Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

I självvärderingen framhålls att säkerställandet av måluppfyllelsen för bred kunskap och förståelse sker genom forskarutbildningskurser, genom de olika stegen i avhandlingsarbetet inklusive färdigställandet av publikationer samt genom medverkan vid seminarier och konferenser. Enligt den allmänna studieplanen ska kurserna omfatta 60 hp för doktorsexamen och 30 hp för licentiatexamen. För respektive examen får 10 hp hämtas från kurser på grundnivå. Det bedöms finnas ett stort utbud av forskarutbildningskurser som, vid sidan om utbudet av kurser vid andra lärosäten, möjliggör för doktoranderna att skaffa sig breda kunskaper inom forskarutbildningsämnet.

En kurs i vetenskaplig metodik anges i den allmänna studieplanen som obligatorisk för både licentiat- och doktorsexamen, men utöver det ges inte någon information om ifall någon annan kurs är obligatorisk eller om alla övriga forskarutbildningskurser är valbara. I den allmänna studieplanen rekommenderas en del kurser som sammantaget uppgår till 10 högskolepoäng. Det sägs att nämnda metodikkurs måste läsas innan examen utfärdas, men det skulle då kunna vara så att denna kurs läses mycket sent i utbildningen och frågan kan då ställas om det då finns progression med avseende på bred kunskap och förståelse inom vetenskaplig metodik.

Bedömargruppen anser att ett utvecklingsområde är att se över hur det säkerställs att doktorander tillägnar sig bred metodkunskap i bemärkelsen både kvalitativ och kvantitativ forskningsmetodik. Den stora frihet som förefaller finnas när det gäller doktoranders val av forskarutbildningskurser skulle kunna äventyra ett säkerställande av måluppfyllelsen för bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, exempelvis när det gäller vetenskaplig metodik.

De insända individuella studieplanerna visar att de forskarutbildningskurser som doktoranderna har läst till viss del utgörs av kurser på avancerad nivå, vilket väcker frågor om progression och om hur sådana kurser värderas i form av högskolepoäng på forskarnivå. När det gäller progression, så dokumenteras denna i den individuella studieplanen som revideras varje år. Däremot beskrivs inte hur uppföljningen av eventuella avvikelser går till, och inte heller på vilket sätt olika moment som kurser och presentationer svarar mot specifika examens- eller lärandemål. Bedömargruppen förhåller sig därmed tveksam till om progression egentligen skildras i tillräcklig utsträckning i den individuella studieplanen.

I självvärderingen uppges att mycket av måluppfyllelsen säkerställs via seminarier och att det finns kontinuerliga seminarieserier vid institutionen, bland annat veckoseminarier och årsvisa seminarier. Avstämningsseminarier i form av halvtids- eller licentiatseminarium och slutseminarium med extern granskare anordnas, vid vilka avhandlingsarbetets fortskridande följs upp. Det finns planer på att inrätta ett så kallat planeringsseminarium som är tänkt att hållas ett år efter påbörjad forskarutbildning, där doktoranderna får presentera sitt pågående avhandlingsarbete för en bredare handledargrupp. Bedömargruppen förhåller sig tveksam till att ett sådant planeringsseminarium infaller så sent som ett år in i forskarutbildningen. Vidare beskrivs den vetenskapliga utveckling som infinner sig genom de olika stegen i avhandlingsarbetet och som följs upp i och genom de nämnda avstämningsseminarierna inte i underlaget i form av måluppfyllelse för de olika examens- eller lärandemålen.

Bedömargruppens uppfattning är sammanfattningsvis att det finns en del tveksamheter kring säkerställandet av doktorandernas måluppfyllelse för bred kunskap och förståelse, och att detta är ett utvecklingsområde. Utifrån de insända individuella studieplanerna kan bedömargruppen konstatera att det finns en stor variation i hur handledningen där beskrivs. Det presenteras i underlaget inte någon tydlig struktur för handledningsmötena och det är för bedömargruppen oklart hur handledningen bidrar till självständighet hos doktoranden och säkerställande av måluppfyllelse.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorandens förmåga att planera och bedriva forskning inom givna tidsramar tränas under utbildningens gång genom att delta i forskningsprojekt som har sina tidsramar som måste hållas, samt genom att tillsammans med handledaren planera sitt arbete, företrädesvis i den individuella studieplanen. Den planering som finns dokumenterad i den individuella studieplanen ska doktoranden följa. Det finns angivet i den allmänna studieplanen att doktoranden ska publicera två artiklar eller motsvarande inför licentiatseminarium och ytterligare två till doktorsexamen, men underlaget ger inte någon inblick i hur tidsplaneringen sker utöver det.

