Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden är välmotiverad och adekvat.

Den allmänna studieplanen är ett tydligt och välstrukturerat dokument som hänvisar till andra styrdokument men som också innehåller centrala delar av de externa reglerna. Av den allmänna studieplanen framgår att det krävs särskild och klart definierad behörighet i historia för att bli antagen till forskarutbildningen i historia. Grunden för urval av sökande till forskarutbildningen anges också, vilket bidrar till transparens och tydlighet. Därtill specificeras de kurser som är obligatoriska, vilket ytterligare definierar centrala kunskapskrav och därmed bidrar till att avgränsa ämnet.

Av självvärderingen framgår hur utbildningen i praktiken tidsmässigt spänner över hela perioden från medeltid till modern tid med god balans mellan epokerna. Tematiskt är forskarutbildningsämnet brett. Avhandlingsprojekten som för närvarande bedrivs fokuserar exempelvis på reformationens långsamma spridning, europeiska flyktingfrågor och vänskapsband mellan män och kvinnor i Sverige på 1600-talet. Ett tema som särskilt lyfts fram är köns- och genusstudier. Projekten är geografiskt koncentrerade till Sverige och Europa. I självvärderingen pekar man på att den mångvetenskapliga miljön stärkts genom sammanslagningen av historia, arkeologi och antikens kultur och samhällsliv samtidigt som man understryker att historieämnet ändå är självständigt genom aktiva specifika fora.

I den allmänna studieplanen framgår kopplingen till den vetenskapliga grunden genom beskrivningen av krav på kurser, handledning och examination. Av självvärderingen framgår också hur ämneskollegiet, det historiska seminariet samt krav på att presentera pågående arbete i professionella sammanhang på ett mer praktiskt plan kopplar utbildningen till den vetenskapliga grunden. I antagningsprocessen säkerställs också att avhandlingsprojekten ligger inom de kompetensområden som handledarkollektivet omfattar.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Av självvärderingen framgår att alla doktorander har två handledare, varav den ena ska vara tillsvidareanställd vid institutionen och en ha docentkompetens. Det kan också förekomma att en doktorand har en tredje handledare. Handledare utses av prefekt efter förslag av ämneskollegiet och doktorandernas önskemål beaktas. Med sexton doktorander och elva handledare är historia vid lärosätet en stor miljö med tillräcklig personal för att handleda sina doktorander. Man använder ändå externa handledare för att bredda kompetensen och har för närvarande åtta biträdande handledare som kommer ifrån andra lärosäten.

Det framgår inte explicit om en huvudhandledare måste vara anställd vid institutionen. I den allmänna studieplanen står endast att en av handledarna ska vara anställd vid Göteborgs universitet. Av huvudhandledarna är fem professorer och en docent. De övriga två har doktorsexamen. Det är inget krav att en huvudhandledare ska ha docentkompetens, men av den allmänna studieplanen framgår att minst en av handledarna ska vara docent. Handledarna består av fyra kvinnor och sju män på institutionen. I självvärderingen framhålls att det är ett utvecklingsområde att åtgärda den sneda könsfördelningen. Bedömargruppen delar den uppfattningen.

Av självvärderingen framgår att samtliga av institutionens handledare har genomgått högskolepedagogisk handledarutbildning. Vidare framkommer att lärosätet inte ger handledaruppdrag till någon utan handledarutbildning.

I samband med att ansökningar till forskarutbildningen behandlas diskuterar ämneskollegiet institutionens handledarkompetens utifrån de projektplaner som utformas av doktoranderna. Det finns en kompetens bland handledarna när det gäller att handleda under olika kronologiska perioder. Av bifogade publikationslistor framgår att handledarna och övriga lärare och forskare vid institutionen är synnerligen välmeriterade vetenskapligt. Det vittnar om att handledarna har möjlighet att forska och följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.

