Utformning, genomförande och resultat

Bedömning med motivering: Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet

Tillfredsställande

Lärosätets kvalitetssystem omfattar många olika aktiviteter där informationen förmedlas på ett bra sätt mellan kurser, program, fakulteter och universitetsledning. Det är positivt att det rutinmässiga analysarbetet är inriktat mot programmen.

Bedömargruppen konstaterar att universitetet har goda rutiner för kvalitetssäkringen som utgår från behovet av hög och lämplig kompetens. Det gäller både verksamhetens forskning och generella akademiska nivå, liksom satsningen på pedagogiskt utvecklingsarbete med studentaktiv inlärning som mål. De flesta fakulteter och program har en fungerande utvecklingscykel, med utvärdering, identifiering av förbättringsområden, genomförande av åtgärder och utvärdering av åtgärdernas effektivitet. Införandet av matrisverktyg har lett till förbättringsåtgärder i många program under senare år. Lärosätet har utvecklat en kultur för rapportering och kontroll som är mindre byråkratisk, men som ändå tar tillvara information i alla led och från år till år.

Den tillitsbaserade styrmodellen är samtidigt inte helt robust, eftersom den kan vara sårbar för underrapportering och svag uppföljning med risk för att identifierade behov av förbättring inte får den uppföljning som krävs. Även om bedömargruppen uppfattar att kvalitetsutvecklingscykeln i huvudsak fungerar väl, bör ledningen alltid vara uppmärksam på systemets sårbarhet. En tillitsbaserad modell är helt beroende av att en god kvalitetskultur genomsyrar hela organisationen.

En annan möjlig kritisk punkt kan vara kvaliteten och pålitligheten i basinformationen som kommer från kursvärderingarna. Det finns kritik från studentkårerna bland annat mot kursvärderingarnas inriktning och att synpunkter inte tas på allvar.

Sammantaget förtjänar lärosätet beröm för att ha genomfört sitt kvalitetsarbete i utbildningsverksamheten på ett sätt som i hög grad är baserat på förtroende och är relativt lite byråkratiskt. I det stora hela fick bedömargruppen intrycket att de anställda deltar engagerat i kvalitetsarbetet. Bred medverkan och stöd från studenterna och lärarna stimulerar till ett kvalitetsutvecklande arbete.

Utvecklingsområden:

• Lärosätet bör utveckla ett mer robust och samlat upplägg för kursutvärderingar, gärna i kombination med ett utvidgat bruk av formativa och kvalitativa metoder, till exempel fokusgrupper.
• Lärosätet bör utveckla ett gemensamt stöd för skriftlig rapportering och registrering av åtgärdsbeslut på programnivå. Det kan genomföras försiktigt, för att inte bryta med den etablerade förtroendebaserade och obyråkratiska kulturen.
• Lärosätet bör göra sin kommunikation av resultaten från kvalitetsarbetet mer transparent och översiktlig, så att det lättare går att hitta informationen på webbplatsen och bredare grupper nås av informationen.
• Lärosätet bör stärka systemet för kollektivt stöd till doktoranderna, till exempel genom handledarforum.
• Lärosätet bör fortsätta sitt arbete med att införa mer studentaktiva inlärningsmetoder.

3.1 Lärosätet har en tydlig ansvarsfördelning samt ändamålsenliga rutiner och processer för utformning, utveckling, inrättande samt nedläggning av utbildningar.

Uppfylld

Bedömningsgrunden är uppfylld. Lärosätet har enligt självvärderingen och annan dokumentation utvecklat en omfattande process för inrättande av nya utbildningar samt nedläggning av utbildningar. Här bidrar flera interna insatser, och insatser för externa intressenter där det är relevant, i en fastlagd ordning och med tydlig ansvarsfördelning.

