Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

I forskarutbildningen ingår både kurser och ett vetenskapligt arbete. Den allmänna studieplanen beskriver kraven för doktorsexamen: Antalet högskolepoäng för genomgångna kurser ska vara 52-72 och avhandlingens omfattning ska motsvara 168-188 högskolepoäng.

Doktoranden bedriver sitt avhandlingsarbete inom större forskningsprojekt i samverkan med både nationella och internationella forskare. Kunskap och förståelse förvärvas i och genom vetenskapandets praktik med vägledning av handledare och andra forskare. I lärandeaktiviteterna ingår att formulera frågeställningar, välja metoder, samla in data samt presentera resultat. Sommar/vinterskolor, workshops och konferenser är andra fora för utveckling och återkoppling av aktiviteter för att mål eller delmål ska nås.

Kurskraven fördelas enligt den allmänna studieplanen på obligatoriska kurser och på valbara kurser.

De obligatoriska kurserna uppgår till tolv högskolepoäng: Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik och Datavetenskaplig orientering. De valbara kurserna som omfattar 40-60 högskolepoäng är uppdelade i tre kursblock: breddningskurser, metodkurser och ämnesspecifika kurser. Bedömargruppen menar att kurserna generellt sett är relevanta och viktiga för ämnesområdet. Breddningskurser, metodkurser, ämnesspecifika kurser tillsammans med två obligatoriska kurser bidrar också i förvärvandet av ämnes- och metodbredd. I kurserna är lärandemålens kopplingar till examensmålen explicita. Undervisningen sker via föreläsningar, seminarier, granskningar av vetenskapliga arbeten, uppgifter och laborationer. Examinationen säkerställer att lärandemål nås och därigenom också examensmålen.

Sammanfattningsvis menar bedömargruppen att lärosätet erbjuder doktoranderna ett kursutbud av hög kvalitet. Doktoranderna får bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och inte minst vad gäller vetenskaplig metodik genom att fullgöra kurserna, vilka är utformade så att måluppfyllelse hos doktoranderna med avseende på examensmålen kan säkerställas.

Examinationen kan vara skriftlig (tentamen, rapporter) och muntlig (seminarier). Säkerställande av kvaliteten på avhandlingarna sker via tre kvalitetsgranskande aktiviteter. Delarbeten i avhandlingen bör vara publicerade i konferenser och tidskrifter. En extern granskning görs av bidragen. En annan granskning sker via tre seminarier: start-, mellan- och slutseminarium. Vid startseminariet presenteras frågeställningar och planer. Mellanseminariet hålls efter ungefär halva tiden där en precisering av frågeställning, uppnådda resultat samt plan för återstående arbete presenteras. Till sist hålls slutseminariet då slutresultat presenteras och diskuteras. Två seniora forskare granskar arbetet och ett uppföljande möte hålls. Den tredje granskningen görs ett par månader innan ansökan om disputation skickas in, av en extern granskare som lämnar ett skriftligt utlåtande.

I självvärderingen framgår det tydligt att forskningsmiljön vid AASS karaktäriseras av tillämpad forskning med nationella och internationella aktörer. Många doktorander arbetar ofta inom större projekt med nationella såväl som internationella samarbetspartners. Genom att delta i externa projekt får doktoranderna lära sig att samarbete med personer från andra länder, andra lärosäten och/eller annan typ av verksamhet. Självvärderingen framhåller också att den dagliga samvaron med kollegorna vid AASS ger många möjligheter till kunskapsöverföring

