Bedömargruppens uppdrag

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har gett oss i uppdrag att granska utbildningar som leder till yrkeslärarexamen. I bilaga 1 framgår våra bedömningar med vidhängande motiveringar och ett förslag till samlat omdöme för varje granskad utbildning.

Härmed överlämnar vi vårt yttrande till UKÄ.

Bedömargruppens sammansättning

I bedömargruppen ingick följande ledamöter:

• Lektor Helena Rehn, Stockholms universitet (ordförande och ämnessakkunnig)
• Professor Per Andersson, Linköpings universitet (ämnessakkunnig)
• Docent Monica Johansson, Göteborgs universitet (ämnessakkunnig)
• Lektor Katarina Kärnebro, Umeå universitet (ämnessakkunnig)
• Maria Grahn Olofsson, Malmö Universitet (studentrepresentant)
• Yrkeslärare Carl Tidbeck, Vuxenutbildningen i Södertälje (arbetslivsföreträdare)

Se bilaga 2 för bedömargruppens jävsförhållanden.

Bedömargruppens arbete

Utvärderingen har utgått ifrån de krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). Underlag för bedömningen har utgjorts av lärosätenas självvärdering inklusive bilagor som utarbetats utifrån Vägledning för utbildningsutvärdering på grundnivå och avancerad nivå, intervjuer med företrädare för den granskade utbildningen och studenter samt övriga underlag som UKÄ tagit fram. Underlagen redovisas i bilaga 3.

Bedömningsprocessen

Utvärderingen av yrkeslärarprogrammet har genomförts under 2020. I utvärderingen har bedömare diskuterat och prövat innehållet mot utbildningen som helhet. De preliminära bedömningarna har bearbetats av yttrandeansvarig bedömare och bedömningarna har kalibrerats för att säkerställa en likvärdig bedömning i förhållande till de olika lärosätena och utbildningarna.

Utifrån underlagen har vi gjort en bedömning av utbildningarnas kvalitet utifrån nedanstående bedömningsområden.

• Förutsättningar
• Utformning, genomförande och resultat
• Studentperspektiv
• Arbetsliv och samverkan

Varje bedömningsområde innehåller bedömningsgrunder. Förutsättningar innehåller bedömningsgrunderna personal och arbetsmiljö. Bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat består av tre examensmål som valts ut av UKÄ samt bedömningsgrunderna jämställdhet, uppföljning, åtgärder och återkoppling och att lärosätet verkar för att studenten genomför utbildningen inom planerad tid. Bedömningsområdena studentperspektiv och arbetsliv och samverkan innehåller en bedömningsgrund vardera som heter samma sak som bedömningsområdet.

Varje utbildning har därmed prövats mot dessa förutsättningar (personal och utbildningsmiljö), tre examensmål, jämställdhet, kvalitetssäkring, studentperspektiv samt arbetsliv och samverkan.

Bedömargruppens preliminära yttrande per utbildning har skickats till respektive lärosäte på delning, för att påpeka eventuella sakfel. Delningstiden var fem veckor. De svar som lärosätena inkom med framgår av bilaga 4. Vi har tagit del av lärosätenas svar, och i de fall där vi gjort bedömningen att det varit relevant har ändringar gjorts i yttrandena.

Reflektioner från bedömargruppen

I denna så kallade kapptext uppmärksammas olika analyser och kommentarer som framkommit i utvärderingen som rör de granskade yrkeslärarutbildningarna på en generell nivå. Bedömargruppen konstaterar att det finns en hög ambition och ett medvetet arbete med att upprätthålla hög kvalitet i yrkeslärarutbildningen på landets lärosäten. Samtidigt har vi identifierat svagheter och brister på flera håll, vilket lett till att vi rekommenderat UKÄ att vissa utbildningars examenstillstånd ska ifrågasättas.

Totalt har yrkeslärarprogram vid tio lärosäten utvärderats. Av de yrkeslärarutbildningar som vi har utvärderat har sex fått omdömet ifrågasatt kvalitet. Bland de utbildningar som har bedömts ha ifrågasatt kvalitet är det i flertalet fall endast en eller två bedömningsgrunder/examensmål som bedömts som inte tillfredsställande. Utgångspunkten har varit att om det finns brister i en av bedömningsgrunderna bedöms utbildningens kvalitet som helhet vara ifrågasatt. Ett mönster vi finner i resultatet av utvärderingen är att alla utbildningar som bedömts ha ifrågasatt kvalitet brister på examensmål inom bedömningsområdet Utformning, genomförande och resultat. I några fall finns också ifrågasatt kvalitet kring bedömningsgrunden Förutsättningar. Bedömningsgrunderna Jämställdhet, Uppföljning, Studentperspektiv och Arbetsliv och samverkan har däremot bedömts ha hög kvalitet på samtliga utbildningar som ingår i utvärderingen.