Processerna för utformning, utveckling, inrättande samt nedläggning följer enligt självvärderingen styrdokument med kravspecifikationer för grundnivå, avancerad nivå och doktorandnivå. Processen avslutas med ett beslut av rektorn. Av platsbesöket framgår att ledningen lägger stor vikt vid de utbildningsstrategiska rådens medverkan i processen. Dekanerna hänvisar till rutiner på fakultetsnivå som gör analyser av kompetensstatus utifrån den aktuella utbildningens behov. Inrättandet av nya utbildningar tar lång tid och processen förefaller vara grundlig. Även de mellanchefer och lärare som intervjuades vid platsbesöken menar att processerna är bra. Bedömargruppen anser att både ansvarsfördelning, robusthet och ändamålsenlighet av processen för inrättande är goda.

När det gäller utvärdering, kvalitetssäkring och utveckling av befintliga utbildningar beskriver lärosätet i Kvalitetssystem för utbildning nio olika aktiviteter och processer som bidrar till det. Där ingår bland annat återkommande kurs- och programutvärderingar, som är kopplade till årliga verksamhetsberättelser. Kopplingen mot kvalitetssystemet utvärderas vart tredje år. Vart sjätte år görs en samlad utvärdering av verksamhetsberättelserna på fakultetsnivå i den kollegiala granskningen. Sammantaget framstår dessa aktiviteter som sammanhängande, heltäckande och ändamålsenliga, och ansvaret för genomförandet är logiskt fördelat mellan fakulteterna (dekanerna), institutionerna (prefekterna), programmen (programansvariga) och kurserna (de kursansvariga). Den högsta ledningen genomför kvalitetsdialoger med fakulteterna en gång per termin, där även analyser av avhopp ingår. Dialogerna är en viktig utgångspunkt för den årliga kvalitetsrapporten till ledningen. Vid platsbesöken gav både ledningen och dekanerna uttryck för en hög grad av tillfredsställelse med hur dialogerna fungerar.

Det framstår för bedömargruppen som att programråden och de programansvariga har en något otydlig funktion, eftersom de inte har beslutsrätt. Bedömargruppen har ändå sett att de har en nyckelroll genom att de för en systematisk kvalitetsdialog med fakultetsledningen, och den bilden stärktes under platsbesöken. Den direkta kopplingen mellan program och fakulteter gör att ledningen och själva utbildningsverksamheten har nära kontakt med varandra. Flera av de intervjuade lyfte fram att den här direkta kontakten har ett särskilt stort värde, särskilt i lärarutbildningen där många institutioner och fakulteter är inblandade. Prefekterna har en underordnad roll i själva kvalitetsdialogerna, men institutionerna är självskrivna som administrativa "ägare" av de insatser som är förutsättningen för utbildningen (lärarresurser och ekonomiska medel). Bedömargruppen anser att lärosätet bör vara medvetet om att det kan finnas risker när ansvar för kvalitet inte är sammankopplat med ansvar för resurser.

Bedömargruppen har undersökt om lärosätets relativt nya tillits- och dialogbaserade modell för information, beslut och uppföljning är tillräckligt robust för att hela cykeln för kvalitetssäkring blir effektiv. Nästan samtliga som bedömargruppen har intervjuat under platsbesöket – chefer, lärare och studenter – uttryckte ett tydligt stöd för modellen med dess "horisontella och involverande" kultur, som flera uttryckte det. Bedömargruppen konstaterar att information om utvärderingar och granskningar tas på allvar samt analyseras och diskuteras i olika dialogforum, samt att beslut om förbättringar och utveckling genomförs och följs upp varje år. De intervjuade lärarna menar att de nu är mer involverade i beslutsprocesserna, medan cheferna menar att mindre byråkrati och mindre styrning utifrån nyckeltal gör kvalitetsarbetet mer träffande. Både lärare och chefer menar att förändringen av kvalitetssystemet har lett till att kvalitetsarbetet har blivit "mer konkret", som en lärare uttryckte det, och att kontakten med och stödet till studenterna har blivit bättre. Bedömargruppen vill ändå lyfta fram att ett så förtroendebaserat system kan vara sårbart, och att det krävs kontinuerlig uppmärksamhet och uppföljning genom hela organisationen för att systemet över tid inte ska förfalla till att bli till intet förpliktigande.

