Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Pedagogik är ett av tre forskarutbildningsämnen vid den sociologiska institutionen (de andra två är sociologi och socialantropologi). Självvärderingen och den allmänna studieplanen med inriktning mot doktorsexamen beskriver pedagogik som ett brett ämnesområde som omfattar såväl makronivå som mikronivå. Den pedagogiska forskningen riktas mot studier av villkor för lärande, kunskapsbildning och utveckling i sammanhang som utbildningspolitik, utbildningssituationer, arbetsliv och fritid. Exempel på studieobjekt som anges är betydelser av ett mångkulturellt samhälle, styrning och utvärdering av utbildning, nya medier och digitala teknologier. Man betonar också teoriutveckling, liksom ämnets koppling till samhällsvetenskap och humaniora. Titlarna i publikationsförteckningen representerar kritisk pedagogik, posthumanistisk och postmodern pedagogik, pedagogisk filosofi samt globala perspektiv på utbildning. Dessa teman finns såväl bland pågående och avslutade avhandlingsprojekt som bland seniora forskares publikationer. Publikationerna faller väl in under det beskrivna området. Ämnet knyts primärt till en samhällsvetenskaplig grund, men har också koppling till humaniora och till den pedagogiska disciplinens historia som ett självständigt ämne.

Underlagets beskrivningar av ämnesinnehållet och forskningen ger en bild av att profilområdena är adekvata för ämnet, och beskrivningarna illustrerar även ämnets avgränsning. Bedömargruppen noterar att ämnet beskrivs något olika i den allmänna studieplanen med inriktning mot licentiatexamen jämfört med den som gäller för doktorsexamen.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens innehåll och utförande.

Av självvärderingen och dess bilagor framgår att den handledarresurs som har anställning vid institutionen består av fyra tillsvidareanställda personer. Av dessa har tre (en professor, två docenter) formell handledarkompetens, det vill säga minst docentkompetens. Den fjärde är lektor. Utöver dessa innefattar förteckningen över handledarresurser ytterligare en professor vid Södertörns högskola och en lektor vid Malmö universitet. Övriga forskare och lärare består av fem personer: två lektorer med anställning tills vidare, två lektorer med tidsbegränsad anställning och en pensionerad professor. Vid tiden för självvärderingen pågick både docentprövning av en tillsvidareanställd lektor och rekrytering av en biträdande lektor. Under intervjuerna framkom att den biträdande lektorn tillträtt sin anställning och att docentprövningen är klar inom kort.

Antalet inskrivna doktorander är fyra, varav en finns vid Södertörns högskola där också handledaren är anställd. Enligt det samlade underlaget är skälet till detta att man vid Södertörns högskola inte har egen examensrätt på forskarnivå. Bedömargruppen noterar detta och bedömer att lösningen inte tillför någon förstärkning till den egna utbildningens personalresurs. Förutom för handledning utnyttjas lärare från andra lärosäten och andra avdelningar inom institutionen för kurs- och seminarieverksamheten.

Publikationslistan och självvärderingens redovisning av erhållna externa forskningsmedel visar att handledar- och lärargruppens sammantagna vetenskapliga verksamhet är nationellt och internationellt välrenommerad med en inriktning som överensstämmer med utbildningens ämnesbeskrivning. Underlaget visar också att man samarbetar med andra pedagogikforskare i olika nationella och internationella nätverk, kontinuerligt deltar i forskarkonferenser samt har uppdrag som föreläsare, sakkunniga och som kollegiala granskare i tidskrifter.