De brister och utvecklingsområden som vi har identifierat i utbildningarna framgår i beskrivningen av respektive lärosätes utbildningar i den här rapporten, liksom de styrkor och goda exempel vi också hittat många exempel på. Vår förhoppning är att våra omdömen kan användas på ett konstruktivt sätt i arbetet med att utveckla utbildningen, både av de som brister och av de som redan nu håller hög kvalitet.

Det finns en variation i hur Yrkeslärarutbildningen organiseras på de olika lärosätena och det varierar hur många studenter som antas och hur ofta liksom hur många lärare och institutioner som är inblandade. Något som förenar alla yrkeslärarutbildningar är att de ges i någon form av distans med olika grad av campusförlagd närvaro. De flesta ges på halvfart men även helfart och trekvartsfart förekommer. Gemensamt för alla lärosäten är också den heterogena studentgruppen. Yrkeslärarstudenter har inte enbart varierande yrkesbakgrund utan också varierande utbildningsbakgrund. Vissa har tidigare högskolestudier med sig medan andra läser på högskolan för första gången. Vissa studenter arbetar redan som yrkeslärare medan andra inte har erfarenhet som lärare. Denna heterogenitet är både en styrka men också en utmaning.

Förutsättningar – personal och utbildningsmiljö

En viktig utgångspunkt för en väl fungerande utbildning är att undervisningen planeras och genomförs av lärare på lärosätet som sammantaget har kompetens i flera olika avseenden. Yrkeslärarprogrammet ska, liksom all annan högskoleutbildning, bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Utvärderingen visar att kompetensnivån ser väldigt olika ut vid lärosätena. I våra bedömningar har vi konstaterat att både vetenskapliga och professionella kunskaper om yrkesutbildning är centrala och detta är ett område som generellt behöver utvecklas på lärosätena. Den allmänna professionsanknytningen i yrkeslärarutbildningarna är generellt god. Det finns mestadels en hög grad av anställda lärare med egen lärarexamen. Men vi konstaterar också att den samlade professionskompetensen inom vissa utbildningar är låg mot den verksamhet som utbildningen förbereder för.

Ett mönster som vi funnit är att det finns disputerade lärare upptagna på lärarlistorna som lärosätena inkommit med, men att deras medverkan i utbildningen i många fall är förhållandevis liten. Ett annat mönster är att flera lärosäten har svårt att rekrytera disputerade lärare med bakgrund som yrkeslärare alternativt lärare som bedriver forskning om yrkesutbildning. Orsaken till det är att antalet disputerade med för utbildningen relevant kompetens om yrkesutbildning är låg på nationell nivå. Det finns därför en konkurrens mellan lärosätena om de lektorer som har relevant kompetens.

Lärare med specifik kompetens inom olika områden fyller de luckor som uppstår, men dessa lärare har sällan någon erfarenhet eller kunskap om yrkesutbildningens område, exempelvis inom yrkesdidaktik. Även om det finns adjunkter som har viktiga erfarenheter och kunskaper från yrkesutbildningen så behövs fler disputerade lärare som bedriver forskning om yrkesutbildning och arbetsliv. Vi menar att detta område bör stärkas betydligt – både på lokal och nationell nivå – genom strategiska satsningar på forskning och forskarutbildning.

Flera av lärosätena har anställt adjungerade adjunkter alternativt mentorer för att stärka den verksamhetsförlagda utbildningen och/eller säkerställa den yrkesdidaktiska kompetensen inom yrkeslärarutbildningen. Det är lovvärda initiativ men frågan är hur långsiktiga samarbeten som kan skapas eftersom adjungering bygger på att en annan arbetsgivare kan avvara kompetens över en längre tid. Vi menar att det är viktigt att lärosätena i dessa fall även säkerställer de adjungerade lärarnas kompetens och kunskaper om yrkeslärarutbildningen som helhet liksom deras involvering i lärarlagsmöten och kvalitetsarbete.

