Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Sammanlagt krävs det godkända kurser motsvarande minst 60 högskolepoäng i Umeå och 90 högskolepoäng i Uppsala. De obligatoriska kurserna i Uppsala omfattar 52,5 högskolepoäng och innefattar matematik (15 högskolepoäng), mikroekonomi (15 högskolepoäng), makroekonomi (7,5 högskolepoäng) samt ekonometri (15 högskolepoäng). De obligatoriska kurserna i Umeå omfattar 33 högskolepoäng och innefattar matematik (7,5 högskolepoäng), mikroekonomi (7,5 högskolepoäng), ekonometri (7,5 högskolepoäng), naturresursekonomi (7,5 högskolepoäng) samt pedagogik (3 högskolepoäng). Bedömargruppens utgångspunkt är praxis vid internationellt erkända forskarutbildningsprogram i nationalekonomi och anser att det ska finnas obligatoriska kurser i mikroekonomi, makroekonomi, matematik och ekonometri och att omfattningen bör summera till 60 högskolepoäng. I Umeå är omfattningen av obligatoriska kurser endast hälften av detta (3 högskolepoäng är pedagogik) vilket är en brist. Det är en ytterligare brist att en kurs i makroekonomi saknas bland de obligatoriska kurserna. Det totala kurskravet är 90 högskolepoäng i Uppsala och 60 högskolepoäng i Umeå, och även detta är lågt i Umeås fall. Bedömargruppen anser inte att Umeås policy att avhandlingen ska innehålla fyra uppsatser uppväger den låga kursandelen. Av intervjuerna framgick att praxis är att doktoranderna även i Umeå läser 90 högskolepoäng och att minst en kurs i makroekonomi ingår. Bedömargruppen anser att detta bör vara ett formellt krav. Vidare anser bedömargruppen att de bland de obligatoriska kurserna ska ingå kurser i makroekonomi om sammanlagt 15 högskolepoäng.

Kursutbudet säkras i stor utsträckning genom att kurserna läses vid större lärosäten. Det framgick av intervjuerna att samtliga obligatoriska kurser läses vid Uppsala universitet respektive Umeå universitet. Bedömargruppen ser detta förfarande som en fördel i och med att det ökar den kritiska massan av doktorander med samma förkunskaper på varje enskild kurs. Detta är ett gott exempel på hur ett lärosäte med ett mindre antal lärare/forskare och doktorander på ett effektivt sätt kan säkra kvaliteten på kurserna.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen anges att den individuella studieplanen sätter standard för tidsplanering, åtaganden och uppföljning av utbildningen. Granskning av kvaliteten på och ändamålsenligheten av kursprogrammet sker genom att handledare vid SLU deltar i undervisningen på kurser vid Umeå och Uppsala universitet.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Rekrytering av doktorander sker i internationell konkurrens utom för utländska doktorander med personligt stipendium och industridoktorander. En av doktoranderna (i Uppsala) finansieras av ett SIDA-stipendium och genomför forskarutbildningen huvudsakligen på distans (i Rwanda). I Umeå har lärosätet antagit doktorander med egen finansiering i form av stipendium från hemlandet.

Det finns krav på att avhandlingen ska innehålla tre till fyra artiklar och att doktoranden ska vara försteförfattare på minst en artikel. Praxis är en ensamförfattad artikel. I Umeå behandlas avhandlingskapitel på ett slutseminarium med extern opponent, medan detta varierar i Uppsala. I självvärderingen nämns ambitionen att införa liknande rutiner i Uppsala som man har i Umeå, vilket även bekräftades under intervjuerna. Bedömargruppen ser detta som ett viktigt utvecklingsområde.

