Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Ämnet befinner sig inom en renodlad historisk institution, vilket är allt mer ovanligt. Det innebär att lärosätet inte behöver upprätthålla en avgränsning mot andra discipliner inom enheten.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningsämnet definieras brett kronologiskt, rumsligt, ämnesmässigt och teoretiskt/metodiskt. Utbildningen vill förmedla ett problemorienterat och teoretiskt förankrat arbetssätt, byggt på empiriska källobservationer. Vikten av en källkritisk medvetenhet, både vetenskapligt och i ett samhällsperspektiv, framhålls. De senaste årens förändringar av historievetenskapen betonas, inte minst att den blivit mer internationell, vilket beaktas på ett förtjänstfullt sätt i utbildningens uppläggning.

Den allmänna studieplanen är tydlig och välstrukturerad med klara regler kring behörighet och urval av sökande till forskarutbildningen. Av de 60 högskolepoängen finns 34,5 inom ramen för de obligatoriska kurserna, vilka alla inriktas på att ge doktoranderna en gemensam historievetenskaplig och allmän humanvetenskaplig teoretisk och metodisk bas att bygga vidare på. En av doktorandens valbara kurser ska vara inom en annan tidsperiod än den som avhandlingen rör, vilket bedömargruppen ser som positivt då det motverkar en alltför hård specialisering.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Enligt regelverket ska varje doktorand ha en huvudhandledare och minst en biträdande handledare. I den allmänna studieplanen framgår att huvudhandledaren ska vara anställd vid institutionen och att minst en handledare måste vara docent. Noterbart är att självvärderingen lyfter fram spridningen i ålder bland handledarna, vilket även bedömargruppen ser som en tillgång. Det framkommer även att doktorandernas önskemål beaktas då handledare utses och att de har rätt att byta handledare. Vid intervjun framkom att det inte är ovanligt med handledarbyten och att detta ses som en självklar rättighet.

Institutionen är stor och av självvärderingen framgår att av nu aktiva handledare är 22 män och 10 kvinnor (31 procent). Av de tillsvidareanställda som kan vara aktuella som huvudhandledare är 12 män och 5 kvinnor (29 procent). Bland de externa handledarna är andelen kvinnor ungefärligen densamma, 33 procent. Sett till huvudhandledarskap under 2016 är andelen kvinnor dock mindre, 2 av 12, det vill säga drygt 16 procent. När det gäller undervisningen är könsfördelningen relativt jämn.

Institutionen har tillgång till ett stort antal handledare vars forskningskompetens är tidsmässigt bred när det gäller sakområden och inriktningar, samt avseende teoretiska och metodiska angreppssätt. Tyngdpunkten ligger dock på tidigmodern tid och svensk historia. Detta har lärosätet försökt att förändra på olika sätt under senare tid. Två lektorer med inriktning mot 1900-talets historia anställdes 2014, ytterligare två lektorer med medeltidshistoria som specialitet har nyligen rekryterats och ämnet har även anhållit hos fakulteten om att få utlysa en professur i 1900-talets historia. En av professorerna har rekryterats internationellt och flera av lärarna och forskarna har internationell erfarenhet av olika slag.

Handledarkollegiet möts minst en gång per läsår, ibland tillsammans med motsvarande grupp på historiska institutionen vid Stockholms universitet, med vilken institutionen sedan 2008 har ett samarbete kring forskarutbildningen.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Fast anställda lärare har tid avsatt för forskning i tjänsten och även rätt till expensmedel. Rekryterade professorer har 50 procent forskningstid, befordrade professorer 40 procent och lektorer 20 procent. På så sätt skapar lärosätet goda förutsättningar för en kontinuerlig kompetensutveckling för sina lärare och handledare. De flesta av lärarna och handledarna har genomgått både högskolepedagogisk utbildning och handledarutbildning. Institutionen har också satsat på att stärka samarbetet med det omgivande samhället under de senaste åren. En kontaktperson och en arbetsgrupp för detta har tillsatts. På webbplatsen finns en särskild länk för samverkan.

För att stärka handledarnas kompetens inleddes år 2016 en försöksverksamhet med pedagogiska utvecklingssamtal med studierektor för forskarutbildningen, vilken uppges ha slagit väl ut. Tillsammans med Stockholms universitet har två handledarmöten hållits 2013 och 2014 med inriktning på pedagogiska verktyg och skrivande. Ett mer aktivt användande av handledarkollegiet identifieras som ett utvecklingsområde.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Historiska institutionen i Uppsala är en stor forskarutbildningsmiljö med 25 aktiva doktorander. Av dem är 16 män och 9 kvinnor, men denna obalans har på senare år utjämnats och under den senaste treårsperioden har fler kvinnor än män antagits till forskarutbildningen.

