Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är inte välmotiverad och adekvat.

Av självvärderingen framgår det att forskarutbildningsämnet, som inrättades så sent som 2008, har två inriktningar: historia med didaktisk inriktning och en utpräglat modernhistorisk med inriktning mot regionalt samhällsbyggande. Utbildningen är organiserad inom ramen för två centrumbildningar vid lärosätet: Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik (CSD) och Centrum för regionalt samhällsbyggande (CRS). CSD förestås av en historiker och CRS förestås av en statsvetare.

I självvärderingen och intervjuer uttrycks en medvetenhet om den kronologiskt snäva avgränsningen av forskarutbildningsämnet och den begränsning det innebär av historieämnets vetenskapliga kärna. Avgränsningen motiveras som en anpassning till lärosätets små resurser och kompenseras av samarbetet i en flervetenskaplig miljö. Lärosätet försöker också hantera situationen genom att utveckla samverkan med historieämnet vid Linköpings universitet. Detta är dock också en mycket begränsad miljö.

Vid utvärderingstillfället fanns ingen studierektor i ämnet. Föreståndaren för Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik och ämnesföreträdaren i Centrum för regionalt samhällsbyggande var istället båda ansvariga för forskarutbildningen i historia. Att inte ha någon som är formellt ansvarig för utbildningen kan dock skapa osäkerhet hos doktoranderna. Att skapa tydlighet kring ansvaret för forskarutbildningen ser bedömargruppen därför som ett område för utveckling.

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden är idag otydlig och behöver motiveras tydligare. Det är överhuvudtaget nödvändigt att komma till rätta med historieämnets relation till övriga ämnen inom centrumbildningarna och klargöra vad som är karakteristiskt för just ämnet historia på lärosätet. Det är även nödvändigt att förtydliga den historiska forskningens ställning både i nationella och internationella sammanhang, vilken i nuläget framstår som otydlig.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Ämnet har en professor och tre docenter. För närvarande finns elva personer i handledarkollegiet för historieämnet. Samarbete för att stärka ämneskompetensen sker med Linköpings universitet. Handledarna har alla genomgått handledarutbildning.

Givet ämnets båda forskningsinriktningar, det vill säga historia med didaktisk inriktning och regionala samhällsbyggen i modern tid, framstår handledarnas och lärarnas kompetens som adekvat. Antalet lärare är dock litet och lärarna är dessutom fördelade på historia, sociologi och pedagogik vilket naturligtvis utgör en svårighet exempelvis vid önskemål om byte av handledare. Det framgår också av självvärderingen att ämnet inte uppnår fakultetens egna kriterier för antalet professorer och docenter per forskarutbildningsämne. Fakultetens kriterier är att ett forskarutbildningsämne ska ha minst två docenter och två professorer om minst 50 procent anställning vardera. Hösten 2016 fanns en professor med 100 procent anställning samt tre docenter vilket är litet, men jämfört med antalet doktorander som är aktiva är kapaciteten tillräcklig. Bedömargruppen ser dock positivt på att lektorerna åtnjuter 20 procent kompetensutvecklingstid.

Av självvärderingen framgår det att det tidigare har varit svårt att rekrytera personal till lärosätet. Av totalt elva huvudhandledare och biträdande handledare i forskarutbildningsämnet historia var endast sex verksamma på heltid vid lärosätet under 2016. Utöver detta arbetade två professorer sammanlagt 80 procent av heltid vid institutionen för Samhälls- och kulturvetenskap.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs inte systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen.

Lärosätet anser att handledarkompetensen stärks genom handledarnas egen forskning och erhållandet av externa forskningsanslag samt publiceringar, ofta på engelska. Uppföljningen av handledarkompetensen sker på institutionsnivå, där ämnesföreträdaren i samråd med ämnes- och handledarkollegiet diskuterar utvecklingsfrågor. Bedömargruppen anser inte att uppföljningsarbetet är systematiskt. En bidragande orsak till det är oklarheterna i delegation och ansvarsfördelning mellan centrumbildningarna och institutionens interna administrativa organisation.

Fördelningen mellan manliga och kvinnliga handledare är skev. Av elva handledare är endast två kvinnor. Åtgärder är vidtagna för att komma till rätta med detta.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå skulle kunna bedrivas på en hög vetenskaplig nivå men goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt saknas. Relevant samverkan sker inte med det omgivande samhället vare sig nationellt och internationellt.

För närvarande är nio doktorander antagna i de två inriktningarna (sex vid Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik och tre vid Centrum för regionalt samhällsbyggande). Få av dem studerar på heltid och flera är doktorander på distans. Miljön i ämnet är liten sett till den kritiska massan och även begränsad i ämnesbredd. Forskarutbildningen sker vid de nämnda centrumbildningarna och i historieämnet på institutionen. Inom centrumbildningarna blir den sammantagna miljön totalt sett större, med cirka 25 doktorander utöver doktoranderna i historia. Seminarier och internat hålls också i samarbete med Linköpings universitet. Bedömargruppen ser dock inte detta som tillräckligt då även detta lärosätes forskarutbildning i Historia är begränsad i fråga om kritisk massa. Bedömargruppens uppfattning är att lärosätet har svårigheter med att hantera miljöns begränsade omfattning, trots försök till externa samarbeten.

