Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Enligt självvärderingen har Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) fem doktorander i forskarutbildnings-ämnet kemi, antagna under åren 2016-2019. Tre av dem har ett avhandlingsprojekt som SLU har bedömt har en inriktning mot analytisk kemi. På handledar- och lärarsidan redovisas fjorton disputerade personer varav sju är anställda vid SLU, de övriga är anställda vid andra universitet eller i industrin. Delvis är de verksamma i utlandet. Av de sju anställda vid SLU är tre professorer, en är lektor och tre är forskare. Ingen av dessa lärare beskrev sig i intervjuerna som analytisk kemist, de har heller ingen egen systematisk utbildning inom den disciplinen. Deras kompetenser ligger på andra områden, som organisk kemi, oorganisk kemi, molekylärbiologi och cellbiologi. I forskningen används visserligen analytiska instrument och metoder till exempel för strukturbestämning av naturprodukter på ett sätt som är traditionellt och vedertaget inom dessa områden både i Sverige och utlandet. De nämnda teknikerna används varje dag i forskningen i flera kemiska discipliner som organisk kemi och oorganisk kemi och de behärskas övertygande av lärarna vid SLU. Men det räcker inte för att kvalificera en lärare som analytisk kemist eftersom överblicken över hela området analytisk kemi inte kan garanteras genom dessa kompetenser. För utbildningen av forskare i ämnet analytisk kemi måste också alla andra delar av ämnet kunna läras ut.

Det måste understrykas att detta inte är en reflektion över forskarutbildningen i andra kemiska ämnen vid SLU. Bedömargruppen kan inte yttra sig om ifall handledarna har tillräcklig kompetens om sina specialområden eftersom detta ligger utanför ämnesområdet analytisk kemi, vilket är bedömar-gruppens kompetens.

Vid SLU gäller att huvudhandledarna ska ha docentkompetens, som förutsätter en dokumenterad högskolepedagogisk utbildning och kurser i forskarhandledning. Självvärderingen visar också på en fortlöpande handledarutbildning (pedagogiska lunchseminarier och workshoppar). Biträdande handledare ska vara disputerade och ha kompletterande nyckelkompetens. Även alumner sätts i vissa fall in som biträdande handledare. Varken huvudhandledare eller biträdande handledare har för närvarande ansvar för mer än två doktorander. Förhållandet mellan antalet handledare och antalet doktorander i ämnet kemi måste anses som mycket gynnsamt.

SLU påpekar i självvärderingen och under intervjuerna att anställningsformen för många forskare/ lärare är något osäker eftersom den beror på extern finansiering. En förlust av en forskare av finansiella skäl kan innebära att ett byte av biträdande huvudhandledare blir nödvändigt för en doktorand. Större personalväxling på grund av pensioneringar är inte att vänta de närmaste tio åren, eftersom åldern hos de anställda lärarna vid SLU bara i ett fall överskrider 60.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Alla handledare bedriver aktiv forskning inom de områden som de är specialister på dock inte i ämnet analytisk kemi i vanlig mening. I stället används analytisk kemi som hjälpverktyg för frågor från andra områden. Resultaten publiceras regelbundet i erkända internationella tidskrifter, som däremot sällan räknas till den analytiska kemin. Doktoranderna är huvudsakligen engagerade i andra ämnen än analytisk kemi och dessa andra ämnen är centrala i deras forskning. Den analytiska kemin är inte medelpunkten i utbildningen och forskningen - därigenom saknas den bredd som krävs för ett forskarutbildningsämne.

Av självvärderingen framgår att utbildningen på forskarnivå i ämnet kemi sker inom tre grupperingar: organisk kemi och naturproduktkemi, oorganisk kemi och bionanoteknologi samt oorganisk och fysikalisk kemi. Analytisk kemi saknas uppenbarligen som självständig del av utbildningen. De kurser som erbjuds är antingen fördjupningskurser i oorganisk eller organisk kemi, minst 15 högskolepoäng (hp) eller metodkurser, minst 10 hp, där de instrumentella tekniker som är viktiga för forskningen vid SLU behandlas. Det framgår inte ifall det finns en seminarieverksamhet med uteslutande inriktning mot analytisk kemi.

Den instrumentella utrustningen som anges i självvärderingen är modern och god samt ger doktoranderna tillfälle att i praktiken lära känna de instrumentella tekniker som används för att lösa forskningsfrågorna. Detta kompletteras genom de forskningsmetodiska kurser som erbjuds i instrumentella tekniker.

Självvärderingen visar att doktoranderna ofta har ett nära samarbete både med andra universitet och med näringslivet. Genom att alumner emellanåt kommer till SLU för att använda instrumenten skapas en viktig kontakt med näringslivet. Kurser kan också tas vid Uppsala universitet och Stockholms universitet samt vid Kungl. Tekniska högskolan. Däremot är det inte så vanligt att de doktorander som klassificeras som analytiska kemister genomför en del av sin forskning vid utländska universitet. Delvis förklaras det av Covid restriktioner i kombination med nyantagning av doktorander. Men det har förekommit att utländska studenter besökt SLU. I motsats till de flesta andra lärosäten som bedöms i den här utvärderingen av analytisk kemi är merparten av doktoranderna vid SLU födda i Sverige. Ett dagligt umgänge i laboratoriet med utländska doktorander med engelska som gemensamt språk kan ses som ett positivt bidrag till en god forskarutbildningsmiljö.

Förutsättningar

Inte tillfredsställande

Förutsättningarna för en forskarutbildning i ämnet analytisk kemi bedöms som inte tillfredsställande. Internationellt kvalificerad forskning utförs vid SLU, men den är inte inriktad mot utbildning av analytiska kemister. Genom att ingen av lärarna själv är utbildad analytisk kemist och heller inte har motsvarande erfarenheter och kompetens saknar forskarutbildningen särskilt den bredd som en forskarutbildning i detta ämne ska ha. Bristen kan inte uppvägas av djupet i tillämpningen av enskilda instrumentella tekniker. Enligt bedömargruppen var lärosätets val att klassificera det underlag som inlämnats som analytisk kemi olyckligt och missvisande, vilket lärosätet senare har instämt i. I stället för att utvärderas som analytisk kemi bör forskarututbildningen i kemi bedömas utifrån ett bättre passande ämne, som gör rättvisa åt forskarutbildningssituationen vid SLU.

Bedömargruppen anser att bedömningsområdet som helhet är otillfredsställande och att följande bör följas upp:

· Det behöver finnas en tydlig forskarutbildningsmiljö inom analytisk kemi.

· Det behöver finnas god tillgång på handledare inom analytisk kemi.