Vid nyrekrytering av universitetslektorer eftersträvas fortsatt breddning av kompetensen. Vid pensionering eller när någon tillträder annan tjänst försöker man vidmakthålla kontinuitet i handledningen. Kompetensuppbyggnad sker genom centrala kurser, tid för kompetensutveckling i tjänsten och aktiviteter i handledarkollegiet, som är gemensamt för institutionen. De som också är knutna till nationella forskarskolan i historiska studier har ytterligare liknande verksamhet även inom ramen för den.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det finns ett handledarkollegium som sammanträder två gånger per termin och som bland annat diskuterar handledarrollen. Handledarkollegiet består av handledare från tre ämnen. Detta identifieras som såväl en styrka som ett problem. Problemet är att det inte finns utrymme att diskutera hur enskilda avhandlingsprojekt framskrider. Därför föreslår lärosätet att man skal hålla mer kontinuerliga handledarkollegier knutna till historieämnet. Därmed kan också de olika handledarna få ett större kollegialt stöd. Bedömargruppen anser att dessa åtgärder visar på goda ambitioner att utveckla verksamheten. Det skulle inte bara innebära kollegialt stöd i handledningen, utan det skulle också innebära en större trygghet för doktoranderna och förmodligen leda till jämnare och högre kvalitet.

Begäran om handledarbyte ställs till viceprefekten och behöver inte motiveras. Viceprefekten har ett övergripande ansvar för och en god insyn i forskarutbildningen och arbetar med frågan tillsammans med prefekten som formellt fattar beslut. Stabilitet och långsiktighet eftersträvas i normalfallet medan ett byte bör gå snabbt och smidigt.

Institutionen har också goda ambitioner att utveckla handledningen genom att bjuda in gästföreläsare, genom att handledare deltar på pedagogiska konferenser (ibland internationella) samt genom kontakter med andra institutioner och den högskolepedagogiska enheten. Kompetensutveckling sker också inom ramen för den nationella forskarskolan, som en del av doktoranderna tillhör.

I självvärderingen uppges att kvaliteten på undervisningen följs upp genom kursvärderingar och bred diskussion i kollegiet.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Den organisatoriska strukturen som omgärdar forskarutbildningen i historia är väl beskriven i självvärderingen. Den framstår också som funktionell och transparent. På institutionen finns ett handledarkollegium och en beredningsgrupp för forskning och forskarutbildning (FOFU). Båda leds av viceprefekten för forskarutbildningen. Handledarkollegiet tar upp övergripande frågor om utbildningen, handledning, kvalitetsarbete, internationalisering och liknande. FOFU bereder ärenden till institutionsrådet. Det finns även andra beredningsgrupper, däribland ämneskollegiet i historia. Det historiska seminariet leds av ämnesföreträdaren. På seminariet ventileras doktorandernas texter. Bedömargruppen menar att det är viktigt att både seniora lärare och doktorander deltar i seminariet. Det finns också fakultetsgemensamma seminarier med inriktning mot specifika forskningsfält.

I tillägg till den lokala miljön finns också en nationell miljö genom den nationella forskarskolan i historiska studier som har Lunds universitet som värd och Göteborgs universitet, Linnéuniversitetet, Malmö universitet och Södertörns högskola som samarbetspartners. I det samarbetet finns också nätverk som handledare och doktorander kan ta del av och ingå i liksom internat och kurser. Fem av de sexton doktoranderna är finansierade genom forskarskolan, men kringresurserna är tillgängliga också för övriga.

En viktig miljö för doktoranderna är de utbyten som sker inom ramen för forskarskolan samt även med andra lärosäten inom och utom Sverige. Utbytet innebär mer konkret att doktoranden får möjlighet att byta arbetsplats med en annan doktorand under en kortare period och på så vis få erfarenhet av en annan miljö. Ett internationellt utbyte sker också med bland annat universiteten i Oslo, York och Bielefeld. Därtill finns det även ett avtal med Berkeley. Trots goda möjligheter att vistas utomlands tycks de flesta begränsa sina vistelser till korta besök på konferenser. Lärosätet har identifierat längre utlandsvistelser som ett område som kan utvecklas ytterligare genom information om betydelsen av internationalisering och genom att doktorander som gjort utbyten informerar sina kolleger om erfarenheterna av det, vilket bedömargrupper ser som ett gott förslag. Varje år samlas både doktorander och seniora forskare för att berätta om konferensbesök för varandra, vilket innebär att detta är institutionaliserat och bör kunna utvecklas.