Av självvärderingen framgår det att det inom doktorandgruppen finns en stor variation i ålder, forskningsinriktning och erfarenhet. Ämnesmässigt ligger tyngdpunkten på tidigmodern tid och 1900-tal. Social- och kulturhistoria står starkt, men här finns även avhandlingsprojekt inriktade mot politisk och ekonomisk historia och mot utbildningshistoria. Svensk historia dominerar, men åtta av avhandlingsprojekten är helt eller delvis internationella. I sin strävan att skapa en utbildning av internationell karaktär utlyser lärosätet sina doktorandtjänster i internationell konkurrens och de senaste fem åren har 6 av 15 antagna doktorander haft utländsk grundexamen. Institutionen tar även emot gästdoktorander från utländska lärosäten. Det framkom vid intervjun att det inte finns ett krav på att de svenska doktoranderna ska förlägga delar av sin utbildning till ett utländskt lärosäte, däremot kan de ges möjlighet att i slutet av doktorandtiden delta i lärosätets lärarutbyte med Sheffield University. Här framkom även att den övervägande majoriteten av de svenska doktoranderna har sin grundexamen från Uppsala universitet. Att även sträva efter att bredda rekryteringen nationellt är något som bedömargruppen rekommenderar inför kommande antagningar.

I självvärderingen framhålls lärosätets engelskspråkiga mastersprogram "Early Modern Studies" som en väg till doktorandstudier i Uppsala och även vid andra lärosäten. Nu pågår ett arbete för att inrätta ett liknande modernhistoriskt program. Detta ser bedömargruppen som mycket lovvärt, då en god forskarutbildning kräver välutbildade och väl förberedda doktorander.

Institutionen medverkar även i tematiska och mångvetenskapliga samarbeten vid det egna universitetet, så kallade forskningsnoder för forskare, doktorander och studenter på avancerad nivå som Historisk-filosofiska fakulteten initierat och ger ekonomiskt stöd till.

Sedan 2008 har de historiska institutionerna i Uppsala och Stockholm ett samarbete som efterhand utmynnat i en gemensam forskarskola (Forskarskolan i historia Stockholm-Uppsala). I första hand innebär det gemensam antagning och gemensamma kurser, i viss mån gemensam handledning. Det från början tämligen informella samarbetet har fördjupats och formaliserats allt mer över tid, men ytterligare utvecklingsmöjligheter identifieras, såsom ett fördjupat samarbete inom handledarkollegiet. Samarbetet är lovvärt och har många tydliga fördelar och, som det förefaller, mycket få nackdelar. Detta bekräftades också vid intervjuerna.

Doktoranderna uppmuntras att delta i nationella och internationella konferenser, men det är inte ett formaliserat krav. Varje doktorand garanteras expensmedel, men det rör sig om en tämligen beskedlig summa fördelad på fyra år. Att höja expensanslagen och införa starkare incitament eller rentav krav på utländskt konferensdeltagande under utbildningen skulle vara en enkel och förhållandevis billig metod att bibringa doktoranderna nyttiga erfarenheter och höjd internationell utblick.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Kvalitetsutvärderingen av miljön uppges ske på flera sätt. Den sker i den dagliga verksamheten, genom de individuella studieplanerna, i seminarieverksamheten och genom externa granskningar. Vidare görs regelbundet universitetsövergripande utvärderingar av forskningen vid lärosätet, där en ny nu är på gång.

År 2015 genomfördes en enkätundersökning bland doktorander, handledare och alumner vid den Historisk-filosofiska fakulteten. Den har nyss färdigställts och ska ligga till grund för ett uppföljnings- och kvalitetsarbete. Den visade att doktoranderna till övervägande delen var nöjda med den psykosociala miljön på institutionen, kände sig inkluderade i kollegiet och ansåg att de hade goda möjligheter att föra informella samtal om sin forskning med senior forskare. Men undersökningen visade samtidigt att 60 procent av doktoranderna upplevde negativ stress i hög eller ganska hög grad. Intervjuerna visade att det finns en stark medvetenhet om detta i miljön och här framhölls att det viktigaste för att motverka den negativa stressen är att se till att avhandlingsprojekten får en realistisk utformning, så att de kan genomföras inom utsatt tid, samt att kurser, seminarier och annat inte inkräktar på avhandlingsarbetet.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Miljön på historiska institutionen vid Uppsala universitet erbjuder goda möjligheter att bedriva utbildning på forskarnivå. Det är en stor forskningsmiljö och den har ytterligare vidgats genom ett samarbete med Stockholms universitet genom Forskarskolan i historia Stockholm-Uppsala. Forskningsämnet är brett definierat och handledarkompetensen är god, med stor vetenskaplig bredd. Fast anställda lärare och forskare har tid för forskning i tjänsten och de flesta har genomgått pedagogisk utbildning och handledarutbildning. Doktoranderna ges goda möjligheter att bygga upp sina nätverk lokalt, nationellt och internationellt.

Som positivt exempel vill bedömargruppen framhålla forskarutbildningens internationella orientering, omfattande såväl ämnesval och personal som kontaktnät. Att en av doktorandens valbara kurser ska vara inom en annan tidsperiod än den som avhandlingen rör, ser även bedömargruppen som positivt då det motverkar en alltför hård specialisering.