Grunden i det systematiska kvalitetsarbetet är kursutvärderingarna. Platsbesöken visar att det finns skillnader i hur kursutvärderingarna genomförs. Programledarna menar att ett lågt deltagande från studenterna är ett problem, men bedömargruppen fick också exempel på att ett visst informationsarbete har lett till en svarsandel på 60–70 procent. Det är inte heller tydligt hur effektiva utvärderingarna är. Flera av de intervjuade studentgrupperna saknar återkoppling och uppföljning, och hade gärna sett en mer formativ utvärderingsmetod under kursens gång. Andra grupper var mer positiva, inte minst eftersom man utgick från de utvärderingar som tidigare grupper på kursen hade gjort. De flesta lärare var nöjda och påpekade att det alltid görs sammanställningar och analyser av studenternas svar, som i sin tur läggs fram för programledningen och programråden. Bedömargruppen fann flera exempel på kursutvärderingar som är särskilt positiva, där man kombinerar frågor med forum, och studenter och lärare tillsammans diskuterar kvalitetsfrågor med utgångspunkt i det som kommit fram av svaren.

Det samlade intrycket av kursutvärderingarna utifrån underlagen är att det finns en stor variation både i genomförande och återkoppling. Lärosätet bör ta ett stramare grepp om de grundläggande rutinerna, till exempel med mer standardiserade frågor och fler diskursiva metoder.

Även när det gäller doktoranderna bör lärosätet stärka det uppföljande arbetet. Förutom det sedvanliga stödet som en handledare ger en doktorand, kan det kollektiva stödet och möjligheten till delaktighet förbättras. Doktoranderna framförde i intervjuerna att de saknar ett handledarforum, och att den referensgrupp som utses för varje doktorand ofta upplevs frånvarande.

3.2 Lärosätet säkerställer att dess utbildningar utformas och genomförs på ett sätt som uppmuntrar studenterna till att ta en aktiv roll i lärandeprocesserna, vilket också återspeglas i examinationen.

Uppfylld

Bedömningsgrunden är uppfylld. Den samlade bilden som bedömargruppen har fått är att lärosätet är ganska typiskt när det gäller att främja ett studentaktivt lärande. Lärosätet säkerställer att studenterna tar en aktiv del i lärandeprocesserna, bland annat genom att det vid de kollegiala granskningarna läggs särskild vikt vid studentaktiva metoder. Det är stor variation mellan olika program, men lärosätets medvetna principer och kvalitetsarbete leder till en tydlig utveckling i riktning mot en mer aktiv studentmedverkan.

Lärosätet har ambitiösa krav på lärarnas pedagogiska kompetens, vilket bland annat framgår av kraven vid anställning av nya lärare och forskare. Bland kraven finns variation av undervisningen och metoder för studentaktiv inlärning. De kollegiala granskningarna lägger vikt vid att undersöka hur undervisningen fungerar i verkligheten, med särskilt fokus på studentaktiva metoder. Vid platsbesöken framgick att de utbildningsstrategiska råden också visade att lärosätet på strategiska nivåer arbetar aktivt med att främja varierade och studentaktiva arbetsmetoder. En viktig del i det arbetet är UPL. Av självvärderingen framgår att enheten erbjuder en rad kurser i universitetspedagogik.

Enligt resultaten från studiebarometern känner en överväldigande majoritet (89 procent) av studenterna sig engagerade i undervisningen. Ändå är representanter för studentkårerna kritiska. De positiva svaren i studiebarometern kan förklaras med hur frågorna är ställda och med låg svarsprocent. Representanter för studentkårerna framför i studentinlagan och intervjuerna att mycket av undervisningen är traditionell, och att det finns en utbredd motvilja mot studentaktiva metoder bland lärarna. Detta sätter de samman med en utbredd misstro mot studenternas förmåga att ta ansvar för sin utbildning.

