkursversion för varje kurs. Det ges ingen motivering för varför det behövs en identisk kursplan för samma kurs då den ges på distans.

Kursplanerna innehåller många av de inslag som bör anges där men det saknas i dem genomgående uppgifter om hur undervisningen är utformad. Undervisningsformer anges översiktligt i utbildningsplanen men bör enligt bedömargruppen preciseras i kursplanen för att studenten ska förstå hur kursen utformas.

I kursplanerna räknas genomgående följande examinationsformer upp: skriftlig examination, "papers" och seminarier. Det tydliggörs dock inte för respektive kurs vilka examinationsformer som kommer att användas eller omfattningen i hp för respektive examinationsmoment på den aktuella kursen. Det går således inte att avgöra vilken typ av examination som används på en viss kurs.

Kurserna beskriver en progression genom programmet och innehåller succesiv fördjupning vad gäller såväl innehåll som färdigheter och förmågor. Vid en genomläsning av kursplanerna för kandidatprogrammet bedöms inriktningen på östkyrkliga studier vara stark, med en betoning på historiska perspektiv på ortodoxa kyrkor (teologi, texter och ecklesiologi).

En kurs har tydligt religionshistoriskt perspektiv med fokus på judendom och islam: History of Religions. En annan kurs har ett mer samtida empiriskt fokus: Systematic Ecclesiology. Denna kurs har också en praktisk teologisk ansats. I kursen Eccesiology in Contemporary Ortodox Theology finns vissa samtida perspektiv, men litteraturen fokuserar i huvudsak ortodox kristendom. Lärandemål och litteratur är dock försiktigt öppna mot andra kristna traditioner och ekumeniska perspektiv.

Vid intervjuer med företrädare och lärare vid Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) framkom att det finns en genomtänkt plan för successiv fördjupning av utbildningen. SI framförde även att kurserna har bredare och mer samtida perspektiv än vad som kan utläsas av styrdokumenten. SI beskrev också att det finns en variation och valfrihet vad gäller undervisnings- och examinationsformer. Bedömarna konstaterar att dessa aspekter av utbildningen inte är tillräckligt synliga i styrdokumenten.

Sammanfattningsvis finner bedömargruppen att det finns utbildningsplan och kursplaner för hela utbildningen men utformningen av dessa är inte tillfredsställande i alla viktiga avseenden. Bedömargruppen anser att de många målskrivningarna i utbildningsplanen skapar oklarhet i hur målen ska tolkas vilket framför allt rör relationen mellan huvudområde och utbildningens fokus på östkyrkliga studier. I kursplanerna finns sammantaget en stark betoning på östkyrkorna utifrån i huvudsak historiska perspektiv på texter, kyrka och liturgi, vilket inte ger en bredd som svarar mot huvudområdet teologi och religionsvetenskap.

Säkring av examensmålen

Genom utbildningens utformning, genomförande och examination är det inte klarlagt hur det säkerställs att studenterna uppnått målen i examensordningen när examen utfärdas.

I ansökan beskrivs hur examensmålen ska nås genom att studenterna introduceras i ämnen och succesivt lär sig använda kunskaper och utveckla kompetens på ett alltmer kvalificerat sätt. Det ska göras genom föreläsningar, seminariediskussion och andra skriftliga och muntliga uppgifter. Kurser i teori och metod, samt examensarbete lyfts fram som särskilt viktiga för att säkra mer komplexa examensmål.

Vid intervjuerna med företrädare för utbildningen framkom god medvetenhet om undervisningsstrategier för att planera och genomföra undervisningen på ett sätt som kan hjälpa studenterna nå examensmålen. Då uppgifter om undervisning inte preciseras i kursplanerna skapas emellertid en osäkerhet vad gäller undervisningens genomförande. Ett möjligt skäl till att inrätta särskilda kursplaner för distanskurser hade varit att beskriva och klargöra de olika undervisningsformer som gäller för respektive campus- och distanskurser.

I ansökan nämns att Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) uppfattar att kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt inrymmer de mest komplexa examensmålen och att dessa är svårast att mäta. Anledningen till att de är svårast att mäta uppges vara att "det handlar om personlig formering och utveckling av etiska förmågor" (s.48). Formuleringen visar på förmåga till självreflektion hos SI men följs inte upp med hur man avser bedöma om studenterna nått dessa förmågor.

I ansökan och vid intervjuer tydliggörs att kursvärderingar kopplade till examensmål ska genomföras vid varje kurs och användas som underlag för kursutveckling. SI klargör också i ansökan och intervjuer på ett tillfredsställande sätt för hur beslut om styrdokument och examinatorer fattas.

SI uppger vid intervju att ca 2/3 av utbildningen bedrivs på distans. Liksom när det gäller undervisning generellt ger kursplanerna ingen vägledning om utformningen av undervisning på distans. Företrädarna uppger att utbildningen på distans sker via plattformen Canvas och beskrivs i hög grad som baserad på föreläsningar och skriftliga uppgifter.