Enligt självvärderingen håller rutinerna när det gäller tillgodoräknande av kurser i forskarutbildningen på att förändras. Bedömargruppen menar att det är mycket angeläget att klargöra dessa regler. Det borde sättas en gräns för det maximala antalet poäng som skulle kunna överföras. Likaså skulle det kunna anges vilka generiska kurser som behöver finnas i den slutliga listan över kurser innan kurspaketet är helt komplett. Därutöver borde det anges vilken sorts kurser och vilken nivå som krävs på dessa kurser för att de ska kunna överföras. Detta är att betrakta som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna ges förutsättningar att genomföra sin utbildning inom utsatt tid genom noggrann planering, dokumentation och uppföljning av avhandlingsarbetet. Detta görs huvudsakligen genom regelbundna möten med handledarna, i personalutvecklingssamtalen och genom de tre avhandlingssemiarierna. Undervisningen dokumenteras i den individuella studieplanen som granskas av prefekten och enhetscheferna. Om de bedömer att det finns risk för försening, kontaktar prefekten doktoranden och dennes handledare för att uppmärksamma dem på problemet och diskutera åtgärder. De individuella studieplanerna som uppdateras minst en gång om året är detaljerade och visar doktorandernas progression.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts, vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framkommer att fakultetsnämnden beslutar om den allmänna studieplanen i forskarutbildningen, medan kursplanerna beslutas på institutionsnivå. Dessutom gör fakultets-nämnden återkommande kvalitetsgranskningar och stickprovsgranskningar av enskilda aspekter av forskarutbildningarna. Ett exempel på det senare är granskning av rutiner för och resultatet av tillgodoräknandet av kurser i forskarutbildningen. Två gånger om året sammanträder samtliga huvudhandledare i handledarkollegiet, där forskarutbildningen följs upp på ett mer övergripande plan. Vid dessa möten planeras kurserna för den påföljande terminen och återkoppling från nyligen givna kurser gås igenom. Bland annat tas rutinerna för avhandlingsarbetet och eventuella problem med handledningen upp.

Bedömargruppen menar att utbildningen har kommit långt när det gäller att säkerställa att doktoranden vid disputation visar bred kunskap och förståelse av forskarutbildningsämnet såväl som av vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet. Varje doktorand har en individuell studieplan som uppdateras minst en gång om året och därpå fastställs av prefekten. Doktorandernas progression kan bland annat följas genom att det i studieplanen noteras under rubriken "Genomförda moment" hur de olika examensmålen har uppfyllts. De individuella studieplanerna dokumenterar hur forskarutbildningen fortskrider, både från doktorandernas och institutionens kvalitetssäkrings-perspektiv. Med dessa som grund kan avvikelser upptäckas som i tid kan åtgärdas för att undvika kvalitetsproblem. Doktoranderna har också möjlighet att ta upp kvalitetsfrågor i samband med personalutvecklingssamtalen. Bedömargruppen har dock noterat några oklarheter i en del av de individuella studieplanerna. Under senare år finns det noteringar om planerade handledarmöten varannan vecka, vilket bedömargruppen ser mycket positivt på. Emellertid finns det inte några noteringar som bekräftar att mötena verkligen genomförts. Det är inte heller alla individuella studieplaner som innehåller information om planerade eller genomförda möten.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat I dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

I självvärderingen framgår att doktoranderna genom hela utbildningen lär sig att planera sitt arbete och att leverera vad som förväntas inom uppsatta tidsramar. Varje artikel som doktoranden skriver kan enligt lärosätet ses som ett avhandlingsarbete i miniatyr så till vida att de innefattar formulering av frågeställningar, metodval, planering och presentation inom angivna tidsramar. "Examinationen" sker genom tidskrifternas och konferensernas granskningsförfarande, förutom att hela avhandlingen examineras i samband med disputationen. Många doktorander arbetar i projekt med externa parter vilka på olika sätt kräver noggrann planering och leverans inom utsatt tid. Doktoranden ska också genomföra tre avhandlingsseminarier under utbildningen: i början, i mitten och strax före disputationen. Dessa tre seminarier kräver planering, praktiska och teoretiska förberedelser samt avrapporteringar på olika sätt. Tidigt i utbildningen ges den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap där doktoranden får lära sig grunderna i planering med mål och delmål.

Av självvärderingen framgår också att presentationsteknik samt muntlig och skriftlig kommunikation är också något som doktoranden tränar och lär sig under hela utbildningen, exempelvis genom att skriva tidskriftsartiklar och presentera konferensbidrag. Doktoranderna publicerar ofta sina forsknings-resultat bland annat på internationella konferenser. Det är vanligt att doktoranderna skriver artiklar tillsammans med någon eller några av sina handledare och publikationerna kan ofta ha flera medförfattare. Doktoranderna håller ibland presentationer för personer även utanför vetenskaps-samhället, till exempel inom industrin och den offentliga sektorn.

Strax före disputationen träffar doktoranderna lärosätets kommunikationsavdelning som ber dem förklara sitt arbete för personer utanför akademin. AASS har omfattande kontakter med det omgivande samhället i form av forskningsprojekt och utbildning. I vissa projekt förväntas doktorander ge en översiktlig bild av målen och resultaten av projektet till det omgivande samhället. Bedömargruppen anser att detta är ett mycket bra upplägg, men dock beroende av hurdant doktorandens specifika projekt är.