Bedömargruppen kan vidare konstatera att doktoranderna generellt överskrider den gängse tidsramen om fyra års forskarutbildning, så till vida att den genomsnittliga studietiden för doktoranderna är 4,8 år. Bedömargruppen bedömer ändå att det inte innebär någon direkt avvikelse, men det kan vara ett tecken på att det kan förekomma en viss överproduktion av publikationer som bakomliggande orsak. Det kan också bero på att doktoranderna deltar i handledning av studenters examensarbeten och även i annan undervisning på grundnivå och avancerad nivå. Bedömargruppen vill betona betydelsen av att också industridoktorander får undervisa vid institutionen och även i övrigt genomföra sådana presentationer och annat som andra doktorander får göra och som bidrar till måluppfyllelsen.

Förutom handledning av examensarbeten och annan undervisning får doktoranderna i uppgift att granska bidrag till konferenser, vilket också det bidrar till måluppfyllelse vad gäller förmågan att stödja andras lärande. I samband med olika forskarutbildningskurser möter doktoranderna både tids- och prestationskrav i samband med examination. Doktoranderna erbjuds även möjlighet att läsa kurser i pedagogik. Eftersom de flesta forskningsprojekt som doktorander är involverade i är nära kopplade till industrin, får doktoranderna också möjligheter att bidra till samhällsutvecklingen.

När det gäller förmågan att muntligt och skriftligt diskutera forskning och forskningsresultat, så bidrar doktorandernas återkommande presentationer av egna forskningsresultat i samband med seminarier och konferenser starkt till måluppfyllelsen. Skriftlig förmåga tränas fortlöpande genom författandet av de publikationer som krävs inom ramen för avhandlingsarbetet och det ges även kurser i akademiskt skrivande som doktoranderna kan läsa. Doktoranderna får dessutom delta i författandet av ansökningar om forskningsmedel för tilltänkta projekt. Publikationslistor visar att de publikationer som doktoranderna färdigställer oftast sänds till välrenommerade tidskrifter, och den dialog med redaktionen som är bruklig inför publicering bidrar också till förmågan att skriftligt diskutera forskning. Men bedömargruppen kan konstatera att det i underlaget inte antyds i vilken utsträckning som doktoranden själv är ansvarig för de skriftliga justeringar som i regel behöver göras före publicering.

Det nämns inte i underlaget något om alumnundersökningar i detta sammanhang, men bedömargruppen rekommenderar att alumners erfarenheter tas till vara och används i utbildningen för att främja måluppfyllelsen, inte minst för examensmålen inom denna kunskapsform.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Doktoranderna tränas till intellektuell självständighet under utbildningens gång genom att utveckla och planera sina forskningsprojekt, vilket inkluderar att självständigt formulera forskningsfrågorna och kritiskt granska andras forskningsresultat i olika sammanhang. Exempelvis granskar doktoranderna insända bidrag till de konferenser som arrangeras inom Sustainable Production Systems (SPS) vid institutionen, samt till konferenserna i regi av The International Academy for Production Engineering (CIRP). Dessutom bidrar doktorandernas handledning av examensarbeten på grundnivå och avancerad nivå till måluppfyllelsen för intellektuell självständighet, liksom även den fortlöpande interaktionen med handledaren under avhandlingsarbetets gång.

När det gäller fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används så hänvisar självvärderingen till olika forskarutbildningskurser. Det kan antas att doktorandens insikter om bland annat vetenskapens möjligheter och begränsningar fördjupas i takt med att de genomför de mer eller mindre industrianknutna forskningsprojekten, men bedömargruppen konstaterar att underlaget generellt är ganska knapphändigt när det gäller redovisningen av måluppfyllelsen inom denna kunskapsform.

