Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Antagningsprocessen genomförs enligt bedömargruppen på ett systematiskt och transparent sätt. Doktoranderna är representerade i styrgrupper och fakultetsnämnd, i det konstvetenskapliga ämnesrådet och i institutionsnämnden. Däremot är de inte representerade i forskarhandledarkollegiet, som inte ingår i delegationsordningen. Doktorander är väl inkluderade i såväl planeringen av utbildningen som seminarieverksamheten samt i olika beslutande organ. Planeringen av forskarutbildningen och aktiviteterna inom denna sker i samarbete mellan studierektor, kollegiet och doktoranderna.

Studierektor följer upp doktorandernas progression och måluppfyllelse genom samtal varannan månad, vilket får anses vara en mycket hög frekvens. På så sätt kan doktorandernas behov ventileras tidigt. Vid ett sådant samtal, uppger självvärderingen, uppdagades behov av en utvärdering av första terminens studier 2016 med följd att en sådan genomfördes för hela den nyantagna doktorandgruppen inom området Kritisk kulturteori (KKT). Härvid framkom tydlig kritik inom doktorandgruppen mot hur området KKT, de ingående ämnena och forskarskolan BEEGS var organiserade. Uppföljningen verkar enligt bedömargruppen ha fungerat bra och åtgärder inför kommande introduktionsterminer har vidtagits.

Doktoranderna erbjuds att undervisa, på moment som gagnar deras forskningsprojekt. För att inte riskera att undervisningen tar för mycket tid och resurser från avhandlingsforskningen tillämpas restriktivitet; doktoranderna undervisar inte första året och de har inte kursansvar eller undervisning inom forskningsfält som ligger långt från deras inriktning. Doktorander förfogar över medel om 6 500 kronor per år. Höjning av detta har diskuterats (på lärosätesnivå). Därtill har doktoranderna även möjlighet att söka pengar på annat håll.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen visar stor medvetenhet om den psykosociala arbetsmiljön. Lärosätesövergripande undersökningar om arbetssituation och socialt klimat på arbetsplatsen genomförs regelbundet. Doktorandkollektivet anger i förhållande till andra grupper sämre värden för exempelvis oro, rastlöshet och engagemang för verksamhetens mål. Uppföljning av detta pågår. Institutionen för kultur och lärande har också börjat följa upp doktorandernas arbetsmiljö i årliga medarbetarsamtal med avdelningsföreståndaren. Det anges här vara en fördel att avdelningsföreståndaren, som fått chefsansvaret från prefekten, inte ingår i handledarkollegiet. Det underlättar för doktoranden att föra fram känslig kritik.

I självvärderingen ges en (något oöverskådlig) bild av ambitiös uppföljning på olika nivåer inom högskolan, området och ämnet. Att forskarutbildningen är så ny och organiserad på ett oprövat sätt gör utvärderingarna viktiga, men samtidigt är det kanske svårt att följa upp alla aspekter efter kort tid.

Sammantaget bedöms forskarutbildningen utifrån doktoranders perspektiv vara tillfredsställande. Bedömargruppen vill lyfta de restriktiva principerna för tilldelningen av undervisning som ett gott exempel.