Förutsättningar

Bedömning med motivering: Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet

Tillfredsställande

Bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetssystem säkerställer att personalens kompetens motsvarar de behov som finns inom utbildningsverksamheten. Kvalitetssystemet har en förmåga att identifiera och tydliggöra behovet av kompetens, och tillgodoser detta genom ändamålsenliga processer för rekrytering och kompetensutveckling.

Det finns en genomarbetad modell för pedagogisk meritering, inklusive en pedagogisk meritportfölj, samt en rad aktiviteter för att synliggöra och premiera pedagogisk meritering. Kvalitetssystemet hjälper till att identifiera vilken typ av kompetens som motsvarar utbildningarnas behov. Genom sitt kvalitetssystem säkerställer lärosätet att undervisande personal får möjlighet till pedagogisk och ämnesmässig kompetensutveckling. Det finns ett antal aktiviteter och resurser som säkerställer, stödjer och följer upp de behov som finns i utbildningen.

Bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetssystem säkerställer en ändamålsenlig lärandemiljö i form av infrastruktur, studentstöd och läranderesurser för studenter och doktorander. Stödfunktionerna vid universitetet involveras genomgående i kvalitetssystemet genom olika kvalitetsaktiviteter eller via råd och nätverk. Kvalitetssystemet fångar upp utvecklingsbehovet för lokaler och annan infrastruktur. Studenterna får goda möjligheter till reellt inflytande över lokalutveckling.

Bedömargruppen bedömer att kvalitetssystemets aktiviteter är ändamålsenliga och systematiska när det gäller insamlandet av information om både studenters och doktoranders studiesituation. På så sätt främjar kvalitetssystemet studenternas och doktorandernas möjligheter att följa den planerade studietiden. Det finns flera goda exempel på genomförda analyser, åtgärder och uppföljning av kvalitetssystemet.

Bedömargruppen har identifierat följande utvecklingsområden:

• Lärosätet behöver diskutera de problem med bemötandet som studenter och doktorander lyfter fram i lämpliga sammanhang.
• Lärosätet behöver utveckla den individuella utvecklingsplanen (i samband med utvecklingssamtal).
• Lärosätet behöver bättre ta tillvara studenternas och doktorandernas behov av och synpunkter på den digitala lärandemiljön.
• Lärosätet behöver säkerställa att den referensgrupp som ska finnas för varje doktorand verkligen tillsätts och är känd för doktoranden.

2.1 Lärosätet säkerställer att den undervisande personalens kompetens motsvarar utbildningsverksamhetens behov.

Uppfylld

Bedömningsgrunden anses uppfylld. Bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetssystem kan säkerställa att personalens kompetens motsvarar de behov som finns inom utbildningsverksamheten. Det gäller både kvalitetssystemets förmåga att identifiera och tydliggöra behovet av kompetens, samt att tillgodose det genom ändamålsenliga processer för rekrytering och kompetensutveckling.

Enligt lärosätets tillitsbaserade styrningsmodell identifieras kompetensbehovet på program- och institutionsnivå och lyfts uppåt i organisationen via dialoger och verksamhetsplaner och verksamhetsberättelser. Till stöd finns dels formella processer, dels strategier och policyer. Lärosätet har nyligen tagit fram en universitetsövergripande plan för kompetensförsörjningen med olika aktiviteter för att attrahera, rekrytera, introducera, utveckla och behålla kompetens. Det finns även planer på att ta fram vägledande principer för strategisk kompetensförsörjning. På så sätt skapas en positiv växelverkan mellan verksamhetens nedifrån- och upp- perspektiv samt ett strategiskt, lärosätesövergripande perspektiv.

Säkerställandet av kompetens vid anställning av lärare handlar om rekryteringsprocessen och de bestämmelser och rutiner som kringgärdar den. Både Anställningsordning för lärare och Regel för rekryteringsprocess vid anställning av lärare framstår som gedigna och väl etablerade vid lärosätet. Externa sakkunniga används vid tillsättningen av samtliga läraranställningar. Av policyerna framgår att de anställningskommittéer på respektive fakultet som bereder tillsättningen av tillsvidareanställningar av lärare och dekaner är beslutande. Undantaget gäller professorer och adjunkter, där rektorn beslutar. Lärosätet har under ett antal år haft målet att öka andelen disputerade lärare, som 2019 var 83 procent, något som positivt bidrar till forskningsanknytningen. Det faktum att rektorn måste ge dispens för att en adjunktstjänst ska tillsättas ger en tydlig signal om att man fäster stor vikt vid den vetenskapliga kompetensen i kompetensförsörjningen.