Bedömargruppen finner även att redovisningen i självvärderingen av de förutsättningar som finns för doktoranderna att göra forskningsetiska bedömningar är vag. Det nämns att etik har lyfts fram på två workshops under de senaste två åren och att vetenskaplig redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar ingår i en kurs i vetenskaplig metodik som är obligatorisk.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras inte i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Lärosätet har en handlingsplan för jämställdhet som förefaller vara införd och använd inom institutionen. En lokal handlingsplan för att öka jämställdheten finns också sedan en tid tillbaka på utbildningsnivå, och den handlar bland annat om att rekrytera fler kvinnor till institutionens personal.

Självvärderingen framhåller också att jämställdhet beaktas förutom vid rekrytering av personal även inom den pedagogiska fortbildningen. Jämställdhet ingår också som en aspekt i de doktorandundersökningar som genomförs vid institutionen och vars resultat följs upp inom utbildningens programråd. Personalen erbjuds även lärosätesgemensamma kurser som handlar om jämställdhet och som anordnas av KTH Learning Lab. Inte desto mindre framställs jämställdhet i självvärderingen som något av ett utvecklingsområde, och ett planerat mentorsprogram nämns som en åtgärd för att komma till rätta med bland annat den skeva könsfördelningen inom forskarutbildningen, men tidplanen för verkställandet av programmet verkar vara oklar.

Bedömargruppen konstaterar att mycket lite görs när det kommer till att beakta jämställdhet i utbildningens utformning och genomförande. Underlaget ger inte någon information om exempelvis könsfördelningen bland lärarna på forskarutbildningskurser. Inte heller nämns något om ifall kurslitteraturen granskas utifrån ett jämställdhetsperspektiv eller ifall avhopp analyseras utifrån kön. Bedömargruppen efterlyser ett mer proaktivt förhållningssätt inte minst vad gäller beaktandet av jämställdhet inom forskarutbildningskurser och andra inslag i själva forskarutbildningen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs inte upp systematiskt. Resultat av uppföljningen omsätts inte i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Självvärderingen framhåller att varje doktorand övervakas noga och att väsentliga inslag i doktorandens genomförande av forskarutbildningen dokumenteras i den individuella studieplanen, men detta stämmer inte överens med den bild bedömargruppen får vid granskningen av de insända individuella studieplanerna. Flera individuella studieplaner saknar datum för fastställande och några saknar antagningsdatum eller en dokumenterad plan för handledningen. Någon individuell studieplan har inte hanterats på flera år. Nästan alla individuella studieplaner är ofullständigt ifyllda. I vissa fall är det tydligt att doktoranden befinner sig ett par år efter den planering som finns i den individuella studieplanen, men detta omnämns ändå inte i den individuella studieplanen och inte heller anges där några förslag på åtgärder. Uppföljningen förefaller i de här fallen vara mycket bristfällig; man kan tala om att reglerna för hanteringen av de individuella studieplanerna har åsidosatts. Bedömargruppen finner även att kvaliteten i vissa kommentarer i en del individuella studieplaner är högst diskutabel. Det är tydligt att den administrativa uppföljningen och hanteringen av de individuella studieplanerna är ett utvecklingsområde med yttersta prioritet.