Intervjuer med lärare och studenter nyanserade bilden. För det första blev det tydligt att det finns stora skillnader mellan fakulteterna. Och även om bedömargruppen också hörde berättelser från studenter som delar studentkårens åsikter, var de flesta av de intervjuade studenterna nöjda med undervisningen och hur lärarna bjuder in dem till aktivt deltagande och inflytande i lärprocesserna. Det kom naturligt tydligast till uttryck i utbildningar med mycket praktisk aktivitet, som medicin och arkitektur, men också studenter och lärare i humanistiska och beteendevetenskapliga ämnen berättade om variation i undervisningsmetoderna.

Av underlagen får bedömargruppen inte någon fullständig bild av hur de varierade och studentaktiva inlärningsmetoderna också reflekteras i examinationer av lärosätets många program och kurser. Men den systematiska användningen av målmatriser och konstruktiv länkning (dvs. att skapa samband mellan kursmål, inlärningsmetoder och examensformer) i programmen antyder att lärarna i huvudsak är medvetna om att det måste vara ett samspel mellan mål, undervisningsmetoder och examination.

3.3 Lärosätet säkerställer ett nära samband mellan forskning och utbildning i verksamheten.

Uppfylld

Bedömningsgrunden är uppfylld. Lärosätet lyfter i sin vision fram att forskning och utbildning stärker varandra ömsesidigt, och att de ämneskunniga som bedriver forskning och de som bedriver utbildning i största möjliga utsträckning är samma personer. Vidare har forskningsanknytning en betydande plats i de centrala processerna för kvalitetssystemet.

Självvärderingen beskriver att en särskild satsning sedan 2006 har bidragit till att öka andelen forskningskompetenta lärare. Lärosätet tar tillvara forskningskompetens vid nya anställningar och vid inrättande av nya utbildningar, och adjunkter anställs endast undantagsvis. Vid inrättande av program undersöker man om det finns nödvändig forskningskompetens och att forskningsprofilen stämmer överens med utbildningsprofilen. Överlag får personalen tid och möjlighet i sina arbetsavtal till att arbeta med forsknings- och utvecklingsprojekt. En annan åtgärd är att UPL ger lärarna ett upplägg för att driva Scholarship of Teaching and Learning, där de kan forska på sin egen undervisning.

Temat forskningsanknytning har en betydande plats i kvalitetssystemet och tas upp systematiskt i samband med kursutvärderingar, programvärderingar och utbildningsvärderingar genom kollegial extern granskning. I utbildningens verksamhetsberättelse och verksamhetsplan ska forskningsanknytningen analyseras. Självvärderingen ger exempel på hur olika utbildningars forskningsanknytning har lyfts fram som ett resultat av kvalitetsarbetet. Bedömargruppen anser att det finns anledning att anta att lärosätet har en genomgående hög forskningskompetens och genomför åtgärder för att säkerställa att utbildningen har forskningsanknytning.

Forskningsanknytningen i utbildningen innebär också att studiernas innehåll utgår från det aktuella kunskapsläget samt att studenterna får insikt och träning i att använda vetenskapliga arbetsmetoder. Under idealiska förhållanden bör de också få kontakt med aktuell forskning som institutionens lärare bedriver. Lärosätets ledning gav vid platsbesöket uttryck för att detta genomgående stämmer för de flesta program, även om själva kontakten med verkligt forskningsarbete är att lättare att åstadkomma i vissa program än i andra.

3.4 Lärosätet säkerställer att dess utbildningar utformas och genomförs med tydlig koppling mellan nationella och lokala mål, lärandeaktiviteter och examinationer.

Uppfylld

Bedömningsgrunden är uppfylld. Lärosätet säkerställer kopplingen mellan nationella och lokala mål, lärandeaktiviteter och examinationer genom att styrdokument vid inrättande av utbildningar och i det löpande kvalitetsarbetet kopplar ihop lokala mål med nationella mål. Lärosätet uppmanar också medarbetarna till att göra dessa kopplingar och ser till att de flesta utbildningar använder målmatriser.

