Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningen har ett kurskrav om 120 högskolepoäng. Detta är ett relativt högt kurskrav och den uppenbara fördelen med detta är att doktoranderna har möjlighet till fördjupade ämneskunskaper. Samtidigt finns risken att det ger mindre tid till avhandlingen varför ett sådant högt kurskrav kan tränga ut avhandlingsarbete och förlänga doktorandtiden. Det finns dock inget som tyder på att nettotiden som doktoranderna är vid Luleå tekniska universitet är längre än vid andra lärosäten. Siffror från UKÄ visar att nettotiden för de doktorander vid universitetet som disputerade 2015 samt 2013 var 4,3 respektive 4,4 år.

Bredden och allmän förtrogenhet med vetenskaplig metodik examineras i stor utsträckning genom kravet om minst 60 högskolepoäng baskurser (bland annat kurser i matematik för nationalekonomer, ekonometri, mikroekonomi och makroekonomi). Dessa är obligatoriska. Doktoranderna läser kurser vid andra lärosäten, vilket innebär att det på doktoranderna ställs samma kurskrav som doktoranderna vid de lärosäten där kurserna tas. Detta kan sägas vara en kvalitetssäkring givet att dessa lärosäten håller en tillräckligt hög nivå på sina kurser.

Utöver baskurser tar doktoranderna specialiseringskurser med inriktning mot avhandlingsområdet. Dessa kurser väljs då doktorand och handledare gemensamt identifierat att doktoranden behöver gå en viss kurs för att få den fördjupning som krävs för det fortsatta avhandlingsarbetet.

När det gäller förståelse och kunskap avseende forskning inhämtas denna kunskap främst i avhandlingsarbetet. Enligt självvärderingen framgår att doktoranderna förväntas skriva fyra till fem artiklar som håller tillräckligt hög vetenskaplig klass för att kunna publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Vanligtvis skrivs någon eller flera tillsammans med andra författare och minst en, i regel flera, skrivs enskilt. Det framgår dock inte om minst en egenförfattad artikel är ett formellt krav, Den allmänna studieplanen specificerar inte detta. Det framgår ur självvärderingen att man har en tumregel avseende kvantitet som säger att artiklarna i avhandlingen ska motsvara tre egenförfattade artiklar och att två gemensamt författade artiklar motsvarar en ensamförfattad. Detta motsvarar gängse praxis. En svaghet är dock avsaknaden av ett formellt krav på minst en egenförfattad artikel. Bedömargruppen anser att det bör finnas ett sådant krav. Denna svaghet är dock mer formell än reell.

Upplägget och strukturen på forskarutbildningen i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet får bedömas vara genomtänkt. Som en relativt liten och forskningsmässigt specialiserad enhet har universitetet insett värdet av att doktoranderna tar kurserna vid andra lärosäten. Omfattningen av kursdelen är vidare ovanligt stor (120 högskolepoäng), vilket torde garantera stort utrymme för fördjupningar samtidigt som de 60 högskolepoäng i kärnkurser garanterar bredd i kunskap och förståelse. Även kravet på att avhandlingen ska bestå av fyra till fem artiklar är en garant för måluppfyllnad.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Systematisk uppföljning av att doktoranderna når målen sker som sagt via kurskraven på tämligen omfattande 120 högskolepoäng, återkommande handledningsmöten där artiklarna som ska ingå i avhandlingen diskuteras som också slutligen kontrolleras vid examen. Doktoranderna deltar vidare i en årlig workshop med det vetenskapliga rådet, presenterar sina artiklar på doktorandworkshops och interna seminarier samt på nationella och internationella konferenser. Dessa återkommande inslag i utbildningen kräver att doktoranderna utvecklar den kunskap och förtrogenhet som krävs för måluppfyllelse.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Målen om färdigheter hos nyexaminerade doktorander säkerställs på många sätt. I första hand granskas avhandlingens kvalitet avseende användandet av adekvata metoder på själva disputationen av externa granskare vilket har till syfte att garantera kvalitet. För att komma i hamn med en avhandling behöver den forskarstuderande utbildning och träning i forskningens olika moment för att uppnå tillräcklig färdighet och förmåga. På Luleå tekniska universitet sker detta genom kurserna, seminarieverksamhet samt den individuella studieplanen. Den senare används bland annat för att lära doktoranderna tidsplanering. På universitetet är många projekt finansierade av externa intressenter, bland annat statliga myndigheter, vilket borgar för att forskningen är relevant för samhället i stort. När det gäller kommunikationsfärdighet så erhåller doktoranderna sådan färdighet skriftligt via avhandlingsarbetet och muntligt på seminarier, konferenser och genom att många av dem undervisar.

