Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen vid Linnéuniversitetet är enligt självvärderingen relativt ny och delvis på grund av detta är antalet doktorander mycket litet. För att ändå kunna ha ett undervisningsprogram ingår man i nätverket Swedish Graduate Programme in Economics (SWEGPEC), där ett antal mindre lärosäten samt Göteborgs universitet deltar. Detta bidrar till att Linnéuniversitetet kan kompensera för det begränsade antalet doktorander och förbättra möjligheterna att skapa en kritiska massa i detta avseende. Fördelningen av kurser är lik den på andra lärosäten med obligatoriska kurser i Matematisk ekonomi (7,5 högskolepoäng), Mikroekonomisk teori (7,5 högskolepoäng), Makroekonomisk teori (7,5 högskolepoäng), Ekonometri (7,5 högskolepoäng) samt Vetenskapsteori (7,5 högskolepoäng). Det totala antalet obligatoriska kurspoäng är dock jämförelsevis litet, endast 37,5 högskolepoäng. Bedömargruppen anser att de obligatoriska kurserna bör summera till cirka 60 högskolepoäng och ser den låga omfattningen av obligatoriska kurser som en brist i utbildningen. Den valbara kursdelen är 60 högskolepoäng, vilket ger en total omfattning av kursdelen på 97,5 högskolepoäng.

Bedömargruppen noterar vidare att avhandlingens sammansättning av egenförfattade och samförfattade artiklar liknar den vid andra lärosäten, samt att det vid intervjuerna med lärosätet framgick att den mindre omfattningen av obligatoriska kurser kan kompenseras av till exempel en större omfattning på avhandlingen.

Bedömargruppen anser att kurser endast bör genomföras vid en kritisk massa om cirka fem studenter. Ett syfte med SWEGPEC måste vara att uppfylla denna kritiska massa för obligatoriska kurser, samt att möjliggöra fler valbara kurser. En risk med SWEGPEC är att även om lärosätena tar ansvar för kurser som de själva ger finns ingen som tar ansvar för hela nätverket.

Systematisk uppföljning görs inte av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen.

Det finns ett stort förlitande på SWEGPEC och bedömargruppen anser att det i princip är bra med denna typ av samarbete men anser att samarbetet behöver formaliseras, i synnerhet avseende återkoppling och kvalitetsuppföljning. Årliga möten är inte tillräckligt utan ytterligare uppföljningsmöjligheter bör utformas. Till exempel finns för närvarande inte allmänt tillgänglig information om vem som ger, dvs. är vetenskapligt ansvarig för kurserna. Jämförs skrivningarna kring SWEGPEC i flera lärosätens självvärderingar framkommer även oklarheter gällande till exempel styrgruppens sammanträden. Linnéuniversitet anger att det sker terminsvis, medan ett annat lärosäte anger att det sker årligen.

Bedömarna identifierar svårigheter med ett nätverksupplägg för de obligatoriska kurserna, då det är ett stort kunskapsmaterial som ska inhämtas och att detta med nödvändighet sker utanför de dagliga ramarna och utanför institutionen. Det kan även betyda, enligt bedömargruppens uppfattning, att handledarna inte alltid har kännedom om vad som lärs ut på dessa kurser. En annan utmaning med upplägget som bedömarna vill påpeka är att upprätthålla kvalitetskontroll av kurserna då de ges av flera olika lärosäten och därmed i olika miljöer. Att doktoranderna gör kursvärderingar framstår inte som tillräckligt för bedömarna. Det har under granskningen inte framgått huruvida det förekommer regelbundna samtal i handledarkollegierna, eller möten med lärare och handledare inom nätverket. Vid intervjuerna framgick att vissa av kurserna ses som lätta att genomgå, samt att de delvis ges som masterskurser. Det förstnämnda indikerar att nivån inte är tillräckligt hög och förstärker intrycket att kvalitetssäkringen inom SWEGPEC är ett viktigt utvecklingsområde, enligt bedömargruppens synpunkt.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Lärosätet påpekar att den första vetenskapliga artikeln skriver doktoranden i allmänhet tillsammans med etablerade forskare, handledare eller biträdande handledare. Enligt självvärderingen ska också avhandlingen innehålla minst tre artiklar varav minst en ska vara ensamförfattad. Kursprogrammet har en metoddel. Flertalet av doktoranderna har valt empiriska forskningsinriktningar, vilket kräver kännedom om data och ekonometrisk metod, men även om hur samhället är organiserat. I intervjuerna framgick att en doktorandhandbok som bland annat tar upp frågor gällande samförfattade uppsatser är under utarbetande.