Universitetet har enligt självvärderingen utvecklat olika styrdokument med syftet att reglera utbildningens innehåll och måluppfyllelse i samspel med nationella och lokala krav (Lokal examensordning, Regler för utbildningsplaner på grundnivå och avancerad nivå och Regler for kursplaner och litteraturlistor på grundnivå och avancerad nivå). Dokumenten, som används både vid inrättade av nya utbildningar och i det löpande kvalitetsarbetet, kopplar de lokala kraven om erfarenhetsutbyte till nationella examensmål, som de uttrycks i det nationella kvalifikationsramverket. Den kompetens som studenterna behöver ha i slutet av sina studier ska då stämma överens med nationella krav och de särskilda krav som lärosätet eventuellt fastställer lokalt.

En genomgående princip, enligt självvärderingen, när man utvecklar kursplaner och utbildningsplaner är så kallad konstruktiv länkning, där man försöker etablera ett tydligt samband mellan kursmål samt de inlärningsmetoder och examensformer som används, och där man också beskriver studenternas progression. Lärosätet satsar på att lära medarbetarna använda dessa länkningar, bland annat genom kurser som UPL anordnar. Bedömargruppen anser att de flesta utbildningar säkerställer att man uppfyller både nationella och lokala krav genom bruket av målmatriser, även för doktorander som får en individuell målmatris i sin studieplan. Matriserna kopplas samman med Verksamhetsberättelse och Verksamhetsplan, och kommer på så sätt in i den ordinarie linjeorganisationen. Matriserna är också underlag för Utbildningsutvärdering genom kollegial extern granskning. Både ledningen och lärarna ger uttryck för att lärarna har utvecklat sin metodiska kompetens på området.

Vid enstaka programvärderingar och utbildningsvärderingar under de senaste åren har kopplingen mellan mål, metoder och synliggörandet av progression i programmet ofta visat sig vara svag. Det gäller bland annat flera program vid humanistiska fakulteten, förskollärarprogrammet, vissa ingenjörsprogram och program vid samhällsvetenskapliga fakulteten. Det framgår av självvärderingen och genom intervjuer med ledningen och lärarna att erfarenheter från de här utvärderingarna har lett till ett systematiskt arbete med att förbättra programbeskrivningar och utveckla en mer målinriktad och sammanhängande undervisning. Bland annat hänvisade lärarna i biomedicin till en uppföljning av en extern granskning 2018 som ledde till bättre planeringsdokument och ett förändrat upplägg för undervisningen under den första terminen samt därmed till färre avhopp.

3.5 Utifrån kontinuerliga uppföljningar och regelbundna granskningar vidtar lärosätet de åtgärder som krävs för att förbättra och utveckla utbildningarna.

Uppfylld

Bedömningsgrunden är uppfylld. Lärosätet genomför de åtgärder som krävs genom programvärderingarna, verksamhetsberättelsen och verksamhetsplanen.

Av självvärderingen framgår att kvalitetssystemet vid lärosätet är decentraliserat med tyngdpunkt på programnivån. Löpande basinformation kommer "underifrån" i verksamheten, från kursutvärderingarna, som genomförs varje år och sammanställs, kopplas till studentenkäter och analyseras i programvärderingar. Programvärderingarna är i sin tur ett viktigt underlag för programmens verksamhetsberättelse och verksamhetsplan. Verksamhetsberättelsen består av rapporter om kvalitetsarbetet i programmen som genomförs varje år. Ledningen och lärarna i programmen har därmed en huvudroll när det gäller att bestämma vilka förbättringsåtgärder som bör genomföras. Forskarutbildningen har relativt nyligen infört verksamhetsberättelser.

