Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Forskarutbildningsämnet Historia och historiedidaktik ingår i institutionen Individ och samhälle vid fakulteten Lärande och samhälle. Utbildningen på forskarnivå utgör en del av området utbildningsvetenskap vid Malmö universitet. Den första antagningen av doktorander ägde rum år 2011 och höstterminen 2016 uppgick antalet aktiva doktorander till tio. I sitt arbete har bedömargruppen granskat forskarutbildningsämnet Historia och historiedidaktik ur ett historievetenskapligt perspektiv.

Historievetenskapen, som under de senaste decennierna har berikats med en rad nya intressefokuseringar och uppmärksammat såväl det förflutnas ontologi som de epistemologiska utmaningarna i studiet av förhållanden i förfluten tid, har en lång tradition att falla tillbaka på. Historia och historiedidaktik knyter enligt självvärderingen medvetet an till aktuella inomvetenskapliga strömningar genom att uppmärksamma två sammanflätade dimensioner, dels social- och kulturhistoria ur bland annat ett intersektionellt perspektiv, dels historiebruk i samhället i stort och historieförmedling i skolan. Forskningen vid Historia och historiedidaktik, som ofta anlägger ett underifrånperspektiv och arbetar med kontaktytor mot andra vetenskaper, uppvisar en kronologisk bredd, men med tyngdpunkten på nyare historia och en geografisk spridning som inkluderar också annan än svensk historia. Detta samtidigt som de två profilerna muntlig historia och historiedidaktik ger miljön dess särprägel.

Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat.

Till miljön räknas de forskare inom institutionen Individ och samhälle som arbetar med historiska perspektiv, därtill de forskare vid andra fakulteter som enligt självvärderingen är aktiva i miljön. Av den skriftliga dokumentationen och de intervjuer som bedömargruppen genomfört framgår att mötet mellan historia och ämnesdidaktik inom forskarutbildningsämnet, där en doktorand kan arbeta med en tematik som hänför sig antingen till en av disciplinerna eller till bägge utgör en lyckad symbios som vitaliserar såväl historia som historiedidaktik samtidigt som den stora tematiska spännvidden inom miljön kan upplevas som utmanande för en doktorand som söker disciplinär förankring.

Den allmänna studieplanen innehåller relevanta allmänna lärandemål gällande kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. För ämnet Historia och historiedidaktik gäller därtill specifikt att doktoranden ska kunna identifiera fruktbara nya forskningsuppgifter, självständigt kunna reflektera över villkoren för sin vetenskap, ha en kompetens att självständigt och med en epistemologisk medvetenhet utföra forskning inom ämnesområdet samt ha tillägnat sig fördjupade insikter om historiens roll i samhället och historieförmedlares etiska ansvar. Den allmänna studieplanen visar i beskrivningen av antagningskrav, ämnesspecifika och allmänna kurser, handledning, seminariearbete och examination att utbildningen knyter an till den vetenskapliga grunden på ett adekvat sätt.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Inom forskningsmiljön verkar sammanlagt 24 personer: sex tillsvidareanställda professorer, tre tillsvidareanställda biträdande professorer och 14 lektorer (12 med tillsvidareanställning) samt en postdoktoral forskare. Av dem är 15 män och 9 kvinnor.

Personalen har möjlighet till forskning i tjänsten (professorer minst 30 procent, lektorer minst 20 procent av arbetstiden efter årsskiftet 2017/2018). Av publikationslistan för åren 2011-2016 framgår att forskarna inom miljön publicerar sig flitigt såväl nationellt som internationellt, dock med en rätt stor variation i publiceringstakten (tre forskare uppger endast en publikation under perioden). Listan visar att forskningen är så omfattande att den garanterar att handledarna har en tillräcklig vetenskaplig kompetens för sitt uppdrag. Lektorerna erbjuds med hjälp av fakultets- och institutionsmedel möjlighet att meritera sig till docenter och när självvärderingen skrevs innehade en lektor docentkompetens medan en annan hade ansökt om sådan befordran.

