Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv.

Utbildningen är användbar och en indikation är att nydisputerade erbjuds anställningar ganska omgående efter examen inom såväl akademin som utanför. En annan indikation är den höga andelen nyexaminerade med utländsk härkomst som relativt omgående erbjuds arbete. Denna grupp uppges i normala fall möta inträdessvårigheter på arbetsmarknaden. Att inga av de nydisputerade har anställts inom den egna institutionen beror dock på institutionens anställningspolicy som begränsar anställning av nyexaminerade på den egna institutionen till högst sex månader. Skälet är att öka mobilitet och få nydisputerade att bygga egna nätverk och pröva andra miljöer. Att erhålla tjänst hos institutionen är dock möjlig ett par år efter tjänstgöring hos annan arbetsgivare.

Doktoranderna förbereds för arbetslivet genom att ge möjlighet till undervisning inom ramen för institutionstjänstgöring som normalt utgör 20 procent av en heltidstjänst, även om det är oklart hur situationen ser ut för industridoktoranderna. De har å andra sidan redan anställningar utanför lärosätet och därmed attraktiva på den externa arbetsmarknaden till vilken de redan står närmare. Undervisningen ger möjlighet till träning i att stödja andras lärande, presentera muntligt och skriftligt, samt diskutera forskning och forskningsresultat.

Med tanke på att de flesta väljer en karriär inom akademin är det noterbart att doktoranderna inte erbjuds kurser i högskolepedagogik. Det är också noterbart att doktorander med utländsk bakgrund inte erbjuds kurser i svenska språket. Det skulle sannolikt underlätta anställningar på den svenska arbetsmarknaden ytterligare. Förberedelser av doktorander för en yrkeskarriär utanför akademin saknas dock. Det saknas också en mer formaliserad karriärplanering. Ett utvecklingsarbete på dessa områden vore eftersträvansvärt.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet.

Information angående utbildningens kvalitet och relevans inhämtas genom de kontakter handledare och kvarvarande doktorander har med de disputerade. Lärosätets samverkansprogram används också i syfte att få kontakt med arbetsgivare till de disputerade. Handledare bedömer sedan löpande huruvida den kompetens som de disputerade besitter står i paritet med vad som samhället efterfrågar. Problem i detta avseende tas upp på avdelningsmöten och lämpliga åtgärder vidtas. Erbjudande av ny lämplig doktorandkurs ges som exempel på en sådan åtgärd.

Vart fjärde år genomförs en doktorandenkät och ambitionen är att stärka alumnnätverk. På grund av att ämnet är litet bedöms resultatet ge begränsad användbar återkoppling varför ämnet valt att förlita sig på informella kontakter. Ett gott exempel är ett initiativ som lärosätet planerar ta senare i år (dvs. 2017) är att försöka åstadkomma ett strukturerat samarbete med de andra lärosätena i Stockholmsområde och en formaliserad struktur för att tillsammans inhämta information från alumner och potentiella arbetsgivare.

Uppföljningen saknar dock systematik och kontakterna med vare sig alumner eller berörda arbetsgivare är formaliserade, vilket också uppges i självvärderingen. Inte heller sker arbetet med att vidta lämpliga åtgärder med systematisk. Det framgår inte heller hur en beredskap för att vidta lämpliga åtgärder är organiserad eller formaliserad. Institutionen är dock medveten om bristerna, och de föreslagna initiativen är ett steg i rätt riktning. Det bör dock enligt bedömarna vägas in att doktorandprogrammet vid lärosätet är mycket begränsat, så att kostnaden för ett systematiskt utvärderingssystem lätt kan överstiga vinsten. Ett informellt system för möten mellan alumner, arbetslivsföreträdare och handledare kan vara effektivare.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.