Med maximalt 6 års mellanrum utvärderas varje program vid en extern kollegial granskning. Då är verksamhetsberättelserna som genomförs varje år ett viktigt underlag tillsammans med interna rapporter, planer och examensbeskrivningar. Granskningen är inriktad på programmens innehåll och ska identifiera både styrkor och utvecklingsbehov. Självvärderingen ger exempel på att utvecklingsområden har identifierats vid granskningarna och har lett till förbättringsåtgärder. Det bekräftades av lärarna och vissa programansvariga.

På samma sätt som det finns en koppling mellan kurs- och programnivån, finns det enligt självvärderingen en koppling mellan program-/fakultetsnivån och den översta ledningsnivån genom kvalitetsdialoger och utarbetandet av en årlig kvalitetsrapport till styrelsen. Med några års mellanrum ska dessutom varje fakultet genomgå en fakultetsgranskning. Den ska vara "baserad på kollegiala synpunkter och rekommendationer" enligt självvärderingen, med fokus på lärande, utveckling och betoning av goda exempel samt mindre på kontroll och redovisning av tillfredsställande kvalitet. Den typen av granskning samspelar bra med lärosätets allmänna kvalitetssäkringspolicy och är inriktad mot förbättringar.

Bedömargruppen anser att ett positivt drag i kvalitetssäkringssystemet är att det omfattar så många aktiviteter och att det är uppbyggt som en "pyramid", där informationen förs vidare från kurserna upp till programnivå och fakultet. Det är också positivt att det viktigaste analysarbetet vänder sig mot programmen. Programmen är lärosätets "erbjudande" till studenterna, och förbättringsarbetet ska därför ha sin tyngdpunkt där. Införandet av matrisverktyg har lett till förbättringsåtgärder i många program under de senaste åren. Det är också bedömargruppens uppfattning att det finns en kvalitetskultur vid lärosätet som är inriktad mot kontinuerlig kvalitetsutveckling av utbildningsprogrammen. Intervjuer med fakultets- och programledning samt lärare visade tydligt att de flesta fakultet och program har en fungerande utvecklingscykel, med utvärderingar, identifiering av förbättringspunkter, genomförande av åtgärder och utvärdering av åtgärdernas effektivitet. Trots det kan program och kurser utvecklas genom små förbättringssteg år från år utan stora och krävande reformer. Lärosätet har infört en kultur för rapportering och kontroll som är mindre byråkratisk samtidigt som man har tagit tillvara kritisk information i olika led från år till år.

Av de samlade underlagen framgår att kopplingen mellan programmen och de översta beslutsnivåerna inte är utpräglat stark. Det framstår som en logisk konsekvens av den valda profilen, med decentralisering, tillit och dialog som viktiga kännetecken. Detta skulle kunna vara en möjlig svaghet, där den högsta ledningen kan tappa kontrollen över kvalitetsutvecklingen. Bedömargruppen fick på platsbesöket ändå en beskrivning av hur det överordnade ansvaret för kvalitetsutvecklingen tas tillvara genom systematisk dialogkontakt med fakulteter och institutioner samt i de strategiska råden för utbildning.

En annan kritisk punkt i cykeln för kvalitetsutveckling kan vara kvaliteten och pålitligheten i basinformationen som kommer från kursutvärderingarna. Studentkårerna uttrycker genom studentinlagan och intervjuerna kritik mot hur kvalitetsarbetet fungerar på kursnivå: De anser att frågorna vid kursutvärderingarna inte är tillräckligt vinklade mot pedagogiska förhållanden och lärarnas undervisning, samt att studenternas synpunkter genomgående betraktas som "okvalificerade". Detta menar de leder till en ofullständig återkoppling och liten vilja bland lärarna att genomföra förbättringsförslag som studenterna menar är viktiga. Intervjuer med lärare och studenter bekräftade det intrycket vid några tillfällen, medan andra däremot var nöjda med hur kurserna varje år granskas med inriktning mot förbättringar och återkoppling till studenterna.

3.6 Lärosätet säkerställer att granskningsresultat publiceras och att åtgärder som planeras eller genomförs för att förbättra och utveckla utbildningarna kommuniceras på ett ändamålsenligt sätt med relevanta intressenter.

