Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Det framgår av självvärderingen att det vid institutionen finns 30 inskrivna doktorander, varav nästan hälften är anställda på heltid och den övriga halvan utgörs av industridoktorander eller doktorander finansierade på annat sätt. I den inskickade tabellbilagan finns 28 doktorander upptagna och vid en granskning av de inskickade individuella studieplanerna finns doktorander som inte innefattas av tabellbilagan. En samstämmighet finns alltså inte i detta avseende.

Det finns vid institutionen för industriell produktion sex behöriga huvudhandledare och tre bihandledare. Om handledningen av doktorander skulle vara jämnt fördelad blir det alltså fem doktorander per huvudhandledare. Av den förteckning över huvudhandledare som lärosätet skickat in framgår det att bara 14 av doktoranderna har tilldelade huvudhandledare.

Vid institutionen finns tre tillgängliga bihandledare och ytterligare fyra möjliga bihandledare är externa, det vill säga anställda inom industrin eller vid en annan institution. Detta skulle innebära att det om handledningen är jämnt utspridd blir fyra till fem doktorander per bihandledare, vilket kan anses vara ett tämligen stort antal doktorander per bihandledare. Ser man på det inskickade underlaget över bihandledarsituationen, där det framgår att endast hälften av doktoranderna har tilldelade bihandledare, så är det anmärkningsvärt, att två av huvudhandledarna också är bihandledare för sex doktorander samt att den huvudhandledare som har sex doktorander dessutom är bihandledare för ytterligare fyra doktorander. Sammantaget kan bedömargruppen inte göra sig en fullständig bild av handledarsituationen, eftersom underlagen i självvärderingen och i den inskickade tabellbilagan inte ger någon samstämmighet om förhållandena. Detta bedöms vara ett utvecklingsområde, eftersom ovanstående visar att lärosätet inte har tillgång till eller kan föra en tillförlitlig förteckning över den faktiska fördelningen av doktorander mellan de tillgängliga huvud- och bihandledarna.

För att kunna bli handledare för doktorander måste två obligatoriska kurser i pedagogik och handledning genomgås. Vid lärosätet finns mycket goda resurser för pedagogisk fortbildning, bland annat i form av det centrala KTH Learning Lab. Dessa kurser är av mycket god kvalitet. I underlaget nämns däremot inte något om ifall det förväntas av handledare att ägna sig åt fortlöpande pedagogisk fortbildning. Det framgår heller inte om det finns krav på docentkompetens för att kunna vara huvudhandledare. Det senare klargjordes dock vid intervjuerna.

En utvecklingsplan för rekrytering av framtida huvudhandledare finns framtagen med anledning av att ett antal seniora professorer under senare tid har slutat och fler pensionsavgångar är att vänta inom den närmaste framtiden. I det korta perspektivet kan med vissa förbehåll resurser för huvudhandledarskap anses vara tillgodosedda vid institutionen, men på längre sikt behöver de förstärkas. Förhållandet mellan antalet doktorander och antalet möjliga handledare framställs också i självvärderingen som något av ett utvecklingsområde, viket bedömargruppen håller med om. Generellt bör även antalet aktiva och tillgängliga bihandledare ökas åtskilligt. Självvärderingen gör samtidigt gällande att det hittills inte har funnits klagomål från doktorander på brist på handledning. Intervjuerna bekräftade denna bild.

Beträffande den vetenskapliga kompetensen hos de handledare som är tillgängliga i dagsläget, så bedöms denna vara hög. Den samlade mängden och kvaliteten på det vetenskapliga arbetet är mycket god; man publicerar sig i välrenommerade tidskrifter och deltar i ansedda konferenser. Bihandledarnas förankring i industrin är också att betrakta som en resurs.

Bedömargruppen anser att lärosätet måste bringa en större klarhet i vilka handledarresurser som finns och nyttjas samt vilka forskarstuderande som finns inskrivna. Dessa måste sedan tilldelas handledarresurser. På motsvarande sätt bör lärosätet ombesörja att handledarna blir varse om vilka forskarstuderande de är handledare för och att denna information också finns att tillgå från administrationen. Sammantaget finner bedömargruppen att tillgången på handledare är tillfredsställande vid rätt utnyttjande.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Det finns inom det aktuella ämnet ett betydande antal doktorander vilket är gynnsamt. Dessa är 30 till antalet enligt självvärderingen och bland dem återfinns både industridoktorander och akademiska doktorander. Enligt självvärderingen är det totalt 14 doktorander som har en doktorandanställning vid institutionen. Ett fåtal stipendiefinansierade doktorander finns, men självvärderingen ger uttryck för att den finansieringsformen ska tas bort.