En särskild utmaning för att tillgodose yrkeslärarprogrammet med disputerade lärare med adekvat kompetens är att utbildningen i sig enbart omfattar 90 HP. Många av de studenter som läser programmet, och som inte har en tidigare högskoleutbildning, har därför en lång väg fram till en forskarutbildning. Det är därför viktigt att lärosätena uppmärksammar och uppmuntrar yrkeslärarstudenter till vidare studier och visar på olika vägar för att nå fram till behörighet för forskarstudier.

Överlag ges yrkeslärarutbildningar i goda miljöer för undervisning och lärande. Studenterna erbjuds kurser i väl organiserade utbildningar och lärosätena arbetar aktivt för att stärka kopplingen mellan de teoretiska kurserna inom UVK och de verksamhetsförlagda delarna. Flera av lärosätena har väl utvecklade forskningsgrupper med lärare som bedriver forskning om yrkesutbildning och parallellt undervisar i yrkeslärarutbildningen. Men vi konstaterar också att det finns lärosäten som helt saknar alternativt har en svag forskningsmiljö med relevans för utbildningen. Den forskning som bedrivs har då generell relevans för lärarutbildning men det professionsspecifika saknas eller är svagt. Här behöver medel tillföras och specifika satsningar göras för att bygga upp forskningsmiljöer som bidrar till att stärka yrkeslärarutbildningens forskningsanknytning. Eftersom forskning om yrkesutbildning generellt är eftersatt på nationell nivå behöver även de lärosäten som har en relevant forskningsmiljö fortsätta arbeta med att stärka och vidareutveckla den vetenskapliga kompetensen inom området.

Utformning, genomförande och resultat

Yrkeslärarutbildningen är en professionsutbildning som kräver god sammanhållning mellan de teoretiska studierna inom den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK) och den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). VFU utgör en tredjedel av utbildningen och har en viktig roll för att stärka professionsanknytningen och ge studenterna möjlighet att använda sig av vetenskapligt förankrade kunskaper och beprövad erfarenhet i undervisningssituationer. Det krävs väl genomtänkta progressionslinjer som stöd för att uppnå ett samspel mellan teori och praktik inom utbildningen och utvärderingen visar att lärosätena mestadels har en god grund för detta men vi har också sett exempel på där det behöver stärkas upp. Bedömargruppen menar att det är viktigt att lärosätena fortsätter arbeta med att tydliggöra relationen mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter, examination och bedömning i utbildningarna. Flera lärosäten arbetar med olika former av matriser eller dylikt för att säkra den konstruktiva länkningen, vilket kan vara ett sätt att säkerställa att det finns en länkning.

I utvärderingen har vi uppmärksammat hur examinationen av VFU sker och hur rättssäker den är. Som vi ser det handlar det om vilka underlag som lärare har tillgång till när de examinerar studenterna. I huvudsak har utvärderingen visat att majoriteten av lärosätena har väl utvecklade rutiner med uppgifter som studenterna ska göra under sin VFU, bedömningskriterier, trepartssamtal, platsbesök, kurser för handledare och sätt att samarbeta och samordna arbetet. Det har framkommit en gemensam utmaning med att få alla handledare att gå handledarutbildning. Flera goda exempel har framkommit som visar på hur lärosätena arbetar med utbildning av handledare och vi ser här att det finns möjligheter för lärosätena att lära av varandra. För att studenterna ska få en så bra förberedelse för yrkeslivet som möjligt är det av stor vikt att lärosätena säkerställer att alla VFU-handledare har handledarutbildning. Eftersom alla lärosäten ger yrkeslärarutbildningen på distans med studenter som kommer från olika delar av landet bidrar det till att VFU även genomförs utanför lärosätenas VFU-avtal. Bedömargruppen menar därför att det är viktigt att lärosätena även utvecklar rutiner för att kvalitetssäkra de VFU-placeringar som görs utanför det egna länet.

En särskild utmaning för yrkeslärarutbildningen är att många av de studerande redan arbetar som yrkeslärare när de påbörjar utbildningen. Ett flertal lärosäten erbjuder därför studenterna att göra VFU i sin tjänst. Vi menar att det är positivt att studenter kan utnyttja sin arbetsplats för VFU, men att det också ställer krav på lärosätena att de har rutiner för att kvalitetssäkra att även dessa studenter får rimliga möjligheter till lärande med stöd av en erfaren och behörig yrkeslärare. Att fortsätta säkerställa kvaliteten och arbeta fram rutiner kring VFU i tjänst ser vi som ett viktigt förbättringsområde.