Av självvärderingen framgår det att doktoranderna kan delta i handledarnas nätverk. Doktoranderna uppmanas att delta i nationella och internationella konferenser. Samverkan med det omgivande samhället sker bland annat genom de centrumbildningar som universitetet medverkar i och genom nätverk inom den större lokala arbetsmarknadssektorn.

Information om doktorandantagningar förs ut brett och rekryteringen av doktorander sker från många olika håll. Flera har sin grundutbildning från andra lärosäten. Ansökningarna bereds av ämneskollegiet. Två av dess ledamöter utses som huvudansvariga för beredningen. Dessa gör en första bedömning och fördelar sedan sakkunniguppdrag till forskare med specialkompetens. När det gäller forskarskolan anlitas även sakkunnig från något lärosäte i nätverket. Ämneskollegiet enas om en tätgrupp som förs till FOFU som i sin tur kommer med förslag till prefekten som beslutar. Vid lika meriter genomförs intervjuer. När en doktorand antas betonas betydelsen av att vistas i miljön. Sociala arrangemang och mentorskap syftar till att integrera doktoranderna i miljön. Prefekten ser till att doktoranderna får en god introduktion och information om regelverk och rutiner. Processen för att välja slutkandidater är god.

Doktoranderna utgörs av åtta kvinnor och åtta män. Några få bor på annan ort. Alla utom en självfinansierad pensionär är födda mellan 1979 och 1989 enligt självvärderingen.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen betonas att kvalitetsgranskningen åligger ämneskollegiet, handledarkollegiet och FOFU. Även institutionens arbetsmiljögrupp har en viktig funktion när det gäller doktorandernas arbetsmiljö. God kvalitet säkerställs genom att doktorandernas arbete läses och kommenteras av handledare och kolleger.

Seminariet i historia har en viktig roll i forskarutbildningsmiljön och äger rum två till tre gånger per månad. Doktoranderna ska presentera minst en text om året och även opponera på en annan doktorands text.

Ett obligatoriskt slutseminarium ingår i avhandlingsprocessen. En eller två disputerade forskare är opponent(er) varav en av dessa ska vara extern. Opponenten skriver ett utlåtande som diskuteras i ämneskollegiet. Utlåtandet blir ett stöd för doktoranden och handledaren. Ytterligare slutseminarium organiseras om avhandlingen inte föreligger inom 18 månader. I vissa fall kan externa eller interna läsare anlitas.

De individuella studieplanerna används som ett konkret verktyg för att uppmärksamma brister i forskarutbildningens kvalitet. I genomgången av de individuella studieplanerna framgår emellertid att dessa används på olika sätt. För vissa doktorander anges noggrant aktiviteter för kurser, konferenser och seminarier, för andra anges ett mindre antal aktiviteter. Bedömargruppen ser att det finns möjligheter att utveckla gemensamma rutiner så att de individuella studieplanerna aktivt kan användas för att underlätta doktorandens arbete, samt för uppföljning av doktorandens arbete inom institutionen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Utbildningen spänner i praktiken tidsmässigt över hela perioden från medeltid till modern tid med god balans mellan epokerna. Tematiskt är forskarutbildningsämnet brett. Avhandlingsprojekten som för närvarande bedrivs fokuserar exempelvis på reformationens långsamma spridning, europeiska flyktingfrågor och vänskapsband mellan män och kvinnor i Sverige på 1600-talet.

Miljön på institutionen erbjuder goda förutsättningar för att bedriva utbildning på forskarnivå. Det finns en regelbunden seminarieverksamhet och en samverkan med den nationella forskarskolan.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta den tydliga och transparanta rekryteringsprocessen som ett gott exempel.

Doktoranderna ingår i olika nätverk och ges möjlighet till utbyte med andra lärosäten såväl nationellt som internationellt. Handledarkompetensen är god med en stor vetenskaplig bredd. Bedömargruppen ser dock några utvecklingsområden. Ett sådant är den ojämna könsfördelningen bland handledare där männen dominerar. Detta strävar man efter att komma till rätta med. Ett annat utvecklingsområde är att på ett mer systematiskt sätt än tidigare följa upp de enskilda avhandlingsprojekten genom att ha handledarkollegier oftare.