Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Doktoranderna tar en aktiv del i utvecklingen av utbildningen och lärprocesser genom att vara representerade i olika beslutsfattande och beslutsberedande organ. Det framgår av självvärderingen att doktoranderna har goda möjligheter till detta dels genom sin institutionstjänstgöring och dels genom representation i olika organ både på universitets-, fakultets- och institutionsnivå, till exempel i Handelshögskolans styrelse och utbildningskommittéer. Det finns också ett lokalt doktorandråd som värderas av enheten och erhåller resurser vid behov. Detta ses som ett positivt inslag i doktorandernas utbildning och möjlighet att påverka utbildningen. I självvärderingen förekommer också goda, konkreta exempel på resultaten av doktorandernas representation i olika organ. Då doktoranderna är studenter på forskarnivå är de även indirekt representerade via grundutbildningens kårer, som i sin tur är representerade på alla nivåer på universitetet. Det styrks även under intervjuerna att icke-svensktalande doktorander har lika möjligheter till att representera i olika organ och styrelser.

Även på individuell nivå finns goda möjligheter för doktoranderna att påverka sin utbildning. Exempel på detta är bland annat den årliga uppföljningen av den individuella studieplanen och årliga enskilda samtal om utbildningssituationen med en senior forskare som inte deltar i handledningen av doktoranden. Dessa bedöms vara ett positivt inslag ur ett doktorandperspektiv. Doktoranderna har också en stor frihet i att ta kurser utanför det enskilda universitetet, både nationellt och internationellt. Detta är en positiv möjlighet både för doktorandens fortbildningsfrihet inom sitt eget forskningsämne samt för enhetens kvalitetssäkrande av dess egna kurser.

I självvärderingen framgår även att doktorandgruppen vid enheten är relativt liten och att handledarkapaciteten därför är mycket god. Detta bedöms vara mycket positivt för nuvarande doktorander. Det finns goda rutiner för handledarbyten, som regleras på universitetsnivå, och det framgår att handledarbyte inte har förekommit inom överblickbar tid. I relation till detta framgår även i självvärderingen att doktoranderna vet var de kan vända sig vid olika typer av problem och att de är medvetna om de olika stödsystem som erbjuds.

Sammantaget förefaller doktorandernas kanaler och möjligheter för individuell och organisatorisk återkoppling och utveckling vara tillfredsställande och fungera bra.

Utbildningens följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljningen av utbildningen sker bland annat genom en avgångsenkät där disputerade får tillfälle att återkoppla och reflektera kring sin tid som doktorand. Ett gott exempel på hur enheten kvalitetssäkrar och utvecklar utbildningen är alumniverksamheten vid enheten. Det framgår i självvärderingen att alumner medverkar i seminarier och forskningssamarbeten på enheten.

Fortlöpande uppföljning för innevarande doktorander görs främst via kursvärderingar, handledning, forskarutbildningsansvarig och handledarkollegiet, där den individuella studieplanen fungerar som ett centralt verktyg. Det framgår under intervjuerna att den individuella studieplanen mer ses som en formalitet, men att den ändå anses värdefull så till vida att doktorand och handledare i samband med den årliga uppföljningen träffas och diskuterar hur utbildningen fortskrider.

Ett bra exempel på kvalitetssäkringsarbete, vilket beskrivs i självvärderingen, är den pilotstudie som inletts på universitetet i syfte att utreda hur doktorander bäst kan stödjas i arbetssituationen. Detta är ett resultat av en medarbetarundersökning där det framgick att doktorander vid universitetet är den grupp som i allmänhet trivs minst med sin arbetssituation.