Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling

Aspektområdet uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms inte vara tillfredsställande.

Uppföljningen av utbildningens utformning och genomförande sker inte systematiskt emedan den begränsade omfattningen i praktiken omöjliggör systematisk uppföljning. Detta gäller återkoppling i än högre grad. Att en så stor del av kurserna i utbildningen ges av andra lärosäten innebär också att även om återkoppling sker, så kan kurserna bara ändras i begränsad omfattning. Resultatet blir istället att doktoranderna väljer en annan kurs, vilket illustrerar ett problem med kvalitetsutvecklingen i en utbildning där det inte finns egen kontroll över centrala delar.

Av självvärderingen framgår att lärarlagets kompetens regelbundet utvärderas av universitetsledningen och att lärarna erbjuds pedagogisk fortbildning. Uppföljningen av forskarutbildningsmiljön sker på en övergripande nivå och drivs av fakulteten och/eller rektorsämbetet liksom i arbetet med de individuella studieplanerna som uppdateras två gånger per år. Hur åtgärder och återkopplingar sker i samband med uppföljningen tydliggörs inte.

Uppföljningen av utbildningens utformning, genomförande och resultat sker på basis av den specifika doktorandens utbildning och progression snarare än av hela utbildningens. Doktorandens måluppfyllelse mäts genom den individuella studieplanen, genom progressionen i utbildningen (bland annat vid seminarierna) och genom uppföljning av disputationen. Den långsiktiga kvalitetsutvecklingen borde emellertid också vara beroende av doktorandernas egna synpunkter och återkopplingar, men det nämns inget sammanhang där dessa specifikt tas till vara. En stor del av uppföljningen av utbildningen sker i arbetet med de individuella studieplanerna, men underlaget ger dock inte någon inblick i hur eventuella påpekanden i samband med uppföljning tillgodogörs och hur resultaten av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling, samt hur återkoppling till berörda parter sker.

Uppföljningen av arbetslivets perspektiv sker i arbetet med de individuella studieplanerna och synpunkter från ämnets alumner från teknikhistoria och historia kommer att användas som kvalitetssäkring och utveckling av forskarutbildningen i historia. Doktorandernas perspektiv följs inte upp systematiskt, men bedömargruppen är medveten om att systematisk uppföljning blir problematisk i en så liten forskningsmiljö. Det är svårt att vara systematisk när omfattningen av en verksamhet är så begränsad.

Jämställdhetsperspektivet följs systematiskt upp genom att ämnet tillämpar lärosätets centralt utarbetade regelverk inom forskarutbildningsämnet historia. På så vis finns både en medvetenhet om och en strategi för hur arbetet med jämställdhetsfrågor ska drivas inom forskarutbildningen vilket bedömargruppen ser som positivt.