Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är inte välmotiverad och adekvat.

Den allmänna studieplanen innehåller ingen definition av forskarutbildningsämnet, men i självvärderingen definieras pedagogikämnets huvudsakliga uppgift som att beskriva, förstå och förklara fostran, utbildning, undervisning och lärande inom en samhällelig kontext. I övriga granskade dokument kommer det fram att forskarutbildningsämnet har en nära koppling till pedagogisk praktik i skolan, som innefattar studier av olika aspekter av skola och undervisning på olika nivåer och med olika fokus. Även studier av påverkansprocesser i andra sammanhang ingår, till exempel organisatoriskt och informellt lärande. Denna utvidgning - utöver att beskriva, förstå och förklara - visar att det finns en bredd som avspeglas i de tre forskningsinriktningarna styrning, utvärdering, normalisering (SUN), undervisning, lärande och ledarskap (ULL) och kommunikation och kultur i särskilda sammanhang (KKSS). Det går däremot inte att förstå ämnets avgränsning vid lärosätet utifrån det underlag bedömargruppen haft tillgång till, eftersom beskrivningarna skiljer sig åt i de olika texterna.

Genom att studera doktorandernas individuella studieplaner framkommer en bild av pedagogikämnets avgränsning som till viss del avviker från den avgränsning som finns i självvärderingen. Även om det också finns inslag av andra inriktningar finns det en tydlig inriktning mot praktiknära forskning med relevans för verksamhet i skola. De olika beskrivningarna av forskarutbildningsämnets avgränsningar är till viss del motstridiga, vilket bedömargruppen anser kan vara problematiskt för doktorandernas förståelse för sitt eget arbete i relation till forskarutbildningsämnet pedagogik och pedagogik som forskningsområde (det vill säga bredden).

Det finns totalt 13 doktorander, varav 12 är aktiva. De projekt som doktoranderna genomför tycks gå utöver att beskriva och tolka, till att vara utvecklande och med syfte att även förändra den pedagogiska praktiken. Enligt de individuella studieplanerna genomför doktoranderna forskning med nära koppling till skolor och lärares beprövade erfarenhet. I självvärderingen blir dock denna inriktning näst intill osynlig. Bedömargruppen ser därför ämnets avgränsning och definition som problematisk för miljön, eftersom det ur underlaget inte går att tydligt utläsa på vilket sätt ämnet har avgränsats. Av denna anledning användes intervjuerna som kompletterande underlag, men svårigheten att bedöma avgränsningen kvarstår.

Bedömargruppen ser det som angeläget att definiera och ange ämnets avgränsning i den allmänna studieplanen, så att den inkluderar hela bredden av den forskning som bedrivs. Sambandet mellan avgränsningen och de kurser som erbjuds skulle därmed tydliggöras. Den allmänna studieplanen preciserar de obligatoriska kurserna, exempelvis fenomenografi, kulturhistoriskt perspektiv och maktteorier. Den tydliga profil som finns i metodkurserna, och som bedömargruppen ser som en styrka när det gäller kopplingen till beprövad erfarenhet, skulle med fördel kunna skrivas fram ännu tydligare. I underlaget framstår det också som att forskare genomför forskningsprojekt tillsammans med verksamma lärare. Detta ser bedömargruppen som förtjänstfullt och värt att lyfta fram, eftersom det kan bidra till att generera forskningsfrågor från den verksamhet där forskningen bedrivs. Resultaten bygger då på beprövad erfarenhet, och kan bidra till att den beforskade verksamheten utvecklas.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Inom handledarkollegiet i pedagogik finns enligt självvärderingen sju professorer, tre docenter och två lektorer. Fyra av professorerna är anställda vid lärosätet på heltid, och tre är gästprofessorer med en anställningsgrad mellan 5 och 20 procent. Dessutom finns ytterligare två professorer i andra ämnesområden (naturvetenskapernas didaktik respektive kvalitetsteknik) samt ytterligare två docenter i pedagogik. Den sammantagna kompetensen är adekvat och står i god proportion till de kurser och avhandlingsprojekt som doktoranderna genomför. Handledarna får 5 procent av årsarbetstiden för handledning av de doktorander som finansieras med fakultetsmedel, vilket motsvarar 85 timmar.

