Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktoranden för ett föränderligt arbetsliv.

I självvärderingen påtalas vikten av att det finns en kritisk massa i forskarutbildningsmiljön, det vill säga att forskarstuderandegruppen är av tillräcklig storlek. I nuläget är doktoranderna en liten grupp vilket bedömargruppen anser är en svaghet i sammanhanget.

Handledarerfarenhet är enligt bedömargruppen en mycket viktig aspekt även för arbetslivet då disputerade ofta kommer ifråga för tjänster med handledning-, personal-, eller undervisningsansvar. Inom den akademiska banan är handledning en avgörande erfarenhet. Här finns en potentiell utveckling för att säkerställa att alla forskarstuderande och disputerade får erfarenhet av handledning på lägre nivåer.

Bedömargruppen anser att möjligheterna till undervisning och tillgång till pedagogisk utbildning är en styrka utifrån ett arbetslivsperspektiv liksom för doktorandernas karriärmöjligheter och anställningsbarhet. Bedömargruppen ser det därför som en styrka att doktoranderna ges möjlighet till undervisning och institutionstjänstgöring liksom att de har möjlighet att genomgå pedagogisk utbildning.

Bedömargruppen är positiv till att samverkan och samarbete med aktörer utanför akademin uppmuntras, till exempel genom forskningsprojekt. Extern- och stipendiefinansierad forskning kan utgöra en värdefull signal och kontakt med samhället och arbetslivet utanför akademin. Även möjligheterna för doktoranderna att delta i konferenser och kurser utanför det egna lärosätet, exempelvis genom SWEGPEC, är en styrka utifrån arbetslivsperspektivet.

Hos myndigheter, organisationer och större företag finns ett växande behov av kvalificerad arbetskraft. Därtill har det inom vissa områden funnits en uttalad vilja att stärka kompetensen med disputerade tjänstemän. En arbetslivskoppling till detta behov tycks endast finns informellt och det kan finnas en utvecklingspotential för lärosätet att föra en dialog med myndigheter och organisationer kring kompetensförsörjning och arbetsmarknad för forskarstuderande. Välfungerande kontakter mellan forskningsmiljöer och näringsliv är avgörande för nyttiggörande av forskning.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt för att säkerställa att den är användbar och förbereder inte för arbetslivet.

Alumners synpunkter tas in efter disputation genom samtal med ämnesföreträdande professor. För att bedöma hur väl lärosätet förbereder sina doktorander för arbetslivet är konkret information om var tidigare doktorander arbetar viktigt, liksom kontakt och erfarenhetsutbyte med alumner. Kunskap om var de tre personer som har disputerat från forskarutbildningsprogrammet arbetar finns, men är till synes av informell karaktär. Ett utvecklingsområde är därför att efterhand som fler disputerar att förtydliga och strukturera arbetet med alumner och att ge återkoppling till näringslivsaktörer utanför akademin. Lärosätet får därmed också större möjligheter att utvärdera doktorandernas anställningsbarhet efter disputation.

Enligt bedömargruppen stärks arbetslivsanknytningen och doktorandernas yrkesplanering genom att en kurs erbjuds i karriärplanering där ambitionen är att varje deltagare skriver en forskningsansökan. Ett ytterligare utvecklingsområde rör det systematiska kvalitetsarbetet inom SWEGPEC liksom återkopplingen inom detta nätverk.