Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar aktivt del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna.

Det framgår tydligt av självvärderingen att doktoranderna ges möjligheten att aktivt delta i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna inklusive beredningen av dessa. Detta styrktes under intervjuerna. Doktoranderna är i gängse ordning representerade i institutionsrådet samt i forskar- och forskarutbildningskommittén som bereder ärenden i ett stort antal områden till exempel befordringsärenden, doktorandantagning och kursinnehåll. Doktoranderna är även organiserade i en doktorandförening, vars aktiviteter stöds av institutionen. Generellt verkar det som att doktoranderna erbjuds plats i beredande och beslutande organ, samt att det finns ett samspel mellan doktorandföreningen och institutionen.

Även på individuell nivå finns goda möjligheter för doktoranderna att ha inflytande över sin egen utbildning och lärprocess. Goda exempel på detta är bland annat de resurser (15 000 SEK) som årligen avsätts för bland annat kursverksamheten vid institutionen, samt möjligheten att till viss del anpassa examinationen så att den relaterar till doktorandens egna forskningsintressen.

Doktoranderna utgör en relativt stor grupp på institutionen och ingår som regel i en löst sammansatt forskargrupp med tillhörande regelbundna seminarieserier. Grupptillhörighet både inom doktorandgruppen och på institutionen bedöms som positiv för den enskilda doktoranden och främjar en god psykosocial arbetsmiljö. Det framgår även i självvärderingen att det råder en informell och platt organisationsstruktur på institutionen och trivselfrämjande aktiviteter sker regelbundet. Detta bedöms vara en styrka för doktoranderna när det kommer till att kunna framföra och diskutera synpunkter i ett ledigt sammanhang. Det framgår under intervjuerna att doktoranderna har möjlighet till medarbetarsamtal med annan än handlare om så önskas. Av intervjun att döma verkar det som att doktoranderna generellt känner att det är enkelt att framföra sina synpunkter samt att institutionsledningen bryr sig om dessa.

Handledardynamiken bedöms fungera bra och det framgår tydligt i självvärderingen att det finns ett utarbetat tillvägagångssätt för handledarbyten och hur konflikter i handledarförhållandet ska hanteras. Doktoranderna tycks ha stor möjlighet att påverka vilka handledare som utses. Det framkommer under intervjun att handledare utses direkt vid start, men att det är vanligt, och helt problemfritt, att byta handledare i efterhand.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det framgår i självvärderingen att handledararbetet löpande följs upp, både via de individuella studieplanerna och utvecklingssamtal med handledarna. Utbildningens uppföljning sker tämligen informellt/ad hoc utifrån vad som framgår av självvärderingen. Utöver kursverksamhetens utvärdering sker anonyma utvärderingar av handledningen. De individuella studieplanerna förefaller fungera bra som verktyg för uppföljning och kvalitetssäkrande, framför allt i frågor som rör handledarskapet och doktorandernas kursdeltagande. De följs upp minst en gång per år och har nyligen introducerats i elektroniskt format vilken har fungerat tämligen bra.

Doktoranderna framför viss oro kring att antagningen till forskarutbildningen i nuläget endast sker vartannat år. De upplever att det föreligger en tidsfördröjning i till exempel kursverksamheten, då det inte finns någon kohort varken över eller under innevarande som läser kurser samtidigt. Det diskuteras på institutionen om att eventuellt ändra antagningen till en gång per år istället för vartannat år.