Ett av de examensmål som utvärderats handlar om att säkerställa studenternas kunskaper i didaktik, ämnesdidaktik inklusive metodik samt om vuxnas lärande. Bland de utbildningar som fått ifrågasatt kvalitet finns det en generell svaghet när det kommer till vuxnas lärande. Det är en brist som är problematisk eftersom för vissa yrkeslärarkategorier utgör vuxenutbildningen en stor arbetsmarknad och där förutsättningarna för undervisning och lärande delvis skiljer sig från gymnasieskolan. Bristerna består i att lärosätena inte har byggt in lärandemål och examinerande uppgifter där skillnaderna mellan vuxnas och ungas lärande liksom skillnaderna mellan läraruppdraget i gymnasiet och vuxenutbildningen behandlas. Bedömargruppen vill poängtera att utvärderingen visar att vuxnas lärande är ett område som rent allmänt bör stärkas på samtliga lärosäten och att vi uppmärksammat att det är ett område som det pågår en utveckling kring. Utvärderingen har också visat att studenternas möjligheter att göra VFU inom både gymnasiet och vuxenutbildning varierar mellan lärosätena. Hur möjligheterna ser ut är beroende av hur lärosätet ordnat med sin VFU-organisation. På vissa lärosäten förväntas studenterna göra VFU på samma skola under samtliga VFU-kurser, andra lärosäten uppmuntrar till byte. För att yrkeslärarstudenterna ska få en så bra förberedelse för yrkeslivet som möjligt, är det av stor vikt att lärosätena i möjligaste mån hittar former för att studenterna ska ges möjlighet att prova båda verksamhetsformerna under sin VFU i de fall som studenternas yrkesämnen erbjuds inom vuxenutbildningen.

En annan utmaning för alla lärosäten som ger yrkeslärarutbildning är hanteringen av ämnesdidaktiken, i den här texten omnämnd yrkesdidaktik, och den tillhörande metodiken. Det finns över 200 yrkesämnen inom yrkesutbildning som studenterna kan få behörighet i. Utvärderingen har visat att lärosätena i huvudsak säkerställer studenternas kunskaper i yrkesdidaktik på ett tillfredsställande sätt. Vi har funnit en viss variation mellan hur lärosätena arbetar med att möjliggöra och säkerställa målet. Vanligast är att lärosätena i de teoretiska kurserna låter studenterna reflektera över yrkesdidaktiska frågor med koppling till det egna ämnet i skriftliga inlämningsuppgifter. Utöver det vilar ansvaret på handledarna under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen att möjliggöra att studenterna får de kunskaper i yrkesdidaktik/metodik som behövs. Bedömargruppen ser risker med den modellen eftersom det kräver att lärosätena har god kvalitetskontroll av de handledare som anlitas och upparbetade rutiner kring hur de yrkesdidaktiska kunskaperna ska bedömas. Vi understryker vikten av att lärosätena fortsätter att utveckla formerna för hur yrkesdidaktik behandlas och säkerställs. Samtidigt finns också goda exempel på hur adjungerade yrkeslärare anställts för att undervisa om yrkesdidaktik i de teoretiska kurserna inom UVK.

Yrkesutbildningen i Sverige består på de flesta program av homogena elevgrupper med avseende på kön. Det är därför viktigt att blivande yrkeslärare ges en god grund i genusteori och normkritiska perspektiv för att aktivt kunna verka för ett jämställt förhållningssätt. Utvärderingen har visat att när det gäller jämställdhetsarbete behandlas det på ett tillfredsställande sätt på samtliga utbildningar, även om det är mer framträdande och genomarbetat i vissa utbildningar än andra. Jämställdhet är ett väl förankrat perspektiv i utbildningarnas innehåll. Det är även tydligt att lärosätena har övergripande planer avseende hur jämställdhet ska beaktas i utbildningens genomförande. Det som ibland saknas är ett säkerställande av att studenterna också kan tillämpa sina kunskaper i sin undervisning. Bedömargruppen understryker vikten av att det behöver förekomma lärandemål i VFU där studenterna ska visa förmåga att tillämpa jämställdhet.

Lärosätenas beskrivningar av uppföljning, åtgärder och återkoppling visar att det finns utvecklade system för systematisk kvalitetsutveckling och att det oftast finns stödorganisationer centralt som bistår.