Det finns en systematik i uppföljningen av doktorandens prestationer i form av avstämningsseminarier efter ett år, när halva forskarutbildningen är genomförd och vid slutet av forskarutbildningen samt i form av den årliga revideringen av den individuella studieplanen. En mer informell fortlöpande uppföljning sker även i samband med handledningen. Vidare sker en kontroll av doktorandens kunskaper eller färdigheter vid examination av de forskarutbildningskurser som doktoranden läser. Det framstår ändå för bedömargruppen som oklart om det genomförs kursvärderingar efter avslutade forskarutbildningskurser och om det sker någon återkoppling till relevanta intressenter, exempelvis återkoppling från doktoranderna till handledarna i samband med revideringen av den individuella studieplanen. Bedömargruppen ställer sig för övrigt frågande till om de olika examensmålen adresseras inom ramen för de individuella studieplanerna, eftersom dessa inte är särskilt utförliga på den punkten. Dessutom saknar bedömargruppen information om förekomsten av ett handledarkollegium eller motsvarande, där rutinmässig uppföljning av forskarutbildningen kan ske. Tveksamheter finns också i vilken utsträckning som den individuella doktorandens prestationer och progression följs upp i samband med handledningen. En majoritet av de insända individuella studieplanerna saknar uppgifter om färdigställda publikationer. Bedömargruppen kan konstatera att övergången till en elektronisk individuell studieplan också verkar ha medfört lägre kvalitet på uppföljningen, eftersom den är mindre detaljerad än vad den tidigare pappersversionen var. Den elektroniska individuella studieplanen erbjuder färre möjligheter att beskriva doktorandens progression än den ursprungliga versionen.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

I genomsnitt blir doktoranderna klara med sin forskarutbildning inom 4,8 år, vilket är något högre än riksgenomsnittet för forskarutbildningsämnet. Denna avvikelse är däremot inte av sådan dignitet att den föranleder några särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar i tid.

Baserat på det inskickade materialet är bedömargruppens intryck att institutionen inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt uppföljning av doktorandens prestationer och av forskarutbildningen överlag, för att upprätthålla en utbildning av god kvalitet. Bilden av verksamheten blir samtidigt en helt annan vid intervjuer med handledare och ledning. Här framstår att det finns en förtrogenhet med forskarutbildningen hos handledarna samt att det här också skymtas en insikt i vilka svårigheter som finns och hur dessa ska hanteras framöver, samt att problemen även har observerats av ledningen. Bedömargruppen anser att dessa intervjuer till viss del väger upp mycket av den administrativa underlåtenhet som tidigare har observerats i det inskickade skriftliga underlaget.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Den sammanfattande bedömningen av bedömningsområdet Utformning, genomförande och resultat är att den är tillfredsställande utan någon nämnvärd marginal. Bedömargruppens uppfattning är att det finns en del tveksamheter om säkerställandet av doktorandernas måluppfyllelse för bred kunskap och förståelse, och att detta därför är ett utvecklingsområde. Den stora frihet som förefaller finnas när det gäller doktoranders val av forskarutbildningskurser skulle kunna äventyra ett säkerställande av måluppfyllelsen för bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, exempelvis när det gäller vetenskaplig metodik.

Kunskapsformen färdighet och förmåga bedöms som tillfredsställande. Doktorandernas återkommande presentationer av egna forskningsresultat i samband med seminarier och konferenser bidrar starkt till måluppfyllelsen, och eftersom de flesta forskningsprojekt som doktorander är involverade i är nära kopplade till industrin, får doktoranderna också möjligheter att bidra till samhällsutvecklingen.

Kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt bedöms som tillfredsställande men bedömargruppen konstaterar att underlaget generellt är ganska knapphändigt när det gäller redovisningen av måluppfyllelsen inom denna kunskapsform. Det nämns att etik har lyfts fram på två workshops under de senaste två åren och att vetenskaplig redlighet och förmåga att göra forskningsetiska bedömningar ingår i en kurs i vetenskaplig metodik som är obligatorisk.

Bedömningsgrunden jämställhet bedöms inte vara tillfredsställande. Bedömargruppen efterlyser ett mer proaktivt förhållningssätt inte minst när det gäller beaktandet av jämställdhet inom forskarutbildningskurser och andra inslag i själva forskarutbildningen.

Inte heller bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling bedöms vara tillfredsställande. Kvalitetsbristerna är omfattande när det gäller hanteringen av de individuella studieplanerna, och har så varit i flera års tid. Handledarna och ledningen uppvisar ändå vid de genomförda intervjuerna både en förtrogenhet och insikt i handledning och dess genomförande, detta i kontrast till det tillhandahållna undermåliga skriftliga underlaget. Det finns också en samstämmighet mellan de olika grupper som bedömarna intervjuat om att forskarutbildningen fungerar på ett fullgott sätt.