Bedömargruppens uppdrag

Universitetskanslersämbetet (UKÄ) har gett oss i uppdrag att granska utbildningar som leder till licentiat- och doktorsexamen inom fysikalisk kemi - licentiat- och doktorsexamen. I bilaga 1 framgår våra bedömningar med vidhängande motiveringar och ett förslag till samlat omdöme för varje granskad utbildning.

Härmed överlämnar vi vårt yttrande till UKÄ.

Bedömargruppens sammansättning

I bedömargruppen ingick följande ledamöter:

• Professor Lennart Nilsson, Karolinska institutet, (ordförande och ämnessakkunnig)
• Professor Inger Andersson, Uppsala universitet, (ämnessakkunnig)
• Professor Håkan Wennerström, Lunds universitet, (ämnessakkunnig)
• Professor Jan van stam, Karlstads universitet, (ämnessakkunnig)
• Martin Ratsch, Göteborgs universitet, (doktorandrepresentant)
• Fil. Dr. Anna Stenstam, VD CR Competence AB (arbetslivsföreträdare).

Se bilaga 2 för bedömargruppens jävsförhållanden.

Bedömargruppens arbete

Utvärderingen har utgått ifrån de krav som ställs i högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100). I de fall lärosätet ger både licentiat- och doktorsexamen i fysikalisk kemi - licentiat- och doktorsexamen har dessa utvärderats som en enhet.Underlag för bedömningen har utgjorts av lärosätenas självvärdering inklusive bilagor som utarbetats utifrån Vägledning för utvärdering av utbildning på forskarnivå, Universitetskanslersämbetet 2018, allmänna och individuella studieplaner, intervjuer med företrädare för den granskade utbildningen och doktorander samt övriga underlag som UKÄ tagit fram. Underlagen redovisas i bilaga 3.

Bedömningsprocessen

Utifrån underlagen har vi gjort en bedömning av utbildningarnas kvalitet utifrån nedanstående bedömningsområden.

• förutsättningar
• utformning, genomförande och resultat
• doktorandperspektiv
• arbetsliv och samverkan

Bedömargruppens preliminära yttrande per utbildning har skickats till respektive lärosäte på delning, för att påpeka eventuella sakfel. Delningstiden var tre veckor. De svar som lärosätena inkom med framgår av bilaga 4. Vi har tagit del av lärosätenas svar, och i de fall där vi gjort bedömningen att det varit relevant har ändringar gjorts i yttrandena.

Bedömargruppens reflektioner

Utvärderingen omfattade elva fakulteter vid tio svenska lärosäten. Trots olika förutsättningar kunde bedömargruppen identifiera flera gemensamma nämnare.

Forskarutbildning inom Fysikalisk kemi bedrivs ofta i små miljöer med spetskompetens, men ingår vid flera lärosäten i ett bredare forskarutbildningsämne såsom Kemi, och tillhör organisatoriskt större ämnesgemensamma avdelningar. Att ingå i en större miljö ökar kontaktytan till andra doktorander och forskare och möjligheterna till samarbeten, men det innebär samtidigt att Fysikalisk kemi riskerar att förlora sin status som ett fristående ämne, samt att det kan vara svårt att säkerställa att den examinerade doktorn har uppnått både bred och djup kunskap inom forskningsområdet när detta definieras mycket brett. Bedömargruppen menar att forskningsområde ska förstås som den valda inriktningen på forskarutbildningen, vilket för denna utvärdering innebär Fysikalisk kemi.

Samarbeten såväl inom lärosätet som med annan akademi och med industri, både nationellt och internationellt, är vanliga. Inom ämnet Fysikalisk kemi ryms både grundforskning och tillämpad forskning. Oavsett inriktning, så är tillgången till relevant och avancerad instrumentering ofta mycket viktig både för forskarutbildningen och forskningens utförande. Bedömargruppen fann att tillgången till instrumentering är god, eller mycket god, vid samtliga lärosäten, i en del fall genom nationella och internationella samarbeten.