En utmaning för SI som lyftes vid intervjuerna är att många av studenterna kommer från andra länder och kulturer. De har skilda förkunskaper och föreställningar om vad akademisk utbildning innebär. En skillnad och utmaning enligt bedömarna handlar ibland om förmåga att genomföra skriftliga uppgifter utifrån de vetenskapliga krav som ställs i svensk utbildning. SI är medvetna om dessa problem och har försökt ta fram strategier för att försöka hantera utmaningarna genom förberedande år vid folkhögskola i Sverige. Utmaningar av denna typ är emellertid enligt bedömarna svårare att hantera när utbildning bedrivs på distans. Strategier som involverar folkhögskolans förberedande utbildning är också rimligen svårare för distansstudenter att ta del av.

Utbildningen vid SI ges i huvudsak på engelska. Lärarna uppger att de är tillräckligt rustade för att undervisa och examinera på engelska. Den mångkulturella gruppen studenter har menar bedömarna emellertid olika goda förkunskaper i engelska, vilket bedöms skapa extra utmaningar, inte minst på distans, att genomföra såväl muntliga som skriftliga moment i utbildningen.

Vid intervjuerna framkom att studenterna över lag är nöjda med utbildningen. De studenter som deltog vid intervjuerna var enbart campusstudenter bosatta i Sverige. Majoriteten av studenterna, dvs, de som studerar på distans, var således inte representerade.

Bedömargruppen anser att det genom utbildningens utformning, genomförande och examination inte är klarlagt hur det säkerställs att studenterna uppnått målen i examensordningen när examen utfärdas. För det första anser bedömargruppen att de många målskrivningarna i utbildningsplanen skapar oklarhet i hur målen ska tolkas vilket framför allt rör relationen mellan huvudområde och utbildningens fokus på östkyrkliga studier. För det andra finns i kursplanerna sammantagna en stark betoning på östkyrkorna utifrån i huvudsak historiska perspektiv på texter, kyrka och liturgi. Detta ger inte den bredd som anges i de nationella examensmålen för kandidatexamen med religionsvetenskap och teologi som huvudområde.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv kommer att beaktas i utbildningens innehåll och utformning, men detta slår inte tillräckligt tydligt igenom i kursplanernas mål och innehållskrivningar eller i kurslitteratur.

Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) beskriver i ansökan ett strategiskt jämställhetsarbete med jämställdhetspolicy och uppföljning, inklusive beslut om hur jämställdhet ska beaktas i utbildningsplaner, kursplaner och litteraturlistor. Vid en granskning av kursplaner inklusive litteraturlistor förekommer relativt få kvinnor som författare till kurslitteratur. I vissa fall är detta svårbedömt då författares förnamn enbart anges med initialer. Genusperspektiv är relativt sparsamt förkommande i kursplanerna och nämns vid ett tillfälle i utbildningsplanens lokala mål.

Av de fjorton disputerade lärarna är tretton män. Vid intervjun med SI:s ledning framgick att den är medveten om könsfördelningen inom lärarlaget. Vid rekrytering av nya lärare utlyser SI tjänsterna internationellt och använder externa sakkunniga som granskar och rangordnar de sökandes vetenskapliga och pedagogiska meriter. SI arbetar med att rekrytera kvinnor som doktorander för att på sikt kunna skapa en jämnare könsfördelning bland de undervisande lektorerna. Det är emellertid oklart hur forskarutbildning inom östkyrkliga studier ska bedrivas i framtiden om kopplingen till Enskilda högskolan Stockholm (EHS) inte längre kvarstår, då utbildning på forskarnivå är förlagt till EHS. Bedömargruppen noterar att majoriteten av studenterna uppges vara kvinnor trots att utbildning till präst i ortodoxa kyrkor enbart är möjlig för män. Sammantaget finns goda ambitioner med jämställdhetsarbetet men det finns i dagsläget för få konkreta avtryck i utbildningen av detta.

Utformning, genomförande och resultat

Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) har i ansökan, utbildningsplan och kursplaner visat förmåga att sätta upp mål som medger en progression genom den föreslagna kandidatutbildningen. Kursplanerna saknar dock uppgifter om hur utbildningen är upplagd vad gäller undervisningsformer. I intervjuer framkom att examinationsformer anges enbart i form av en uppräkning av möjliga former, vilka är desamma i alla kursplaner. Kursplanerna ger således inte tillräcklig ledning för att förstå hur undervisning och examination ska bidra till att examensmålen nås. Detta gäller såväl campus- som distanskurser. Då kurserna har dubbla kursplaner, en för campus och en för distans, hade bedömarna förväntat sig att just undervisningsformer för campus respektive distans skulle återfinnas och tydliggöras i kursplanerna. Kurserna som ingår i kandidatprogrammet har stark betoning på östkyrkliga studier med fokus på bibeltexter, kyrka och liturgi ur ett historiskt perspektiv. Kursplanerna gör därigenom inte trovärdigt att studenterna ska nå de mer övergripande målen som gäller hela huvudområdet religionsvetenskap och teologi, vad gäller kunskap och förståelse, färdighet och förmåga, samt värderingsförmåga och förhållningssätt.

Det finns goda ambitioner med jämställdhetsarbetet men det finns i dagsläget för få konkreta avtryck i utbildningen av detta.