Enligt publikationsförteckningen verkar gruppen publicera sig flitigt såväl nationellt som internationellt. Till exempel är handledarna aktiva i att presentera papers vid internationella konferenser, vilket tyder på en aktiv forskarmiljö vid lärosätet. Eventuellt finns det behov av att noggrannare studera publiceringsstrategier i val av tidskrifter att publicera sig i, i syfte att ge doktoranderna en inblick i skillnaden mellan olika tidskrifters nivå och vetenskapliga kvalitet. Vid intervjuerna framkommer att handledarna erhåller externa forskningsmedel och driver forskningsprojekt tillsammans med forskare och doktorander vid andra lärosäten. Utöver deltagande i seminarier, forskarkonferenser och publicering i olika tidskrifter lyfts även den nationella föreningen Swedish Educational Research Association (SWERA) fram som en del av kompetensutvecklingen. Vid de årliga sammankomsterna diskuterar man aktuella frågeställningar för forskarutbildningsämnet pedagogik.

Med tanke på att det endast finns fyra professorer och två docenter i pedagogik anställda vid lärosätet är kompetensförsörjningen viktig för att säkerställa doktorandernas handledning i framtiden. Detta är särskilt viktigt eftersom man anger att två av professorerna närmar sig pensionsåldern. Det finns exempel på doktorander som handleds enbart av gästprofessorer, eller av en gästprofessor och en handledare i något annat ämnesområde. Det finns rutiner för att utse och byta handledare, och självvärderingen anger att man så långt det är möjligt försöker tillgodose doktorandernas önskemål vad gäller handledare. Vid intervjuerna framkom dock att huvudhandledaren utses av lärosätet vid antagning, medan doktoranderna kan påverka valet av biträdande handledare. Självvärderingen beskriver att handledarbyten ska ske på doktorandens initiativ och att doktoranden då inte behöver ange skäl för bytet.

Deltagande i forum som kan bidra till en lärosätesgemensam förståelse för hur forskningsfältet definieras utifrån ett internationellt perspektiv och hur det avspeglas i ämnets avgränsning vid lärosätet beskrivs inte i självvärderingen, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde. Denna bild förstärktes under intervjuerna. Fördelningen av handledaruppdragen utifrån antalet doktorander per handledare är något ojämn, vilket bedömargruppen ser som ett annat utvecklingsområde. Bedömargruppen ser det som positivt att handledarkollegiet har regelbundna och täta möten kring handledning och forskarutbildning, och det är även positivt att det ingår en doktorandrepresentant i gruppen. Sammantaget anser bedömargruppen att doktoranderna har en kompetent och adekvat lärargrupp inom ramen för forskarutbildningen. Samtliga i handledargruppen uppges dessutom ha genomgått lärosätets forskarhandledarutbildning.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Lärosätet har en övergripande plan för att säkerställa att det finns kompetens vid de olika vetenskapsområdena. Dessutom har varje avdelning sin egen kompetensförsörjningsplan. Rutiner för kontinuerlig uppföljning finns både centralt och lokalt via lärosätets respektive avdelningens kompetensförsörjningsplan. Handledarkollegiet, där såväl avdelningschefen som en doktorandrepresentant ingår, säkerställer att kontinuerlig uppföljning sker och att resultatet återkopplas till berörda personer. Kollegiet möts varje månad. Självvärderingen visar att identifierade utvecklingsområden fortlöpande blir föremål för åtgärder som utvecklar personalen och verksamheten.

Flera av de utvecklingsområden och åtgärder som beskrivs har sitt ursprung i en större lärosätesövergripande utvärdering, "Assessment of research and Co-production", som genomfördes 2013. Exempel på åtgärder vad gäller kompetensförsörjningen är att ledningen och seniora forskare stöttar och uppmuntrar lektorer att lägga upp en kompetensutvecklingsplan för sin vetenskapliga utveckling i relation till forskarutbildningen. Ett annat exempel är det utvecklingsprojekt man har drivit för att nydisputerade ska utveckla färdighet i att skriva projektansökningar, vilket också resulterade i att några projektansökningar beviljades medel. Detta projekt är ett gott exempel på kompetensutvecklingsinsatser som har möjlighet att adressera flera av de utvecklingsområden man har identifierat.