Av självvärderingen framgår att det finns en väl genomarbetad modell för pedagogisk meritering, inklusive pedagogisk meritportfölj, och en rad mekanismer för att både synliggöra och premiera pedagogisk meritering. Det faktum att det pedagogiska meriteringssystemet har två nivåer (meriterad lärare och excellent lärare) visar på utvecklingsmöjligheter för de lärare som vill satsa på pedagogisk meritering, vilket är motiverande. Dessutom finns incitament i form av löneförhöjning vid utnämning och pedagogiska priser. Under platsbesöken framkom varierade inställningar till hur effektivt det pedagogiska meriteringssystemet är för att i praktiken främja den pedagogiska kompetensutvecklingen. I vissa verksamheter fyller systemet sitt syfte att stimulera till pedagogisk meritering, i andra upplevs det som mindre ändamålsenligt. En annan möjlig brist i det pedagogiska meriteringssystemet, enligt bedömargruppen, är ett otillräckligt studentinflytande vid bedömningsprocessen. Det är Nämnden för högskolepedagogisk meritering som ansvarar för processen, och där har studenterna formell representation. Av studentinlagan framgår dock att studenterna vill ha möjlighet att lämna ett utlåtande om den sökandes undervisningsskicklighet ur ett studentperspektiv. Den frågan togs upp vid platsbesöken med både studentrepresentanterna och vice-rektorn (som är ordförande i Nämnden för högskolepedagogisk meritering). Det råder delade meningar på lärosätet om ifall någon sorts inlaga från studenterna skulle vara möjlig eller ens lämplig, men bedömargruppen anser att det krävs fortsatt diskussion för att skapa samsyn i frågan.

En viktig aspekt är hur kvalitetssystemet hjälper till att identifiera vilken typ av kompetens som motsvarar utbildningarnas behov. Här beskriver självvärderingen ett intressant exempel från medicinska fakulteten, där en bemanningsplaneringsnämnd är rådgivande inför beslut om att en rekrytering ska göras. Underlaget bygger på ett "äskande" från institutionen, dvs. ett identifierat behov från program- eller institutionsnivå. Kompetensförsörjningsfrågor tas också upp vid kvalitetsdialoger mellan fakulteten samt institution- och programråden, enligt vad som framkom på platsbesöken. Även vid inrättande av utbildningsprogram och huvudområden finns säkerställande av kompetens som en obligatorisk punkt. Intressant nog ska fakulteten inte bara visa att det finns tillräcklig ämneskompetens, utan också kompetens inom de genomsyrande perspektiven. Detta är enligt bedömargruppen ett gott exempel på hur sådana perspektiv kan levandegöras och operationaliseras i utbildningen och inte bara vara honnörsord på papper. Motsvarande kvalitetskrav kopplat till kompetensförsörjning ställs vid inrättande av forskarutbildningsämne.

Även när det gäller kompetensförsörjning är den täta dialogen mellan utbildningarna och ledningen på olika nivåer viktig. Den bilden förstärktes vid platsbesöken, där flera exempel gavs på hur frågor om kompetensförsörjning lyfts fram i olika aktiviteter i kvalitetssystemet, vilket sedan lett till att åtgärder har genomförts. Inte minst samspelet mellan program-, institutions- och fakultetsledning framstår här som avgörande. En särskild utmaning gäller de utbildningar som bemannas med personal från flera olika institutioner, där det ställs höga krav på kommunikation inom kollegiet samt mellan kollegiet och ledningen även i frågor som handlar om kompetensförsörjning. Både självvärderingen och platsbesöken lyfter fram goda exempel på att kvalitetssystemets aktiviteter understödjer den kommunikationen.

När det gäller handledarkompetens inom forskarutbildningen finns tydliga riktlinjer, till exempel genom Regler för utbildning på forskarnivå och fastställda krav på högskolepedagogisk kompetens vid utnämning till docent. Uppföljningen sker genom verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner för forskarutbildningsämnet, i avgångsenkäten för doktorander och vid de årliga uppföljningar som görs för varje doktorand.

