Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Stockholms universitet ger i sin självvärdering en utförlig beskrivning av forskarutbildningsämnet som enligt bedömargruppen sammanfaller med en gängse definition. Lärosätet skriver ytterligare att ämnet handlar om användning och fördelning av resurser i samhället, både på mikronivå (individnivå eller företagsnivå) och makronivå (samhället som helhet). I självvärderingen anges att ämnets angreppssätt är "relativt homogent" och att forskarutbildning i nationalekonomi är relativt standardiserad, såväl i Sverige som i omvärlden. Samtidigt nämns att de frågor som ofta analyseras spänner över andra samhällsvetenskapliga områden. Speciellt nämner lärosätet frågor som behandlar olika typer av individval såsom kriminellt beteende, giftermål osv.

Det angreppssätt och den metodik som tillämpas styrs i regel av den frågeställning som studeras. Det framkom vid intervjuerna att i allmänhet används kvantitativ metod inom ämnet men det finns också, beroende på vilka frågeställningar som är i fokus, en ökande användning av kvalitativ metod. Detta kunde kanske nämnts i självvärderingen.

I den allmänna studieplanen anges att målet för forskarutbildningen är att doktoranderna ska visa ett brett kunnande inom ämnet, en systematisk förståelse av forskningsområdet samt erhålla en djup och aktuell specialistkunskap inom en avgränsad del av forskningsområdet. Där finns också en skrivning om att doktoranden efter genomgången utbildning ska visa förtrogenhet med vetenskaplig metodik i allmänhet och med metoder i synnerhet. Till dessa övergripande mål finns också specifika målsättningar när det gäller doktorandens färdigheter, förmågor och värderingssätt. Enligt bedömargruppen sammanfaller målsättningen i allt väsentligt såsom den anges i den allmänna studieplanen med den som finns på andra lärosäten.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Handledarna vid Stockholms universitet är verksamma vid tre institut/institutioner; nationalekonomiska institutionen, institutet för internationell ekonomi (IIES) och institutet för social forskning (SOFI). Totalt sätt finns det 33 handledare plus nio övriga forskare, varav en med docentkompetens, vid lärosätet. I självvärderingen anges att det finns "över femtio aktiva eller potentiella handledare i forskarutbildningsämnet.". Det framgår inte varifrån övriga handledarresurser kommer. Det finns en passus om att handledare från Handelshögskolan i Stockholm är en viktig resurs för universitetet men att dessa inte formellt tillhör kategorin handledare, men vad detta innebär framstår inte tydligt för bedömarna.

Under höstterminen 2016 fanns det 101 doktorander inskrivna vid institutionen, varav 23 inte var aktiva. Givet doktorandstocken bedömer bedömargruppen kvoten mellan doktorander och handledare vara rimlig.

En styrka vid Stockholms universitet, som bedömarna vill lyfta fram är att det finns en stor grupp av tillgängliga handledare som aktivt forskar och undervisar. Det stora antalet forskare som ligger i forskningsfronten skapar också förutsättningar för lärosätet att erbjuda doktoranderna en adekvat och relevant utbildning. Ett stort internationellt kontaktnät underlättar också vid rekrytering av handledare. En institution med levande forskning har ofta större möjligheter att attrahera andra välmeriterade forskare, både inhemska och utländska. Det råder inga tvivel om att lärosätet har en gynnsam situation när det gäller rekrytering av nya handledare. I självvärderingen nämns också att det är viktigt med en bred kompetensportfölj för att kunna erbjuda ett brett spektrum av kurser.

Precis som vid andra lärosäten ska varje doktorand ha minst två handledare, varav minst en ska ha genomgått handledarutbildning som ges av Stockholms universitet. I övrigt är inte handledningen reglerad utan lämnas fritt till doktorand och handledare. Självvärderingen anger att doktoranden har rätt till att träffa sin handledare åtminstone en gång per månad. Någon ytterligare information eller om det finns någon uppföljning av detta finns inte. Detta leder till frågan varför denna formulering finns med. Under intervjuerna framkom att denna regel inte används i praktiken.