Handledarresurserna är i dagsläget goda. Insatser som stöttar docent- och professorsmeritering är dock viktiga för att det även i ett längre perspektiv ska finnas god tillgång till möjliga huvudhandledare och biträdande handledare med kompetens som passar de tre forskningsinriktningarna och avhandlingsarbetenas inriktningar. Det är också viktigt med insatser för att skola in nya möjliga handledare från de tre forskningsinriktningarna i handledarrollen och forskarutbildningen. I annat fall riskerar doktorandernas projekt att i alltför stor utsträckning bli kopplade till handledarnas egna forskningsintressen. Detta är något lärosätet visar insikt i och man genomför nu insatser för att fler ska genomgå handledarutbildning och slussas in i kollegiet.

Man beskriver inte på institutionsnivå vilken form av kurser det finns för att kompetensutveckla personalen, till exempel högskolepedagogiska kurser, handledarfortbildning, meriteringsstöd och så vidare. Därför är det svårt att avgöra hur systematiskt det lokala arbetet är. Det framkom inte heller under intervjuerna hur detta sker, eftersom de hänvisade till det lärosätesgemensamma utbudet. Detta gäller även uppföljningen, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildningsmiljön utgår från de tre tidigare nämnda forskningsinriktningarna styrning, utvärdering, normalisering (SUN), undervisning, lärande och ledarskap (ULL) samt kommunikation och kultur i särskilda sammanhang (KKSS). Enligt självvärderingen gör denna organisering det möjligt för doktoranderna att identifiera en hemvist för sin forskning och där träffa och diskutera med kollegor som ingår i samma inriktning. Forskningsinriktningarna planerar sina aktiviteter så att de inte kolliderar med varandra, och både doktorander och annan personal kan därmed ta del av även de andra inriktningarnas aktiviteter.

Forskarutbildningsmiljöns sammanhållande del är främst de gemensamma bedömningsseminarierna vid 20 procent, 50 procent och 90 procent av utbildningstiden. Även handledarkollegiet bidrar till att hålla samman forskarutbildningsmiljön. Utifrån de skriftliga underlagen, kompletterade med intervjuer, framstår dock forskarutbildningsmiljön enligt bedömargruppen som något spretig. Som tidigare nämnts kopplas doktoranderna till sina handledare i samband med antagning. Forskarutbildningsmiljön framträder till viss del som ett projekt mellan handledare och doktorander, snarare än som en del i ett större sammanhang. De tre inriktningarnas miljöer tycktes vid intervjutillfället ännu inte ha utvecklats på ett sätt som innebär att forskarna arbetar mer gemensamt i dessa. Enligt intervjuerna har doktoranderna inte några övriga gemensamma seminarier än de tre som nämns ovan. Det högre seminariet har varit vilande sedan april 2016. En av orsakerna som lyfts fram är att det inte har funnits några seniora forskare som kan delta. Att utveckla aktiva gemensamma seminariemiljöer för doktoranderna ser bedömargruppen därmed som ett utvecklingsområde. Självvärderingen visar dock med tydlighet att det finns ett pågående och medvetet utvecklingsarbete för att utveckla de tre forskningsinriktningarna, så att de tillsammans kan forma forskarutbildningsmiljön och utgöra dess kritiska massa.

Ett nära samarbete med Umeå universitet bidrar till att forskarutbildningsmiljön ger goda utbildningsmässiga förutsättningar. Samarbetet sker till exempel när det gäller kursutbud, obligatoriska kursmoment, policy, seminarier och granskning av doktorandernas arbete. Man har även infört gemensamma doktorandträffar och resebidrag till doktoranderna för att underlätta samverkan.