Vad gäller förmåga är ett viktigt moment själva antagningsprocessen. Generellt kan man säga att ju fler som söker en forskarutbildning desto mindre risk är det att det antas någon som inte har tillräcklig lämplighet för att tillgodogöra sig utbildningen. Det är därför viktigt att säkerställa att forskarutbildningen är attraktiv och att många söker. En indikator på detta är antalet sökande till en given forskarutbildning. Luleå tekniska universitet tycks inte ha någon systematisk antagning till forskarutbildning i nationalekonomi utan utannonsering sker i samband med att det finns medel (ofta externa) till en doktorandtjänst. Universitetet uppger att antalet sökande per tjänst då är högt (runt 30), vilket antyder att tjänsterna är attraktiva. Färdigheten kan bland annat bedömas efter doktorandernas förmåga att publicera sina arbeten i bra forskningstidskrifter. I doktorandernas publikationslista framgår att många papper presenterats vid internationella konferenser vilket bidrar till deras utveckling av förmåga till att kommunicera forskning. Det finns emellertid få artiklar som publicerats i forskningstidskrifter. Samtidigt sägs i självvärderingen att drygt 75 procent av avhandlingsuppsatser från de senaste tio åren har publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Denna diskrepans kan bero på att publikationsprocessen i de nationalekonomiska forskningstidskrifterna är långsam. Lärosätet följer upp publiceringen av avhandlingsuppsatserna vilket är positivt och tjänar som ett gott exempel. Samtidigt anser bedömargruppen att det är ett utvecklingsområde att arbeta för att fler artiklar ska publiceras under utbildningen eller i nära anslutning till denna.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Man säkerställer att doktoranderna når målen genom att doktoranderna måste passera en mängd kontrollstationer innan de får sin examen. Krav på poäng i kursdelen, deltagande i seminarieverksamhet där de lär sig att presentera sina egna arbeten och kritiskt granska andras, genom ett slutseminarium där en expert granskar avhandlingen. Doktoranderna undervisar också, vilket ger dem pedagogisk erfarenhet som förbättrar deras förmåga till forskningskommunikation. Ett utvecklingsområde för universitetet skulle vara att regelbundet följa upp i vilka sammanhang deras doktorander publicerar sig efter disputation för att säkerställa att de artiklar som ingår i en examen publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Det samlade intrycket är att forskarutbildningen arbetar aktivt med att ge doktoranderna insikt och kunskap i värderingsförmåga och självständighet. Genom deltagande i seminarier, workshops och konferenser säkras måluppfyllnad. I självvärderingen framgår att utbildningen menar sig säkerställa den intellektuella självständigheten främst genom seminarieverksamheten. Det finns en valbar kurs i forskningsetik. När det gäller insikter i vetenskapens begränsningar och roll i samhälle så hänvisas till en "flervetenskaplig seminarieserie" där doktorander från olika ämnen diskuterar varandras utkast. Tanken är att doktorander då får en insikt i sina egna ämnens styrkor och svagheter. Som framkommit ovan finns det inget krav på egenförfattade artiklar i avhandlingen. Av publikationslistan framgår att de flesta doktorander har åtminstone en egenförfattad artikel, vilket dock antyder denna ambition. Bedömargruppen anser att det bör finnas ett sådant krav. Denna svaghet är dock mer formell än reell.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Doktoranderna presenterar sina artiklar på doktorandworkshops och interna seminarier samt på nationella och internationella konferenser. Dessa återkommande inslag i utbildningen skapar goda förutsättningar för doktoranderna att nå måluppfyllelse.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Ett kurskrav om 120 högskolepoäng med 60 högskolepoäng obligatoriska baskurser och 60 högskolepoäng valbara kurser med inriktning mot avhandlingsområdet torde garantera både bredd och djup i doktorandernas kunskap och förståelse inom såväl forskarutbildningsämnet som vetenskaplig metodik. Utöver kurskraven förväntas doktoranderna skriva fyra till fem artiklar som håller tillräckligt hög vetenskaplig klass för att kunna publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Dessa relativt höga krav på doktoranderna påverkar inte genomströmningen negativt. Bedömargruppen anser dock att avsaknaden av ett krav på minst en egenförfattad artikel är en svaghet. Denna svaghet är dock mer formell än reell och universitetet kan därför enkelt komma till rätta med den.

Forskarutbildningen har en god struktur med en mängd kontrollstationer för att uppnå färdighet och förmåga. Universitetet har också många sökande per utlyst tjänst. Bedömargruppen kan se utvecklingsmöjligheter att få avhandlingsartiklar publicerade i internationella forskningstidskrifter samt att följa upp detta regelbundet även efter disputation.

Universitetet arbetar aktivt med att ge doktoranderna värderingsförmåga, intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet, främst genom deltagande i seminarieverksamhet. Även i detta avseende anser bedömargruppen att det är en svaghet att det inte finns ett formellt krav på minst en egenförfattad artikel för att garantera den intellektuella självständigheten. Svagheten är dock som påtalats ovan främst formell.