Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

I vilken mån detta är ett medvetet val från lärosätets sida eller en konsekvens av att doktoranderna måste samordna och koordinera sitt arbete kan diskuteras.

Doktoranderna kan få 20 procent institutionstjänstgöring. I vissa fall är det en större omfattning. Att doktoranderna i vissa fall är anställda som lärare vid institutionen kan skapa en potentiell roll- och målkonflikt mellan doktorandernas fullföljande av forskarutbildningen och arbetet som anställda lärare vid institutionen, eftersom det är oklart hur och på vilka grunder prioriteringarna mellan arbetsuppgifterna görs.

Doktorander finns med i de organ som bereder och beslutar relevanta frågor. Av självvärderingen framkommer det att de doktorander som valt 20 procent institutionstjänstgöring får ett eget arbetsrum vid institutionen och aktivt deltar i de ämnesmöten som sammanträder tre till fem gånger per termin. Det starka inslaget av distansdoktorander nämns inte i detta sammanhang, men rimligen tar de en betydligt mindre aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen. I självvärderingen framgår att bara två av nio doktorander har doktorandanställning och två har annan anställning vid universitetet, medan övriga fem doktorander har annan försörjning. Här kan också nämnas att doktorandernas aktivitetsgrad i forskarutbildningen varierar mellan 10 och 91 procent, vilket kan innebära betydande

svårigheter att skapa en kritisk akademisk massa och en vardaglig vetenskaplig miljö.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Den individuella studieplanen utgör det viktigaste verktyget för den enskilde doktorandens inflytande över sin utbildning. Intrycket är att forskarutbildningsämnet månar om sina doktorander. Dessa är som sagt få, och åtgärder tycks framförallt vidtas på individplanet.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.