Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

I självvärderingen beskrivs att doktoranderna har möjlighet till formellt inflytande genom att de ingår i olika beslutsprocesser och beredande organ. I handledarkollegiet ingår en doktorandrepresentant som justerar och tar fram kursplaner och liknande, vilket innebär att doktoranderna har möjlighet att ta aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen. Dessutom fungerar doktoranderna som en remissinstans vid framtagandet av nya kurser. En lärosätesövergripande doktorandkår finns för att driva doktorandärenden. Doktoranderna har också möjlighet att påverka innehållet i seminarier. Doktorander var vidare involverade i att skriva självvärderingen.

I självvärderingen anges att det finns tydliga rutiner för att tillsätta och byta handledare, och att rutinerna ger doktoranderna möjlighet till inflytande exempelvis genom handledarkollegier. Vid intervjuerna framgick att handledarnas begränsade forskningstid har lett till gemensamma forskningsprojekt mellan doktorander och handledare. Detta kan både ses som fördelaktigt och som en risk för en eventuell beroenderelation som kan göra det svårt att byta handledare. Eftersom lärosätet 2018 övergår till att vara universitet uppgav intervjuerna att handledarnas forskningstid kan komma att öka. Detta bör dock följas upp. Doktoranderna ingår också i en större handledargrupp och i en kollektiv handledning tack vare de temaövergripande seminarierna som samlar både doktorander och handledare, vilket ger en mindre sårbar handledarsituation. Detta framstår som särskilt viktigt eftersom en del huvudhandledare befinner sig på annan ort och inte är närvarande i den dagliga verksamheten. Under intervjun framgick att handledning sker både kollektivt och individuellt.

De ekonomiska förutsättningarna för att medverka vid konferenser och i internationella utbyten verkar skilja sig åt mellan forskarstuderande på doktorsnivå respektive licentiatnivå, vilket indikeras i självvärderingen. I självvärderingen konstateras också att forskarstuderande på licentiatnivå inte är en aktiv del av forskningsmiljön på samma sätt som de forskarstuderande på doktorsnivå. I intervjuerna framgick att samtliga forskarstuderande medverkar i de månadsvisa seminarierna. Kommundoktorandernas splittring mellan forskarutbildning och uppdragen hos huvudmannen är dock något att ständigt vara uppmärksam på och motverka för att skapa rimliga förutsättningar för dessa forskarstuderande.

Det anges i självvärderingen att doktorandgruppen vid Malmö universitet har problem med stress, och att en central koordinator ska anställas för att hantera dessa frågor. Vid intervjuerna lyftes medarbetarsamtalen fram som en viktig del i det förebyggande och akuta stressarbetet. Vidare poängterade man att handledarkollegiet har ett kollektivt ansvar för de forskarstuderande, och att kollegiet, som en del av arbetet med att förebygga och hantera stress, går igenom de individuella studieplanerna och de forskarstuderandes progression respektive hinder för progression. Under intervjun framgick dock att stressnivån för de licentiatstuderande kan vara högre än för övriga forskarstuderande. Detta framstår alltså som ett pågående utvecklingsområde.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktoranders inflytande används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen visar att kursutvärderingar genomförs kontinuerligt, och att resultaten presenteras i handledarkollegiet. Det framgår dock inte av underlaget hur doktorandperspektivet följs upp i de delar av utbildningen som inte ligger inom lärosätets kvalitetsansvar, det vill säga forskarskolor och kurser vid andra lärosäten. Vicedekanen träffar doktoranderna under doktoranddagar några gånger per år för samtal om utbildningen och progressionen. Vid intervjuerna framgick det att om de forskarstuderande behöver expertkompetens på vissa områden kan till exempel extra resurser för kompletterande handledning sättas in. Handledarkollegiet arbetar med kvalitetsutveckling utifrån bland annat doktorandernas synpunkter.

Doktorandernas progression följs via de individuella studieplanerna, vilket respektive huvudhandledare ansvarar för. Under intervjuerna framgick det att handledargruppen tar ett kollektivt ansvar för de forskarstuderande, och att alla övriga berörda är involverade i att läsa och följa de individuella studieplanerna.

Alumnundersökningar genomförs och doktorandernas erfarenheter efterfrågas på olika sätt. Intervjuerna visade att ett analysarbete pågår och bedömargruppen vill betona vikten av att återkoppla resultaten från de pågående analyserna till berörda intressenter, och vikten av att använda resultaten för vidare utveckling av forskarutbildningen.

Som ett gott exempel vill bedömargruppen lyfta doktorandgruppens medverkan i skrivandet av självvärderingen. Ett annat gott exempel rör kvalitetsutvecklingsarbetet med att digitalisera de individuella studieplanerna, som verkar göra det möjligt att använda planerna som levande arbets- och planeringsdokument. Ytterligare ett gott exempel är de månadsvisa seminarierna där doktoranderna kort presenterar sitt pågående arbete, vilket skapar kollegialitet och en forskningsmässigt inkluderande miljö. Att ett handledarlag har ansvar för doktorandgruppen och gemensamt genomför grupphandledning är ytterligare ett gott exempel.

Bedömargruppen rekommenderar en vidare uppföljning av hur forskarplattformen RePESE kan bidra till åtgärder för att utveckla en ökad samsyn och praktik när det gäller doktorandernas och licentiandernas möjligheter till en ämnesidentitet. Här bör även de forskarstuderandes ekonomiska förutsättningar för att exempelvis medverka i konferenser ses över. Bedömargruppen menar även att det är viktigt för det kommande systematiska arbetet att undersöka relationen mellan nätverket RePESE och de sex institutionerna när det gäller övergripande ansvar, likvärdighet, återkoppling och delaktighet för doktorander. Eftersom forskarutbildningsämnet är delat över sex institutioner är det nödvändigt att följa upp hur doktorandrepresentationen ser ut i de olika beredande och beslutande organen, samt att följa upp rutinerna för att samtliga forskarstuderande får ta del av information och pågående arbete vid dessa styrelser.

Bedömargruppen ser ett utvecklingsbehov när det gäller att framöver säkerställa det lokala arbetet med den psykosociala arbetsmiljön. Detta är särskilt viktigt eftersom det finns indikationer på stress bland doktoranderna och för att forskarutbildningen bedrivs vid sex olika institutioner med separat arbetsgivaransvar. Ett annat viktigt utvecklingsområde är att i större utsträckning involvera licentiander i forskarutbildningsmiljön. Även frågor om hur väl den gemensamma plattformen RePESE fungerar som en sammanhållande resurs för de forskarstuderandes utbildningsmiljö bör beaktas.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.