Av självvärderingen och efterföljande intervjuer kvarstår oklarheter i frågan om förhållandet mellan historieämnet och de båda flervetenskapliga centrumbildningarna Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik och Centrum för regionalt samhällsbyggande. Vilken av dessa miljöer som är viktigast för att forma doktoranderna diskuteras inte i självvärderingen och framkommer inte heller vid intervjuerna. Hur doktoranderna socialiseras in i historieämnet berörs heller inte förutom att doktoranderna erbjuds 20 procent institutionstjänstgöring.

Av självvärderingen framgår det även att miljön är så liten att det är svårt att leva upp till goda utbildningsmässiga förutsättningar, trots ett målmedvetet arbete. Ett grundläggande problem är avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden vilken idag är otydlig och behöver motiveras tydligare. Det är överhuvudtaget nödvändigt att komma till rätta med historieämnets relation till övriga ämnen inom centrumbildningarna för att få en fungerande forskarutbildningsmiljö.

Forskarutbildningsmiljön följs inte systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet.

Av självvärdering och intervjuer framgår att det finns brister i samordning, utveckling och kvalitetskontroll av utbildningen. Av självvärderingen framgår att uppföljning och kvalitetssäkring av forskarutbildningen regleras genom lärosätets och ämnets egen kvalitetssäkringspolicy. Fakultetsnämnden har det övergripande ansvaret för forskarutbildningen, men har delegerat vissa uppgifter till Forskarutbildningsutskottet. Dessa inkluderar översyn av den allmänna studieplanen, doktorandernas individuella studieplaner, samt kursplanerna för forskarutbildningen. Uppföljning sker även genom handledarkollegierna vid centrumbildningarna, dock är ansvarsfördelningen mellan dessa tre organ oklar för bedömargruppen.

Av självvärderingen och efterföljande intervjuer kvarstår oklarheter i frågan om förhållandet mellan historieämnet och de båda flervetenskapliga centrumbildningarna Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik och Centrum för regionalt samhällsbyggande. Vilken av dessa miljöer som är viktigast för att forma doktoranderna diskuteras inte i självvärderingen och framkommer inte heller vid intervjuerna. Hur doktoranderna socialiseras in i historieämnet berörs heller inte. Bedömargruppen ser brister i de utbildningsmässiga förutsättningarna vad gäller ansvarsfördelning, samordning och koordination. Detta gäller även uppföljningen av forskarutbildningens genomförande.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

För aspekten forskarutbildningsämne och forskarutbildningsmiljö gäller det de vetenskapliga avgränsningarna, samt organisation och struktur. Historieämnet vid lärosätet är snävt avgränsat i förhållande till många andra lärosäten, och dessutom uppdelat på två inriktningar. Miljön är också liten sett till den kritiska massan. Försök görs för att åtgärda detta genom externa samarbeten med Linköpings universitet. Bedömargruppen ser dock inte detta som tillräckligt då även detta lärosätes forskarutbildning i Historia är begränsad i fråga om kritisk massa. Bedömargruppens uppfattning är att lärosätet har svårigheter med att hantera miljöns begränsade omfattning, trots gjorda försök till externa samarbeten. Bedömargruppen anser även att en utveckling av forskarutbildningsämnet krävs. Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden är idag otydlig och behöver motiveras tydligare. Det är överhuvudtaget nödvändigt att komma till rätta med historieämnets relation till övriga ämnen inom centrumbildningarna. Det är även nödvändigt att förtydliga den historiska forskningens ställning både i nationella och internationella sammanhang. Denna oklara relation gör det särskilt svårt att bedöma framtidsutsikterna för utbildningens kvalitet.

Aspekten personal bedöms vara tillfredsställande. Som ett gott exempel vill bedömargruppen poängtera att lektorerna åtnjuter 20 procent kompetensutvecklingstid för forskning.

Lärosätet har inte desto mindre svårt att rekrytera såväl personal som doktorander. Bedömargruppen ser det som viktigt att lärosätet fortsätter adressera denna fråga för att skapa stabilitet och långsiktighet inom personal- och doktorandgruppen. Bedömargruppen ser potential till förbättringar vad gäller ansvarsfördelning, samordning och koordination avseende forskarutbildningens genomförande.

Av självvärderingen och efterföljande intervjuer kvarstår oklarheter i frågan om förhållandet mellan historieämnet och de båda flervetenskapliga centrumbildningarna Centrum för samhällsvetenskapernas didaktik och Centrum för regionalt samhällsbyggande. Vilken av dessa miljöer som är viktigast för att forma doktoranderna diskuteras inte i självvärderingen och framkommer inte heller vid intervjuerna. Hur doktoranderna socialiseras in i historieämnet berörs heller inte.