Självvärderingen ger exempel på att institutioner gör kompetensförsörjningsplaner och att kompetensfrågan tas upp vid institutionsdialoger (gäller lärarhögskolan) samt på hur kompetensbehov som upptäckts inom kvalitetssystemets aktiviteter lett till åtgärder vid humanistiska och teknisk-naturvetenskapliga fakulteterna. Platsbesöken bekräftade en väl fungerande integration mellan kvalitetssystemet och kompetensförsörjningsplaneringen.

Studentinlagan beskriver att problem med bemötande är vanliga, och att kompetensutveckling behövs. Efter att ha lyft fram frågan om bemötande vid platsbesöken kan bedömargruppen konstatera att det finns olika uppfattningar om detta och att det är svårt att dra några generella slutsatser. Bedömargruppen anser att lärosätet bör diskutera frågan vidare med studenter och doktorander i lämpliga sammanhang.

2.2 Lärosätet säkerställer att de tillhandahåller en främjande miljö som ger undervisande personal möjlighet att utveckla såväl sin pedagogiska kompetens som sin ämneskompetens, samt förutsättningar att bedriva sitt arbete på ett effektivt sätt.

Uppfylld

Bedömningsgrunden anses uppfylld. Bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetssystem säkerställer att undervisande personal får möjlighet till pedagogisk och ämnesmässig kompetensutveckling. Till detta bidrar att Enheten för universitetspedagogisk kompetensutvecklings har en viktig roll i kvalitetssystemet, att både lärarna och ledningen lyfter fram betydelsen av en tät och nära kommunikation, samt att arbetsklimatet präglas av dialog och samarbete. Detta är ett prioriterat område i den universitetsövergripande handlingsplanen för kompetensförsörjning som fastställdes 2020.

Umeå universitet är HRS4R-certifierat, vilket innebär att universitets processer för rekrytering, kompetensutveckling och säkerställandet av en främjande arbetsmiljö har genomgått en särskild kvalitetssäkring enligt EU:s Charter & Code för rekrytering av forskare. I samband med detta planeras enligt självvärderingen ytterligare översyn av lärosätets kompetensutvecklingspolicy, bland annat för att ge utvecklingssamtalen ett tydligare karriärutvecklingsfokus.

En viktig resurs för den högskolepedagogiska kompetensutvecklingen är Enheten för universitetspedagogisk och lärandestöd (UPL), enligt självvärderingen och platsbesöken. UPL har ett brett utbud av kurser och seminarier, inklusive handledarutbildning för forskarhandledare. Det finns ett antal mekanismer som säkrar att UPL:s verksamhet stödjer de behov som finns i utbildningen, t.ex. att UPL representeras i Utbildningsstrategiska rådet (USR), att det finns en rådgivande grupp med dekaner, studenter och överbibliotekarier samt att studenter medverkar i högskolepedagogiska kurser. Ytterligare styrkor är enligt bedömargruppen att majoriteten av de undervisande lärarna på UPL är lektorer inom olika ämnen, och att det bedrivs forskning vid enheten. Förmågan att erbjuda skräddarsydda kurser och andra insatser framstår som god och kurserna uppges vara välfyllda, vilket visar på en fungerande integration av UPL:s uppdrag och kärnverksamheten. Av självvärderingen framgår också exempel på andra former av stöd för pedagogiskt utvecklingsarbete, till exempel särskilda utlysningar av olika former av projektmedel. Högskolepedagogisk utbildning erbjuds även löpande till doktorander. Detta följs upp i medarbetarsamtal och vid uppföljning av den individuella studieplanen.