Doktorander bidrar till andras lärande via undervisning och härigenom bidrar de också till samhällets utveckling. Dialoger med det omgivande samhället sker också inom ramen för forskningssamarbeten med näringsliv och offentlig sektor. Samarbetet med dessa aktörer ger också doktoranden insikter om vetenskapens möjligheter och begränsningar samt hur den bidrar i samhällets utveckling. Diskussionen i avhandlingen om resultaten samt hur de är relaterade till utvecklingen i samhället är annat som bidrar till doktorandens förvärvande av sådana insikter. Enligt självvärderingen förekommer det ibland besök från skolor, då det gäller för doktoranderna att kunna förklara sin forskning på ett lättfattligt sätt. På det sättet bidrar också doktoranden i förlängningen till samhällets utveckling.

Många avhandlingar har praktiska tillämpningar exempelvis inom industrin, vård och omsorg. Innovationskontoret vid Örebro universitet erbjuder en doktorandkurs i praktiska tillämpningar: Att nyttiggöra forskning och vetenskap. Vidare får många doktorander, om än inte alla, möjlighet att delta i undervisning på grundnivån. På det sättet övar de upp sin muntliga och skriftliga förmåga, samtidigt som de bidrar till andras lärande.

Det finns en stark rekommendation från lärosätet till doktoranderna att gå den högskolepedagogiska kursen för att förbereda dem för undervisning. Kursen är emellertid inte obligatorisk. Bedömargruppen menar att det är viktigt att alla doktorander får möjligheter att utveckla sina färdigheter och förmågor innan de börjar undervisa och rekommenderar institutionen att överväga om en sådan kurs bör göras obligatorisk.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Fakultetsnämnden beslutar om den allmänna studieplanen i forskarutbildningen, medan kursplanerna beslutas på institutionsnivå. Dessutom gör fakultetsnämnden återkommande kvalitetsgranskningar och stickprovsgranskningar av enskilda aspekter av forskarutbildningarna. Ett exempel på det senare är granskning av rutiner för och resultatet av tillgodoräknandet av kurser i forskarutbildningen.

Två gånger om året sammanträder samtliga huvudhandledare i handledarkollegiet, där forskar-utbildningen följs upp på ett mer övergripande plan. Vid dessa möten planeras kurserna för den påföljande terminen och återkoppling från nyligen givna kurser gås igenom. Bland annat tas rutinerna för avhandlingsarbetet och eventuella problem med handledningen tas upp.

Doktoranderna ges förutsättningar att genomföra sin utbildning inom utsatt tid genom noggrann planering, dokumentation och uppföljning av avhandlingsarbetet. Detta görs huvudsakligen genom regelbundna möten med handledarna, i personalutvecklingssamtalen och genom de tre avhandlingsseminarierna. Undervisningen dokumenteras i den individuella studieplanen som granskas av prefekten och enhetscheferna. Om de bedömer att det finns risk för försening kontaktar prefekten doktoranden och dennes handledare för att uppmärksamma dem på problemet och diskutera åtgärder. De individuella studieplanerna som uppdateras minst en gång om året är detaljerade och visar doktorandernas progression. Bedömargruppen har dock noterat några oklarheter i en del av de individuella studieplanerna. Under senare år finns det noteringar om planerade handledarmöten varannan vecka, vilket bedömargruppen ser mycket positivt på. Emellertid finns det inte några noteringar som bekräftar att mötena verkligen genomförts. Det är inte heller alla av de insända individuella studieplanerna som innehåller information om planerade eller genomförda möten.