Bedömargruppen menar att kompetensen hos handledare- och lärare är adekvat. Bedömargruppen konstaterar dock en brist i att bredden i ämnets innehållsliga profil bärs upp av ett litet antal personer som är spridda mellan forskningsmiljöerna. En handledargrupp som består av ett litet antal aktiva forskare som var och en representerar specifika forskningsinriktningar innebär att gruppens sammantagna kompetens försvagas och därmed inte står i proportion till utbildningens innehåll och utförande. De problem som detta innebär för utbildningen kan i längden inte vägas upp av samverkan med lärare och handledare utanför ämnet och avdelningen. Bedömargruppen konstaterar vidare att det enligt intervjuerna har funnits problem med att bibehålla och stärka ämnets handledar- och lärarresurs sedan pedagogiska institutionen lades ner 2009, och att lärosätet inte har någon långsiktig strategi för att åtgärda detta.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår att man systematiskt följer upp den individuella kompetensutvecklingen genom årliga utvecklingssamtal mellan lärare och institutionens prefekt. Samtalen resulterar i strategier för fortlöpande kompetensutveckling. Kurser ges i kompetenshöjande syfte riktade mot undervisning och handledning på forskarnivå, bland annat en obligatorisk kurs i doktorandhandledning. Den kollektiva kompetensutvecklingen följs upp genom handledarkollegiet på institutionsnivå och genom avdelningsmöten och arbetsgrupper på avdelningsnivå. Workshops har anordnats för att öka publiceringsgraden. Som ett gott exempel på en kvalitetshöjande åtgärd vill bedömargruppen lyfta det seminarium om stress som har anordnats för att utveckla handledarnas kompetens och främja god hälsa bland doktoranderna.

Självvärderingen beskriver att handledningsansvaret är fördelat mellan flera handledare, och att man inte skiljer mellan huvudhandledare och biträdande handledare. Man beskriver också att fördelningen mellan aktuella handledare bestäms i samband med man upprättar och följer upp den individuella studieplanen. Utifrån de individuella studieplaner som bedömargruppen har granskat konstaterar bedömargruppen att specificering av ansvarsfördelningen mellan handledarna inte alltid framgår. Av självvärderingen framgår att det finns rutiner för handledarbyte och för att hantera eventuella konflikter i anslutning till detta. Vid behov erbjuder lärosätet professionellt stöd i sådana situationer. Med den aktuella handledargruppen där endast tre formellt behöriga handledare är anställda vid institutionen, konstaterar bedömargruppen dock att en växling av handledaransvar knappast är möjlig.

Bedömargruppen konstaterar att lärarnas och handledarnas kompetens utvecklas systematiskt i olika former, och att detta kan bidra till att främja hög kvalitet i utbildningen. Dock är det delvis oklart hur lärarna och handledarna följs upp, och var i organisationen ansvaret för uppföljningar och eventuella åtgärder ligger när det gäller de kollektiva formerna för kompetensutveckling.

Bedömargruppen konstaterar att det samlade underlaget inte ger en tydlig bild av lärarnas möjligheter att upprätthålla och vidareutveckla sin kompetens och följa utvecklingen inom sitt område, men man är på väg att utforma en forskningsstrategi och en handlingsplan för att säkerställa personalens möjligheter till meritering. Denna förväntas innebära mer sammanhängande tid för forskning och en mer systematisk uppföljning av lärarnas och handledarnas möjlighet att forska och följa utvecklingen inom det egna ämnet. Bedömargruppen ser positivt på en sådan utveckling.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå skulle kunna bedrivas på en hög vetenskaplig nivå, men det saknas goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Av självvärderingen framgår att det finns åtta forskningsmiljöer vid institutionen. Doktorander och forskare från pedagogikämnet ingår i tre av dessa: familj, migration och välfärd, posthumanistisk pedagogik och "School as contested space". Även en ny forskningsmiljö inom arbetsliv och arbetslivspedagogik är under uppbyggnad, initierad av pedagogikämnet. Fyra externt finansierade forskningsprojekt har sin bas i miljön och omfattar studier av lärararbetets organisering och psykosociala arbetsmiljö, digitala nätverk i Kina, regional kunskapsutveckling samt utbildning och etniska minoriteter i Kina. Forskningen är förankrad i nationella och internationella nätverk och speglar lärar- och handledargruppens forskningsinriktningar. Doktoranderna har möjlighet att delta i projekt och nätverk genom seminarier, konferenser och studieresor. De kan också få tillgång till projektdata och träna metod och analys genom projekten. Bedömargruppen konstaterar att forskningsmiljöernas inriktningar är innehållsligt relevanta, men att den lilla gruppen formellt behöriga handledares spridning mellan dem bidrar till en splittrad forskarutbildningsmiljö. Samverkan med det omgivande samhället sker regelbundet såväl regionalt eller nationellt som nordiskt eller globalt genom lärarnas nätverk och uppdrag.