Enligt arbetstidsavtalet har all undervisande personal tid för kompetensutveckling inom ramen för sin anställning (20 procent för lektorer och 10 procent för adjunkter). Möjligheten att i praktiken använda tiden till kompetensutveckling avgörs dock av hur övriga arbetsuppgifter är resurssatta. Här signalerar studentinlagan att bemanningen är "stram", vilket kan påverka lärarnas faktiska utrymme för kompetensutveckling. Samtidigt visar den senaste medarbetarundersökningen att 71 procent av lärarna att de har mycket goda möjligheter till lärande och utveckling. Vid platsbesöken framgick att lärarna generellt uppfattar att de verkliga möjligheterna till kompetensutveckling är goda. I självvärderingen anges den systematiska uppföljningen av lärarnas kompetensutvecklingstid som ett utvecklingsområde. Det är bland annat baserat på att bara 21 procent av lärarna som besvarat medarbetarenkäten uppger att de haft ett utvecklingssamtal som resulterat i en skriftlig individuell utvecklingsplan. Vid platsbesöken framkom dock genomgående att individuella utvecklingsplaner upprättas relativt rutinmässigt och att de används för att säkra kompetensutvecklingen.

Bedömargruppen anser att även om det finns variationer och därmed behov av förbättringsinsatser, så är arbetet med att säkerställa en systematisk uppföljning av kompetensutvecklingstiden på god väg vid lärosätet.

En främjande miljö kännetecknas av ett gott samarbetsklimat och en god arbetsmiljö. Även om dessa aspekter inte lyfts fram uttryckligen i självvärderingen, är det bedömargruppens uppfattning att lärosätet stärker arbetsmiljön för lärarna genom att sätta tillit och dialog i centrum för kvalitetsarbetet. Vid platsbesöken framkom tydligt att både lärarna och ledningen lyfter fram betydelsen av en tät och nära kommunikation, samt att arbetsklimatet präglas av dialog och samarbete. Vid ett stort lärosäte finns naturligtvis stora variationer i hur väl samarbetet fungerar i olika grupper, men bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetsarbete skapar goda förutsättningar för en välfungerande, främjande miljö.

2.3 Lärosätet säkerställer att infrastruktur, studentstöd och läranderesurser är ändamålsenliga för studenternas och doktorandernas lärande och att dessa används på ett effektivt sätt.

Uppfylld

Bedömningsgrunden anses uppfylld. Bedömargruppen anser att lärosätet genom sitt kvalitetssystem säkerställer en ändamålsenlig lärandemiljö i form av infrastruktur, studentstöd och läranderesurser för studenter och doktorander. Detta sker bland annat genom att stödfunktioner är involverade och att enheterna har ett nära samarbete. I införandet av en gemensam lärplattform är det viktigt att både studenter och lärare involveras i implementeringen av denna.

Frågor om infrastruktur, studentstöd och läranderesurser behandlas inom kvalitetssystemet, t.ex. genom att specificeras i styrdokument som gäller inrättande av utbildningsprogram/huvudområde respektive forskarutbildningsämne. Även inom de externa utbildningsutvärderingarna kan dylika frågor lyftas. Utvärdering av stödfunktionerna sker huvudsakligen genom enkäter.

Platsbesöken och självvärderingen visar att stödfunktionerna vid universitetet involveras genomgående i kvalitetssystemet genom olika kvalitetsaktiviteter eller råd och nätverk. Detta är enligt bedömargruppen en viktig framgångsfaktor när det gäller att resurssätta och tillgängliggöra stöd för studenternas lärande på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. I studentstödet ingår Universitetsbiblioteket (UB), Studieverkstaden, studievägledning och studenthälsa. Enheterna förefaller ha ett nära samarbete, vilket underlättar ett studentcentrerat perspektiv där studentens behov sätts i centrum snarare än var frågorna hör hemma vid olika enheter. Studentinlagan lyfter dock att Studieverkstaden är underdimensionerad och att det finns ytterligare behov av stödresurser, särskilt inom det naturvetenskapliga och tekniska området. Vid platsbesöken framkom även att det finns viss variation i hur väl studenter känner till vilka stödresurser som finns. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att beakta den frågan i de dialoger och andra kontaktytor som finns i kvalitetssystemet.