Resurser som gör det möjligt för miljöns forskare att regelbundet delta i konferenser på såväl nationell som internationell nivå finns. En viktig del av kompetensutvecklingen kan äga rum inom ramen för miljöns forskarseminarium som sammanträder ofta under terminerna och där också seniora forskare presenterar texter, såsom artikelmanuskript under arbete och projektansökningar.

Vid lärosätet arrangeras handledarutbildning varje år och de flesta av miljöns forskare har genomgått denna utbildning, som är ett villkor för erhållandet av docentkompetens och ett inträde i rollen som huvudhandledare. Fakulteten samlar handledarna till handledardagar. Malmö universitet ingår i den nationella forskarskolan i historiska studier, med Lunds universitet som värdlärosäte. Nationella forskarskolan tillhandahåller en pool av biträdande handledare med specialistkompetens från de övriga deltagande lärosätena och samlar handledarna till handledardagar.

Då handledare utses eller byts tillgodoses doktorandens intressen på ett tillfredsställande sätt utifrån gällande regelverk. Handledare utses på förslag av handledarkollegiet efter samråd med doktoranden, som fört samtal med ämnesföreträdare och prefekt genast efter antagningen. Biträdande handledare utses något senare när en uppfattning om doktorandens särskilda behov av handledning har hunnit få fastare former. Vid en eventuell konflikt med handledaren kan doktoranden vända sig till antingen prefekt eller vicedekan. Doktorand kan ansöka om byte av handledare utan att behöva ange skäl till detta. Byte sker efter beredning av handledarkollegiet och genom beslut av dekanus. Doktoranden kan kontakta fakultetens doktorandkollegium eller doktorandkåren vid lärosätet för att diskutera problem i anslutning till sina studier.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Vid en utvärdering 2014-2015 av lärosätets samtliga forskarutbildningsämnen identifierades ett behov av en strategisk planering av personalresurserna. Personalen inom Historia och historiedidaktik är manligt dominerad och man arbetar enligt självvärderingen för att skapa en bättre könsbalans bland annat genom att underlätta kvinnors meritering. I årligen återkommande medarbetarsamtal följer prefekten upp hur handledarna slår vakt om och utvecklar sin kompetens och resultatet av dem läggs till grund för kompetensutvecklande åtgärder. Handledare och doktorander möts sedan 2016 årligen till temadagar om forskarutbildningen som bland annat diskuteras utifrån de allmänna och individuella studieplanerna.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Bedömargruppen kan utifrån underlagen konstatera att forskningen, såväl till kvalitet som kvantitet skapar tillräckliga förutsättningar för en forskarutbildning med hög kvalitet. Lärarna har möjlighet till forskning i tjänsten, vilket är positivt. Vid intervjuerna framkom dock att man upplever ett behov av att kunna samla sin forskningstid till längre sammanhållna perioder.

Vid tiden för sammanställningen av självvärderingen bestod doktorandgruppen av tio doktorander: tre kvinnor och sju män. En del doktorander har lärarbakgrund och har tidigare avlagt en licentiatexamen med tydlig skolkoppling och forskar nu om skolrelaterade frågor samtidigt som de utför olika uppdrag för Skolverket. Andra doktorander har ämnen som är rent historievetenskapliga eller faller inom den sektor där historia och historiedidaktik överlappar. Miljön karaktäriseras således av mötet mellan två discipliner som ger doktoranderna en välkommen övning i att sätta sig in i forskningsteman som ligger förhållandevis långt från deras egen forskning. Bedömargruppen uppfattar detta som en styrka inom miljön samtidigt som den stora bredden i forskningsteman kan upplevas som en svårhanterlig situation för en doktorand som behöver få känna disciplinär tillhörighet i sin vetenskapliga mognadsprocess.