Bedömargruppen konstaterar att forskarutbildningsmiljön har en hemvist i en forskarmiljö där de enskilda handledarna och lärarna bidrar med forskning av hög vetenskaplig kvalitet inom sina olika områden. De bidrar också med olika slags uppdrag och engagemang med relevans för samhällsutvecklingen. Intervjuerna bekräftade detta, men gav också uttryck för att det trots hög kvalitet på forskningen i miljön är svårt att upprätthålla en sammanhållen utbildningsmiljö för den lilla gruppen doktorander i pedagogik. Detta menar bedömargruppen innebär en brist.

Den forskningsverksamhet som pågår i ämnesmiljön är integrerad i sociologisk och socialantropologisk forskning. Bedömargruppen menar att detta medför en risk att ämnets specifika vetenskapliga bas och tradition har svårt att få utrymme. Av totalt trettio doktorander vid sociologiska institutionen är fyra antagna i pedagogik. Tre av dessa är män. Forskarutbildningsmiljön är till stor del gemensam med övrig forskarutbildning vid institutionen. Institutionsövergripande seminarier ges varje vecka och förväntas bidra till doktorandernas forskningskontakter, skapa plattformar för presentation av avhandlingsprojekt, ge stöd vid publicering och träning i att läsa och bemöta kritisk läsning av akademiska texter.

Av självvärderingen framgår att övriga avdelningar har engelska som arbetsspråk, och att planer finns på att även pedagogikavdelningen ska gå över till engelska för att underlätta för internationella doktorander (en av doktoranderna talar inte svenska). Intervjuerna bekräftade att man har beslutat att övergå till engelska, men att det har varit svårt att verkställa beslutet i praktiken vid avdelningen. En doktorand har sin hemvist i Stockholm och har därför svårt att delta i vardagsarbetet, något som lärosätet ser som ett problem. Utveckling av digitala verktyg för att underlätta deltagande på distans pågår. När den redan lilla gruppen om fyra doktorander på grund av geografiskt avstånd och språkproblem reduceras till två menar bedömargruppen att följden är en avsevärt försvagad forskarutbildningsmiljö för doktoranderna i pedagogik.

Utifrån det samlade underlaget konstaterar bedömargruppen att de aktiva handledarna och lärarna bidrar till miljön med forskning som är relevant för ämnet. Förteckningen över publikationer visar en snedfördelning av den vetenskapliga produktionen - tre av de fyra i handledargruppen är betydligt mer produktiva. Av underlaget framgår att den gemensamma kurs- och seminarieverksamheten tillsammans med institutionens övriga forskarutbildningsämnen bidrar till att stärka ett brett samhällsvetenskapligt perspektiv i den övergripande utbildningsmiljön. Bedömargruppen menar dock att detta inte är tillräckligt för att upprätthålla en sammanhållen forskarutbildningsmiljö för pedagogikämnets doktorander, eftersom det saknas reellt utrymme för ämnesfördjupning i en sammanhållen utbildningsmiljö. Utbildningsmiljöns begränsade utrymme för ämnesspecifika aktiviteter bekräftades även under intervjuerna.

Forskarutbildningsmiljön följs inte systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet.

Det framgår av självvärderingen att biträdande prefekt har ett särskilt ansvar för att följa upp institutionens forskning och bevaka dess kvalitet. Dock framgår det inte av det samlade underlaget hur uppföljning av forskarutbildningsmiljön sker. Varje år genomförs internat och en forskardag, då man informerar om och presenterar nätverk, samverkansmöjligheter och diskuterar forskningsstrategi och forskarmiljö. Varje månad hålls personalmöten där man bland annat diskuterar samverkan. Doktoranderna uppmanas delta i dessa aktiviteter. Av självvärderingen framgår också att forskarutbildningens studierektor genomför individuella utvecklingssamtal med doktoranderna varje år. De individuella studieplanerna används för att följa upp de enskilda doktorandernas erfarenheter och uppfyllande av mål och delmål i utbildningen. Man planerar att ha digitaliserat de individuella studieplanerna 2018, och utvecklat dem så att de då fungerar som verktyg för såväl planering som uppföljning.

