Bedömargruppens uppdrag

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har gett oss i uppdrag att granska utbildningar som leder till licentiat- och doktorsexamen inom analytisk kemi. I bilaga 1 framgår våra bedömningar med vidhängande motiveringar och ett förslag till samlat omdöme för varje granskad utbildning.

Härmed överlämnar vi vårt yttrande till UKÄ.

Bedömargruppens sammansättning

I bedömargruppen ingick följande ledamöter:

• Professor Åsa Emmer, Kungliga tekniska högskolan (ordförande och ämnessakkunnig)
• Professor Jan Andersson, Westfälische WilhelmsUniversität, Münster (ämnessakkunnig)
• Professor Jonas Bergquist, Uppsala universitet (ämnessakkunnig)
• Professor Torgny Fornstedt, Karlstads universitet (ämnessakkunnig)
• Professor Peter Haglund, Umeå universitet (ämnessakkunnig)
• Fil. dr. Cecilia Bergqvist, Stockholms universitet (doktorandrepresentant)
• Fil. dr. Kerstin Baumann, Galderma, (arbetslivsföreträdare).

Se bilaga 2 för bedömargruppens jävsförhållanden.

Bedömargruppens arbete

Utvärderingen har utgått ifrån de krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). I de fall lärosätet ger både licentiat- och doktorsexamen i analytisk kemi har dessa utvärderats som en enhet. Underlag för bedömningen har utgjorts av lärosätenas självvärdering inklusive bilagor som utarbetats utifrån Vägledning för utvärdering av utbildning på forskarnivå, Universitetskanslersämbetet 2018, allmänna och individuella studieplaner, intervjuer med företrädare för den granskade utbildningen och doktorander samt övriga underlag som UKÄ tagit fram. Underlagen redovisas i bilaga 3.

Bedömningsprocessen

Utifrån underlagen har vi gjort en bedömning av utbildningarnas kvalitet utifrån nedanstående bedömningsområden.

• förutsättningar
• utformning, genomförande och resultat
• doktorandperspektiv
• arbetsliv och samverkan

Bedömargruppens preliminära yttrande per utbildning har skickats till respektive lärosäte på delning, för att påpeka eventuella sakfel. Delningstiden var tre veckor. De svar som lärosätena inkom med framgår av bilaga 4. Vi har tagit del av lärosätenas svar, och i de fall där vi gjort bedömningen att det varit relevant har ändringar gjorts i yttrandena.

Bedömargruppens reflektioner

Utvärderingen omfattade nio svenska lärosäten. Trots olika förutsättningar kunde bedömargruppen identifiera flera gemensamma nämnare. Forskarutbildning inom analytisk kemi bedrivs ofta i små miljöer med spetskompetens, men ingår på flera lärosäten i ett bredare forskarutbildningsämne såsom kemi, och tillhör organisatoriskt större ämnesgemensamma avdelningar. Att ingå i en större miljö ökar kontaktytan till andra doktorander och forskare och möjligheterna till samarbeten, men det innebär samtidigt att ämnet riskerar att förlora sin status som ett fristående, grundläggande ämne. Risken att ämnet förlorar sin identitet vid en sammanslagning kan dessutom vara större för analytisk kemi än andra delämnen då det ofta ses som en serviceinstans och metodämne för andra ämnen.

Arbetssättet inom forskarutbildningen är som regel tvärvetenskapligt. Samarbeten både inom lärosätet, med annan akademi, med industri, och både nationellt och internationellt är vanliga. Den breda samarbetsbasen styrker det stora behovet av utbildning av hög kvalitet för att trygga den fortsatta tillgången på kompetenta forskare i Analytisk kemi.

