Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Självvärderingen beskriver att doktoranderna förbereds för en fortsatt akademisk karriär, och majoriteten av de forskarstuderande fortsätter mycket riktigt också sitt yrkesliv inom akademin. Doktoranderna förbereds genom att de har en del av sin anställning inriktad mot avdelningstjänstgöring, och genom att de deltar i en kurs i högskolepedagogik som ger möjlighet till lektorsanställning efter examen. Flertalet doktorander arbetar 20 procent, några även mer, med avdelningstjänstgöring under sin forskarutbildningstid. Kompetensförsörjningen säkras genom att doktoranderna medvetet skolas in i kollegialt arbete när de får möjlighet att bedriva undervisning i ämnet. Det framgår dock inte av de individuella studieplanerna vilken typ av avdelningstjänstgöring som genomförs. Om tjänstgöringen innebär undervisning noteras det inte i vilka kurser de har undervisat. Inte heller progressionen redovisas i tjänstgöringen. De doktorander som arbetar inom annan verksamhet än akademin synliggörs inte.

För att förbereda karriärval utanför akademin erbjuds nätverk, till exempel Regionalt utvecklingsnätverk. Doktoranderna uppmanas att på egen hand utveckla en självständighet i att etablera såväl interna som externa yrkesmässiga nätverk. Denna bild förstärktes vid intervjuerna. Arbetslivet utanför den akademiska världen synliggörs inte för alla doktorander, utan lämnas åt de enskilda doktorandernas engagemang i olika nätverk. Doktorander som deltar i praktiknära forskningsprojekt möter arbetslivet utanför akademin i högre grad än övriga. Någon formell yrkesplanering syns varken i självvärderingen eller i de individuella studieplanerna.

Av den allmänna studieplanen framgår att doktoranderna ska kommunicera sina forskningsresultat externt. Doktoranderna tränar flera av dessa färdigheter och förmågor vid medverkan i internationella konferenser och vid deltagande i offentliga föreläsningsserier. Vidare är färdigheter och förmågor förbundna med aktiviteter som att skriva projektansökningar, redovisa forskning såväl muntligt som skriftligt vid nationella och internationella konferenser samt att ta initiativ till kontakter med forskare både inom och utanför lärosätet via nätverken och forskningsinriktningarna. De färdigheter som på så vis kan uppnås är av generell karaktär och därmed användbara även utanför akademin. Exempel på sådana generella färdigheter som självvärderingen nämner är att kunna arbeta strukturerat, uthålligt och självständigt. Dock beskriver varken självvärderingen eller de individuella studieplanerna hur forskarutbildningens arbete med dessa förmågor är överförbara till arbetslivet utanför akademin.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Handledarkollegiet har en viktig roll vid lärosätet. Där diskuteras och kommenteras de enskilda doktorandernas texter regelbundet via de individuella studieplanerna, som är utformade för att visa hur långt doktoranderna har kommit i huvudsak gällande avklarade kurser. Planerna visar dock inte hur till exempel färdigheter och förmågor utvecklas med tanke på ett föränderligt arbetsliv. Önskvärt vore att doktoranderna i sina individuella studieplaner tillsammans med handledarna kan notera hur forskarutbildningen förbereder dem för ett föränderligt arbetsliv både inom och utom akademin. Till exempel skulle noteringen kunna rymma samtal om karriärplanering. Den sammantagna bedömningen är att doktoranderna ensidigt förbereds för en akademisk karriär inom akademin.

Självvärderingen anger att avdelningen varken arbetar organiserat eller strategiskt med disputerade alumner. Detta förklaras med att nydisputerade från lärosätet ofta anställs och blandas upp med erfarna kollegor, och därmed fortsätter att ingå i befintliga ämnes-, forskar- och handledarkollegier. Den bristande efterfrågan på alumnernas återkoppling och bristen på utvärdering av forskarutbildningens arbetslivsperspektiv innebär att man inte tar vara på erfarenheter från arbetslivet i särskilt hög grad.

Självvärderingen beskriver att det regionala utvecklingsnätverket är en viktig samarbetspartner för att knyta kontakter med relevanta intressenter i det omgivande samhället. Det finns således exempel på samverkan med det omgivande samhället. Vidare anger självvärderingen att återkoppling sker, men hur återkopplingen genomförs och till vem är oklart. För det inomvetenskapliga perspektivet är återkopplingen mer utvecklad genom att doktoranderna dels tjänstgör vid lärosätet, dels i stor utsträckning får anställning inom akademin efter disputation.

Bedömargruppen finner att både uppföljning av alumner och en medveten strategi för doktorandernas karriärplanering för ett föränderligt arbetsliv - oavsett om detta sker inom eller utanför akademin - är utvecklingsområden.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.