En konsekvens av att utbildningsmiljöerna är små är det ofta begränsade kursutbudet inom Fysikalisk kemiämnet vid det egna lärosätet. Detta kompenseras vanligtvis med hänvisning till möjligheten att gå kurser vid andra lärosäten. Bedömargruppen understryker vikten av ett utökat samarbete mellan lärosätena för att ge alla doktorander ett bredare och mer lättillgängligt kursutbud, till exempel genom en nationell forskarskola, utan att finansieringsformen på ett avgörande sätt tillåts påverka måluppfyllelsen. I utvärderingen påtalas också att det finns en större risk för att industridoktorander och stipendiater inte får ta del av aktiviteter, så som exempelvis undervisning, som säkerställer att examensmålen uppfylls.

Flertalet lärosäten framhåller avhandlingsarbetet som det viktigaste instrumentet för att doktoranderna ska utvecklas till självständiga forskare, med förmåga att planera forskningen och följa tidplaner. Ansvaret för att följa upp detta ligger i stort sett helt och hållet hos handledarna, och bedömargruppen anser att detta dels är sårbart, dels gör det svårt att säkerställa att varje enskild doktorand har uppnått alla målen vid utbildningens slut.

Även om alla lärosäten uttrycker en ambition att utnyttja de individuella studieplanerna som ett verktyg för att effektivt följa upp de enskilda doktorandernas utveckling och säkerställa utbildningens kvalitet, visar utvärderingen att individuella studieplaner ofta inte utnyttjas i full utsträckning eller ibland åsidosätts. Bedömargruppen menar att den individuella studieplanen är det enskilt viktigaste instrumentet för kvalitetsuppföljning och planering av forskarutbildningen. Eftersom enskilda handledare och doktorander endast har att hantera enstaka, eller ett fåtal, individuella studieplaner är det viktigt att lärosätet tillhandahåller ett stöd för handledarna genom en struktur som kan ge kontinuitet, erfarenhetsutbyte och engagemang i arbetet med att utveckla dessa.

Bedömargruppen har funnit ett antal goda exempel som vi vill rekommendera lärosätena att låta sig inspireras av:

• Halvtidsutvärderingar används som en hjälp för doktoranderna att säkerställa progression mot examen. Dessa är inte examinerande utan en sammanställning och kontroll av hur långt doktoranderna kommit i sina studier.
• Kurser i forskningsetik och pedagogik är obligatoriska för alla doktorander på ett flertal lärosäten.
• Mentorssystem, introduktionskurser för nya doktorander, workshops om likabehandling och jämställdhet m.m. anordnas för att stödja doktoranderna och främja ett öppet och jämlikt klimat på arbetsplatsen.
• Vissa lärosäten erbjuder delfinansiering av doktorandtjänster för att även handledare utan omfattande extern finansiering ska bli tillgängliga.
• Handledaraktiviteter, och mötesfora, utöver grundläggande handledarutbildning.
• Årlig uppdatering av individuella studieplaner som görs gemensamt för alla doktorander, och där alla handledare involveras, vilket möjliggör en utvecklande diskussion om de individuella studieplanernas roll och användning.
• En mall för individuell studieplan där kopplingen mellan examensmålen och varje moment i utbildningen är explicit, vilket möjliggör både planering och uppföljning av hur väl målen uppnås.
• Doktorandaktiverande seminarier, till exempel där doktoranderna opponerar på varandras presentationer.
• En struktur för forskarutbildningen där doktorandens utbildning följs av någon person utanför handledargruppen.
• Flera lärosäten har (fakultets)övergripande kursutbud gällande generiska och överförbara färdigheter.

En mycket positiv slutsats av utvärderingen är att det har varit lätt för doktoranderna att efter examen få arbete där deras forskarutbildning i Fysikalisk kemi har varit till nytta.

För bedömargruppen

Lennart Nilsson

Ordförande