Vid AASS finns det en process för att utvärdera avhandlingen före disputation. Doktoranderna håller tre seminarier då återkoppling på deras arbeten sker: i början, i mitten av studierna och strax före disputation. Två forskare som inte är inblandade i handledningen av doktoranden håller slutseminariet och är ansvariga för att utvärdera avhandlingen. Övriga doktorander och handläggare uppmuntras att delta i dessa seminarier. En avhandling består typiskt av olika vetenskapliga rapporter och artiklar som tidigare publicerats efter att ha utvärderats av en grupp experter. I de fall rapporter som ska ingå i avhandlingen presenteras vid en konferens finns det ett auditorium med vetenskapliga kvalifikationer som ställer kritiska frågor. Doktoranden uppmuntras att öva inför slutseminariet inför kollegor i forskningslaboratoriet. Några av doktorandkollegorna är involverade i att utvärdera forsknings-rapporter, vilket hjälper dem att öva sin förmåga när det gäller att utvärdera såväl andra forskares arbeten som sina egna. En extern granskare skriver ett utlåtande om avhandlingens kvalitet ett par månader före ansökan om disputation, men undantag från sådan granskning kan göras under vissa förutsättningar. En jävsbedömning görs av hela betygsnämnden. Förslaget granskas av prefekten innan det skickas till universitetskansliet för bedömning och till dekanus för beslut.

Forskningen vid hela lärosätet utvärderades 2010 och 2015 av externa utvärderare. I båda utvärderingarna fick AASS mycket gott resultat inte minst avseende samarbetena med näringslivet.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framkommer att doktoranders intellektuella självständighet, vetenskaplig redlighet och förmåga till etiska bedömningar säkerställs och utvecklas under forskarutbildningens gång genom deltagande i vetenskapssamhällets praktik och genom träning i det vetenskapliga hantverket. Intellektuell självständighet i termer av värderingsförmåga och förhållningssätt skapas i och genom vardagliga forskningsaktiviteter som till exempel i planering och genomförande av avhandlingsarbetet. Progressionen tar sin början i och med att den första individuella studieplanen upprättas och den säkerställs genom årliga uppföljningar och revideringar av studieplanen. Handledarens roll är att ge råd och leda doktoranderna. I början av utbildningen har handledaren en mer dominerande roll när det gäller att planera vad som behövs göras och på vilket sätt. Allteftersom doktoranderna får mer forskningserfarenhet och mognar som forskare, ändras handledarnas roll och doktoranderna börjar alltmer ta över planeringen när det gäller den egna forskningen och sitt skrivande.

Den ökande självständigheten avspeglas också i de tre avhandlingsseminarierna som genomförs i början av avhandlingsarbetet, i mitten av forskarutbildningen respektive före disputationen. Doktorandens arbeten granskas även i tidskrifter och konferenser och därigenom säkerställs i vilken utsträckning som doktoranden lever upp till detta ansvar. I avhandlingens inledande kapitel ska doktoranden identifiera det egna bidraget för var och en av de ingående publikationerna.

Vetenskaplig och forskningsmässig redlighet som till exempel att inte plagiera, att korrekt citera andra forskare och att redovisa sina metoder och resultat på ett korrekt sätt tas främst upp genom handledningen. Före disputation granskas avhandlingen av en extern utvärderare i syfte att upptäcka eventuella plagiat. Dessförinnan ska som nämnts doktorandens publikationer oberoende granskas i konferenser och av tidningsredaktioner. Vetenskaplig och forskningsmässig redlighet kontrolleras av andra forskare i samband med artikelgranskningar och vid disputationen. I den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap och teknik finns ett lärandemål om att kunna bedöma etiska implikationer av det föreslagna avhandlingsprojektet. Denna kurs behandlar såväl vetenskaplig redlighet och forskningsetik som ansvar för forskningens tillämpningar och andra konsekvenser. Doktoranden skriver en reflektion kring redlighet, etik och ansvar i förhållande till det egna forskningsprojektet och denna blir sedan föremål för examination.

Forskningsetiska bedömningar tränas och examineras i samband med avhandlingsarbetet. Det framgår dock inte av självvärderingen på vilket sätt etiska frågor integreras i själva avhandlingen. Bedömargruppen menar att det är lämpligt att forskningsetiska bedömningar samt reflektioner kring vetenskapens roll i samhället utgör ett inslag i alla avhandlingsarbeten oberoende av det specifika ämnet och ser därför etiska frågeställningars integrering i avhandlingsarbetet som något av ett utvecklingsområde. Förmågan att göra forskningsetiska bedömningar tränas och examineras förvisso även i den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplaner i naturvetenskap och teknik.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Fakultetsnämnden beslutar om den allmänna studieplanen i forskarutbildningen, medan kursplanerna beslutas på institutionsnivå. Dessutom gör fakultetsnämnden återkommande kvalitetsgranskningar och stickprovsgranskningar av enskilda aspekter av forskarutbildningarna. Ett exempel på det senare är granskning av rutiner för och resultatet av tillgodoräknandet av kurser i forskarutbildningen.

