Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Av självvärderingen framkommer att historiska institutionen vid Uppsala universitet arbetar aktivt och reflekterat för att säkerställa doktorandernas inflytande över utbildning och arbetsmiljö, bland annat genom kursutvärderingar, genom årliga doktorandinternat, genom deltagande i planeringen av seminariernas innehåll och form samt genom rätten att byta handledare. Doktoranderna är representerade i forskarutbildningens olika ledningsorgan och genom Doktorandföreningen vid institutionen och det Humanistiska doktorandrådet driver de studentfackliga och studiesociala frågor. Alla doktorander har arbetsplats i samma lokaler som institutionens lärare och forskare.

Vid en stor institution finns möjlighet att skapa olika överlappande lärande- och inflytandestrukturer, vilket kan bryta upp eventuella kotterier och skapa alternativa kanaler och utrymmen, om det exempelvis uppstår personkonflikter. Historiska institutionen i Uppsala är en stor miljö som medger flera sådana utvägar.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Institutionen anser att arbetsplatsen har en fysisk och psykosocial miljö som är tillgänglig, välkomnande, trygg och integrerande. En enkätundersökning 2015 visar att 80 procent av doktoranderna var ganska eller mycket nöjda med den psykosociala arbetsmiljön. Att enkätundersökningen samtidigt visade att 60 procent av doktoranderna upplevde negativ stress i hög eller ganska hög grad är å andra sidan oroväckande. Som även noterades under rubriken forskarutbildningsmiljö visade intervjuerna att det finns en stark medvetenhet om detta i miljön och att de viktigaste medlen för att motverka den negativa stressen är att arbeta för att avhandlingsprojekten får en realistisk utformning, så att de kan genomföras inom utsatt tid, och att kurser och seminarier och annat inte inkräktar på avhandlingsarbetet. Att förbättra introduktionen till forskarutbildningen och arbeta mer aktivt med de individuella studieplanerna ses som ytterligare utvecklingsområden. Av självvärderingen framgår vikten av att bevaka doktoranders rättigheter, inte minst i samband med sjukskrivningar och barnledigheter, vilket också framhölls vid intervjuerna.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.