Den individuella studieplanen uppdateras årligen. Som även noterats ovan antas doktorander vartannat år i konkurrens efter bred annonsering. Vad gäller behörighet framgår av den allmänna studieplanen att för behörighet krävs minst 90 högskolepoäng i nationalekonomi eller i ämnen som anknyter till forskarutbildningen i nationalekonomi. Inget annat anges för industridoktoranders behörighet. Enligt självvärderingen uppmanas doktoranderna att presentera sin forskning i olika populärvetenskapliga sammanhang, såsom vid föreläsningar för en bredare allmänhet och i debattartiklar. Doktoranderna ges också möjlighet att undervisa under sin doktorandutbildning. Högskolepedagogisk utbildning är obligatorisk för forskarstuderande som ska undervisa vid Linnéuniversitetet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Samtliga doktorandens uppsatser ska seminariebehandlas. Doktoranderna presenterar kontinuerligt sin forskning vid välrenommerade konferenser. Från och med vårterminen 2017 kommer krav att införas på "mellanlägesseminarium" (med intern opponent) för doktorander som inte avlägger licentiatexamen, bland annat för att bättre kunna säkerhetsställa tillfredställande progression vad gäller kunskap och förståelse. Extern granskare används vid slutseminarium och efter slutseminariet bedömer handledare och biträdande handledare när avhandlingsmanuset är klart för disputation.

I självvärderingen anges att från och med 2017 införs en modell där examensmålen listas specifikt i den individuella studieplanen. För varje examensmål anger doktoranden tillsammans med handledare vilka lärandeaktiviteter som planeras att genomföras under kommande period och specifikt hur aktiviteterna bidrar till progression och att uppnå examensmålet. Detta är en god rutin anser bedömargruppen. I intervjuerna angavs att avhandlingsartiklarna publiceras i välrenommerade tidskrifter. Information om var examinerade doktorer arbetar framkom inte i det granskade materialet.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, (konstnärlig integritet), och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också/har inte nått fördjupad insikt om vetenskapens/konstens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Bedömargruppen anser att det är bra att alla doktorander enligt självvärderingen rekommenderas att ta del av kursen i forskningsetik och att kursen i vetenskapsteori är obligatorisk. En ännu viktigare mekanism för att säkerställa doktorandens förmåga att göra forskningsetiska bedömningar och doktorandens intellektuella självständighet är krav på att samtliga doktorandens uppsatser ska seminariebehandlas. Kravet att minst en artikel i avhandlingen ska vara egenförfattad stärker också måluppfyllelsen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Förekomsten av seminariebehandling av uppsatser, handledarens återkopplande kommunikation med doktoranden, samt den kontinuerliga diskussion om dessa frågor som förs i forskningsmiljön, bedöms av bedömargruppen vara viktiga mekanismer för uppföljning. Lärosätet arbetar också för närvarande med att implementera en modell där examensmålen och vilka aktiviteter som bidrar till att de uppfylls listas i den individuella studieplanen.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

Bedömargruppen anser att de obligatoriska kurserna bör summera till cirka 60 högskolepoäng och ser den låga omfattningen av obligatoriska kurser som en brist i utbildningen. Vad gäller aspekten utformning, genomförande och resultat ser bedömargruppen en brist vad gäller systematisk uppföljning av kvaliteten i kursnätverket SWEGPEC. Alla kurser det första året ges genom SWEGPEC och doktoranderna tillbringar under första året stor del av sin tid utanför det egna lärosätets forskningsmiljö. Bedömargruppen ser svårigheter i att överblicka kursernas innehåll och kvalitet och att integrera detta i den egna forskarmiljön. Det har inte under granskningens gång tydligt framgått vilka kurser som ges på lärosätet, där enligt självvärderingen inga av de obligatoriska kurserna ges. Bedömargruppen vill ändå lyfta som ett gott exempel att lärosätet aktivt söker åtgärder att hantera forskningsmiljöns litenhet, där kurssamarbetet inom SWEGPEC är en sådan åtgärd. Bedömargruppen är alltså positiv till samarbetet men anser att man bör arbeta mer aktivt och strukturerat med kvalitetssäkringen, och att alla handledare kontinuerligt bör delta i detta arbete. Seminarierna, handledarens kommunikation med doktoranden, en kontinuerlig diskussion i forskningsmiljön samt extern opponent vid slutseminarium och vid den offentliga disputationen är nödvändiga kontrollfunktioner, enligt bedömargruppen. Forskningsmiljön och i synnerhet forskarutbildningsmiljön är dock liten och detta är en utmaning för utbildningen, anser bedömarna.

Vad gäller kunskapsformen färdighet och förmåga ges doktoranderna ges möjlighet att undervisa under sin doktorandutbildning. Högskolepedagogisk utbildning är obligatorisk för forskarstuderande som ska undervisa vid Linnéuniversitetet. Doktoranderna stimuleras att presentera sin forskning i olika populärvetenskapliga sammanhang, såsom vid föreläsningar för en bredare allmänhet och i debattartiklar. Avhandlingsarbetenas empiriska utformning ger kontakter med statistikproducenter och etikprövningsnämnder och övning i att handskas med etiska frågeställningar.