Handledarkollegiet har månatliga möten för att diskutera olika frågor om forskarutbildningen, handledningen och doktoranderna. Handledarkollegiets sammansättning visar en jämn fördelning mellan män och kvinnor, men det finns en ambition att öka andelen kvinnliga professorer för att bättre avspegla doktorandgruppens sammansättning (där kvinnorna är i klar majoritet). Vad gäller ålder är två av de fyra professorerna 63 år eller äldre. För att stödja meritering genomförs som tidigare nämnts strategisk kompetensutveckling för docenter och lektorer på avdelningen. Man utvecklar också forskningsverksamheten för att attrahera externa sökande vid framtida utlysningar.

Det finns upparbetade nätverkssamarbeten mellan främst andra svenska forskare och lärosäten, men även internationella sådana inom till exempel specialpedagogik. Underlaget beskriver också att forskare genomför forskningsprojekt tillsammans med verksamma lärare i skolan. Bedömargruppen ser detta som förtjänstfullt och värt att lyfta fram, eftersom det bidrar till att generera forskningsfrågor från den verksamhet där forskningen bedrivs - exempelvis genom doktorander som haft eller fortfarande har anställning som lärare. Detta gör att resultaten kan bidra till att utveckla såväl verksamheter utanför akademin som forskarutbildningsmiljön. Samverkan med det omgivande samhället sker även genom utvärderingsuppdrag eller medverkan i aktiviteter som kommuner och andra myndigheter eller organisationer organiserar.

Doktorandgruppen består av tio kvinnor och tre män i åldern 36-56 år. För en av doktoranderna är aktivitetsnivån 0 procent, men övriga har en aktivitetsnivå på minst 50 procent. Eftersom några doktorander bor på annan ort är det positivt ur ett doktorandperspektiv att det finns en flexibel hållning till var doktoranderna förlägger sin arbetstid, samtidigt som doktoranderna förväntas vara på plats och delta i till exempel seminarier och möten. Antalet doktorander förklaras med att det har funnits speciella fakultetsmedel för lärarutbildningen som har genererat doktorandanställningar. Detta har bidragit till en sådan omfattning att det har skapats en forskarutbildningsmiljö i ämnet. Forskarutbildnings¿ämnena har dessutom tilldelats två doktorander med reguljära fakultetsanslag.

De individuella studieplanerna visar att doktoranderna i förhållandevis stor omfattning deltar med egna presentationer vid olika konferenser, vilket bedömargruppen anser vara mycket positivt. Det framgår att doktoranderna får ekonomiskt stöd för att finansiera sådan verksamhet. Doktoranderna uppmanas att delta i internationella konferenser, men det framgår inte av den allmänna studieplanen eller i de individuella studieplanerna om deltagandet är ett krav eller en möjlighet. Vid intervjuerna framstod det som om deltagandet ses som en självklarhet och möjlighet, men det angavs inga rutiner för att följa upp att varje enskild doktorand verkligen deltar i internationella konferenser. En del av de individuella studieplaner som bedömargruppen har granskat rapporterar internationell konferensmedverkan, men inte alla.

Enligt självvärderingen har man infört informella doktorandseminarier med ambitionen att skapa självständiga doktorander. Bedömargruppen ser en risk med att enbart förlita sig på doktorandernas initiativ under forskarutbildningen, eftersom de ännu inte är förtrogna med forskningsarbete och akademiska samtal på hög nivå. Denna uppfattning förstärktes vid intervjuerna, eftersom det framkom att de informella doktorandseminarierna har upphört.