Studentinflytande

Lärosätena har tydliga riktlinjer för studenternas möjligheter till delaktighet och inflytande i utbildningen och arbetar aktivt för att de ska delta i utvecklingen av utbildningen. Studenterna har möjlighet till inflytande i form av representation i programråd och andra organ. De kan föra fram synpunkter och förslag på åtgärder för att utveckla och förbättra utbildningen genom kurs- och programvärderingar. En generell problematik är att lärosätena har svårt att få studenterna engagerade i olika organ. Det finns också svårigheter med att få studenter att svara på uppföljningar och utvärderingar. I utvärderingarna finns goda exempel på hur studentinflytandet kan stärkas och vi uppmanar lärosätena att lära av varandra.

Arbetsliv och samverkanÄven bedömningsgrunden arbetsliv och samverkan bedöms tillfredsställande på samtliga utbildningar. Samverkan med det omgivande samhället sker främst genom VFU:n där lärosätena mestadels redovisar väl uppbyggda VFU-organisationer. Samverkan sker även genom adjungerade lärare som bidrar med ett verksamhetsperspektiv in i utbildningen men även genom forskningsplattformar och med externa myndigheter. Utvärderingen ger också flera goda exempel på hur utbildningarna arbetar med att förbereda studenterna för ett föränderligt arbetsliv. Bedömargruppen vill i det här sammanhanget även lyfta att utvärderingen har visat att lärosätena i varierande grad ger studenterna en grundläggande beredskap att hantera yrkesutbildningens arbetsplatsförlagda lärande (APL). Bedömargruppen understryker vikten av att det behöver finnas lärandemål som rör aspekter kring APL och ser detta som ett förbättringsområde.

Avslutande reflektioner

Yrkeslärarprogrammet hanteras runt om i landet av engagerade och kompetenta lärare. Vår erfarenhet är att utbildningen beroende på sin utformning och omfattning ofta hamnar i skymundan av de större lärarprogrammen på lärosätena och inte alltid får den uppmärksamhet och de förutsättningar den förtjänar. Yrkeslärarprogrammet utmärker sig genom att den enbart omfattar 90 HP, vänder sig till redan yrkesverksamma studenter och att det inte ingår ett självständigt arbete i utbildningen. Att studenterna dessutom har behörighet i många olika ämnen bidrar också till att yrkeslärarprogrammet uppfattas som annorlunda och inte alltid passar in i exempelvis de VFU-organisationer som finns upparbetade på många lärosäten. Det finns en hög komplexitet kring programmet som inte alltid avspeglas i dess status. Vi hoppas att den här utvärderingen bidrar till att yrkeslärarutbildningen uppmärksammas på lärosätesnivå och att insatser görs och resurser tillförs för att stärka utbildningen ytterligare.

Vi har ovan uppmärksammat bristen på vetenskaplig kompetens hos lärarna som ett nationellt problem även om den är mer tydlig på vissa lärosäten än på andra. Utbildningens omfattning om enbart 90 HP bidrar till att många yrkeslärare har en lång väg innan de kan antas till en forskarutbildning. Detta påverkar också lärosätenas möjligheter att få disputerade yrkeslärare som kan bidra med en förstärkt forskningsbas med koppling till den specifika professionella praktiken. Stora insatser behöver därför göras nationellt och lokalt för att få fler disputerade lärare med en fördjupad kunskapsbas inom yrkesutbildning. Under 2022 kommer på regeringens initiativ två olika masterutbildningar för yrkeslärare att starta i syfte att säkerställa kompetensförsörjningen inom yrkeslärarprogrammet. Det är ett lovvärt initiativ men eftersom många yrkeslärare inte är behöriga för studier på avancerad nivå behövs även andra insatser för att öka den vetenskapliga kompetensen på sikt. Ökade incitament för yrkeslärare att vidareutbilda sig är ett exempel på vad som skulle behövas men för det krävs även politiska beslut och insatser.

Avslutningsvis vill vi lyfta fram det nationella samarbete som idag finns mellan lärosätenas programansvariga och som utgör ett viktigt nätverk för att utbyta erfarenheter. Förhoppningsvis kan de goda exempel som lyfts fram i den här utvärderingen ligga till grund för gruppens fortsatta diskussioner.

För bedömargruppen

Helena Rehn

Ordförande