Ett stort antal externfinansierade forskningsprojekt bedrivs vid institutionen och de olika forskargruppernas intellektuella miljö kommer doktoranderna till del i olika utsträckning. Internationella EU-finansierade forskningsprojekt finns inom institutionen liksom olika slags akademiska och industrianknutna nätverk, vilka samtliga bidrar positivt till forskarutbildningsmiljön.

Det förefaller också finnas ett väl utvecklat samarbete med andra institutioner inom lärosätet och också med andra lärosäten, vid vilka doktorander har stora möjligheter att läsa forskarutbildningskurser för att vidga sina kunskaper och färdigheter. Inte sällan anlitas representanter från internationella nätverk som opponenter i samband med seminarier och disputation. Vidare har lärosätet utbildningsprojekt med nordafrikanska partners, som på ett positivt sätt bidrar till dessa länders utveckling i denna region. Institutionen ansvarar även för det nationella forskningscentrumet XPRES (Excellence in production research), vilket medför ett viktigt tillskott till långsiktig grundfinansiering.

Ett exempel på internationell samverkan är samarbetet med den tyska forskningsorganisationen Fraunhofer, vilket bland annat medfört tillgång till mer avancerad experimentell utrustning än vad som vore fallet utan detta samarbete. Nationella och internationella nätverk med olika grad av koppling till industrin bidrar sammantaget starkt till en gynnsam forskarutbildningsmiljö. Frågan kan ställas i hur hög utsträckning den forskning som bedrivs inom de industrirelaterade samarbetena har karaktären av uppdragsforskning. Det är viktigt att forskningen vilar på en vetenskaplig grund och att den praktiska och industriella inriktningen inte tillåts ta överhanden.

Underlaget är något knapphändigt i beskrivningarna av den vetenskapliga miljön i det dagliga arbetet vid institutionen, exempelvis gällande vad varje typ av seminarium syftar till i förhållande till måluppfyllelsen. Intrycket är att industridoktoranderna, som inte har sin primära arbetsplats förlagd till institutionen, skulle kunna integreras bättre i institutionens forskarutbildningsmiljö. Självvärderingen gör gällande att olika utvärderingar och medarbetarundersökningar görs för att följa upp forskarutbildningen, men det sägs inte något om vad dessa uppföljningar innehåller eller hur de påverkar institutionens utvecklingsarbete.

Bedömargrupper anser att omfattningen på den forskning som bedrivs vid institutionen är stor samt bedrivs med bra kvalitet i samverkan med etablerade företag. Förekomsten av befintliga forskningsnätverk utgör en god grund för bibehållen forskningsvolym också framöver. Den samverkan och de olika slags nätverk som finns ger också goda förutsättningar för doktorandernas fortsatta forskningsinriktade karriär.

Utifrån det samlade underlaget framgår att forskningen inom institutionen är av sådan kvalitet och omfattning att bedömargruppen finner att forskarutbildning kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Lärosätets förutsättningar att bedriva forskarutbildning bedöms vara tillfredställande. Den vetenskapliga kompetensen hos de handledare som är tillgängliga i dagsläget bedöms vara hög. Bihandledarnas förankring i industrin är också att betrakta som en resurs. Bedömargruppen kan dock inte göra sig en fullständig bild av handledarsituationen, eftersom underlagen i självvärderingen och i den inskickade tabellbilagan inte ger någon samstämmighet för förhållandena. Detta bedöms vara ett utvecklingsområde, eftersom ovanstående visar att lärosätet inte har tillgång till eller kan föra en tillförlitlig förteckning över den faktiska fördelningen av doktorander mellan de tillgängliga huvud- och bihandledarna.

Bedömargruppen anser att omfattningen på den forskning som bedrivs vid institutionen är stor och bedrivs med bra kvalitet i samverkan med etablerade företag. Förekomsten av befintliga forskningsnätverk utgör en god grund för bibehållen forskningsvolym också framöver.