Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är användbar och förbereder doktoranden för ett föränderligt arbetsliv.

Doktorander förbereds genom forskningssamarbeten med företag och offentlig sektor, både i ett nationellt och internationellt sammanhang, för ett arbete både inom och utanför akademin. Det vill säga att de introduceras till eventuella framtida arbete i näringslivet genom att forskningen är tillämpad, samt att de tränas i att med ett metodiskt tillvägagångssätt angripa komplexa uppgifter. Samarbete med näringslivet ger kontakter och nätverk som kan vara användbara efter avslutade studier. Olika slags färdigheter och förmågor tränas och säkerställs i forskningsprojekten, vilket bidrar till hög anställningsbarhet också inom industrin. Anställningsbarheten främjas också genom forskarutbildningskurser som behandlar exempelvis entreprenörskap, projektledning och anslagsansökningar. Näringslivspraktik samt verksamhetsförlagt arbete inom ramen för forsknings-projekt bidrar sammanfattningsvis till etablerandet av kontakter av vikt för ett framtida arbete.

En akademisk karriär möjliggörs av att kvaliteten på forskningen är hög vilket för Uppsala universitets del demonstreras bland annat genom beviljade anslag, publikationer och som nämnts nationella och internationella. Forskarutbildningsmiljön har också utvärderats av en internationell panel som kom fram till att forskarutbildningen är av hög kvalitet i akademiskt hänseende. Att doktoranderna i datavetenskap under forskarutbildningen utvecklas till självständiga forskare demonstreras i form av avhandlingar som håller likaledes hög kvalitet. Doktoranders undervisning på grundnivå och avancerad nivå samt en obligatorisk kurs i högskolepedagogik är ytterligare inslag i forskarutbild-ningen som utgör förutsättningar för en eventuell framtida akademisk karriär. Förmågan att skriftligt och muntligt presentera och diskutera forskning i dialog med olika aktörer är en annan kompetens som är av vikt för olika slags framtida karriärer. Utbildningens relevans för arbetslivet bekräftas också genom att doktorander ofta har möjlighet att arbeta antingen inom eller utanför akademin. Flertalet går efter disputation till arbeten inom näringslivet. Arbetsmarknaden är således god för disputerade och den höga anställningsbarheten utgör i sig en återkoppling på att forskarutbildningen är användbar och relevant. Bedömargruppen vill lyfta fram att lärosätet efter avslutad anställning via Trygghetsstiftelsen tillhandahåller ett omställningsstöd för råd och stöd inför framtida karriärer.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Tillvaratagande av alumners erfarenheter sker på universitetsnivå via enkäter. På institutionsnivå sker kunskapsöverföringen genom fortsatta samarbeten mellan disputerade och deras före detta handledare. Exempelvis förekommer det att de disputerade används som externa handledare, i betygsnämnder, i programråd eller inom olika slags samarbetsprojekt. Det är en styrka att kunna tillvarata alumners erfarenheter och kompetens, men det är också av vikt att tänka utanför de etablerade nätverken för att inte riskera att reproducera mansdominansen vid institutionen.

I den universitetsgemensamma alumnenkäten som genomfördes 2006-2007 svarade 60 procent att de hade fått erbjudanden om arbete innan de disputerat och 88 procent att de erbjudits arbete inom tre månader efter disputation. Resultatet visade också att 85 procent av de svarande var ganska eller mycket nöjda med sin forskarutbildning. Utöver universitetsgemensamma alumnundersökningar beskrivs i självvärderingen inte någon systematisk uppföljning utifrån arbetslivets perspektiv, det hänvisas till handledares och forskares nationella och internationella nätverk som en garant för uppföljning och återkoppling med avseende på doktoranders framtida karriärutveckling. Det vill säga att uppföljningen sker mer på individuell nivå än som en strategi på institutionsnivå, vilket bedömargruppen ser som en svaghet. Bedömargruppen rekommenderar att en mer systematisk uppföljning och återkoppling på institutionsnivå inrättas, i syfte att vid behov omsätta resultaten i åtgärder för kvalitetsutveckling.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv vara tillfredsställande.