Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Enligt den allmänna studieplanen ska doktorander läsa kurser omfattande 60 högskolepoäng. Progression ska uppnås i det egna avhandlingsämnet, men en annan målsättning är bred kunskap om teori och metod. De obligatoriska kurserna är på sammanlagt 22,5 högskolepoäng: introduktionskurs, högskolepedagogisk kurs, mentorsledd undervisning, forskningspraktik, teorikurs. Den senare ges av den nationella forskarskolan. Bedömargruppen ser det som positivt att doktoranderna får en ordentlig introduktion även i villkoren för forskarutbildningen.

Ett brett spektrum av kurser ges på institutionen. De kan vara tematiskt eller metodiskt inriktade. Kursplaner godkänns av FOFU och fastställs sedan av prefekt. På så sätt kännetecknas processen av kvalitetsgranskning. Ett bra inslag är att gästforskare uppmanas ge kurser eftersom man då kan ta till vara deras kompetens och bredda utbildningen. Däremot framgår inte av dokumenten hur kurserna förhåller sig till varandra, om det finns en tanke om progression i dem och när de förväntas tas i utbildningen. Enligt de individuella studieplanerna tycks det vara relativt vanligt att doktoranderna tar många poäng i läskurser, varför det vore bra om dessa systematiserades, som lärosätet föreslår i självvärderingen.

Vid forskarskolan ges två obligatoriska kurser. Förutom teorikurs (se ovan) även kursen "Historiska problem". Dessutom ges valfria kurser med lärare inom forskarskolans nätverk. Därtill ges kurser av fakulteten vilka kan vara mera övergripande inriktade på vetenskapsteori eller metod. Doktoranderna kan även läsa kurser på avancerad nivå, vilket bedömargruppen anser är bra.

De uppgifter om doktorandernas genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet generellt arbetar för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Kursutvärderingar, diskussion i ämneskollegiet och diskussioner inom ramen för doktorandernas individuella studieplaner ger gott material för att kvalitetsutveckla utbildningen. I den individuella studieplanen finns alla examensmål angivna och det finns i det elektroniska systemet möjlighet att stämma av hur doktoranden når upp till varje mål. Mot bakgrund av att det elektroniska systemet för den individuella studieplanen upplevts som krångligt planerar man vissa åtgärder. Handledarkollegiet kommer att implementera fasta rutiner och systematiska uppföljningar.

Viceprefekten gör en långsiktig planering av kursutbudet. Lärosätet har identifierat planering av valfria kurser som en utvecklingsmöjlighet. I den mån det går att planera forskarutbildningskurser med bättre framförhållning menar bedömargruppen att det är bra för doktorandens träning och möjlighet till egen planering.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorandernas förmåga att presentera forskning i dialog med samhället utvecklas genom deltagande i konferenser, genom publicering utanför avhandlingen och liknande. Genom att den individuella studieplanen är ett levande dokument lär sig doktoranden att arbeta med långa och korta deadlines. Krav på självständighet ökas efter hand som avhandlingsarbetet fortskrider.

Lärosätet beskriver utmaningarna med att å ena sidan se till att doktoranderna deltar i konferenser och i samverkan för att träna färdigheter och förmågor, och å den andra sidan hur detta arbete inte får ta en sådan plats att avhandlings- och kursarbetet inte hinns med. Att hantera skilda krav övar färdigheten och förmågan att planera så att avhandlingsarbetet utförs inom utsatt tid. I handledarkollegiet diskuteras en gemensam hållning i detta avseende, vilket bedömargruppen tillstyrker.

Den individuella studieplanen är ett viktigt instrument för att hjälpa doktoranderna i deras färdighetsutveckling och ett mått på självständighet är att doktoranderna i allt större utsträckning klarar av dessa avgöranden själva. En obligatorisk kurs i forskningspraktik är en ytterligare aktivitet som syftar till att stärka denna färdighet. Under kursen genomförs olika forskningspraktiska aktiviteter, som publikationer, presentationer och konferensdeltagande. Viceprefekten har en viktig roll för att se till att kursens resultat och utvärdering återkopplas till handledarna.

Av självvärderingen framkommer också att man ger en kurs som heter "Mentorsledd undervisning", vilken också tränar färdigheter som är kopplade till doktorandernas progression mot att bli självständiga forskare och lärare. Den avslutas med ett samtal mellan doktorand, mentor och viceprefekt. Doktoranderna uppmanas också att skriva annat än texter som hamnar i avhandlingen, såsom recensioner, antologibidrag eller artiklar i internationella tidskrifter, vilket emellertid är mindre vanligt. Det finns möjlighet att få hjälp med språkgranskning.

Undervisning är ett sätt att bidra till andras lärande och kombineras då vanligen med kurser och moment i högskolepedagogik. Undervisningserfarenhet erbjuds doktoranderna under deras andra och tredje år.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Den individuella studieplanen är här ett centralt verktyg för uppföljning och återkoppling och ansträngningar har gjorts för att förbättra och förenkla användandet av de individuella studieplanerna. Doktorandernas aktivitetsgrad följs nu upp på ett bättre sätt än tidigare. Bland annat har viceprefekten en central roll för samordning och uppföljning. Detta intryck förstärktes under intervjuerna. Detta, anser bedömargruppen, visar på en god ambition att genomföra förbättringar.

Precis som när det gäller kunskapsformen Kunskap och förståelse, görs uppföljning i form av kursutvärderingar och kvalitetsgranskning genom tidigare nämnda organet FOFU och ämneskollegiet.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framgår att intellektuell självständighet uppnås genom organiserandet av konferenser, sessioner, gästföreläsningar och liknande. Sådana planeras tillsammans med handledaren och skrivs in i den individuella studieplanen. Självständigheten tränas också genom fortlöpande planering av avhandlingsarbetet och planering av postdok-projekt som seminariebehandlas. Även forskarskolans internat lyfts fram i detta sammanhang. Ett av de årliga internaten är engelskspråkigt med utländska forskare som kommentatorer av doktorandernas texter.

Det framgår av självvärderingen att vetenskaplig redlighet berörs i samband med avhandlingsarbetet och på seminarier. Etikfrågor bearbetas såväl av olika organ på Göteborgs universitet som på institutionen i olika arbetsgrupper. Frågor diskuteras återkommande på doktorandseminariet. Frågor om plagiat tas upp i kursen "Mentorsledd undervisning" och på en pedagogikdag som hålls årligen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning görs i form av kursvärderingar och kvalitetsgranskning genom FOFU och ämneskollegiet. Den individuella studieplanen är ett viktigt verktyg för uppföljning. Det sker också en uppföljning av den årliga pedagogikdagen inom ämneskollegiet.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Sammantaget kännetecknas aspektområdet av en hög kvalitet när det gäller kurser och andra inslag där doktorandernas kunskaper och färdigheter utvecklas.

Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse säkerställs i utbildningen genom att doktoranderna dels uppnår progression i det egna avhandlingsämnet, men även ges bred kunskap om teori och metod via de obligatoriska kurserna. Bedömargruppen anser att det är bra att doktoranderna även ges möjlighet att läsa kurser på avancerad nivå som kan tillgodoräknas inom forskarutbildningen.

Doktorandernas förmåga att presentera forskning i dialog med samhället utvecklas genom deltagande i konferenser, genom publicering utanför avhandlingen och liknande. Genom att den individuella studieplanen är ett levande dokument lär sig doktoranden att arbeta med långa och korta deadlines. Krav på självständighet ökas efter hand som avhandlingsarbetet fortskrider.

Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt uppnås genom organiserandet av konferenser, sessioner, gästföreläsningar och liknande. Sådana planeras tillsammans med handledaren och skrivs in i den individuella studieplanen. Självständigheten tränas också genom fortlöpande planering av avhandlingsarbetet och planering av postdok-projekt som seminariebehandlas.

Det finns också genomtänkta system för kvalitetsgranskning. Olika utvecklingsområden identifieras och en del tidigare brister har åtgärdats eller kommer att rättas till. Till exempel gäller detta att förbättra den individuella studieplanen och att på ett bättre sätt se till så att doktorandernas aktiviteter balanseras. Ett annat utvecklingsområde är att förbättra den långsiktiga planeringen av kurserna.