Under det första året när doktoranden följer kursprogrammet är studierektorn för forskarutbildningen handledare. Därefter tilldelas doktoranden två handledare. Tilldelningen verkar, att döma av intervjuerna, ske genom att doktoranderna initierar kontakt med en handledare.

Mot denna bakgrund drar bedömarna slutsatsen att antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs inte systematiskt upp av lärosätet i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen.

Kompetensutveckling av handledarna sker, enligt självvärderingen, automatiskt eftersom de forskar aktivt, deltar i konferenser och nätverk och genom institutens seminarieprogram. Självvärderingen anger också ett samarbete med universitet i Spanien och Italien som förbättrar möjligheten att bjuda in namnkunniga forskare från USA. Alla handledare förväntas både forska och undervisa och det är inte möjligt att helt köpa sig fri från undervisning och handledning. Alla tjänster innehåller tid för forskning (60 procent). Stockholms universitet erbjuder också pedagogisk kompetensutveckling.

Lärosätet erbjuder resebidrag till alla handledare om inte konferensresor kan finansieras av externa anslag. Detta gäller också för doktorander. Det är en fördel att institutionerna erbjuder denna finansiering i de fall då externa medel saknas.

Enligt bedömargruppens tolkning förväntas handledarna således själva genomföra kompetenshöjande åtgärder på individuell basis. Uppföljning sker enligt självvärderingen i samband med medarbetarsamtal. Det framgår inte härav om resultaten av uppföljningen omsätts för att befrämja kvalitetsutveckling eller om någon återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen uppmanar lärosätet att förstärka uppföljning och återkoppling när det gäller kompetensutvecklingen.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Mot bakgrund av forskningen som bedrivs vid lärosätet finns det enligt bedömargruppen en tillräcklig kritisk massa för att kunna erbjuda doktoranderna en adekvat och kvalitativ forskarutbildning. Det finns ett fokus på publicering i internationella tidskrifter. I självvärderingen exemplifieras detta med hjälp av både antalet publicerade artiklar (ett flertal i topp-fem tidskrifter) och antalet citeringar. Under åren 2013-15 publicerades 6 "topp 5"-publiceringar och 18 "topp-30". Sammantaget publicerades under samma period 65 artiklar i granskade internationella tidskrifter. Totalt sett har institutionens forskare publicerat 63 artiklar som uppnått över 100 citeringar enligt Google Scholar, och 135 artiklar har fler än 50 citeringar. Det råder ingen tvekan om att forskningen ligger i framkant, lärosätet rankas ofta bland de absolut bästa nationalekonomiska institutionerna i Europa och placerar sig högt även i ett globalt perspektiv. Det finns dock inget belöningssystem för vetenskapliga publiceringar vilket kan bidra till en lägre forskningsintensitet.

Internationalisering genom medverkan i eller initiering av forskarnätverk är något som bedömargruppen vill lyfta fram som en styrka. Som nämns i självvärderingen har lärosätet ett stort kontaktnät både internationellt och nationellt. Exempelvis interagerar lärosätet i form av sidouppdrag exempelvis genom att bidra med offentliga utredningar, deltagande i kommittéer och råd osv.

Sammantaget framstår det för bedömargruppen att forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker också med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Rekrytering av doktorander, forskare och handledare sker regelbundet via utlysningar av tjänster. Rekrytering av yngre forskare sker via den internationella arbetsmarknaden, den så kallade "job market" som äger rum varje år i USA. Vid ömsesidigt intresse kan forskaren erbjudas ett sexårigt forskarstipendium som finansieras via Handelsbankens Browaldhstiftelse och som kombineras med viss undervisningstid. Detta sker vartannat år.

