Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat.

Lärosätet utgår från standarddefinitionen av nationalekonomi och gör en avgränsning mot "analyser där de biologiska naturresurserna är i fokus". Avgränsningen stämmer väl överens med vad som görs i ämnesgruppens forskarutbildning liksom i dess forskning i övrigt. Forskarutbildningen bedrivs med andra ord i hög grad inom de forskningsinriktningar som finns. Forskarutbildning i nationalekonomi bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet Uppsala och vid Sveriges lantbruksuniversitet Umeå, inom olika fakulteter och med delvis olika upplägg. I Uppsala finns inriktningarna Miljö- och naturresursekonomi (MNE) med inriktning mot ekonomisk analys av politik med avseende på miljö och naturresurser, och Jordbrukssektorns ekonomi (JE) med syfte att fördjupa kunskapen om marknaderna för jordbrukets produkter och tjänster. Inom MNE används metoder som spatial ekonometri, dynamisk programmering och spelteoretisk analys, inom JE kombineras ekonomisk teori med data på mikro- och/eller sektorsnivå. I Umeå finns Naturresursekonomi och Skogsekonomi, baserade på bland annat värderingsmetoder av naturresursanvändning, kompletterat med ekonometriska metoder. I självvärderingen anges att Sveriges lantbruksuniversitet valt att betrakta forskarutbildning i nationalekonomi som en utbildning och därför har enbart en gemensam självvärdering gjorts.

Bedömargruppen har bland annat genom intervjuerna förstått att det från Sveriges lantbruksuniversitet centralt finns en ambition att i framtiden öka koordinationen inom forskarutbildning i nationalekonomi. På detta stadium är dock intrycket att det rör sig om två separata forskarutbildningar, med olika kursprogram, olika specialinriktningar och olika antagning av doktorander. I yttrandet kommer därför utbildningarna att redovisas som två separata utbildningar. Det framgår av självvärderingen att man är tydlig med profilen för respektive inriktning vid rekrytering av doktorander.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

I Uppsala finns två professorer samt två docenter i nationalekonomi som i normalfallet är huvudhandledare till doktoranderna. Det finns även flera postdok-forskare. I Umeå finns inom naturresursekonomi en professor och två docenter, inom skogsekonomi en professor och en forskare (som förväntas förklaras docentkompetent under 2017), samt fler resurser via Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi (CERE). Det finns för närvarande också tre postdok-forskare inom naturresursekonomi. Av tabellbilagan framgår att det finns nio doktorander i Uppsala och fem i Umeå. Forskargrupperna på respektive lärosäte är relativt små, men antalet doktorander är inte heller så stort och kvoten mellan antal doktorander och antal handledare är adekvat. Handledare och övriga forskare publicerar sig i tidskrifter med peer-review, attraherar externa medel och är aktiva i olika nationella och internationella forskarnätverk. Forskargrupperna deltar i samhällsdebatten och följer den samhällsutveckling som har betydelse för deras handledning och undervisning.

Docentkompetens krävs för huvudhandledare och det framgår av självvärderingen att huvudhandledaren är anställd vid lärosätet. Bedömargruppen finner att det finns kompetenta handledare inom profileringen.

Doktoranderna känner till rutinerna kring handledarbyte väl och att doktorand, eller doktorand och handledare gemensamt, kan begära handledarbyte. I Umeå har den forskarutbildningsansvarige enskilda samtal med doktoranderna för att fånga upp problem. I Uppsala sker detta eventuellt i grupp snarare än enskilt.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Lärosätet arbetar kontinuerligt med att utveckla och bygga upp kompetens. Det finns rekryteringsstrategier på gruppnivå samt uppföljning av pedagogisk och vetenskaplig kompetens när en ny handledningsrelation ska inledas. Pedagogiska kompetensutvecklingsplaner upprättas vid behov för nyanställda forskare för att de ska kunna bli aktuella som handledare. Handledning knyts till aktiv egen forskning och förmåga att attrahera forskningsmedel. Juniora forskare får möjlighet att fungera som biträdande handledare och gå handledarkurser, även personal som för närvarande inte handleder garanteras forskningstid för att de ska kunna meritera sig vetenskapligt. Båda institutionerna har tydliga arbetsrutiner för att säkerställa tillräcklig vetenskaplig och pedagogisk kompetens både i den enskilda handledningsrelationen och i rekryteringsarbetet. Uppföljning görs för att se över om den enskilde doktoranden behöver ytterligare eller annan kompetens i handledargruppen och det finns en tydlig struktur för att säkerställa att handledarbyte eller tillägg av handledare kan göras vid behov.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Rekrytering av doktorander sker i internationell konkurrens. Doktoranderna vid bägge institutionerna läser många av sina kurser vid andra lärosäten (vid Uppsala universitet och lärosäten i Stockholmsregionen respektive vid Umeå universitet) och får därmed kontakter med andra forskningsmiljöer. Forskarutbildningen ingår i institutioner och i Umeås fall även i centrumbildningar där även andra ämnen finns representerade. Samarbetet innebär också att handledare vid Sveriges lantbruksuniversitet undervisar på forskarutbildningskurser på respektive lärosäte som forskarutbildningen samarbetar med, vilket ger information om och inflytande över kursernas upplägg, innehåll och nivå. Det är tydligt att det finns goda möjligheter för doktorander att delta i nationella och internationella nätverk genom gästforskarbesök, seminarier och möjligheter till utlandsvistelser.