Inte uppfylld

Bedömningsgrunden är inte uppfylld. Det finns en kommunikation av granskningsresultat till interna och externa intressenter, framför allt via universitetets webbplats. Däremot kan tillgängliggörandet av resultaten på webbplatsen förbättras. Det handlar bland annat om att göra olika dokument och exempelvis resultat från kursutvärderingar mer tillgängliga. Kretsen av personer som får information om kvalitetssystemet bör också breddas. Genomförandet av kursvärderingar och återkopplingen till studenterna av tidigare kursvärderingar är också ett viktigt förbättringsområde.

Självvärderingen beskriver en mängd aktiviteter för kommunikation av granskningsresultat och planerade åtgärder. Rapporter från externa granskningar läggs ut på webbplatsen i sin helhet. För de olika interna kvalitetsaktiviteterna har relevanta målgrupper identifierats och kommunikationen har anpassats efter dem. Det finns en egen webbplats för kvalitetsarbetet som enligt självvärderingen samlar granskningsresultat och rapporter, och som länkar vidare till fakulteternas kvalitetsarbete. Bedömargruppen menar dock att det är svårt att hitta faktiska resultat och rapporter på webbplatsen, inte minst för de externa intressenterna eller allmänheten. En stor del av rapporterna och de skriftliga anteckningarna kräver inloggning och kan vara svåra att hitta.

Studentinlagan visar också att det finns problem med att hitta på lärosätets webbplats. Studentkårerna har efterfrågat en gemensam plattform för kursutvärderingar för att underlätta för studenter som vill hitta resultat för just sin utbildning. Självvärderingen anger också som ett utvecklingsområde just publicering av kursutvärderingar som i dag inte tillgängliggörs på ett adekvat sätt. Även verksamhetsberättelserna skulle kunna göras lättare tillgängliga på ett systematiskt sätt. Bedömargruppen delar den uppfattningen. Det finns problem med hur lärosätet kommunicerar med studenterna på olika kurser och program, vilket oftast sker via lärplattformar. Bedömargruppen kan konstatera att det finns förbättringsbehov av både genomförandet av kursvärderingar och återkopplingen till studenterna av tidigare kursvärderingar.

Självvärderingen och platsbesöken visar att lärosätet har en i huvudsak tillfredsställande kommunikation när det gäller återkoppling och information om kvalitet och kvalitetsarbete direkt till de olika grupperna och intressenterna som har deltagit i de olika processerna. Representanter för studentkårerna menar dock att det finns brister även här, varför det ändå kan finnas sätt som kommunikationen kan förbättras på. Den särskilda anpassningen av informationen till avgränsade grupper vid lärosätet kan tyda på att lärosätet gör en alltför snäv tolkning av uttrycket "relevanta intressenter". Bedömargruppen påpekar att det finns bredare grupper vid lärosätet – och i viss utsträckning även i samhället utanför – som har ett relevant intresse av att se resultaten av kvalitetsutvärderingarna. Det är dessutom värt att notera att kommunikationen ofta sker i redigerad form som kortfattade e-brev, meddelande eller muntliga genomgångar. När information om resultat av granskningar och enkäter inte ges i sin fullständiga form, utan "silas" innan den kommuniceras, kan det bidra till att undergräva tilliten för att kommunikationen är "uppriktig" och sanningsenlig.

Bedömargruppen har uppfattningen att lärosätets praxis för kommunikation om resultatet av kvalitetsarbetet är "defensivt" och mindre transparent, både till de egna studenterna och de externa intressenterna. Bedömargruppen anser att det är för snävt att bara de som direkt deltar i – och berörs av – kvalitetsprocesserna ska få återkoppling och information. Självvärderingen tar också upp det som ett utvecklingsområde, och hänvisar till att det finns brister i kommunikationen när externa intressenter, däribland allmänheten, inte blir tillräckligt informerad.