Av handledarna hade fyra män rollen som huvudhandledare medan tolv verkade som biträdande handledare: sju kvinnor och fem män (huvudhandledarna är också biträdande handledare för andra doktorander). Fyra av de biträdande handledarna är verksamma vid ett annat lärosäte. Alla doktorander har sin arbetsplats på institutionen i Malmö. Miljön beskrivs i både självvärdering och intervjuer som "integrerad" och de seniora forskarna är regelbundet närvarande. Utöver planerade och förberedda möten mellan doktorand och handledare ger detta också möjlighet till spontana möten och tankeutbyte i vardagen.

Doktorander antas efter öppna utlysningar och den avgörande bedömningsgrunden är förmågan att tillgodogöra sig utbildningen och nå dess mål. En individuell studieplan upprättas och revideras sedan en gång om året. Den granskas av handledarkollegiet och fastställs av vicedekanen. Varje doktorand är enligt självvärderingen garanterad en resurs om minst 80 timmar arbetstid (klocktimmar) från handledarnas sida per år. Resursen fördelas mellan huvudhandledare och biträdande handledare. Hur ofta doktorand och handledare möts regleras i de individuella studieplanerna och varierar utifrån doktorandens växlande behov av handledning under olika skeden i utbildningen. Bedömargruppen har bibringats intrycket att handledarna aktivt tar initiativ till handledning och att doktoranderna kommer i åtnjutande av en tillräcklig handledning vad gäller omfång och kvalitet.

Doktoranderna erbjuds olika möjligheter för att kunna växa in i ett ansvar för den tredje uppgiften, bland annat genom att delta i en populärvetenskaplig föredragsserie och i uppdrag inom lokalhistorisk forskning. De uppmuntras också att medverka i massmediala sammanhang. Bedömargruppen noterar detta som en styrka för miljön. Lärosätet samverkar också med kulturinstitutioner på bägge sidor om Öresund och miljöns forskare samt doktorander deltar regelbundet i såväl nationella som internationella konferenser.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta

intressenter.

En viktig del av uppföljningsarbetet på gräsrotsnivå utgörs av den årliga revideringen av de individuella studieplanerna, vilket är en etablerad rutin inom Historia och historiedidaktik. Samtliga forskarutbildningskurser utvärderas vid lärosätet. Resultatet redovisas för deltagarna och diskuteras inom handledarkollegiet och på fakultetsnivån inom Nämnden för forskning och forskarutbildning där doktorandkollektivet är representerat. Vid behov revideras sedan kurserna.

Fakultetsledningen och Nämnden för forskarutbildning och forskning tar regelbundet upp frågor kring forskarutbildningen. Som ett resultat av uppföljningen introducerades 2016 återkommande temadagar som sammanför handledare och doktorander till diskussioner med de allmänna och individuella studieplanerna som grund.

På lärosätesnivå har universitetets rektor fastslagit riktlinjer för utbildningen på forskarnivå som en utgångspunkt för kommande utvecklingsarbete. Rektor har därtill beslutat att ett kvalitetsramverk för utbildning på forskarnivå ska etableras 2017. Forskarutbildningsutskottet vid lärosätet genomförde 2014-2015 en intern utvärdering av samtliga forskarutbildningsämnen, ett arbete som pekade på behovet av en långsiktig planering av personalresurserna.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet står i samklang med samtida strömningar inom historievetenskap och den lokala symbiosen mellan historiker och historiedidaktiker framstår som vetenskapligt fruktbar och innovativ och en utmärkt plattform för en god forskarutbildning. Forskarna och lärarna som engageras som handledare har den vetenskapliga och pedagogiska kompetens som erfordras och de förfogar i kraft av sin professionalitet över nätverk som ger doktoranderna tillträde till och en färdighet att uppträda på såväl nationella som internationella vetenskapliga arenor och att gå in i en växelverkan med det omgivande samhället. Forskarutbildningsmiljön är av hög kvalitet och man förfogar över de intellektuella och ekonomiska resurser som en god forskarutbildning kräver.