De allra flesta av doktorandernas publiceringar görs i tidskrifter inom fälten naturresurs- och jordbruksekonomi, få inom generalisttidskrifter. Detta är rimligt givet profileringen, men bedömargruppen ser det som ett utvecklingsområde att verka för en viss andel publiceringar i generalisttidskrifter med stort genomslag, även om en sådan ambition kan innebära längre tidsåtgång innan en artikel publiceras. Det finns ett krav på att minst en artikel i avhandlingen ska vara publicerad före disputation. Det framgick under intervjuerna att detta inte är ett absolut krav, och bedömargruppen vill framhålla att ett sådant krav kan motverka en ambition att publicera i de främsta tidskrifterna som ju har hög andel refuserade artiklar.

Av intervjuerna framgick att man samverkar med det omgivande samhället, vilket bland annat tar formen av finansiering av så kallade industridoktorander.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

En doktorandenkät används för att fånga upp eventuella problem samt för kontinuerliga avstämningar. På bägge institutionerna bevakas även forskarutbildningsmiljöns kvalitet kontinuerligt av handledargruppen (Umeå) respektive av institutionsledningen (Uppsala). Vid institutionen i Uppsala görs kontinuerliga avstämningar genom att medarbetare i ledande ställning samtalar med doktoranderna och fångar upp eventuella problem i forskarutbildningsmiljön. I Umeå följs forskarutbildningen upp varje år i handledarkollegium där handledarkollegiet diskuterar doktorandernas progression, eventuella problem inom forskarutbildningen, generella frågor kring handledarrollen, planering av nästkommande läsårs kurser samt rekrytering av nya doktorander.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Lärosätet utgår från standarddefinitionen av nationalekonomi och gör en avgränsning mot "analyser där de biologiska naturresurserna är i fokus". Avgränsningen stämmer väl överens med vad som görs i ämnesgruppens forskarutbildning liksom i dess forskning i övrigt.

Docentkompetens krävs för huvudhandledare och det framgår av självvärderingen att huvudhandledaren är anställd vid lärosätet. Bedömargruppen finner att det finns kompetenta handledare inom profileringen.

Forskningsmiljöerna på respektive institution är små vilket är en utmaning, men å andra sidan har båda miljöerna kontakt med en större nationalekonomiinstitution i respektive stad. I Umeås fall stärks kontakten också av det gemensamma forskningsinstitutet Centrum för Miljö- och Naturresursekonomi (CERE). Det finns därmed möjlighet att erbjuda goda forskningsmiljöer för de doktorander som följer forskarutbildning vid lärosätet.

Inom aspekten forskarutbildningsmiljö ser bedömargruppen utvecklingsmöjligheter vad gäller publiceringsförfarandet. Lärosätet skulle kunna eftersträva att en större andel publiceringar sker i tidskrifter med hög rankning inom nationalekonomi generellt.

Bedömargruppen vill särskilt lyfta det goda exemplet med det etablerade samarbetet med Umeå universitet och Uppsala universitet. En del av samarbetet innebär att handledare vid Sveriges lantbruksuniversitet även undervisar på forskarutbildningskurser på respektive universitet vilket ger information om och inflytande över kursernas upplägg, innehåll och nivå.