Av underlagen framgår att kvalitetssystemet fångar upp utvecklingsbehov kopplat till lokaler och studenterna får goda möjligheter till verkligt inflytande över lokalutvecklingen. När det gäller de fysiska lärmiljöerna framgår av självvärderingen att lärosätet har gjort en satsning på interaktiva miljöer. Det är positivt att man knutit både faciliterande resurser och forskningsbaserad utvärdering till de miljöerna. Av platsbesöket framgick att det råder delade meningar om hur effektivt miljöerna används. Den digitala infrastrukturen framstår som tillfredsställande även om studentinlagan beskriver ett problem med att inaktuella kursplaner och information gör det svårt att hitta relevant information på webbplatsen. En styrka är att UPL har ansvaret för plattformar för e-lärande, vilket gör att det finns en uttalad koppling mellan den pedagogiska utvecklingen och it-infrastrukturen. Samtidigt anser bedömargruppen att lärosätet bättre behöver ta tillvara studenternas behov av och synpunkter på den digitala lärandemiljön. I både studentinlagan och vid platsbesöken framkom att studenterna upplever att det är svårt att hitta information på webbplatsen och att det finns många digitala kommunikationskanaler, vilket kan vara förvirrande. Det finns en önskan hos studenterna om ett mer standardiserat sätt att förmedla information. För närvarande används tre olika lärplattformar, vilket gör den digitala miljön mer svåröverskådligt och mindre tillgänglig. Införandet av en gemensam plattform pågår, och bedömargruppen anser att det är viktigt att både studenter och lärare involveras i arbetet.

2.4 Lärosätet säkerställer, genom rutiner och processer, att studenter och doktorander ges goda förutsättningar att genomföra utbildningen inom planerad studietid.

Uppfylld

Bedömningsgrunden anses uppfylld. Kvalitetssystemets aktiviteter är ändamålsenliga och systematiska när det gäller att samla in information om både studenternas och doktorandernas studiesituation, vilket är en förutsättning för att lärosätet ska kunna främja möjligheterna att följa den planerade studietiden.

Genom olika studentundersökningar men också studentkårsskrivelsen och utbildningsprogrammens verksamhetsberättelser samlas relevant information in. Det finns enligt självvärderingen exempel från lärarhögskolan och medicinska fakulteten som gjort avhoppsanalyser för att få en djupare förståelse av statistiska uppgifter om avhopp och därmed kunna genomföra lämpliga åtgärder. Vid platsbesöken framkom att det även att andra fakulteter bedriver ett aktivt arbete med analyser av avhopp och genomströmning, ofta på programnivå. Detta ser olika ut på olika utbildningar, liksom de åtgärder som genomförs. Även om arbetssätten skiljer sig åt mellan olika delar av lärosätet anser bedömargruppen att det finns en medvetenhet om varför studenter väljer att inte fortsätta sin utbildning, eller har svårt att klara sina studier, som möjliggör ett systematiskt förbättringsarbete.

Den lokala studievägledningens roll lyfts också fram i självvärderingen, liksom betydelsen av att studenter tidigt informeras om sin utbildning och får en bra introduktion till högre studier. Detta säkerställs bland annat genom introduktionsföreläsningar för alla studenter och ett introduktionsprogram för internationella studenter som erbjuds av International Office. Det finns en lärosätesgemensam handläggningsordning för studievägledning som säkerställer likvärdigheten i den lokala studievägledningen.

Inom forskarutbildningen är den individuella studieplanen (ISP) ett centralt redskap för att planera och följa upp doktorandstudierna inklusive förutsättningarna för att genomföra forskarutbildningen inom planerad tid. För att den individuella studieplanen ska vara ett välfungerande verktyg krävs ett levande arbete med den, och i självvärderingen lyfts ett mycket gott exempel på gemensamt ansvarstagande fram i form av den referensgrupp som finns för varje doktorand och som följer upp den individuella studieplanen varje år. Gruppens sammansättning möjliggör ett helhetsperspektiv på doktorandens situation som både anställd och studerande, som ofta kan vara svårt att få till. Om referensgruppen fungerar kan den vara ett mycket viktigt stöd till både doktorand och handledare. Vid platsbesöken fick dock bedömargruppen intrycket att det inte är allmänt känt bland doktoranderna hur referensgruppen fungerar i praktiken, och bedömargruppen anser därför att informationen om referensgruppen arbete behöver förbättras.

Det är välkänt att arbetssituationen för doktorander kan vara stressig, och lärosätet har enligt självvärderingen genomfört olika strukturella åtgärder för att avhjälpa detta. Man har bland annat genomfört ett utvecklingsprogram för doktorander och satsat på forskarskolor för att skapa en större kritisk massa i små miljöer där doktorander ofta är mer utsatta.