Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Arbetsmarknaden för nationalekonomer och i synnerhet disputerade nationalekonomer är och har varit mycket god under det senaste decenniet. En forskarutbildning i nationalekonomi förbereder för ett fortsatt arbetsliv som lärare/forskare inom akademin, men förbereder och ger relevant erfarenhet också för ett arbetsliv som specialist i organisationer, företag och myndigheter. I självvärderingen betonas vikten av fri forskning i förhållande till uppdragsforskning, samtidigt som en rad exempel på uppdragsforskning belyses. Båda typerna av forskning är viktiga för en god forskarmiljö och ger tillsammans en god bas för ett framtida arbetsliv såväl inom som utanför den akademiska världen. Bedömargruppen gör därför bedömningen att lärosätets avgränsningar avseende utbildningens innehåll är välmotiverade. Bedömargruppen ser Företagsforskarskolan - en fakultetsövergripande forskarskola som bygger på samarbete mellan Umeå universitet, näringslivet och offentlig sektor - som ett gott exempel på samarbete i syfte att stärka arbetslivsanknytningen under doktorandutbildningen och förbereda doktoranderna för ett föränderligt arbetsliv.

Enligt självvärderingen förväntas doktoranderna medverka till och skriva forskningsansökningar. Genom att delta i uppdragsforskning får doktoranderna viktig erfarenhet av att kommunicera forskning, söka anslag och redovisa projekt. Seminarieverksamhet med krav på deltagande vid minst hälften av enhetens seminarier är ett gott exempel på erfarenhetsbyggande som också är viktigt ur arbetslivssynpunkt enligt bedömargruppen. Det vill säga systematiska och återkommande möjligheter för doktoranderna att delta i kvalificerade diskussioner kring forskning och policyfrågor.

Utifrån ett arbetslivs- och arbetsmarknadsperspektiv ser bedömargruppen undervisning som en viktig erfarenhet. Enligt nationella regler får doktorandernas undervisning inte överstiga 20 procent av arbetstiden, men bedömargruppen anser att det är viktigt att undervisningsandelen inte heller blir för låg. Genom undervisning får doktoranderna erfarenhet av att redovisa och förmedla kunskap inom sitt specialistområde. Något som är av stor betydelse för ett framtida yrkesliv inom nationalekonomi, såväl inom den akademiska världen som inom myndigheter och privata företag. Möjligheterna till undervisning bör även finnas och vara likvärdiga för doktorander med utländsk bakgrund. Ett utvecklingsområde i syfte att stärka arbetslivsanknytningen för alla doktorander vore därför att se över och förbättra möjligheterna att bistå i undervisning på andra kurser än grundkurser på svenska.

Bedömargruppen anser att möjligheterna till undervisning och tillgång till pedagogisk utbildning är en styrka utifrån ett arbetslivsperspektiv liksom för doktorandernas karriärmöjligheter och anställningsbarhet. I självvärderingen nämns att doktoranderna även kan få möjlighet att handleda uppsatsstudenter inom det egna forskningsområdet. Bedömargruppen ser detta som en del av undervisningen och som en viktig erfarenhet för det fortsatta arbetslivet. En utvecklingsmöjlighet är därför enligt bedömargruppen att alla doktorander får möjlighet att bistå i handledning av studentuppsatser.

En ytterligare utvecklingsmöjlighet som identifierats av lärosätet och som bedömargruppen delar är en potentiell anpassning av den individuella studieplanen så att den tydligare beaktar den internationella arbetsmarknaden. Detta är enligt bedömargruppen lämpligt, både ur arbetslivsperspektiv och ur doktorandernas perspektiv då en stor del av doktoranderna i nationalekonomi vid Umeå universitet har utländsk bakgrund.

Det framkommer av självvärderingen att enheten för nationalekonomi vid Umeå universitet har en rad kontakter och samverkan utanför de akademiska nätverken. Som exempel nämns Företagsforskarskolan med tydliga kopplingar till det omgivande samhället, bland annat genom praktik hos samarbetspartners så som Skellefteå Kraft, Umeå Energi, Bostaden eller myndigheter. Bedömargruppen anser att denna typ av samarbete är en styrka och ett gott exempel på arbetslivsförberedande aktivitet inom forskarutbildningen.

Utbildningens utformning och genomförande följs systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

För att bedöma hur väl lärosätet förbereder sina doktorander för arbetslivet är konkret information om var tidigare doktorander arbetar viktigt, liksom kontakt och erfarenhetsutbyte med alumni. I självvärderingen sägs att denna verksamhet i dagsläget är informell och att det finns utvecklingspotential i att följa upp och bibehålla kontakten med alumner. Bedömargruppen rekommenderar att lärosätet tar initiativ till att formalisera sin alumnverksamhet. Lärosätet skulle på så sätt också få större möjligheter att utvärdera doktorandernas anställningsbarhet efter disputation.

Även avseende näringslivskontakterna skulle möjligheterna till återkoppling och uppföljning kunna förtydligas och struktureras.

I slutet av forskarutbildningen genomförs doktorandsamtal vars fokus ligger på tiden efter disputation. Doktoranderna har vid dessa samtal möjlighet att framföra önskemål om utveckling av utbildningen. Ett sådant önskemål har varit att införa ett "job market paper" i forskarutbildningen. Lärosätet har tagit initiativ till detta och det finns en diskussion om att ändra den allmänna studieplanen som en konsekvens av detta.

Umeå universitet genomför också avgångsenkäter för utbildning på forskarnivå. Resultaten av dessa redovisas dock av anonymitetsskäl inte på institutionsnivå.

Den sammantagna bedömningen är att doktoranderna på ett tillfredställande sätt förbereds för arbetslivet. Bedömargruppen anser att utvecklingsområden finns avseende möjligheterna till undervisning för alla doktorander liksom en mer strukturerat alumnverksamhet i anslutning till doktorandutbildningen.