Bedömargruppen konstaterar att lärosätet väl beskriver hur man följer upp institutionens forskningsverksamhet och forskningsmiljö, och att de individuella studieplanerna regelbundet följs upp på individnivå. När det gäller pedagogikdoktorandernas specifika utbildningsmiljö uppger det samlade underlaget att doktoranderna har inflytande över institutionens forskarutbildningar genom representation i ett antal organ. Man uppger också att kurser utvärderas. Dock konstaterar bedömargruppen utifrån det samlade underlaget att lärosätet inte har rutiner som systematiskt följer upp och åtgärdar pedagogikdoktorandernas ämnesspecifika forskarutbildningsmiljö för att säkerställa hög kvalitet i denna. Bedömargruppen menar att detta är en allvarlig brist.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

Ämnesbeskrivningen och dess avgränsning och vetenskapliga grund visar en lokal profil som är välmotiverad och adekvat. Bedömargruppen noterar att ämnesbeskrivningen ser olika ut i de två allmänna studieplaner som beskriver utbildning mot licentiat- respektive doktorsexamen.

Av självvärderingen och tabellunderlaget framgår att doktorandgruppen består av fyra aktiva doktorander som beräknas ta examen 2016-2019. Vidare framgår att fyra fast anställda lärare och handledare kompletteras med ytterligare två personer som är verksamma vid andra lärosäten. Bedömargruppen ser det som en betydande svaghet att den fasta lärar- och handledagruppen, trots en liten doktorandgrupp, inte motsvarar utbildningens nuvarande behov i termer av volym och kompetens. Även om lärosätet hanterar de problem som detta innebär genom samverkan med lärare och handledare utanför ämnet och avdelningen saknar bedömargruppen en strategi som på längre sikt bidrar till en personalresurs som säkrar utbildningens kvalitet såväl kompetensmässigt som volymmässigt.

Handledargruppen visar en god vetenskaplig kompetens, och den är nationellt och internationellt etablerad och välrenommerad. Bedömargruppen ser det som en styrka att det i gruppen finns en internationellt rekryterad forskare som kan tillföra såväl kontaktnät som forskningsuppdrag. Bedömargruppen menar att den vetenskapliga kompetensen i lärar- och handledargruppen är adekvat, men konstaterar att det är en brist att den innehållsliga bredden i ämnesprofilen bärs upp av ett litet antal personer som är spridda mellan olika forskningsmiljöer. Handledargruppens spridning mellan forskningsmiljöerna innebär att gruppens sammantagna kompetens försvagas och därmed inte står i proportion till utbildningens behov. Spridningen bidrar även till en splittrad utbildningsmiljö. Av underlaget framgår att lärosätet är i färd med att utveckla en strategi och handlingsplan för att skapa bättre möjligheter för lärarna och handledarna att forska och följa utvecklingen i det egna ämnet. Bedömargruppen ser positivt på detta.

Bedömargruppen konstaterar att det inte framgår i alla individuella studieplaner hur ansvarsfördelningen mellan handledarna ser ut, något som självvärderingen anger att man planerar och bestämmer när planen följs upp.

Vad gäller aspekten forskarutbildningsmiljö bedöms denna som splittrad. Miljön saknar även en sammanhållen ämnesspecifik hemvist. Förutom att ämnesmiljöns forskning representeras av ett litet antal lärare och handledare, som dessutom tillhör olika forskningsgrupper och forskningsområden, är miljön integrerad i två andra forskarutbildningsämnens forskning och forskarutbildning. Det ena ämnet, sociologi, har en betydligt större volym än pedagogikämnet. Bedömargruppen konstaterar utifrån det samlade underlaget att detta innebär utmaningar vad gäller resursfördelning och prioriteringar mellan ämnena, vilket kan leda till att pedagogikämnets specifika vetenskapliga bas och tradition har svårt att få utrymme. Bedömargruppen saknar en långsiktig strategi där lärosätet beskriver hur detta ska hanteras och åtgärdas.

Kvalitetsuppföljning av utbildningen i sin helhet, liksom åtgärder och återkoppling, sker i samverkan med de övriga ämnenas forskarutbildningar vid institutionen. Bedömargruppen menar att detta kräver former för att följa och utveckla kvaliteten i de ämnesspecifika delarna av utbildningen. Det samlade underlaget saknar en beskrivning av hur detta sker.