Det är ett stort söktryck på forskarutbildningen. Hälften av doktoranderna är svenska och 40 procent är kvinnor. Totalt antas 10-12 doktorander per år. Lärartjänster tillsätts i internationell konkurrens, men kan påverkas av undervisningsmässiga behov. Självvärderingen poängterar att behovet att erbjuda ett brett kursprogram också ställer speciella krav när det gäller rekrytering. En fördel för en större institution är att den kan erbjuda starka forskningsmiljöer inom de flesta olika områden, vilket därmed förbättrar möjligheten att attrahera kvalificerade sökande.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Enligt självvärderingen ska alla handledare genomgå en forskarhandledningskurs som ges centralt av Stockholms universitet. Pedagogisk kompetensutveckling sker i form av kurser i pedagogik och handledning. Sådan kompetensutveckling är obligatorisk för lärare. En viktig grund för det pedagogiska utvecklingsarbetet är doktorandernas kursvärderingar som genomförs för samtliga kurser. Doktorandrådet kan ta upp kvalitetsfrågor med studierektor eller prefekt.

Den vetenskapliga kompetensutvecklingen ligger på den enskildes initiativ och är i det avseendet frivillig.

Kompetensutveckling sker också genom veckovisa forskningsseminarier (där samtliga verksamma vid institutionen förväntas närvara), deltagande i vetenskapliga konferenser och andra internationella samarbeten. Institutionen stödjer konferensresor genom ett visst belopp per år till både forskare och doktorander, såvida dessa inte har externa anslag som kan utnyttjas. Med utgångspunkt i självvärderingen och den bifogade publiceringslistan tycks publiceringsfrekvensen vara varierande. Några handledare publicerar varje år ett stort antal artiklar medan andra handledare har en mer modest produktion. Det är naturligtvis inte nödvändigt att alla handledare har exakt samma produktion av forskning, men det kan finnas anledningar att undersöka varför publiceringstakten varierar och att vidta åtgärder om det skulle finnas behov av sådana.

Även om det finns procedurer för kompetensutveckling på plats saknas det enligt bedömarnas uppfattning en systematisk uppföljning och återkoppling. Bedömargruppen uppmanar lärosätet att utveckla processer för dessa aspekter.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Stockholms universitet ger i sin självvärdering en utförlig beskrivning av forskarutbildningsämnet som enligt bedömargruppen sammanfaller med en gängse definition. Det är ingen tvekan om att doktoranderna erbjuds en högkvalitativ utbildning som genomförs av högt kvalificerade handledare och lärare. Antalet handledare står i proportion till antalet doktorander. Rekrytering sker internationellt genom utlysande av tjänster eller på den internationella "job market". Samtidigt finns det en viss flexibilitet vid rekryteringen beroende på de speciella lärarbehov som kan finnas vid lärosätet.

Alla handledare ska ha genomgått handledarutbildning medan kompetenshöjande åtgärder ligger på den enskilde lärarens/handledarens ansvar och är frivillig. Som stöd för kompetensutveckling anordnas veckovisa seminarier med inbjudna föreläsare. Det finns dock ingen systematisk uppföljning eller återkoppling.

Verksamma vid lärosätet ska också genomgå kurser i pedagogik. Kursutvärderingar genomförs på alla kurser och det finns en uppföljning och återkoppling av resultatet.

Vad gäller aspekten uppföljning ser bedömargruppen utvecklingsmöjligheter. Även om kompetensutveckling sker automatiskt vid lärosätet som det sägs i självvärderingen kan det finnas ett behov av ett helhetsgrepp. Med utgångspunkt i självvärderingen och den bifogade publiceringslistan tycks publiceringsfrekvensen vara varierande. Några handledare publicerar varje år ett stort antal artiklar medan andra handledare har en mer modest produktion. Det är naturligtvis inte nödvändigt att alla handledare har exakt samma produktion av forskning, men det kan finnas anledningar att undersöka varför publiceringstakten varierar och att vidta åtgärder om det skulle finnas behov av sådana.