Självvärderingen lyfter problematiken med risken för utarmning av miljön i form av ett minskat antal doktorander och ett minskat antal handledare. Om man ska kunna upprätthålla antalet doktorander anger lärosätet att det är angeläget att öka andelen externa medel för att finansiera doktoranderna. Det är också viktigt att utveckla samarbetet med kommuner för att kunna finansiera avtalsdoktorander när de internt finansierade doktoranderna inom lärarutbildningen har examinerats. För att ge goda förutsättningar att skriva konkurrenskraftiga ansökningar har man inlett en medveten strategi för att generera externa forskningsmedel. Bedömargruppen instämmer i denna bedömning.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av underlaget framgår tydligt hur lärosätet arbetar med systematisk uppföljning och åtgärder på en övergripande och generell nivå. Det framgår också att det finns en systematisk uppföljning av doktorandernas progression. Däremot framgår det inte på vilket sätt forskarutbildningsmiljön i ämnet pedagogik som sådan följs upp systematiskt för att säkerställa hög kvalitet. Man beskriver inte hur till exempel kvaliteten i kurser, handledning, seminarier och doktorandernas möjlighet till övriga utbildningsinslag följs upp systematiskt, eller hur detta arbete är organiserat. Inte heller intervjuerna klargjorde detta. Bedömargruppen ser därför den systematiska uppföljningen av forskarutbildningsmiljön som ett utvecklingsområde.

Självvärderingen beskriver organisation och rutiner för systematisk uppföljning och återkoppling av doktorandernas utveckling. Doktorandernas avhandlingsarbeten kvalitetssäkras och följs systematiskt upp av forskarutbildningsmiljön genom handledarkollegiet. Det framgår även att identifierade utvecklingsområden blir föremål för åtgärder på ett medvetet sätt. Ett ur doktorandperspektiv synnerligen viktigt utvecklingsarbete som har genomförts är att man har implementerat en kollegialt grundad granskning av uppnådda avhandlingspoäng. Man redogör även för mycket goda idéer för att åtgärda identifierade utvecklingsområden, men åtgärderna har inte verkställts ännu. En sådan idé är att utveckla seminarieserier om vetenskapligt skrivande med fokus på olika delar i en akademisk text, och träning i muntliga presentationer. Detta är ett mycket gott exempel på åtgärder som på ett positivt sätt skulle kunna bidra till doktorandernas stöd och utveckling. Detsamma gäller den planerade seminarieserien kring kritiskt tänkande.

Utifrån den övergripande systematiska uppföljningen, samt handledarkollegiets arbete och uppföljning av doktorandernas progression, anser bedömargruppen att lärosätet genom genomförda, planerade och möjliga åtgärder ger goda förutsättningar för utveckling och uppföljning av såväl forskarutbildningsmiljön som doktorandernas progression.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Även om bedömargruppen finner aspektområdet tillfredsställande finns det områden i behov av utveckling. Främst är det beskrivningen och avgränsningen av forskarutbildningsämnet som behöver ses över och fördjupas för att återspegla den verksamhet som bedrivs vid lärosätet.

Handledarresurserna är goda och det pågår arbete för att säkerställa fortsatt tillgång på handledare eftersom flera av de nu aktiva handledarna går i pension inom en snar framtid. Som goda exempel vill bedömargruppen särskilt lyfta fram handledarkollegiets verksamhet med frekventa möten och doktorandrepresentation, samt kollegiets täta uppföljning av varje doktorands situation och progression. Ett område som enligt bedömargruppen behöver utvecklas är doktorandernas möjligheter att påverka valet av huvudhandledare.

Forskarutbildningsmiljön behöver samordnas ytterligare i enlighet med de förslag som förs fram i självvärderingen, så att de tre forskningsgrupperna får ett gemensamt fokus. Doktoranderna har möjlighet att ingå i olika sammanhang och vidga sina nätverk bland annat genom konferensdeltagande och det utvecklade samarbetet med Umeå universitet. Dock anser bedömargruppen att ett utvecklingsområde är att anordna regelbundna seminarier för doktorander och forskare vid lärosätet. Bedömargruppen ser utvecklingsmöjligheter i hur forskarutbildningen följs upp, utöver den befintliga systematiska uppföljningen av doktorandernas progression.

Självvärderingen visar tydligt att det finns ett pågående och medvetet utvecklingsarbete för att utveckla de tre forskningsinriktningarna som tillsammans ska forma forskarutbildningsmiljön och göra den tillräckligt stor och livaktig. Bedömargruppen ser utvecklingsmöjligheter i hur forskarutbildningen följs upp, utöver den befintliga systematiska uppföljningen av doktorandernas individuella progression.