Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen kvalitet är ifrågasatt.

Förutsättningarna för en forskarutbildning i ämnet analytisk kemi bedöms som inte tillfredsställande. Internationellt kvalificerad forskning utförs vid SLU, men den är inte inriktad mot utbildning av analytiska kemister. Genom att ingen av lärarna själv är utbildad analytisk kemist och heller inte har motsvarande erfarenheter och kompetens saknar forskarutbildningen särskilt den bredd som en forskarutbildning i detta ämne ska ha. Bristen kan inte uppvägas av djupet i tillämpningen av enskilda instrumentella tekniker. Enligt bedömargruppen var lärosätets val att klassificera det underlag som inlämnats som analytisk kemi olyckligt och missvisande, vilket lärosätet senare har instämt i. I stället för att utvärderas som analytisk kemi bör forskarututbildningen i kemi bedömas utifrån ett bättre passande ämne, som gör rättvisa åt forskarutbildningssituationen vid SLU.

Bedömargruppen anser att bedömningsområdet som helhet är otillfredsställande och att följande bör följas upp:

· Det behöver finnas en tydlig forskarutbildningsmiljö inom analytisk kemi.

· Det behöver finnas god tillgång på handledare inom analytisk kemi.

Examensmål finns inte formulerade specifikt för ämnet analytisk kemi. De kurser som erbjuds doktoranderna, både vid SLU och andra lärosäten som man samarbetar med, omfattar instrumentella tekniker av betydelse för forskningen i kemi vid SLU, men detta räcker inte för att tillfredsställande utforma en forskarutbildning i ämnet analytisk kemi. För att kunna examineras som analytisk kemist krävs förutom kunskaper i att använda instrument i tillämpningar, även förmåga att förstå och använda analytisk-kemiska insikter på ett både bredare och djupare plan. Detta innebär bland annat förståelse av bakomliggande principer och hur de kan utnyttjas, hur data erhålls, behandlas och utvärderas samt inte minst hur ny kunskap skapas inom den analytiska kemin.

Vid den årliga uppföljningen av doktorandernas progression bedömer lärosätet om doktoranden har nått de delmål som avses. Ifall en svaghet upptäck, kan lärosätet genomföra åtgärder i rätt tid och notera dem i den individuella studieplanen. Vid halvtid äger en större uppföljning rum med en extern forskare som bedömare. På det hela taget är detta förfarande en god vägledning för den enskilda studenten, men intervjuerna visar att det är osäkert om lärosätet verkligen följer förfarandet så strängt som det beskrivs, menar bedömarna.

Vetenskaplig kommunikation övas i tillräcklig utsträckning. Doktoranderna deltar enligt självvärderingen i undervisning på grundnivå. Vid intervjuerna var det inte tydligt att alla doktorander verkligen får delta i undervisning på grundnivå. Det framkom också att på avancerad nivå är studenterna så få att det inte verkar finnas möjlighet för alla doktorander att själva få prova på handledning, även om viljan finns. Lärosätet kommunicerar även med samhället utanför universitetet. Här är den så kallade Öppet hus-verksamheten ett gott exempel på hur ett lärosäte kan nå ut till den icke-vetenskapliga offentligheten.

En obligatorisk kurs i etik och vetenskapsfilosofi behandlar frågor och metoder inom naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga forskningsområden. Inom ramen för kursen tränas doktoranderna också på relevanta färdigheter genom grupparbeten, gruppdiskussioner och en essäuppgift. Värdering av publikationer är del av en generell baskurs i vetenskaplig publicering.

Bedömargruppen anser att bedömningsområdet som helhet är otillfredsställande och att följande bör följas upp:

· Måluppfyllelsen för kunskapsformen kunskap och förståelse är inte tillfredsställande.

· Individuella studieplaner bör konsekvent aktualiseras. Doktoranderna och handledarna bör se dem som ett användbart verktyg för att följa doktorandernas utveckling.

· Uppföljningen av utbildningen behöver formaliseras tydligare.

Sammanfattningsvis bedömer bedömargruppen att doktoranderna i kemi har goda möjligheter att medverka i utvecklingen av sin utbildning och sin arbetsmiljö. De är representerade både på central nivå och fakultetsnivå. Likaså är de företrädda i institutionens ledningsgrupp och samverkansgrupp samt fakultetens jämställdhets- och lika villkor-kommitté. Institutionen håller informationsmöten varannan vecka och en representant från doktorandrådet på fakultetsnivå rapporterar tillbaka vid avdelningsmötena. Det finns en struktur i utbildningen, och doktoranderna närvarar i en arbetsmiljö med många samarbetspartner där alla verkar göra sitt bästa under hög arbetsbelastning, menar bedömarna.

Årliga uppföljningsmöten med handledaren är en möjlighet att reflektera över doktorandens progression och gemensamt dokumentera resultatet i den individuella studieplanen. Bedömarna vill betona vikten av att detta verkligen görs så systematiskt och samvetsgrant som avsetts. Ett mentorsystem finns och bedömargruppen anser att det är ett fördelaktigt system för doktoranden. Däremot är mentorsystemet inte så utbrett som det skulle kunna vara, bedömargruppen rekommenderar därför lärosätet att utvidga det till fler doktorander.

Utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta förändringar i arbetslivet både inom och utanför akademin, speciellt kunskaper inom så kallad grön kemi. Några identifierade utvecklingsområden är ett mer systematiskt arbete med alumnverksamheten och möjligheter till kurser i mjukare kompetenser till exempel ledarskap eller självledarskap.