Två gånger om året sammanträder samtliga huvudhandledare i handledarkollegiet, där forskar-utbildningen följs upp på ett mer övergripande plan. Vid dessa möten planeras kurserna för den påföljande terminen och återkoppling från nyligen givna kurser gås igenom. Bland annat tas rutinerna för avhandlingsarbetet och eventuella problem med handledningen tas upp. Enligt självvärderingen diskuteras också doktorandernas intellektuella självständighet vid forskningslaboratoriernas ledningsmöten.

De individuella studieplanerna som uppdateras minst en gång om året är detaljerade och visar doktorandernas progression. Vid möten med handledarna följs den individuella studieplanen och doktorandens progression upp. Bedömargruppen har dock noterat några oklarheter i en del av de individuella studieplanerna. Under senare år finns det noteringar om planerade handledarmöten varannan vecka, vilket bedömargruppen ser mycket positivt på. Emellertid finns det inte några noteringar som bekräftar att mötena verkligen genomförts. Det är inte heller alla individuella studieplaner som innehåller information om planerade eller genomförda möten.

Självvärderingen beskriver en systematisk handledningsprocess. Dock är ansvarsfördelningen mellan huvudhandledaren och biträdande handledare oklar. Självvärderingen ger heller inte besked om hur ofta doktoranden träffar sin handledare eller någon handledare överhuvudtaget.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Bedömargruppen menar att kurserna generellt sett är relevanta och viktiga för ämnesområdet och att lärosätet erbjuder doktoranderna ett kursutbud av hög kvalitet. Doktoranderna får bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och inte minst vad gäller vetenskaplig metodik genom att fullgöra kurserna, vilka är utformade så att måluppfyllelse hos doktoranderna med avseende på examensmålen kan säkerställas. Bedömargruppen anser emellertid att det är mycket angeläget att klargöra tillgodoräknande av kurser. Det borde sättas en gräns för det maximala antalet poäng som skulle kunna överföras och det borde anges vilken sorts kurser och vilken nivå som krävs på dessa för att de ska kunna överföras. Detta är att betrakta som ett utvecklingsområde.

Doktoranderna lär sig genom hela utbildningen att planera sitt arbete och att leverera vad som förväntas inom uppsatta tidsramar. Många doktorander arbetar också i projekt med externa parter vilka på olika sätt kräver noggrann planering och leverans inom utsatt tid. Genom tidskrifters och konferensers granskningsförfarande - förutom att hela avhandlingen examineras i samband med disputationen - säkerställs doktorandernas måluppfyllelse bland annat vad avser förmågan att planera och bedriva forskning inom givna tidsramar. Den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap är också betydelsefull i detta sammanhang. Doktoranderna håller ibland presentationer för personer även utanför vetenskapssamhället, till exempel inom industrin och den offentliga sektorn. Många avhandlingar har också praktiska tillämpningar exempelvis inom industrin, vård och omsorg. Vidare får många doktorander, om än inte alla, möjlighet att delta i undervisning på grundnivån. Det finns en stark rekommendation från lärosätet till doktoranderna att gå den högskolepedagogiska kursen för att förbereda dem för undervisning, men är dock inte obligatorisk. Bedömargruppens uppfattning är att den borde vara det, bland annat för att säkerställa måluppfyllelse hos samtliga doktorander beträffande förmågan att stödja andras lärande.

Vetenskaplig och forskningsmässig redlighet som till exempel att inte plagiera, att korrekt citera andra forskare och att redovisa sina metoder och resultat på ett korrekt sätt tas främst upp genom handledningen. Forskningsetiska bedömningar tränas och examineras i samband med avhandlingsarbetet när det är relevant, varvid huvudansvaret för att göra en sådan bedömning ligger på handledaren. Bedömargruppen menar emellertid att det är lämpligt att forskningsetiska bedömningar samt reflektioner kring vetenskapens roll i samhället utgör ett inslag i alla avhandlingsarbeten oberoende av det specifika ämnet och ser därför etiska frågeställningars integrering i avhandlingsarbetet som något av ett utvecklingsområde. Den obligatoriska kursen Forskning och avhandlingsplanering i naturvetenskap är för övrigt betydelsefull också för säkerställandet av måluppfyllelse inom kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt.