Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Doktoranderna tar en aktiv del i utvecklingen av utbildningen och läroprocesser genom att vara representerade i olika beslutfattande och beslutsberedande organ i enlighet med vad som förväntas. Exempelvis är doktoranderna representerade i institutionsstyrelsen, arbetsmiljörådet samt har en egen aktiv doktorandkår. Doktorandrådet stöttas även ekonomiskt av institutionen vid behov. Det rekommenderas att doktorander även får möjlighet att vara representerade i beredning av beslut, till exempel i doktorandantagningsprocessen. Under intervjuerna framgår att doktoranderna upplever en viss problematik kring att "inte vara hörda" och integrerade på institutionen. På grund av den stora gruppen doktorander på institutionen verkar det som att det finns en slags koordinationsbrist och förmåga att få doktoranderna att vara en grupp inom institutionen och inte "vid sidan om". Det framgår även att doktoranderna sitter i samma hus som övriga personal på institutionen, men på en annan våning.

Doktorandgruppen vid institutionen är relativt stor vilket bör skapa en känsla av grupptillhörighet, men som nämnts ovan uttrycker en del av doktoranderna att det är svårt att kommunicera och att informationstillgängligheten inte är samma för alla på grund av den stora gruppen doktorander. Det nämns även i självvärderingen att "stormöten" har införts där doktoranderna har möjlighet att ta upp frågor med prefekt och studierektor. Detta bedöms vara en styrka för doktoranderna när det kommer till att kunna framföra och diskutera synpunkter i grupp. Doktoranderna tycker att dessa stormöten är ett positivt inslag i utbildningen. Utöver dessa möten sker även årliga individuella utvecklingssamtal med alla doktorander.

Doktorandernas möjligheter till fortbildning och nätverkande utanför det egna lärosätet verkar vara mycket goda. Majoriteten av alla kurser tas tillsammans med doktorander från andra lärosäten, framför allt Handelshögskolan i Stockholm och Uppsala universitet. Doktoranderna uppmuntras även till att spendera upp till ett år vid ett utländskt lärosäte, samt har möjlighet att utan extra kostnad gästa de medverkade lärosätena i det europeiska forskarutbildningsnätverket ENTER. Ett annat exempel är de 30 000 SEK som erbjuds under studietiden och avses användas för till exempel deltagande i konferenser. Det framkommer under intervjuerna att doktoranderna uppskattar, ser och nyttjar dessa möjligheter till fortbildning och nätverkande utanför det egna lärosätet.

Med stöd av ovan exempel anses doktoranderna ha goda möjligheter till att lämna synpunkter och ha inflytande på utbildningen.

Det finns utarbetade rutiner för handledarbyten och hur eventuella konflikter i handledarförhållande ska hanteras. Handledarpoolen är relativt stor och doktoranderna har stor frihet att välja vilka handledare som utses, samt i hur stor utsträckning handledarmöten hålls. Det framgår i självvärderingen att handledningsarbetet löpande följs upp, bland annat genom medarbetarsamtal.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det framgår i självvärderingen att utbildningen följs upp regelbundet, bland annat genom en medarbetarenkät. Denna visar att doktoranderna är den grupp på institutionen som trivs sämst. De trivs bättre än den genomsnittlige doktoranden på universitetet, men sämre än genomsnittet på institutionen. Institutionen är medvetna om att detta är ett utvecklingsområde och poängterar doktorandstudiernas stressfyllda och osäkra karaktär. Ett positivt exempel i rätt riktning är det nystartade arbetsmiljörådet där doktoranderna finns representerade. Bedömarna rekommenderar att tydliga rutiner finns för hur doktorandernas välmående ska hanteras, samt att doktoranderna är medvetna om till vem/var de ska vända sig. Det framkom under intervjun att stress är ett vanligt förekommande problem hos doktorander samt att det i vissa fall är oklart vart de ska vända sig när de behöver hjälp.

Det nämns att alumnundersökningar genomförs bland kandidat- och mastersstudenter men inte bland disputerade doktorer, vilket förefaller märkligt för bedömarna med tanke på doktorandgruppens storlek och den totala genomströmningen. Som framgår i självvärderingen håller institutionen med om att ett systematiskt alumnarbete hade kunnat ge värdefull information om utbildningen. Bedömargruppen rekommenderar att institutionen utvecklar ett verktyg att följa upp alumner för att kunna främja utbildningens kvalitetsutveckling.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.