Doktorander disputerar inom fyra till fem år från antagning medan det tidigare har kunnat ta mycket lång tid. Detta bekräftas av de underlag om genomströmning som bedömargruppen har tagit del av. SLU anser att en del av förklaringen till att tiden för genomströmningen har sjunkit till en rimlig nivå är att doktoranderna har bättre förkunskaper än tidigare.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det finns rutiner för uppföljning. I Uppsala ingår årlig uppdatering av den individuella studieplanen, ett halvtidsseminarium som följs av ett utvärderingsmöte med handledare och forskarstudierektor samt ytterligare ett utvärderingsmöte. Som ett resultat av denna uppföljning kan till exempel ytterligare handledare kopplas in. I Umeå anordnas ett introduktionsseminarium, ett halvtidsseminarium och förseminarier med extern opponent.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

SLU anser inte att värderingsförmåga och förhållningssätt kan avgränsas utan måste ses som en integrerad del av forskarutbildningen, främst arbetet med avhandlingen. En kurs i vetenskapsteori och forskningsetik är obligatorisk och tar explicit upp diskussion av etiska problem, bland annat fusk och plagiering. Det är praxis att minst en artikel i avhandlingen ska vara egenförfattad. Institutionen i Uppsala har en skriftlig policy för medförfattarskap.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Som framgått finns i både Uppsala och Umeå flera inslag i forskarutbildningen som syftar till att säkerställa att doktoranderna når målen. I Uppsala ingår årlig uppdatering av den individuella studieplanen, ett halvtidsseminarium som följs av ett utvärderingsmöte med handledare och forskarstudierektor samt ytterligare ett utvärderingsmöte. I Umeå anordnas ett introduktionsseminarium, ett halvtidsseminarium och förseminarier med extern opponent.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

Vad gäller aspekten kunskap och förståelse ser bedömargruppen det som en brist att de formella kurskraven i Umeå är endast 60 högskolepoäng varav 33 högskolepoäng är obligatoriska. Gruppen anser att detta inte är tillräckligt för att säkerställa bred kunskap och förståelse i forskarutbildningsämnet, och detta gäller särskilt inom makroekonomi. Bedömargruppen anser att lärosätet bör fastställa en gemensam allmän studieplan för bägge forskarutbildningarna med kurskrav som innebär 60 högskolepoäng obligatoriska kurser och att 15 högskolepoäng makroekonomi ska ingå.

Samtliga obligatoriska kurser läses vid Uppsala universitet respektive Umeå universitet. Detta ser bedömargruppen som en fördel i och med att det ökar den kritiska massan av doktorander med samma förkunskaper på varje enskild kurs. Detta är ett gott exempel på hur ett lärosäte med ett mindre antal lärare/forskare och doktorander på ett effektivt sätt kan säkra kvaliteten på kurserna. Umeå har SLU och Umeå universitet också ett närmare samarbete via ett gemensamt centrum.

Det finns krav på att avhandlingen ska innehålla tre till fyra artiklar och att doktoranden ska vara försteförfattare på minst en artikel. Praxis är en ensamförfattad artikel. Bedömargruppen anser vidare att samma rutiner med extern granskare av avhandlingsmanus som finns i Umeå bör införas även i Uppsala, och ser med tillfredsställelse på att man redan har en ambition att införa detta.

En bidragande orsak till måluppfyllelse avseende färdighet och förmåga är att rekrytering av doktorander sker i internationell konkurrens utom för utländska doktorander med personligt stipendium och industridoktorander.

Doktorander disputerar inom fyra till fem år från antagning medan det tidigare har kunnat ta mycket lång tid. Detta bekräftas av de underlag om genomströmning som bedömargruppen har tagit del av. SLU anser att en del av förklaringen till att tiden för genomströmningen har sjunkit till en rimlig nivå är att doktoranderna har bättre förkunskaper än tidigare.

SLU anser inte att värderingsförmåga och förhållningssätt kan avgränsas utan måste ses som en integrerad del av forskarutbildningen, främst arbetet med avhandlingen. En kurs i vetenskapsteori och forskningsetik är obligatorisk och tar explicit upp diskussion av etiska problem.