Inom ämnet Analytisk kemi ryms både grundforskning och tillämpad forskning. Oavsett inriktning, så är tillgången till relevant och avancerad instrumentering ofta mycket viktigt både för tillfredsställande studieresultat och forskningens utförande. Kravet på avancerad utrustning innebär tyvärr ofta stora kostnader både vid anskaffning och vid underhåll, vilket kan vålla problem speciellt för mindre grupper med begränsad budget. Begränsad tillgång till eller trasig utrustning kan därför orsaka förseningar i forskarstudierna. Det ska dock poängteras att avancerad utrustning i sig varken garanterar eller alltid är nödvändig för att erhålla hög nivå i utbildningen och forskningen. De grundläggande kunskaperna i teori och praktik måste alltid utgöra fundamentet att bygga vidare ifrån.

En konsekvens av att utbildningsmiljöerna är små är det ofta begränsade kursutbudet inom specialområdet vid det egna lärosättet. Detta kompenseras vanligtvis med kurser vid andra lärosäten. Utvärderingen understryker vikten av ett utökat samarbete mellan lärosätena för att ge alla doktorander ett bredare och mer lättillgängligt kursutbud.

I utvärderingen påtalas också en större risk för industridoktorander att inte få ta del av aktiviteter som säkerställer att examensmålen uppfylls. Rekommendationen är därför att dessa doktorander involveras mer i aktiviteter på lärosätena förutom att beredas möjligheter att undervisa och handleda examensarbeten på avancerad nivå. Detta skulle underlättas genom att studenter på avancerad nivå får utföra examensarbeten i industrimiljö. Vidare bör dessa doktorander kunna bidra till att ge övriga doktorander industrikontakter och inblick i framtida karriärmöjligheter.

Även om alla lärosäten uttrycker en ambition att utnyttja de individuella studieplanerna (ISP) som ett verktyg för att effektivt följa upp de enskilda doktorandernas utveckling och säkerställa utbildningens kvalitet, så visar utvärderingen att ISP ofta inte utnyttjas i full utsträckning eller ibland åsidosätts. Orsakerna till detta belyses ej i utvärderingen men är naturligtvis av stort intresse för att förbättra forskarutbildningen. En av flera anledningar kan vara att många lärosäten saknar extern granskning vid samtal om och vid upprättande av den individuella studieplanen, exempelvis i form av en studierektor eller professor med ansvar för forskarutbildning. Detta kan leda till att handledare och doktorander inte lägger tillräcklig vikt vid detta.

En faktor som leder till sårbarhet både för enskilda doktorander och för hela utbildningsmiljöer är att huvuddelen av finansieringen består av externa medel, för vilka det inte finns några garantier och tillgången kan variera väsentligt över tid. Denna situation är långt ifrån unik för analytisk kemi men om ämnet i för hög grad anses vara ett stöd för andra forskningsområden, så kan det minska möjligheterna att erhålla externa medel.

En mycket positiv slutsats av utvärderingen är att det har varit lätt för doktoranderna att få arbete efter en forskarutbildning i analytisk kemi och att det finns en stor efterfrågan på skickliga analytiska kemister. Detta understryks av det faktum att en stor andel av doktorandprojekten är av stort intresse för tillämpning inom industri eller samhälle.

Bedömningsgruppen har funnit ett antal goda exempel som vi vill rekommendera lärosätena att ta del av:

Halvtidsutvärderingar används som en hjälp för doktoranderna att säkerställa progression mot examen. Dessa är inte examinerande utan en sammanställning och kontroll av hur långt doktoranderna kommit i sina studier.

Kurser i forskningsetik och pedagogik är obligatoriskt för alla doktorander på ett flertal lärosäten.

Mentorssystem, introduktionskurser för nya doktorander, workshops om likabehandling och jämställdhet m.m. anordnas för att stödja doktoranderna och främja ett öppet och jämlikt klimat på arbetsplatsen.

Vissa lärosäten erbjuder delfinansiering av doktorandtjänster för att även handledare utan omfattande extern finansiering ska bli tillgängliga.

Doktorander som introducerats till begreppet doctorateness, vilket är ett kvalitetsbegrepp som är gemensamt för forskarutbildningar oavsett inriktning, och som inkluderar bland annat utveckling, självständighet och orginalitet, ansåg att det underlättade förståelsen för forskarutbildningens mål och mening.

För bedömargruppen

Åsa Emmer

Ordförande